Vi lever i EN värld
Texten nedan är skriven och undertecknad av Sveriges kyrkoledare. Manifestet togs fram inför sommarens Almedalsvecka. Vi ser och upplever hur främlingsfientlighet och rasism vinner större utrymme i debatten och i samtalen mellan människor. Den senaste tiden har jag mer än en gång blivit ledsen och upprörd över den hårdhet och oförmåga att sätta sig in i flyktingars situation som visar sig i debatter, insändare och samtal. Ibland blir man uppgiven, men så fylls man på nytt av kamplust att stå upp för alla människors lika värde och för humanitet och omtanke. Jag vill visa att hjärta och hjärna inte står emot varandra utan att det behövs både och för att vi ska få leva i ett tryggt och öppet samhälle.
Därför publicerar jag denna text, även om den är skriven för ett halvår sedan. Jag har faktiskt varit med om att bearbeta texten i vår migrationsgrupp i Sveriges Kristna Råd.
Vi tror på en gemensam framtid!
Manifest för en ny tidsanda – i migrationens, medmänsklighetens och mångfaldens tecken
Vi lever i en värld. Det som händer på andra sidan jordklotet berör också oss. Inbördeskriget i Syrien som tvingat en och en halv miljon människor på flykt, den bräckliga freden i Somalia, förföljelsen av oppositionella i Eritrea, bristen på religionsfrihet i Iran, det urskiljningslösa våldet i Afghanistan – allt berör oss och handlar också om oss. Världen är för liten för att vi ska kunna blunda. Det som drabbar andra drabbar förr eller senare också oss själva. De globala orättvisor som tvingar fram konflikter och skapar desperation är vi alla delaktiga i. De vapen vi säljer till världen kan vändas mot oss. Vi vill leva i en värld fri från förtryck. De omprioriteringar vi gör för att uttrycka global solidaritet och medmänsklighet kommer att välsigna oss alla.
Vi lever i ett Europa. Ett Europa med stolthet över Europakonventionen för mänskliga fri- och rättigheter. Ett Europa där vi valt att samverka istället för att kriga med varandra. Vi vill leva i ett Europa som lever upp till visionerna och retoriken. Den asylprövning som görs i Italien är också vårt ansvar. De migranter som sätts i förvar på Malta är också våra systrar och bröder. Rasismen och våldet som breder ut sig i den ekonomiska krisens spår drabbar också oss. Romernas utsatthet i Europa är allas vårt ansvar. De verkliga vägval vi gör för ett inkluderande Europa med öppenhet mot omvärlden och solidaritet med de som flyr från krig och förtryck bygger framtiden.
Vi lever i ett Sverige. Ett Sverige som vi är stolta över, ett Sverige som utvecklats av fred och demokrati, folkrörelser och respekt för mänskliga rättigheter. Vi är lyckliga nog att leva i ett land som människor flyr till och inte ett land människor flyr ifrån. Vi är lyckliga nog att idag leva i ett land med religionsfrihet. Om Sverige inte bereder plats för människor som flyr från krig, förföljelse och övergrepp är det allas vårt ansvar. Om Sverige inte bereder plats för dem som kommer hit för att arbeta, studera eller för att leva med dem de älskar berör det oss alla. Vi vill inte leva i ett segregerat Sverige där människors förmåga bedöms efter efternamnet, hudfärgen eller bostadsorten. Vi vill leva i ett land där vi alla – infödda som invandrade – tar gemensamt ansvar för vår gemensamma framtid och bygger landet tillsammans. Vi har inte en dag till att förlora. Vi behöver bereda plats för varandra i våra liv och bereda plats för jämlikhet och olikhet.
Vi lever i många olika kommuner. Ett stort ansvar för att bereda plats för dem som flytt till vårt land finns i våra kommuner. Idag råder det en skriande brist på kommunplatser för dem som fått uppehållstillstånd i Sverige. Solidariteten är inte alltid enkel, men det finns inget annat val. När inbördeskrigen rasar i världen märks det i Arvidsjaur, Arboga och i Angered. Det märks i Burlöv, Botkyrka och i Borlänge. Vi kan inte frånsäga oss ansvar. Det är just här, i vår egen kommun, vi behöver bereda plats.
Vi lever i många olika familjer. Men samtidigt är alla barn också våra barn. När ett barn far illa är det allas vårt ansvar. Vi vill leva i ett land och i en värld där vi sätter barnet i centrum, och särskilt de barn som tvingats på flykt. Vi gläder oss över beslutet i EU-domstolen att ensamkommande barn ska kunna undantas från Dublinförordningens regler. Nu är det viktigare än någonsin att åldersbedömningar görs med omsorg och goda marginaler. Barns egna asyl- och psykosociala skäl ska beaktas. Barns situation i olika länder ska belysas. Barnfamiljer ska skyndsamt få möjligheter till familjeåterförening. Konventionen om barnets bästa behöver bli direkt svensk lag.
