Bengt Sjöberg

Jag fick detta brev idag från den internationella förbönsrörelsen som vädjar om förbön.
Detta brev är aktuellt med tanke på de svenska migrationsmyndigheternas åsikt att det är riskfritt att återvända till Iran om man blivit kristen.
Åtminstone 100 kristna är fängslade i 24 städer i Iran.

Iran: At Least One Hundred Christians Detained in 24 Cities
By Michael Ireland

Igår och idag har tidningen DAGEN flera artiklar om konvertiter. Läs om ett av människoödena, Kavian som försöker övertyga Migrationsverket att han är kristen.
Läs intervjun idag där jag redogör för hur svårt det hittills varit att få Migrationsverket att lita på de bedömningar och intyg som vi i kyrkorna utfärdar.

Situationen just idag för flera av de aktuella fallen är att polisen är ute och letar efter några av dem som riskerar att dödas i Afghanistan och Iran där det är dödsstraff att bli kristen.
Av två imamer som blivit kristna, som jag känner och har kontakt med, har båda nekats asyl. Däremot har den ene imamens dotter beviljats en ny prövning eftersom hon blivit kristen!?

Här är DAGENS artiklar.

   2011-01-27 - Flyktingpastor hoppas på de nya asyldirektiven

• 2011-01-27 - Pingst: Församlingarna har kompetensen - inte samfundet
• 2011-01-26 - Nya asylregler om sexuell läggning hjälp till konvertiter
• 2011-01-26 - Kavian måste övertyga Migrationsöverdomstolen att han är en kristen
• 2009-08-18 - Migrationsverket: Vår bedömning är individuell

   

  Tidningen DAGENS ledare idag tar upp frågan hur man kan BEVISA att man är kristen. Jag har saxat några meningar där Elisabeth sandlund frågar:

• Måste man ha en bibel med understrykningar och anteckningar?
• Är det nödvändigt att besöka gudstjänster regelbundet?
• Ska man kunna rabbla de tio budorden och den gyllene regeln
• samt återge det huvudsakliga innehållet i Bergspredikan?
• Krävs det att man vet vilken liturgisk färg som används under fastan?
• Måste man kunna uppvisa ett dopintyg?

Detta är en predikan som jag höll idag (23/1-11) i Filipstads kyrka vid en ekumenisk gudstjänst.

1 Tim.2:1-4 Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sättgudfruktigt och värdigt. Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.

Någon har beskrivit bönen som hjärtats samtal med Gud. Bön är inte tomma ord som riktas mot ett tomt universum. Kristen tro handlar om en levande relation med Gud där vi får hjälp av Guds helige Ande i vår bön. Som ett Guds barn har vi en god Far som vill oss allt gott. Det är med den utgångspunkten vi bör komma till Gud i vår bön.

Texten vi har läst visar att vi ska fokusera på tillbedjan i tacksamhet. Ibland stirrar vi blint på det berg av problem som ibland kan torna upp sig i våra liv. Fokus ska i stället vara på Gud som lovat att ”be så ska ni få, sök och ni ska finna, bulta och dörren ska öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas”. Vår bön handlar inte om att beveka Gud att göra olika saker. Gud vill välsigna oss och ge oss allt vad vi behöver. Vi ska tacka Honom för den som han är. Vi ska tacka honom för allt gott som han gjort och vi kan börja tacka Gud för att han ser våra behov. Vi gör oss mottagliga för hans undervisning, råd och ledning. I vår bön ska vi alltid ge rum för stillhet och lyssnande. Gud talar genom sitt ord, Gud talar genom bilder och tankar och ingivelser. Vi kan mer och mer lära oss känna igen Guds röst i vårt inre.

Bibeln undervisar oss att vi ska gå in i vår kammare och be. Det kan innebära olika för olika personer. Någon tycker att bästa böneplatsen är ute i naturen i någon skogsglänta med utsikt mot en sjö. Andra kan finna lugnet vid köksbordet med bibeln uppslagen medan andra tycker de samtalar bäst med Gud i bilen, på bussen eller när de går in i kyrkan och tänder ett ljus. Här finns inga skrivna regler. Det är fritt fram. Vi är Guds barn och vi har alltid tillträde till vår Far.

