Myndighetsbeslut måste "barnsäkras"!!!
I onsdags satt jag med den asylsökande familjen som regelbundet besöker våra gudstjänster och åt god mat och hade ett trevligt samtal. Igår tog polisen pappan och satte honom i förvar trots att familjen har nya skäl som inte prövats. Tänk om polis och Migrationsverket kunde prata med varandra. Stackars barn och familj som splittras. I onsdags besökte jag även en annan familj där polisen skrämt barnen så de vågar inte sova på natten, kissar på sig och har ångest. Barnkonventionen måste bli svensk lag och beslut tagna av svenska myndigheter måste "barnsäkras"!
Vi lever i EN värld
Texten nedan är skriven och undertecknad av Sveriges kyrkoledare. Manifestet togs fram inför sommarens Almedalsvecka. Vi ser och upplever hur främlingsfientlighet och rasism vinner större utrymme i debatten och i samtalen mellan människor. Den senaste tiden har jag mer än en gång blivit ledsen och upprörd över den hårdhet och oförmåga att sätta sig in i flyktingars situation som visar sig i debatter, insändare och samtal. Ibland blir man uppgiven, men så fylls man på nytt av kamplust att stå upp för alla människors lika värde och för humanitet och omtanke. Jag vill visa att hjärta och hjärna inte står emot varandra utan att det behövs både och för att vi ska få leva i ett tryggt och öppet samhälle.
Därför publicerar jag denna text, även om den är skriven för ett halvår sedan. Jag har faktiskt varit med om att bearbeta texten i vår migrationsgrupp i Sveriges Kristna Råd.
Vi tror på en gemensam framtid!
Manifest för en ny tidsanda – i migrationens, medmänsklighetens och mångfaldens tecken
Vi lever i en värld. Det som händer på andra sidan jordklotet berör också oss. Inbördeskriget i Syrien som tvingat en och en halv miljon människor på flykt, den bräckliga freden i Somalia, förföljelsen av oppositionella i Eritrea, bristen på religionsfrihet i Iran, det urskiljningslösa våldet i Afghanistan – allt berör oss och handlar också om oss. Världen är för liten för att vi ska kunna blunda. Det som drabbar andra drabbar förr eller senare också oss själva. De globala orättvisor som tvingar fram konflikter och skapar desperation är vi alla delaktiga i. De vapen vi säljer till världen kan vändas mot oss. Vi vill leva i en värld fri från förtryck. De omprioriteringar vi gör för att uttrycka global solidaritet och medmänsklighet kommer att välsigna oss alla.
Vi lever i ett Europa. Ett Europa med stolthet över Europakonventionen för mänskliga fri- och rättigheter. Ett Europa där vi valt att samverka istället för att kriga med varandra. Vi vill leva i ett Europa som lever upp till visionerna och retoriken. Den asylprövning som görs i Italien är också vårt ansvar. De migranter som sätts i förvar på Malta är också våra systrar och bröder. Rasismen och våldet som breder ut sig i den ekonomiska krisens spår drabbar också oss. Romernas utsatthet i Europa är allas vårt ansvar. De verkliga vägval vi gör för ett inkluderande Europa med öppenhet mot omvärlden och solidaritet med de som flyr från krig och förtryck bygger framtiden.
Vi lever i ett Sverige. Ett Sverige som vi är stolta över, ett Sverige som utvecklats av fred och demokrati, folkrörelser och respekt för mänskliga rättigheter. Vi är lyckliga nog att leva i ett land som människor flyr till och inte ett land människor flyr ifrån. Vi är lyckliga nog att idag leva i ett land med religionsfrihet. Om Sverige inte bereder plats för människor som flyr från krig, förföljelse och övergrepp är det allas vårt ansvar. Om Sverige inte bereder plats för dem som kommer hit för att arbeta, studera eller för att leva med dem de älskar berör det oss alla. Vi vill inte leva i ett segregerat Sverige där människors förmåga bedöms efter efternamnet, hudfärgen eller bostadsorten. Vi vill leva i ett land där vi alla – infödda som invandrade – tar gemensamt ansvar för vår gemensamma framtid och bygger landet tillsammans. Vi har inte en dag till att förlora. Vi behöver bereda plats för varandra i våra liv och bereda plats för jämlikhet och olikhet.
