Bengt Sjöberg

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176970 Annelie Enochsson, Kd kämpar också för att iranier som blivit kristna ska få skydd i Sverige.

Jag publicerar idag en inlaga som jag skrivit till Migrationsverket. Jag har avidentifierat ärendet trots att familjen vill att media skall veta om deras svåra belägenhet. Jag har även skickat detta brev till migrationsminister Tobias Billström tillsammans med ett förklarande brev. (se längst ner)

Till Förvaltningsprocessenheten i Stockholm

 Jag begär permanent uppehållstillstånd för denna mycket hårt drabbade familj.

Som framgår av intyg och sjukjournaler är båda föräldrarna föremål för psykiatrisk behandling (under viss tid sluten psykiatrisk tvångsvård) på sjukhus. Upprepade självmordsförsök har förekommit. Barnen är omhändertagna av socialtjänsten i X kommun och placerade i familjehem.

 Socialsekreteraren YY skriver i sitt intyg gällande barnen att moderns hälsa var totalt nedbruten och att modern därför inte klarade av barnen. Även pappan beskrivs i intyget oförmögen att ta hand om barnen och därigenom äventyras barnens psykosociala utveckling. Barnen var sjuka och undernärda. När barnen kom till familjehemmet hade de mardrömmar och upplevdes som helt slutkörda. Modern har varit gränslöst öppen kring familjens avvisningsbeslut och de har levt i ständig skräck för att när som helst bli utvisade. A är fortfarande intagen på psykiatrisk avdelning, men har börjat besöka barnen i familjehemmet. Det finns en planering om återgång till förskolan, Barnen har knutit an till familjehemmet och känner sig trygga där. Det är därför viktigt att de kan finnas med i fortsättningen. Mamman är fin och omtänksam, men har på grund av sitt mående inte haft förmåga att ta hand om sina barn. Barnen har farit mycket illa och familjen måste få känna sig trygg i sin situation i Sverige, vilket de ej gör som asylsökande.

 I sjukjournaler gällande B skriver läkaren på psykiatriska kliniken ”sammantaget bedömer jag att patienten har en allvarlig psykiatrisk störning i det här läget, mot bakgrund av depression med kraftigt ångestinslag och suicidageranden. Behöver heldygnsvård. Patienten kan inte ta ett grundat ställningstagande till vårdbehovet. Bedömer sammantaget att villkoren är uppfyllda för LPT.”

 Vidare citerar jag en daganteckning 090427: ”Pat. Önskar gå hem. Detta är dock inte aktuellt i nuläget. Hans hustru och barn skulle fara mycket illa av att se honom i det här tillståndet.  Rent medicinsk behandlas pat. nu både med antidepressiva, antipsykotika och ett flertal lugnande läkemedel. Anafranildroppet är avslutat. Resultatet av den medicinska behandlingen har varit magert. Utvisningshotet innebär helt klart ett retraumatiserande av tidigare tortyrupplevelser och så svårt att se att vi kan komma så mycket längre med medicinsk behandling.”

 Vid ett tillfälle i somras får jag ett nödrop från föräldrarna. De berättar att Migrationsverket planerade att säga upp deras lägenhet ”eftersom de var på psyket och sen skulle avvisas”. De var fruktansvärt förtvivlade och blev mycket upprivna. De fick dock behålla sin lägenhet och de har ett hopp om att bli en hel och frisk familj med en trygg framtid i Sverige. Migrationsverket försöker dock tvinga iväg dem genom att dra ner på deras ekonomiska bistånd.

 Det är mycket väl känt av Er att personer som avvisats till Iran inte tas emot om de inte själva vill in i landet. Därför menar jag att det är ovärdigt ett demokratiskt samhälle att år ut och år in förlänga denna familjs pina. Man kan inte leva som kristen i anonymitet i Iran. Det är en omöjlighet, dels på grund av den kristna trons väsen, men också därför att man avslöjas så fort man sätter sig vid matbordet på grund av de religiösa reglerna för vad som får ätas o.s.v. Om man dessutom inte följer de regelbundna bönetimmarna visar det sig direkt att man inte är muslim.

 Islam genomsyrar det iranska samhället vilket innebär att religionen präglar arbetslivet, det sociala livet och familjelivet. Var och en som inte deltar i den offentliga bönen noteras och löper risk att rapporteras till myndigheterna. Medborgarna kontrolleras av islamiska kontrollanter som har rätt att stoppa människor på gatan och förhöra dem. Vid ansökan till skolor, universitet, armén och vid anställningar i statliga verk måste man uppge sin religiösa tillhörighet. Att behålla sin kristna tro blir då en fråga om ständig rädsla för upptäckt. Rapporter från bland annat UNHCR visar att konvertiter "försvinner" och sannolikt dödas. Ser man till den totala bilden där repression, förtryck och mord utövas mot oliktänkande på alla nivåer i samhället kan avsaknaden av offentliga avrättningar av konvertiter inte rimligen sägas bevisa en existerande rättstrygghet för den som konverterar.

