Sjung ut!
Jag tycker om att spela och sjunga. När våra barn var yngre spelade vi in flera kassetter och reste runt i kyrkor och spelade och sjöng. Josef spelade fiol och synth. Johannes gitarr och Joel trummor. Min fru spelar gitarr och jag piano och gitarr. När barnbarnen kommer på besök går de ofta in till pianot och klinkar. Pianot har jag fått ärva av min mor. Det är så roligt att höra vårt äldsta barnbarn, Emanuel spela och improvisera på pianot som en gång stått i sångarfursten Einar Ekbergs hem. Emanuel är musikalisk och spelar även fiol som sin far.
Nu närmar sig skolavslutningar och sommarens stora kristna konferenser. Jag har ofta tänkt vilken mäktig sång det borde bli när så många människor samlas. Filipstads kyrka fylls flera gånger avslutningsdagen, men det är väldigt få som sjunger med i sångerna. Om jag klämmer i på Den blomstertid nu kommer, tittar folk på mig som om jag kom från en annan planet. Då tänker jag att det kanske borde vara bättre sång på stora konferenser som t.ex. Torpkonferensen. Men nej, även där sitter folk oftast och tittar rakt fram medan lovsångsbandet eller orkestern med försångare försöker få igång publiken. Alla har tillgång till texten som finns på stora monitorer runt om i lokalen.
Jag förstår faktiskt inte varför inte fler är engagerade i sången. Det krävs ju ingent Vg i sång för att få häva upp sin stämma i ladan på Torp. Tycker man inte om sångvalet? Är det okända melodier? För mycket eller för lite lovsång/psalmer? Ibland är det enkla körer/lovsånger som upprepas flera gånger, så man borde hinna lära sig melodin.
Över huvud taget borde man se mer av engagemang. Om man inte kan sjunga skulle man väl kunna ge sig mer hän i lovsången/lovprisningen genom att be till Gud under lovsångsdelen. Man kan lyfta sina händer mot himlen och prisa och tacka Herren för fred, frihet, mat, kläder och allt gott vi får ta del av. Man kan fyllas av tacksamhet och glädje över all bra undervisning man får i gudstjänster, på seminarier och bibelstudier.
På fotbollsmatcher kan man ibland höra mäktig sång. Jag tror att England är det bästa exemplet på kraftig, engagerad och mäktig allsång. Jag kollade med en kollega på skolan en gång och frågade hur det är i England i kyrkorna. Han påstod att man sjunger av hjärtans lust i såväl kyrkor som på fotboll.
Inför årets konferenser och skolavslutningar hoppas jag få höra och uppleva lite mer engagemang. Vi skulle alla inspireras mer och vi vågade höja våra röster och ta del i sången.
Emanuel spelar fiol på julfest i Salemkyrkan i Mullhyttan
Nu närmar sig skolavslutningar och sommarens stora kristna konferenser. Jag har ofta tänkt vilken mäktig sång det borde bli när så många människor samlas. Filipstads kyrka fylls flera gånger avslutningsdagen, men det är väldigt få som sjunger med i sångerna. Om jag klämmer i på Den blomstertid nu kommer, tittar folk på mig som om jag kom från en annan planet. Då tänker jag att det kanske borde vara bättre sång på stora konferenser som t.ex. Torpkonferensen. Men nej, även där sitter folk oftast och tittar rakt fram medan lovsångsbandet eller orkestern med försångare försöker få igång publiken. Alla har tillgång till texten som finns på stora monitorer runt om i lokalen.
Jag förstår faktiskt inte varför inte fler är engagerade i sången. Det krävs ju ingent Vg i sång för att få häva upp sin stämma i ladan på Torp. Tycker man inte om sångvalet? Är det okända melodier? För mycket eller för lite lovsång/psalmer? Ibland är det enkla körer/lovsånger som upprepas flera gånger, så man borde hinna lära sig melodin.
Över huvud taget borde man se mer av engagemang. Om man inte kan sjunga skulle man väl kunna ge sig mer hän i lovsången/lovprisningen genom att be till Gud under lovsångsdelen. Man kan lyfta sina händer mot himlen och prisa och tacka Herren för fred, frihet, mat, kläder och allt gott vi får ta del av. Man kan fyllas av tacksamhet och glädje över all bra undervisning man får i gudstjänster, på seminarier och bibelstudier.
På fotbollsmatcher kan man ibland höra mäktig sång. Jag tror att England är det bästa exemplet på kraftig, engagerad och mäktig allsång. Jag kollade med en kollega på skolan en gång och frågade hur det är i England i kyrkorna. Han påstod att man sjunger av hjärtans lust i såväl kyrkor som på fotboll.
Inför årets konferenser och skolavslutningar hoppas jag få höra och uppleva lite mer engagemang. Vi skulle alla inspireras mer och vi vågade höja våra röster och ta del i sången.
Emanuel spelar fiol på julfest i Salemkyrkan i Mullhyttan
Kommentarer
Trackback