Vi lever i många olika kommuner. Ett stort ansvar för att bereda plats för dem som flytt till vårt land finns i våra kommuner. Idag råder det en skriande brist på kommunplatser för dem som fått uppehållstillstånd i Sverige. Solidariteten är inte alltid enkel, men det finns inget annat val. När inbördeskrigen rasar i världen märks det i Arvidsjaur, Arboga och i Angered. Det märks i Burlöv, Botkyrka och i Borlänge. Vi kan inte frånsäga oss ansvar. Det är just här, i vår egen kommun, vi behöver bereda plats.
Vi lever i många olika familjer. Men samtidigt är alla barn också våra barn. När ett barn far illa är det allas vårt ansvar. Vi vill leva i ett land och i en värld där vi sätter barnet i centrum, och särskilt de barn som tvingats på flykt. Vi gläder oss över beslutet i EU-domstolen att ensamkommande barn ska kunna undantas från Dublinförordningens regler. Nu är det viktigare än någonsin att åldersbedömningar görs med omsorg och goda marginaler. Barns egna asyl- och psykosociala skäl ska beaktas. Barns situation i olika länder ska belysas. Barnfamiljer ska skyndsamt få möjligheter till familjeåterförening. Konventionen om barnets bästa behöver bli direkt svensk lag.
Bara så kan vi bygga en framtid tillsammans, grundad på kärlek, solidaritet och omtanke. Ett manifest för en ny tidsanda.
På uppdrag av medlemskyrkorna inom Sveriges kristna råd,
presidiet:
Anders Arborelius, Biskop, Romersk-katolska kyrkan
Dioscoros Benyamin Atas, Ärkebiskop, Syrisk Ortodoxa kyrkan
Pelle Hörnmark, Föreståndare, Pingst – Fria församlingar i Samverkan
Anders Wejryd, Ärkebiskop, Svenska kyrkan
Karin Wiborn, Generalsekreterare, Sveriges kristna råd
Därför publicerar jag denna text, även om den är skriven för ett halvår sedan. Jag har faktiskt varit med om att bearbeta texten i vår migrationsgrupp i Sveriges Kristna Råd.
Vi tror på en gemensam framtid!
Manifest för en ny tidsanda – i migrationens, medmänsklighetens och mångfaldens tecken
Vi lever i en värld. Det som händer på andra sidan jordklotet berör också oss. Inbördeskriget i Syrien som tvingat en och en halv miljon människor på flykt, den bräckliga freden i Somalia, förföljelsen av oppositionella i Eritrea, bristen på religionsfrihet i Iran, det urskiljningslösa våldet i Afghanistan – allt berör oss och handlar också om oss. Världen är för liten för att vi ska kunna blunda. Det som drabbar andra drabbar förr eller senare också oss själva. De globala orättvisor som tvingar fram konflikter och skapar desperation är vi alla delaktiga i. De vapen vi säljer till världen kan vändas mot oss. Vi vill leva i en värld fri från förtryck. De omprioriteringar vi gör för att uttrycka global solidaritet och medmänsklighet kommer att välsigna oss alla.
Vi lever i ett Europa. Ett Europa med stolthet över Europakonventionen för mänskliga fri- och rättigheter. Ett Europa där vi valt att samverka istället för att kriga med varandra. Vi vill leva i ett Europa som lever upp till visionerna och retoriken. Den asylprövning som görs i Italien är också vårt ansvar. De migranter som sätts i förvar på Malta är också våra systrar och bröder. Rasismen och våldet som breder ut sig i den ekonomiska krisens spår drabbar också oss. Romernas utsatthet i Europa är allas vårt ansvar. De verkliga vägval vi gör för ett inkluderande Europa med öppenhet mot omvärlden och solidaritet med de som flyr från krig och förtryck bygger framtiden.
