Jag är inte rabiat. Jag äter pizza.
Jag har nyss lagt ifrån mig boken Jag är inte rabiat. Jag äter pizza som är skriven av Niklas Orrenius. Det är en bok om Sverigedemokraterna. I uppslagsboken läste jag vad rabiat betyder:
rabia´t, okontrollerat ursinnig; fanatisk; ofta allmännare som förstärkande uttryck, även om handling e.d.
Författaren har noga följt Sverigedemokraternas verksamhet och uppbyggnad av sitt parti som enligt de flesta bedömmare tros komma in i riksdagen i höst. Författaren menar att man bör ta partiet på allvar och våga debattera de frågor som partiet tar upp. Man ska inte göra partiets företrädare till martyrer. Vi måste erkänna de brister som finns inom integrationen och våga beskriva de problem som invandringen innebär.
Jag tycker att boken är intressant och ger en bra bild av partiet.
Sverigedemokraternas "kristlighet" handlar om ett klassiskt nationalistiskt tänkande i kombination med ett starkt hat mot muslimer och är verkligen ingenting som kristna bör falla för. I så fall har man ett mycket märkligt sätt att se på det kristna budskapet om kärlek och medmänsklighet. Bibeln lär oss att alla människor har ett absolut värde oavsett hudfärg eller om man är man eller kvinna, rik eller fattig. I en församlings är vi alla systrar och bröder och tillhör Guds familj. Jag blir förskräckt när jag hör kristna säga att de ska rösta på Sverigedemokraterna. Det strider totalt mot allt vad jag anser att Jesus lärde.
Vi ska inte bedöma alla efter en kam. Precis som det finns en mängd olika kristna samfund finns det många riktningar inom islam. Precis som det finns svenskar som har ett kristet kulturarv, men inte är aktivt troende finns det muslimer som är "kulturella muslimer". Endast ett fåtal muslimer är fanatiska muslimer.
Niklas Orrenius tecknar en bild av ett nationalistiskt parti som inte bara är invandringskritiskt utan arbetar för en omfattande samhällsomvandling. Boken är utgiven i pocketformat och kostar endast 50 kronor.