En del föredrar skrivna böner, några tycker att Psaltaren i bibeln uttrycker alla de sinnesstämningar och situationer som vi kan möta i livet och man formulerar sina tankar till Gud genom dessa psalmer. Hur många har inte hämtat styrka i orden ”Herren är min herde, mig skall intet fattas, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull”.

Jag tror att det är viktigt att hitta en tid och plats för regelbunden bön och personlig andakt. Det kommer att förändra hela ditt liv på kort tid!
Engagera familjen  i gemensam bön och tillbedjan. Det förändrar atmosfären i ditt hem och stärker sammanhållning och gemenskap.
Engagera fler till bön i din församling. Bön och lovsång är motorn i alla levande församlingar. Där den gemensamma bönen är stark, där kommer församlingen att gå framåt och få vara till stor välsignelse för sin omgivning.
Under många år har vi samlats från många olika församlingar till bön och förbön för Värmland och Bergslagen. Vi söker Guds ansikte för stadens/regionens bästa och dess framtid. Ber för kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Ber om framtidstro. Ber om kärlek till vår bygd och till folket där vi bor. Det står i bibeln att vi ska söka ”den stads bästa där vi bor”. Vi ska och bör be för näringslivsklimatet i vår bygd. Om det går bra för affärer, fabriker, verkstäder och skolor m.m. då går det också bra för den kristna församlingen på orten. Då stannar ungdomar och invandrare kvar eftersom de får jobb och tycker att det finns en positiv utveckling i staden. Vi ska be för nyckelpersoner och välsigna dem med Guds välsignelse även om vi inte delar deras åsikter i alla frågor.

Jes 60:18 ”Man skall inte mer höra talas om våld i ditt land eller ödeläggelse och förstörelse inom dina gränser, utan du skall kalla dina murar för frälsning och dina portar för lovsång”. Profeten Jesaja talar om att hålla vakt vid stadens portar för att förhindra våld och förstörelse. Han uppmanar Guds folk i samma kapitel  att stå upp och vara ljus i en mörk värld. Detta bibelord har sin aktualitet för oss i Östra Värmland idag. Droger och brottslighet, barn som är rädda och otrygga eftersom deras föräldrar sitter fast i droger är en verklighet för hundratals barn bara i Filipstad. Det borde vara ett väckelserop för alla som känner ansvar för sitt samhälle.

Förbönens kraft ledde till Kenya

I en gudstjänst för en tid sedan ville jag  inspirera fler att be regelbundet och målmedvetet. Jag berättade då om den nykristne Bob som sa till sin lite mer erfarne vän Doug som uppmanat honom att be regelbundet.

-Jag vill börja lära mig be och jag tror att jag skall be för Afrika.

-Du kan väl välja ett mer koncentrerat område.

-OK. Jag börjar be för Kenya då.

-Vet du något om Kenya?

-Nej.

-Har du varit där?

-Nej.

-Känner du någon där?

-Nej.

Doug uppmanade Bob att hålla ut i bön i sex månader för att se om något speciellt skulle börja ske. Bob började be och efter en tid blev han inbjuden till en middag. Där träffade han en kvinna från Kenya som förestod landets största barnhem. Bob ställde under middagen den ena frågan efter den andra till damen. Till sist undrade hon:

-Har du varit i Kenya? Känner du någon där?

Bob berättade att han varken varit där eller kände någon.

Nu fick han en inbjudan att besöka barnhemmet i Kenya, en inbjudan som han direkt tackade ja till. Han blev bestört över fattigdomen och nöden som han mötte.

När han senare kom hem och var i bön för Kenya fick han en idé att han skulle ringa till olika läkemedelsfirmor och fråga om de hade läkemedel över som de skulle kunna skicka till barnhemmet i Kenya. Det blev positiv respons på de flesta håll och efter en tid hade det kommit in medicin för mer än en miljon dollar!

