Vårtal Munkeberg, Filipstad
Kära valborsfirare
Våren är här!
Efter en lång och mörk vinter står vi äntligen här – tillsammans - och ska hälsa den så efterlängtade våren välkommen åter. Jag är mycket glad – och hedrad - över att få hålla talet till våren och att tillsammans med er alla fira vårens, ljusets och värmens ankomst
Vi lever i en tid av stora förändringar, men våren är en av de få saker som vi kan vara säkra på kommer tillbaka varje år. Hela hösten och vintern längtar vi och väntar och blir lika upprymda och glada när våren kommer med sitt ljus och värme. Visst uppfylls vi av en härlig känsla när vi ser vitsipporna börjar blomma, när vi hör vårfåglarnas briljanta toner. När vi ser att björkarna börjar slå ut. Vi vet att allt detta kommer varje vår och det känns tryggt.
Visst gör det ont när knoppar brister
Annars skulle våren inte tveka
skriver Karin Boye i sin dikt.
Den gångna vintern har varit en riktigt gammaldags vinter, fast vi kanske tycker att den har varit extremt kall med väldigt mycket snö. Flera gånger har vintern tagit ny fart när vi trott att nu ska väl solens varma strålar ändå ha vunnit kampen över Kung Bore. Vi åkte bort en helg och hade bara luftvärmepumpen på. Inte trodde vi att det skulle bli 25-30 grader kallt i mars och att pumpen inte skulle orka producera värme. I huset var det bara ett par tre grader varmt.
Våren är en tid när man drömmer om allt som man ska göra på sommaren. Resebyråernas charterkataloger plockas fram och man kollar på de olika erbjudandena. Att sitta där i favoritfåtöljen med en kopp kaffe och drömma med kartboken framför sig är kanske den bästa resan. Fast i år kanske reslusten att ta flyget till avlägsna länder dämpats.
En mullrande vulkan lamslog flygbranschen och fick oss kanske att ifrågasätta resandet när det finns så mycket att uppleva, utforska och se i vårt eget vackra Sverige. Sångaren Roland Utbult som jobbar på Erikshjälpen med att förverkliga barns drömmar skrev en sång som kom med på Svensktoppen. Den uttrycker glädjen över vårt vackra land, men också frågor och oro över vår framtid. Jag citerar några verser:
Om tusen år, vad finns det kvar
av grönska och av liv?
Hörs barnens skratt och fågelsång
är tanken ännu fri?
Jag rest omkring från land till land
men ingenstans på jorden
är sommaren så underbar
som här i höga Norden.
Här susar björk, här sjunger trast
och skratten hörs från stranden. ´
Och barn som drömt och längtat dit
går barfota i sanden.
Jag ligger i mitt paradis
och tackar Gud för livet.
Jag tror att sommaren blir kvar
så som det står skrivet.
- Stanna kvar hos mig.
Ibland rullar allt i livet på i en rasande fart så vi hinner knappt med att njuta av allt vackert och skönt. Att få tid över för en fiskedag vid skogstjärnen, en promenad i skogen eller bara ligga i vilstolen och läsa den där boken. Vi kanske behöver stanna upp och fundera över vad vi tycker är viktigt i livet. Det finns en risk att vi missar en riktigt viktig dag…….dagen idag. För idag är rätta tillfället att leva livet helt och fullt medan tid är.
Går du omkring och oroar dig för en massa saker som sedan aldrig händer? En dag i vintras gav min fru mig en liten lektion. Utanför vårt hus hade hon vänt upp och ner på hinkar fyllda med is från vår luftvärmepump. Nu stod isklumparna på en lång rad och min fru frågade hur vi skulle få bort dem tills det var dags att börja klippa gräsmattan. Hon pekade också mot skogen där snön låg tung på både granar och buskar och vår häck hängde oroväckande under snöns tyngd.
-Ja, men det förstår du väl att vårsolen tar hand om. Det behöver vi väl inte fundera över, det sker naturligt.
-Ja, svarade min fru Maud. Lika dant är det med de saker som du oroar dig över. De kommer att lösas på ett naturligt sätt bara den rätta tiden kommer.
Vilken förväntan har du och jag på framtiden? Går vi och väntar på en massa elände och negativa saker som kanske kan drabba oss, eller förväntar vi oss en underbar dag när vi vaknar?
Under det gångna året har jag fått lära mig att koppla av mer och bara vara utan att det måste hända en massa saker. Den läxan var svår att lära. Kanske hade mannen som jag läste om lärt sig det. Det var en fiskare som hade avslutat sitt arbete för dagen. Nu satt han intill sin båt på stranden och betraktade den vackra eftermiddagssolen. En rik affärsman passerade och upprördes över att se fiskaren lata sig.
- Varför är du inte ute och fiskar, frågade affärsmannen.
- Därför att jag fångat tillräckligt med fisk idag, svarade fiskaren. Nu sitter jag här och njuter och tar det lugnt och ska se på solnedgången.
- Varför fångar du inte mer fisk när du har tid över? Sa affärsmannen.
- Vad skulle jag göra med den fisken, undrade fiskaren.