Gång på gång har jag läst beslut där Migrationsverket och Migrationsdomstolarna uppmanar asylsökande att ligga lågt och hålla tyst om sin nyfunna kristna tro. Detta synsätt strider helt emot själva kärnan i den kristna tron. Jag är med i ett nätverk som jobbar med konvertitärenden och jag är även med i Sveriges Kristna Råds migrations- och integrationskommitté som bland annat uppmärksammat detta ärende i en rapport som kommer att publiceras genom Sveriges Kristna Råd senare i höst. Även R L på Migrationsverkets rättsenhet är informerad om detta och ett annat liknande ärende som rör iranier som konverterat till kristen tro. Jag kommer även att skicka detta brev till riksdagsmän och till migrationsminister trots att han inte får agera i enskilda ärenden. Jag menar dock att han kan ta upp det principiella med att iranier som konverterat tycks få leva i ett Ingenmansland år ut och år in. De kan inte avvisas, men de får heller inte uppehållstillstånd i Sverige. Jag vet om iranier som varit här i sex, sju och åtta år. Några betydligt längre utan att få komma in i samhället. Ofta är de högutbildade och skulle snabbt kunna komma in i arbete och göra en insats i samhället i stället för att ”ruttna” och passiviseras i en fullständigt nedbrytande psykisk terror initierad av Migrationsverkets personal där det uppenbart saknas insikt i religionen som grund för asyl.

Migrationsverket bör ta hänsyn till den långa vistelsetiden, svårigheten att genomföra avvisningen samt ta i beaktande att familjen under hela asylprocessen samarbetat med myndigheterna och uppträtt öppet och inte hållit sig undan Migrationsverket och polisen. Jag hänvisar till Mål UM 626-08 Avdelning 3 som rör en man som vistats öppet i Sverige under lång tid och där Migrationsverket inte kunnat avvisa mannen. Han fick permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Om inte Migrationsverket beviljar permanent uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov hemställes om att bevilja familjen PUT på grund av synnerligen ömmande omständigheter, humanitära skäl.

Konvertiter i Iran anses som förrädare mot såväl landet som mot Allah själv och befaras vara mycket farliga och smittsamma. 

Det är, som bekant, belagt med dödsstraff för en muslim att konvertera enligt sharialagen, och sharialagen är överordnad den statliga lagen.

Med den nye presidenten, Mahmoud Ahmadinejad, islamisk fundamentalist och diktatorisk extremist, har nu läget blivit katastrofalt för alla slags oliktänkande.

Mullorna anser, att konvertiterna både hädar islam som religion och hotar regimen, som helt bygger på islam och håller därför på sharia-lagens straff.

Nu igen, men på ett mer fördolt sätt, fängslar, torterar och dödar man de hatade kristna konvertiterna. De dör i fängelse, ”försvinner”, omkommer i ”olyckshändelser”, ”begår självmord”, eller blir oskyldigt anklagade och avrättade för narkotikabrott eller liknande.

Om inte samhället direkt fullföljer sharialagen, så har grannar, arbetskamrater, familjen möjlighet att, utan negativa konsekvenser, fullfölja sharia-lagens krav på dödsstraff.

Den kristne konvertiten blir fredlös i en totalitär, islamistisk teokrati.

Vi önskar en överprövning av Migrationsverkets och Migrationsdomstolarnas beslut. Den senaste tidens utveckling i Iran bör ge upphov till en ny prövning av avvisningar till Iran.

 

Till Migrationsminister Tobias Billström

 

 Jag ber att ministern tar upp PRINCIPEN hur Sverige skall göra med iranier som konverterat till kristen tro och sökt asyl i Sverige.

Jag skickar med ett ärende som ett EXEMPEL, men vet att ministern inte får och inte kan gå in i enskilda ärenden.

Jag menar dock att det är viktigt att ta upp principen eftersom jag bestämt hävdar att Sverige inte kan avvisa dem som själva inte vill återvända till Iran. Jag har fått detta bekräftat från flera tjänstemän på Migrationsverket och nu ber jag ministern att ta tag i denna fråga.

Jag menar att det går att kvalitetssäkra konverteringen tillsammans med kristna kyrkor i Sverige.

Det kan inte vara rimligt att unga och välutbildade iranier skall ”ruttna bort” i Ingenmansland och varken kunna avvisas eller komma in i det svenska samhället.

 

Med vänliga hälsningar

Filipstad den 7 september 2009

Bengt Sjöberg