Kvinnan som förestod barnhemmet ringde och var helt överväldigad. Nu ville man ställa till med en fest för Bob på barnhemmet och själve presidenten i Kenya skulle närvara.

I Kenya fick Bob träffa presidenten som tog honom med på en utflykt för att visa staden Nairobi. På vägen såg de ett fängelse för politiska fångar. Bob sa till presidenten att han tyckte att fångarna borde friges.

Efter en tid hemma igen fick Bob en dag ett märkligt telefonsamtal. Det var från Utrikesdepartementet. Tjänstemannen ville fråga Bob vem han egentligen var. De hade under flera år försökt övertyga Kenyas president att frige de politiska fångarna utan att något hade hänt. Nu hade man plötsligt fattat detta beslut och UD hade fått reda på att det främst berodde på en man vid namn.....Bob.

Bön i Jesu namn

Gud har också lovat att höra våra böner. Jesus har om och om igen upprepat, inte minst i sitt avskedstal, att vi skall få det vi ber om i hans namn. Namnet Jesus är som en nyckel som låser upp svåra knutar och till synes omöjliga förhållanden. Om du inte prövat att be i namnet Jesus vill jag uppmana dig att testa.

”När vi sedan ber i olika situationer, kan vi uppleva att vi inte alls får det vi önskar. Hur kan vi då lita på Guds Ord? Då måste vi studera Bibelns helhet för att förstå bönens hemlighet. Ingen ska behöva bli besviken på Gud.

Liksom en far aldrig skulle ge sitt barn en sten om det finns en hunger efter bröd, så vill Gud inte göra oss besvikna. Jesus jämförde också vår bön med att någon ber om en fisk och istället får en orm i sin hand. Sådan är inte Gud!

Samtidigt är vi medvetna om att både människor i fiendskap mot Gud och djävulska engagemang kan ha så starkt inflytande över olika sammanhang att ondskan triumferar i konflikt med Guds vilja.” Citat från Webbkyrkans hemsida (Stanley Sjöberg)

Bön är inte att begära något och sedan förvänta sig just det och ingenting annat. Bön är att få vara med om det förtroliga samtalet med Gud då han ger ledning och råd som kan innebära trygghet i uthållighet, kanske en förändring vi inte själva trodde var möjlig. Trots mer än 30 år av ryggvärk har jag upplevt hur Gud har hållit mig uppe och gett mig kraft för varje dag. Han har hjälpt mig att inte förlora modet och under tiden har jag lärt mig att vara ännu mer tacksam för allt som jag kan och sluta tänka på allt som jag inte kan.

Gud vill hjälpa oss och Jesus har vunnit en avgörande seger då han dog och uppstod, men denna värld är fortfarande i den ondes våld. Ibland kan man förstå att vi är som i en gisslansituation. Gud är allsmäktig, men ändå förhindrad att ingripa ibland. Han har allt i sin hand och vi får uppleva hur han bär oss igenom svårigheter och prövningar. Det är inte fel på vår tro och någon speciell böneteknik finns inte som kan betvinga Gud att ge oss det vi ber om. Ibland ser vi människor inte vad som är bäst för oss, ibland svarar Gud nej eller så ber han oss att vänta. Ibland visar han oss en helt annan och bättre väg. Ibland ligger hindret hos oss eftersom vi kanske lever i bitterhet och oförsonlighet mot andra människor. Det står i bibeln att vi först ska förlåta dem som är skyldiga oss något, kanske en ursäkt och ett förlåt. Vi ska ta det första steget till försoning och upprättad gemenskap och SEN kan vi gå tillbaka till vår bön. Då ska Gud svara lovar bibeln.

William Wilberforce-en förebild som inspirerat

En av mina förebilder som inspirerat mig är William Wilberforce, född 1759 i Hull, England. Han var brittisk parlamenstledamot och en samhällsreformatör.

I underhuset, där han var ledamot sedan 1780, tog han varje tillfälle i akt att rikta uppmärksamheten på denna handel. Gång på gång fick han uppleva bakslag och hårt motstånd, men hans kristna tro gav honom kraft att fortsätta sin kamp. Själv fick han inte uppleva slaveriets avskaffande i de brittiska kolonierna. Lagen därom antogs först en månad efter hans död.