Vi lever i ett Sverige. Ett Sverige som vi är stolta över, ett Sverige som utvecklats av fred och demokrati, folkrörelser och respekt för mänskliga rättigheter. Vi är lyckliga nog att leva i ett land som människor flyr till och inte ett land människor flyr ifrån. Vi är lyckliga nog att idag leva i ett land med religionsfrihet. Om Sverige inte bereder plats för människor som flyr från krig, förföljelse och övergrepp är det allas vårt ansvar. Om Sverige inte bereder plats för dem som kommer hit för att arbeta, studera eller för att leva med dem de älskar berör det oss alla. Vi vill inte leva i ett segregerat Sverige där människors förmåga bedöms efter efternamnet, hudfärgen eller bostadsorten. Vi vill leva i ett land där vi alla – infödda som invandrade – tar gemensamt ansvar för vår gemensamma framtid och bygger landet tillsammans. Vi har inte en dag till att förlora. Vi behöver bereda plats för varandra i våra liv och bereda plats för jämlikhet och olikhet.
Vi lever i många olika kommuner. Ett stort ansvar för att bereda plats för dem som flytt till vårt land finns i våra kommuner. Idag råder det en skriande brist på kommunplatser för dem som fått uppehållstillstånd i Sverige. Solidariteten är inte alltid enkel, men det finns inget annat val. När inbördeskrigen rasar i världen märks det i Arvidsjaur, Arboga och i Angered. Det märks i Burlöv, Botkyrka och i Borlänge. Vi kan inte frånsäga oss ansvar. Det är just här, i vår egen kommun, vi behöver bereda plats.
Vi lever i många olika familjer. Men samtidigt är alla barn också våra barn. När ett barn far illa är det allas vårt ansvar. Vi vill leva i ett land och i en värld där vi sätter barnet i centrum, och särskilt de barn som tvingats på flykt. Vi gläder oss över beslutet i EU-domstolen att ensamkommande barn ska kunna undantas från Dublinförordningens regler. Nu är det viktigare än någonsin att åldersbedömningar görs med omsorg och goda marginaler. Barns egna asyl- och psykosociala skäl ska beaktas. Barns situation i olika länder ska belysas. Barnfamiljer ska skyndsamt få möjligheter till familjeåterförening. Konventionen om barnets bästa behöver bli direkt svensk lag.
Bara så kan vi bygga en framtid tillsammans, grundad på kärlek, solidaritet och omtanke. Ett manifest för en ny tidsanda.
På uppdrag av medlemskyrkorna inom Sveriges kristna råd,
presidiet:
Anders Arborelius, Biskop, Romersk-katolska kyrkan
Dioscoros Benyamin Atas, Ärkebiskop, Syrisk Ortodoxa kyrkan
Pelle Hörnmark, Föreståndare, Pingst – Fria församlingar i Samverkan
Anders Wejryd, Ärkebiskop, Svenska kyrkan
Karin Wiborn, Generalsekreterare, Sveriges kristna råd
Omänskligt beslut av polis
Ska inte svensk polis ta hänsyn till Barnkonventionen?
I förrgår satt en ensamstående mor med barn och huttrade och skakade vid busstationen i Filipstad. Barnen var sjuka och låg på en bänk och i en barnvagn.
Jag stannade till och frågade hur det var. Har besökt familjen i över ett år. Är deras juridiska ombud, men har misslyckats att få gehör för begäran om verkställighetshinder.
I torsdags, då jag följde med dem till polisen, hade det ena barnet 40 graders feber! Trots barnens sjukdom måste mamman två ggr i veckan ta alla barnen med sig till polisstationen och skriva sitt namn på en lista. Varför???!!!De är “under uppsikt” av Gränspolisen, ett alternativ till att sättas i förvar. Gränspolisen tror att de skall avvika för att undvika utvisning. När jag besökt familjen har de aldrig, aldrig pratat om eller frågat om att gömma sig. Inget land verkar vilja ta emot familjen och ändå, trots att polisen vet det, försöker de trakassera kvinnan på olika sätt. Har skrivit en överklagan och bett att barnen åtminstone kunde få stanna i skolan/förskolan och slippa lämna skolan två ggr/vecka. Resan med buss fram och tillbaka till polisen tar nästan en hel skoldag. UPPRÖRANDE!
Igår skickade jag in en anmälan till barnombudsmannen och överklagade beslutet om uppsikt och bad för säkerhets skull att Migrationsverket skulle prata med polisen för att finna en bättre lösning.
