Människovärdet i fara utan etisk grund
Någon har räknat ut en människas värde utifrån vad som kan utvinnas ur en kropp och kommit fram till att vi innehåller:
fett som räcker till sju tvålar
järn som räcker till en medelstor spik
socker som räcker till sju koppar te
kalk som räcker till att kalka en hönsbur med
fosfor som räcker till tändsatsen på 2200 tändstickor
magnesium som räcker till en dos salt
pottaska som räcker till att spränga en leksak med
svavel som räcker till att utrota lopporna på en hund
Människovärdet, livets okränkbarhet, respekt för den enskildes integritet måste förankras i en etik.
Den naturalistiska människosynen, som bland annat företräds av den frispråkige biologen och religionskritikern Richard Dawkins, beskriver människan som en ”evolutionens lek med våra gener”. Andra inom samma skola hävdar att ”människan kom från ingenting, av ingenting och för ingenting”. Det påståendet andas fullständig tomhet och meningslöshet.
En annan filosofisk riktning, nyttoetiken, definierar människovärdet utifrån människans förmåga/oförmåga att vara till nytta (av latinets utilitas-nytta). En av dess företrädare i Sverige är professor Torbjörn Tännsjö. En annan av nyttoetikens företrädare (Peter Singer) hävdar att enbart ”en rationell och självmedveten varelse” bör betraktas som en person. Foster, spädbarn och dementa eller på annat sätt mentalt handikappade människor är därmed inte att betrakta som personer enligt detta synsätt.
I en tid då människolivets okränkbarhet ifrågasätts, både i början och slutet av livet, (dödshjälpsdebatt i stället för livshjälpsdebatt) är jag tacksam att få verka utifrån den judiskt/kristna etiken, som hela vårt västerländska samhälle vilar på. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna formulerades efter att Europa upplevt nazismens människofientliga förstörelse och ödeläggelse. Den kristna grunden håller att bygga ett samhälle på. Den grunden pekar på ett personligt ursprung. Människan blir då en unik och värdefull varelse med ett verkligt syfte i livet.