- Du kan sälja den och tjäna mer pengar, blev svaret.
- Med pengarna kan du köpa en motor till din båt. Sen kan du åka längre ut på havet och fiska på djupare vatten, fånga mer fisk och köpa nylonnät. Det kan ge dig ännu mer fisk och ännu mer pengar. Snart kommer du att ha tillräckligt med pengar för att köpa en båt till. Sen kan du bygga upp en hel fiskeflotta, sälja den och tjäna massor med pengar.
- Vad ska jag göra sen, frågade fiskaren.
- Sen kan du varva ner, ta det lugnt och njuta av livet, sa affärsmannen.
- Det är ju precis det som jag gör nu avslutade fiskaren.
Det berättas om en indian som besökte New York för att hälsa på sin vän. Under lunchtid promenerade de i centrala New York. Indianen talade om för sin vän att han hörde en gräshoppa. ”Omöjligt” sa vännen. Indianen försäkrade sin vän om att han visst hörde en gräshoppa. Fastän han inte blev tagen på allvar, gick han mot planteringen vid gathörnet på andra sidan gatan. Där, bland några buskar fann han en gräshoppa under några löv.
- Helt otroligt, var vännen kommentar.
- Mina öron är inte speciella, det handlar bara om vad man lyssnar efter. Låt mig förklara, sa han.
Indianen tog upp en handfull mynt från sin ficka och släppte ner mynten på gatan. Nästan varenda människa inom samma kvarter vände sig om.
- Där ser du vad jag menar. Indianen plockade upp sina mynt samtidigt som han sa:
- Allt beror på vad man lyssnar efter.
Är det pengar, status och häftiga inneprylar som du har fokus på eller är det goda relationer, vänskap och gemenskap som du eftersträvar?
Låt oss därför vara rädda om traditioner som valborgsfirandet – att fira våren. Detta har nog en djupare innebörd än vi först tänker på. Seden att tända stora eldar var inte enbart ett sätt att fördriva vintern, mörkret och kylan utan de första valborgsmässoeldarna i vårt land tändes även för att skrämma bort farliga djur och alla tänkbara – och otänkbara – övernaturliga varelser.
De mörka skuggor som idag skrämmer och hotar oss kommer i en helt annan skepnad. Idag fruktar de flesta av oss den djupa lågkonjunkturen, oron i samhället, stigande arbetslöshet, speciellt när vi ser så många ungdomar gå arbetslösa, ökat utanförskap och miljöproblemen betydligt mer än alla gräsliga häxor, spöken och troll.
Elden symboliserar värme, ljus men också något som avslutar det gamla – och därmed lämnar plats för det nya, för våren. Ta till vara detta också Du personligen!
Låt en kärlekens och solidaritetens eld bränna bort eventuella fördomar och ge rum för medkänsla och värme i alla våra relationer till andra människor.
Låt vårvindar friska svepa in över alla kommunala beslutande organ. Filipstad kämpar för sin överlevnad. Tillsammans kan vi lyfta vår kommun. Många ideella krafter i föreningar behöver få uppleva friska vindar med nya kreativa idéer och fler hjälpande händer och nya engagerade medlemmar, även ungdomar. Låt vårvindar friska svepa in i främlingsfientlighetens och rasismens unkna rum och salar och vädra ut förlamande kategorisering av människor i ”vi och dom”. Låt företagare och affärsmän, innovatörer och drömmare andas in positiva tankar om framtidstro och nysatsningar. Filipstads främsta styrka är en stark gemenskap, ett gott samarbete, en sammansvetsande arbetsgemenskap med stor tilltro till den egna kraften och förmågan. Ikväll får vi tända elden inombords om den falnat och bejaka de gåvor och den kreativitet som vi fått av vår skapare. Innan vi hurrar för våren vill jag berätta en rolig historia också.
Som bekant var statsminister Per Albin Hansson betraktad som en landsfader.
Och kanske med rätta. Inte minst var det hans skånska trygghet
och stämma som lugnade många oroliga medborgare under senaste världskriget.
Av en händelse kom jag en dag att påminna mig en vida spridd historia om Per Albin.
Tage Erlander kunde berätta historier, men om Per Albin gick det sådana.
Så här sades det:
En gumma ute på skånska slätten hade fått besvär med sin stuga.
Det hade visst börjat regna in och pengar till reparation saknade hon.
I sin stora rådvillhet skrev hon ett brev till "Gud i Stockholm" och berättade om sin situation.
Och bad om 100 kronor.
Postverket fick mycket roligt men visste inte vem hon åsyftade med "Gud i Stockholm
". Kungen eller Per Albin? De skickade brevet till den som brukade kallas "landsfader".
Per Albin läste road brevet och skickade gumman en femtiolapp. Det var mycket pengar på den tiden.
Gumman skrev och tackade för pengarna men gjorde en anmärkning:
"Om du skickar mig mer pengar, så skicka dem inte genom Per Albin, för han behöll hälften".
Låt oss utbringa ett fyrfaldigt leve för den efterlängtade våren. Den leve HURRA HURRA HURRA HURRA
