Bengt Sjöberg

Min bror Stanley, tillsammans med sin fru och svägerska, var idag nära döden. De var på väg till missionären Birgitta Almebys begravning. Det var hon som mördades i Pakistan. Vid olyckan idag törtnade en lastbil med släp in i deras bil. Läs hans egen berättelse här nedan. Be gärna för dem.

Jag är tacksam att vi överlevde idag

Postat 11 januari, 2013 av Stanley

Vi var på väg till begravningen efter Birgitta Almeby som blev skjuten till döds av talibanerna i Pakistan. I baksätet i vår kombi fanns en vacker krans med ord om tacksamhet för Birgittas trohet och uthållighet, in i martyrskapets död. Så hände det en olycka. Vägen var isig, det regnade så att vindrutan blev isig. Något hände som senare måste utredas. En långtradare med släp törnade in i vår bil. Det var sekunder och så låg vi i ett dike med bilen upp och ner, rutorna krossade och vi satt fastspända med våra säkerhetsbälten.

“Kerstin – lever du”, frågade jag… “Lena – lever du”, undrade jag. Båda svarade att de var vid liv och medvetna. Jag greps av panik. Tänk om bilen tar eld. Men inom några ögonblick fanns en vän där och fick upp en dörr, drog ut mig som satt närmast, sedan Kerstin och till sist Lena.

Ambulanser kom, brandkåren, räddningstjänsten och polisen. Kerstin togs till akuten i Västerås som har mer utrustning då man var rädd att hon hade skadats i sin rygg. Lena – min svägerska, Kjells fru, fördes med en annan ambulans till Avesta. Vi undersöktes, våra fantastiska döttrar kom och vår vän som drog ut oss stannade kvar hos Kerstin. Hon var också på väg till begravningen. Hanna levde nära Birgitta och är en av stödjarna till flickhemmet i Pakistan.

Ambulanspersonalen menade att vi hade haft änglavakt. Om långtradaren hade törnat emot oss några sekunder tidigare hade vår bil kraschat ändå värre och vi hade kanhända inte överlevt.

Så nära evighetens gräns lever vi. Men jag är tacksam att få ännu en tid som jag vill förvalta på bästa sätt.

Vi skickade en hälsning till minnesstunden där 170 gäster, många kolleger fanns med. Kanhända berättar de om detta och då vill jag föregripa eventuella rykten som kan beskriva en ändå större dramatik. Vi tror att vi ska må bra. I morgon vet vi bättre om det är blåmärken eller andra följder som visar sig. Men vi tackar Gud för alla goda människor, polisen, ambulanspersonalen, alla vanliga människor och fram för allt vår vän HANNA!

Med stor tacksamhet

Stanley Sjöberg