Idag på morgonen fick jag ett telefonsamtal från Barnombudsmannen. Hon ansåg att jag skulle be Migrationsverket, att besöka familjen i stället för att se att de finns på plats i hemmet, eller att polisen skulle nöja sig med att mamman besöker polisen var 14:e dag eller någon annan lösning som inte går ut över barnen.
Hon skulle skriva ett svar och skicka.
Jag har idag försökt nå både Gränspolisen och Migrationsverket, men ingen har svarat.
I förrgår satt en ensamstående mor med barn och huttrade och skakade vid busstationen i Filipstad. Barnen var sjuka och låg på en bänk och i en barnvagn.
Jag stannade till och frågade hur det var. Har besökt familjen i över ett år. Är deras juridiska ombud, men har misslyckats att få gehör för begäran om verkställighetshinder.
I torsdags, då jag följde med dem till polisen, hade det ena barnet 40 graders feber! Trots barnens sjukdom måste mamman två ggr i veckan ta alla barnen med sig till polisstationen och skriva sitt namn på en lista. Varför???!!!De är “under uppsikt” av Gränspolisen, ett alternativ till att sättas i förvar. Gränspolisen tror att de skall avvika för att undvika utvisning. När jag besökt familjen har de aldrig, aldrig pratat om eller frågat om att gömma sig. Inget land verkar vilja ta emot familjen och ändå, trots att polisen vet det, försöker de trakassera kvinnan på olika sätt. Har skrivit en överklagan och bett att barnen åtminstone kunde få stanna i skolan/förskolan och slippa lämna skolan två ggr/vecka. Resan med buss fram och tillbaka till polisen tar nästan en hel skoldag. UPPRÖRANDE!
Igår skickade jag in en anmälan till barnombudsmannen och överklagade beslutet om uppsikt och bad för säkerhets skull att Migrationsverket skulle prata med polisen för att finna en bättre lösning.
Idag på morgonen fick jag ett telefonsamtal från Barnombudsmannen. Hon ansåg att jag skulle be Migrationsverket, att besöka familjen i stället för att se att de finns på plats i hemmet, eller att polisen skulle nöja sig med att mamman besöker polisen var 14:e dag eller någon annan lösning som inte går ut över barnen.
Hon skulle skriva ett svar och skicka.
Jag har idag försökt nå både Gränspolisen och Migrationsverket, men ingen har svarat.
Stoppa tvångsutvisningar till Afghanistan
Afghaner som sökt skydd i Sverige utvisas med tvång trots att säkerhetsläget förvärras, varnar Flyktinggruppernas Riksråd, FARR. Polisen hämtar nu in ungdomar för att genomföra fler gruppdeportationer. Den 12 november gick ett flyg med utvisade till Afghanistan trots många protester.
/Uppdaterad 13-11-15./
Den 12 november på kvällen avgick ett plan från Arlanda, medförande 12-15 unga män/pojkar till Kabul i Afghanistan. Många av dem hade gripits med överraskning, i hemmet på morgonen eller efter att ha kallats till samtal. Några togs till polishäkte där de hölls isolerade trots att de inte begått något brott. Ett par har försökt ta livet av sig tidigare, och en av dem ska ha skadat sig under transporten och är nu mycket sjuk enligt hans kamrat som håller kontakt med vänner i Sverige.
Den unge mannen, som är tortyrskadad, men under asylproceduren har vägrats tortyrutredning, var förvarstagen i två veckor utan att få träffa läkare trots upprepade löften. När en tortyrspecialist till slut kom till förvaret för att besöka pojken på frivilligt initiativ, släpptes han inte in.
Göteborgs-Posten publicerade måndagen den 11 november en debattartikel om en av de pojkar som deporterades i september - han hade genast gripits av polis i Afghanistan och håller sig nu gömd, beredd att fly igen. Undertecknarna vädjade om att utvisningarna ska stoppas. Samma krav hade den grupp som demonstrerade utanför förvaret i Märsta under tisdagen. Förskräckta klasskamrater hade samlat in namn. Gode män för ungdomar som kommit hit som barn hade sökt efter lösningar. Frivilliga hade skrivit juridiska inlagor. Ett par timmar innan flyget skulle lyfta spreds ett nödrop på sociala medier, för hjälp åt den tortyrskadade pojken.