Wilberforce sysselsatte sig - utom med bekämpandet av slavhandeln och slaveriet - även med mångfaldiga andra sociala reformsträvanden, grundläggandet av skolor, ett förslag att inrätta en folkskola i varje kommun.

Vi startar Erikshjälpen Second Hand

Församlingen Kristen Gemenskap såg ett behov i vår bygd. Vi hade varit ute med Bullgerillan och på sena kvällar och nätter samtalat med många människor. Några kom till vår församling och ville börja ett nytt liv. De behövde stöttning med att få struktur på sin vardag och få något att göra.

Vi var bara cirka 25 medlemmar, men vi bad mycket till Gud att visa oss vad vi skulle satsa på och leda oss när vi förstod att en second handbutik nog skulle vara en väg att gå. Om några veckor firar vi 10-årsjubileum och kan konstatera att vi kunnat ge många ett arbete samtidigt som vi kunnat ge bistånd och hjälp till ett 10-tal länder.

Gnosjöandan och bibelbältet

Det är inte ovanligt att vi i kyrkorna lyfter upp arbetslösa och sjukskrivna i våra böner. För ett antal år sedan anordnade vi en företagardag i Hällefors. Kristna affärsmän från hela landet, företagare från Östra Värmland och Bergslagen sammanstrålade med politiker och tjänstemän och nätverkade och pratade etik och framtidstro. Förre kommunalrådet Pentti Supponen yttrade att det var en av de bästa seminariedagar som han varit med på. Man tittade bland annat på varifrån den sk Gnosjöandan hämtar sin kraft ifrån. ”Sveriges bibelbälte”, trakterna kring Värnamo-Gnosjö kännetecknas av entreprenöranda, folk som hjälper varandra och som sprudlar av idéer. Vid kyrkkaffet kanske någon frågar om hjälp med en stor order. Någon arbetslös får erbjudande om några månaders anställning och får sedan hjälp att starta ett eget företag i någon källarlokal som sedan växer och utvecklas. Man ber för varandra, pratar gott och ger varandra uppmuntran.

Bön för näringslivet i Filipstad

Jag tror att något bra och positivt kan komma fram ur genom den kamplust jag tycker mig ana inom näringslivet i Filipstad.

Även om vi inte tycker lika i allt kan vi välsigna varandra och prata gott om vår bygd. Vi kan bygga relationer, öppna oss för nya och positiva tankar och vi kan få se hur nya företag växer upp och blomstrar. Vi välsignar, tänker goda tankar om vår kommuns nya näringslivschef och ber att hon ska få arbetsglädje och framgång i sitt arbete tillsammans med övriga i kommunledningen som jobbar med dessa frågor.

 Att bön och förbön är något aktuellt och angeläget för det svenska folket visar den bönewebb som Svenska Kyrkan startade förra året. På några veckor fick man in mellan 4-6 000 böner.

 Kamp mot trafficking

Jag läste i förrgår om en kvinna från Australien som heter Christine Caine. Hon berättar om sitt engagemang för att arbeta mot trafficking.

”Jag gick genom flygplatsen i Thessaloniki i Grekland när jag såg en mängd affischer på unga flickor som försvunnit, en del var bara 6 år.

Från pastorn hon gästade fick hon veta att flickorna fallit offer för trafficking. Den natten hade Christine Caine en uppgörelse med Gud. Medlidande, tyckte hon Gud sa till henne, är inte att tycka synd om, det är att göra något.

- Vi visste inte vad vi gav oss in i. Jag visste ingenting om trafficking eller den ryska eller albanska maffian.

Men Caine och hennes team började med att samla in fakta och fick klart för sig att 8 miljarder årligen omsätts i handeln med kvinnor världen över. Nittio procent av offren som förs in i EU hamnar i sexindustrin. Bara i Greklands sexindustri finns 20 000 flickor. Färre än två procent av flickorna räddas, och bara en av 100 000 som lever på trafficking i Europa åker fast.

