Familjen Josef och Maria Sjöberg flyttar till Pakistan
När jag var två år fick min far, Tage Sjöberg veta att han endast hade cirka två veckor kvar att leva. Han läste i bibeln om Hiskia som fick samma bud, men som fick ytterligare 15 år att leva. Pappa bad om det samma. En av motiveringarna var att han ville att jag skulle hinna växa upp och få min livsinriktning klar. Om han skulle få leva var han villig att åka till alla världens olika fattiga länder för att hjälpa och bistå samt berätta om Jesus.
Pappa fick leva 17 år. När jag gick på lärarseminariet i Falun dog han.
De år han levde verkade han i Turkiet, Pakistan, Sri Lanka, Thailand, Japan, Grekland och många andra länder. Han var med om att starta barnhem, skolor, små rullande sjukvårdskliniker och församlingar. Mina bröder fortsatte arbetet oftast i samarbete med Erikshjälpen. Min bror Kjell startade läs och skrivkurser och såg till att de fattigaste arbetarna lärde sig att själva räkna ut sin lön och sitt ackord. Förut hade de alltid blivit lurade, men nu vågade de kräva sin rättmätiga lön. Man fick se hur hela byar och stadsdelar lyftes och folket fick det bättre och bättre.
Min bror Kjell gav elva år av sitt liv i Pakistan. Hans fru drog på sig sjukdom liksom min andre brors fru också fick en svår och livslång sjukdom i Pakistan. Ändå upplevde de så mycket glädje, livsglädje och kvalitet. De var med om att hjälpa många människor. Kjell var med om att starta ett 50-tal församlingar i Pakistan. Under kriget mellan Pakistan och Indien flydde de till Kabul i Afghanistan och när de återvände till Rawalpindi fanns inte längre deras hus och ägodelar. Kjell startade en skola FGA som bland annat utbildar kvinnor som sedan kan föra sin kunskap vidare till hela familjen. Josef har vid flera tillfällen rest till pakistan och undervisat där. Även familjen har bott där en tid.
I januari 2012 reser hela familjen till Pakistan. Vi önskar dem Guds rika välsignelse och tror och hoppas att allt ska funka bra för dem. Tänkte lägga in några kort från Josefs resor i Pakistan, men datorn ville inte samma sak som jag idag.
Pappa fick leva 17 år. När jag gick på lärarseminariet i Falun dog han.
De år han levde verkade han i Turkiet, Pakistan, Sri Lanka, Thailand, Japan, Grekland och många andra länder. Han var med om att starta barnhem, skolor, små rullande sjukvårdskliniker och församlingar. Mina bröder fortsatte arbetet oftast i samarbete med Erikshjälpen. Min bror Kjell startade läs och skrivkurser och såg till att de fattigaste arbetarna lärde sig att själva räkna ut sin lön och sitt ackord. Förut hade de alltid blivit lurade, men nu vågade de kräva sin rättmätiga lön. Man fick se hur hela byar och stadsdelar lyftes och folket fick det bättre och bättre.
Min bror Kjell gav elva år av sitt liv i Pakistan. Hans fru drog på sig sjukdom liksom min andre brors fru också fick en svår och livslång sjukdom i Pakistan. Ändå upplevde de så mycket glädje, livsglädje och kvalitet. De var med om att hjälpa många människor. Kjell var med om att starta ett 50-tal församlingar i Pakistan. Under kriget mellan Pakistan och Indien flydde de till Kabul i Afghanistan och när de återvände till Rawalpindi fanns inte längre deras hus och ägodelar. Kjell startade en skola FGA som bland annat utbildar kvinnor som sedan kan föra sin kunskap vidare till hela familjen. Josef har vid flera tillfällen rest till pakistan och undervisat där. Även familjen har bott där en tid.
I januari 2012 reser hela familjen till Pakistan. Vi önskar dem Guds rika välsignelse och tror och hoppas att allt ska funka bra för dem. Tänkte lägga in några kort från Josefs resor i Pakistan, men datorn ville inte samma sak som jag idag.
Kommentarer
Trackback