Men protesterna var förgäves även den här gången.
Många experter befarar att den interna konflikten kommer att intensifieras i Afghanistan då de utländska trupperna lämnar landet 2014. Svenska myndigheter försöker rädda afghanska tolkar. FN:s flyktingorgan UNHCR har gett ut nya riktlinjer som varnar för att fler civila redan drabbas och att situationen för internflyktingar har förvärrats. Parlamentariker i Afghanistan vädjar om att utvisningarna ska upphöra. Svenska Afghanistankommittén vill att Sverige ska avvakta med att verkställa utvisningar. Redan utvisade som inte har någonstans att ta vägen demonstrerar i Kabul. Andra håller sig gömda eller försöker fly på nytt, för att de fortfarande är hotade (Källor, se nedan).
En deportation stoppades i början av november av Europadomstolen. Pojken skulle vara säker i ett visst område enligt svenska myndigheter. Men Europadomstolen saknade en förklaring till hur han skulle ta sig från flygplatsen i Kabul till det området.
Migrationsverket besökte Afghanistan i oktober och väntas snart komma med ett nytt rättsligt ställningstagande. Samtidigt samlar svensk polis ihop afghaner som fått avslag utifrån Migrationsverkets förra ställningstagandet från 2010. Många har inte pass och skulle fram till för några veckor sedan inte ha kunnat deporteras. Men den afghanska gränspolisen har ändrat sig och släpper nu in dem. Nu har minst tre gruppdeportationer skett sedan september. Förutom polis följer sjukvårdspersonal med i de chartrade planen för att ge lugnande injektioner.
Afghanistans ambassad för de nordiska länderna har tillfrågats om Afghanistans uppfattning om tvångsdeportationerna. Svaret blev att den ansvariga ministern inte har undertecknat någon överenskommelse om tvångsdeportationer, enbart frivilligt återvändande.
Det finns fortfarande många afghaner i förvar och häkten i Sverige. FARR har kontakt med några av dem genom våra lokalgrupper. Vi har dessutom intervjuat ett hundratal utvisningshotade afghaner och satt oss in i deras utvisningsbeslut.
Det kan vara en person som utsetts till självmordsbombare eller en tonåring som hamnat i kläm mellan befälhavare från olika miliser. Det kan vara någon som redan slagits sönder och samman för att han arbetat för utländska organisationer, men överlevt och flytt. Det kan vara en kvinna som lovats bort till tvångsäktenskap eller våldtagits och som hotas med hedersmord efter sin flykt. Huset kan vara nedbränt, fälten beslagtagna. Nästan alla har familjemedlemmar som dödats. Några har varit papperslösa flyktingar hela livet men ska utvisas till Afghanistan där de aldrig bott. Några är konvertiter - livsfarligt i Afghanistan. De flesta tillhör minoritetsgrupper.
Berättelserna stämmer med landinformation. Men eftersom deras id-handlingar är av "enkel beskaffenhet" (som alla id-handlingar i Afghanistan) räknas de inte som trovärdiga - eller så räcker inte hoten. Många hänvisas till att de kan fly inom landet - som mer än en halv miljon redan har gjort och lever i misär.
De har sökt sig hit för att få skydd. Vi får inte svika dem. FARR kräver att tvångsutvisningarna till Afghanistan stoppas och att ärendena prövas på nytt utifrån situationen i Afghanistan idag och den befarade under 2014. Rätten till asyl grundas på en framåtsyftande bedömning av riskerna.
Sanna Vestin, ordförande i Flyktinggruppernas Riksråd, FARR
--------------------------------------------------------------------------------
Läs mer:
Av FN-rapporten "UNHCR Eligibility Guidelines for assessing the international protection needs of asylum-seekers from Afghanistan", sid 11-13, framgår att säkerhetssituationen i Afghanistan är oförutsebar, och det är i stor utsträckning civila som drabbas. Säkerhetssituationen för civila har försämrats under 2013. UNAMA (FN:s hjälporgan) rapporterade att att de civila offren för attacker under första halvåret 2013 ökade med 29 procent jämfört med samma period 2012. De södra och östra delarna av landet är generellt hårdast drabbade men de väpnade motståndsgrupperna strävar efter att ta kontroll över fler områden och konflikten är utspridd över landet.