Dessa fakta fick Christine Caine att bli än mer övertygad om vad hon måste göra, och projekt A21 kom till. A21 är en förkortning för "Abolishing Injustice in the 21st Century" (Avskaffa orätt i det 21:a århundradet).

I december 2008 öppnade A21 dörrarna till ett skyddsboende med 12 bäddar i Grekland. Där har nu 69 flickor från olika nationer fått hjälp och man har haft kontakt med ytterligare 800. A21 har även kunnat spela en avgörande roll när det gäller att identifiera och avslöja personer som ägnar sig åt trafficking. Sex personer sitter därför i fängelse.

Flickornas historier är ofta otroliga i sin grymhet. Till exempel skickades 60 flickor i en container från Afrika utan några förnödenheten och när de kom fram till Turkiet var 30 av dem döda. Flickor lockas med arbete i EU. De lockas även av unga män som låtsas vara förälskade men som sedan säljer dem.

- Av alla rättviseprojekt över världen, är det detta som håller mig vaken på nätterna, säger Christine Caine till Charisma.

- En natt vaknade jag gråtande efter att ha hört flickorna gråta och skrika i drömmen. Mitt modershjärta blödde och jag skrek rakt ut: Vi kommer! Vi ska hjälpa er!

Hon har stora planer för A21. Ukraina står på tur, men framöver ska A21 finnas i alla länder där trafficking förekommer.

Till sist vill jag delge ett ”tilltal” som jag fick inför denna predikan:

Sök mitt ansikte säger Herren

Jag vill ha en levande relation med er.

Jag vill fylla ditt liv med en glädje som du aldrig tidigare upplevt. Jag vill ge dig en djup inre frid. Jag vill inspirera dig och ge dig av min skaparkraft.

Sätt din förtröstan och tillit till mig säger Herren.

Sök mitt rike och min rättfärdighet först, så ska jag ge dig allt annat också.

 

 

 

Utvisning planerad till den 19 januari. Många försöker stoppa den omänskliga utvisningen.

Sverige planerar att avvisa ytterligare ett antal irakier till Irak den 19 januari. Flertalet kommer från de centrala områden som UNHCR och erkända mänskliga rättighets-organisationer alltjämt hävdar är farliga att tvångsavvisa till. En del tillhör etniska eller religiösa minoriteter. Iraks egen migrationsminister har också nyligen vädjat till Sverige att upphöra med tvångsavvisningar med hänsyn till Iraks mottagningsförmåga och det sköra läget i landet.

Flera av de aktuella utvisningshotade har lämnat in ansökningar om inhibition till Europadomstolen i Strasbourg och väntar på besked. Domstolen har tidigare inhiberat hundratals avvisningar av irakier men på grund av de många nya ansökningarna hinner den inte granska alla de mest aktuella innan verkställighet riskerar att äga rum. Det vore ödesdigert för såväl individen som Sveriges rykte om en utvisning skulle ske och Europadomstolen några dagar senare beviljar en ansökan om uppskov.

Sveriges Kristna Råd kräver att de ansvariga svenska myndigheterna visar stor lyhördhet inför den uppkomna situationen. Såväl rättssäkerheten som hänsynen till möjligheterna att skapa en varaktig fred i ett mångreligiöst Irak fordrar detta. Sist men inte minst har vi även ett ansvar för de utvisningshotades liv och säkerhet.

Sveriges Kristna Råd anser att tvångsavvisningar – särskilt av etniska och religiösa minoriteter från Irak – bör upphöra i nuläget.

Anders Wejryd
Ärkebiskop
Svenska kyrkan
Ordförande

Anders Arborelius
Biskop
Stockholms katolska stift
Vice ordförande

Tikhon Lundell
Arkimandrit
Serbiska ortodoxa kyrkan
Vice ordförande

Karin Wiborn
Missionsföreståndare
Svenska Baptistsamfundet
Vice ordförande

Peter Carlsson

Informationssamordnare
Sveriges Kristna Råd

Mobil: 0705-203763
E-post: [email protected]
Webbsida: www.skr.org 

Jag fick ett brev ikväll. Det är så engeläget, så jag lägger ut det på bloggen.
Fler och fler personer hör av sig och vill vara med och hjälpa till i flyktingarbetet. Jätteroligt. Det är verkligen nödvändigt att engagera sig. Jag är så glad att vi är människor från olika håll och kanter, kyrkor, partier och nätverk som samarbetar.
För oss som kristen församling betyder detta en bred kontaktyta till olika människor. Det är viktigt att inte bara prata om Guds kärlek i kyrkan utan också visa den i praktisk handling gentemot en medmänniska.
De senaste dagarna har jag kämpat med att fylla i olika formulär till EU-domstolen för mänskliga rättigheter. Det är ett omfattande arbete och många handlingar som ska kopieras. Flera har fått inhibition och några har fått en ny prövning. Just nu kämpar vi för en man som sitter i förvar och som riskerar att tvångsutvisas de närmaste dagarna. Vi hoppas att förhindra det. Jag har kontakt med UNHCR:s representant i Stockholm som engagerat sig vilket jag är mycket tacksam för.


Hej,

Sverige fortsätter med massutvisningar till Irak och första planet för
nya året går 19 januari. Idag sitter minst 25 irakier inlåsta i
Migrationsverkets förvar i väntan på utvisning.

Sedan ett år tillbaka samordnar Sverige med hjälp av Frontex
massdeportationer av irakiska flyktingar från Sverige, Norge och
England. Utvisningarna sker en gång per månad från Stockholm eller
från Göteborg.

Vid utvisningarna används handfängsel, midjefängsel, fotfängsel och
spotthuva på asylsökande under hela eller delar av resan. En del av de
flyktingar som skickas tillbaka till Irak fortsätter att vara
flyktingar i andra länder eller blir tvungna att leva gömda. Det var
meningen att irakierna skulle skickas tillbaka i det tysta i stora
grupper men det blev inte så. Många tycker att det är fel!

Många individer och frivilliga organisationer arbetar för att stoppa
utvisningarna men det räcker inte. Vi behöver vara flera.

Vi uppmanar alla individer, nätverk, kyrkor, frivilliga att fortsätta
arbetet för att stoppa tvångsutvisningar av alla asylsökande och
massdeportationer av irakiska flyktingar:

- ordna protester i din stad eller ort varje gång en deportationsplan
lyfter, kanske dagen innan deportationen ska ske och utanför
migrationsverket eller närmaste förvar.

- besök de förvarstagna irakierna, hjälp de att få ut sina historier

- ordna möten, samtal och föreläsningar om situationen i Irak. Det är
INTE bara kristna irakier som är i behov av skydd.

- det är viktig att irakiska föreningar och familjer till de
utvisningshotade inte ger upp och driver kampen för irakiska
flyktingarnas rätt att stanna.


Med vänlig hälsning
Irakiska Asylkommittén
Epost: [email protected]

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1300&grupp=9035&artikel=4280491 Omstridd säkerhet i Irak Om FN:s och Iraks vädjanden till Sverige att låta bli, men efter helgernas tillfälliga uppehåll förbereds nu nya flyg för irakier som nekats asyl, tillbaka till Irak där våldet inte vilar. Hör Iraks Sverigeambassadör ifrågasätta tvångsutvisningarna, och Migrationsverket om varför det visst går att utvisa till Irak medan UNHCR säger bestämt nej. Möt också en ung kvinna i skräckfylld väntan på nästa transport. Senaste ljudklippen Iraks ambassadör ifrågasätter utvisning med tvångIraks ambassadör ifrågasätter utvisning med tvång (5:54) UNHCR om brist på säkerhet i IrakUNHCR om brist på säkerhet i Irak (8:34) Migrationsministern Tobias Billström om kritikenMigrationsministern Tobias Billström om kritiken (2:27) I väntan på utvisning, reportage om Fadi och ZeinabI väntan på utvisning, reportage om Fadi och Zeinab (14:42)