Om framtiden står i rapporten bland annat: "In-country UN actors and other observers foresee an intensification of the conflict between pro-government forces and AGEs in the wake of the international troops’ withdrawal, should no peace agreement be reached before that time."
Se även Sveriges Radio Ekot: "Hotade tolkar kan få asyl i Sverige"
ABC News (Australien): "Afghan MPs write to the Federal Government"
Medlemmar av Svenska Afghanistankommittén i Sundsvalls Tidning 7 november: "Stoppa avvisning av unga afghanska flyktingar från Sundsvall till Afghanistan"
Svenska Afghanistankommitténs tidigare ställningstagande: "Migrationsverket bör vänta med att utföra avvisningar"
Demonstration planeras i Kabul: "Stop Deportation to Afghanistan, Kabul Demonstration"
/Uppdaterad 13-11-15./
Den 12 november på kvällen avgick ett plan från Arlanda, medförande 12-15 unga män/pojkar till Kabul i Afghanistan. Många av dem hade gripits med överraskning, i hemmet på morgonen eller efter att ha kallats till samtal. Några togs till polishäkte där de hölls isolerade trots att de inte begått något brott. Ett par har försökt ta livet av sig tidigare, och en av dem ska ha skadat sig under transporten och är nu mycket sjuk enligt hans kamrat som håller kontakt med vänner i Sverige.
Den unge mannen, som är tortyrskadad, men under asylproceduren har vägrats tortyrutredning, var förvarstagen i två veckor utan att få träffa läkare trots upprepade löften. När en tortyrspecialist till slut kom till förvaret för att besöka pojken på frivilligt initiativ, släpptes han inte in.
Göteborgs-Posten publicerade måndagen den 11 november en debattartikel om en av de pojkar som deporterades i september - han hade genast gripits av polis i Afghanistan och håller sig nu gömd, beredd att fly igen. Undertecknarna vädjade om att utvisningarna ska stoppas. Samma krav hade den grupp som demonstrerade utanför förvaret i Märsta under tisdagen. Förskräckta klasskamrater hade samlat in namn. Gode män för ungdomar som kommit hit som barn hade sökt efter lösningar. Frivilliga hade skrivit juridiska inlagor. Ett par timmar innan flyget skulle lyfta spreds ett nödrop på sociala medier, för hjälp åt den tortyrskadade pojken.
Men protesterna var förgäves även den här gången.
Många experter befarar att den interna konflikten kommer att intensifieras i Afghanistan då de utländska trupperna lämnar landet 2014. Svenska myndigheter försöker rädda afghanska tolkar. FN:s flyktingorgan UNHCR har gett ut nya riktlinjer som varnar för att fler civila redan drabbas och att situationen för internflyktingar har förvärrats. Parlamentariker i Afghanistan vädjar om att utvisningarna ska upphöra. Svenska Afghanistankommittén vill att Sverige ska avvakta med att verkställa utvisningar. Redan utvisade som inte har någonstans att ta vägen demonstrerar i Kabul. Andra håller sig gömda eller försöker fly på nytt, för att de fortfarande är hotade (Källor, se nedan).
En deportation stoppades i början av november av Europadomstolen. Pojken skulle vara säker i ett visst område enligt svenska myndigheter. Men Europadomstolen saknade en förklaring till hur han skulle ta sig från flygplatsen i Kabul till det området.
Migrationsverket besökte Afghanistan i oktober och väntas snart komma med ett nytt rättsligt ställningstagande. Samtidigt samlar svensk polis ihop afghaner som fått avslag utifrån Migrationsverkets förra ställningstagandet från 2010. Många har inte pass och skulle fram till för några veckor sedan inte ha kunnat deporteras. Men den afghanska gränspolisen har ändrat sig och släpper nu in dem. Nu har minst tre gruppdeportationer skett sedan september. Förutom polis följer sjukvårdspersonal med i de chartrade planen för att ge lugnande injektioner.
Afghanistans ambassad för de nordiska länderna har tillfrågats om Afghanistans uppfattning om tvångsdeportationerna. Svaret blev att den ansvariga ministern inte har undertecknat någon överenskommelse om tvångsdeportationer, enbart frivilligt återvändande.
Det finns fortfarande många afghaner i förvar och häkten i Sverige. FARR har kontakt med några av dem genom våra lokalgrupper. Vi har dessutom intervjuat ett hundratal utvisningshotade afghaner och satt oss in i deras utvisningsbeslut.
Det kan vara en person som utsetts till självmordsbombare eller en tonåring som hamnat i kläm mellan befälhavare från olika miliser. Det kan vara någon som redan slagits sönder och samman för att han arbetat för utländska organisationer, men överlevt och flytt. Det kan vara en kvinna som lovats bort till tvångsäktenskap eller våldtagits och som hotas med hedersmord efter sin flykt. Huset kan vara nedbränt, fälten beslagtagna. Nästan alla har familjemedlemmar som dödats. Några har varit papperslösa flyktingar hela livet men ska utvisas till Afghanistan där de aldrig bott. Några är konvertiter - livsfarligt i Afghanistan. De flesta tillhör minoritetsgrupper.
Berättelserna stämmer med landinformation. Men eftersom deras id-handlingar är av "enkel beskaffenhet" (som alla id-handlingar i Afghanistan) räknas de inte som trovärdiga - eller så räcker inte hoten. Många hänvisas till att de kan fly inom landet - som mer än en halv miljon redan har gjort och lever i misär.
De har sökt sig hit för att få skydd. Vi får inte svika dem. FARR kräver att tvångsutvisningarna till Afghanistan stoppas och att ärendena prövas på nytt utifrån situationen i Afghanistan idag och den befarade under 2014. Rätten till asyl grundas på en framåtsyftande bedömning av riskerna.
Sanna Vestin, ordförande i Flyktinggruppernas Riksråd, FARR
--------------------------------------------------------------------------------
Läs mer:
Av FN-rapporten "UNHCR Eligibility Guidelines for assessing the international protection needs of asylum-seekers from Afghanistan", sid 11-13, framgår att säkerhetssituationen i Afghanistan är oförutsebar, och det är i stor utsträckning civila som drabbas. Säkerhetssituationen för civila har försämrats under 2013. UNAMA (FN:s hjälporgan) rapporterade att att de civila offren för attacker under första halvåret 2013 ökade med 29 procent jämfört med samma period 2012. De södra och östra delarna av landet är generellt hårdast drabbade men de väpnade motståndsgrupperna strävar efter att ta kontroll över fler områden och konflikten är utspridd över landet.
Om framtiden står i rapporten bland annat: "In-country UN actors and other observers foresee an intensification of the conflict between pro-government forces and AGEs in the wake of the international troops’ withdrawal, should no peace agreement be reached before that time."
Se även Sveriges Radio Ekot: "Hotade tolkar kan få asyl i Sverige"
ABC News (Australien): "Afghan MPs write to the Federal Government"
Medlemmar av Svenska Afghanistankommittén i Sundsvalls Tidning 7 november: "Stoppa avvisning av unga afghanska flyktingar från Sundsvall till Afghanistan"
Svenska Afghanistankommitténs tidigare ställningstagande: "Migrationsverket bör vänta med att utföra avvisningar"
Demonstration planeras i Kabul: "Stop Deportation to Afghanistan, Kabul Demonstration"
Persiskt möte
Vilken oförglömlig kväll!!! Persiskt möte med ett 40- tal iranier och afghaner som sjöng, spelade och vittnade om Jesus. Oh vilken glädje!!! En historisk dag då jag fick glädjen att vara chaufför och köksgubbe och fixa mackor chai och kaffe. Tack Mahtab, Joel och alla som
fick leda flera fram till gudsupplevelser. Innan mötet hann våra gäster knyta kontakter med flera pizzabagare och innan teamet åkte vidare återvände de till pizzabagarna med en kasse Livets Bröd. Sover nog gott i natt.
fick leda flera fram till gudsupplevelser. Innan mötet hann våra gäster knyta kontakter med flera pizzabagare och innan teamet åkte vidare återvände de till pizzabagarna med en kasse Livets Bröd. Sover nog gott i natt.