Bara så kan vi bygga en framtid tillsammans, grundad på kärlek, solidaritet och omtanke. Ett manifest för en ny tidsanda.
På uppdrag av medlemskyrkorna inom Sveriges kristna råd,
presidiet:
Anders Arborelius, Biskop, Romersk-katolska kyrkan
Dioscoros Benyamin Atas, Ärkebiskop, Syrisk Ortodoxa kyrkan
Pelle Hörnmark, Föreståndare, Pingst – Fria församlingar i Samverkan
Anders Wejryd, Ärkebiskop, Svenska kyrkan
Karin Wiborn, Generalsekreterare, Sveriges kristna råd
Därför publicerar jag denna text, även om den är skriven för ett halvår sedan. Jag har faktiskt varit med om att bearbeta texten i vår migrationsgrupp i Sveriges Kristna Råd.
Vi tror på en gemensam framtid!
Manifest för en ny tidsanda – i migrationens, medmänsklighetens och mångfaldens tecken
Vi lever i en värld. Det som händer på andra sidan jordklotet berör också oss. Inbördeskriget i Syrien som tvingat en och en halv miljon människor på flykt, den bräckliga freden i Somalia, förföljelsen av oppositionella i Eritrea, bristen på religionsfrihet i Iran, det urskiljningslösa våldet i Afghanistan – allt berör oss och handlar också om oss. Världen är för liten för att vi ska kunna blunda. Det som drabbar andra drabbar förr eller senare också oss själva. De globala orättvisor som tvingar fram konflikter och skapar desperation är vi alla delaktiga i. De vapen vi säljer till världen kan vändas mot oss. Vi vill leva i en värld fri från förtryck. De omprioriteringar vi gör för att uttrycka global solidaritet och medmänsklighet kommer att välsigna oss alla.
Vi lever i ett Europa. Ett Europa med stolthet över Europakonventionen för mänskliga fri- och rättigheter. Ett Europa där vi valt att samverka istället för att kriga med varandra. Vi vill leva i ett Europa som lever upp till visionerna och retoriken. Den asylprövning som görs i Italien är också vårt ansvar. De migranter som sätts i förvar på Malta är också våra systrar och bröder. Rasismen och våldet som breder ut sig i den ekonomiska krisens spår drabbar också oss. Romernas utsatthet i Europa är allas vårt ansvar. De verkliga vägval vi gör för ett inkluderande Europa med öppenhet mot omvärlden och solidaritet med de som flyr från krig och förtryck bygger framtiden.
Vi lever i ett Sverige. Ett Sverige som vi är stolta över, ett Sverige som utvecklats av fred och demokrati, folkrörelser och respekt för mänskliga rättigheter. Vi är lyckliga nog att leva i ett land som människor flyr till och inte ett land människor flyr ifrån. Vi är lyckliga nog att idag leva i ett land med religionsfrihet. Om Sverige inte bereder plats för människor som flyr från krig, förföljelse och övergrepp är det allas vårt ansvar. Om Sverige inte bereder plats för dem som kommer hit för att arbeta, studera eller för att leva med dem de älskar berör det oss alla. Vi vill inte leva i ett segregerat Sverige där människors förmåga bedöms efter efternamnet, hudfärgen eller bostadsorten. Vi vill leva i ett land där vi alla – infödda som invandrade – tar gemensamt ansvar för vår gemensamma framtid och bygger landet tillsammans. Vi har inte en dag till att förlora. Vi behöver bereda plats för varandra i våra liv och bereda plats för jämlikhet och olikhet.
Vi lever i många olika kommuner. Ett stort ansvar för att bereda plats för dem som flytt till vårt land finns i våra kommuner. Idag råder det en skriande brist på kommunplatser för dem som fått uppehållstillstånd i Sverige. Solidariteten är inte alltid enkel, men det finns inget annat val. När inbördeskrigen rasar i världen märks det i Arvidsjaur, Arboga och i Angered. Det märks i Burlöv, Botkyrka och i Borlänge. Vi kan inte frånsäga oss ansvar. Det är just här, i vår egen kommun, vi behöver bereda plats.
Vi lever i många olika familjer. Men samtidigt är alla barn också våra barn. När ett barn far illa är det allas vårt ansvar. Vi vill leva i ett land och i en värld där vi sätter barnet i centrum, och särskilt de barn som tvingats på flykt. Vi gläder oss över beslutet i EU-domstolen att ensamkommande barn ska kunna undantas från Dublinförordningens regler. Nu är det viktigare än någonsin att åldersbedömningar görs med omsorg och goda marginaler. Barns egna asyl- och psykosociala skäl ska beaktas. Barns situation i olika länder ska belysas. Barnfamiljer ska skyndsamt få möjligheter till familjeåterförening. Konventionen om barnets bästa behöver bli direkt svensk lag.
Bara så kan vi bygga en framtid tillsammans, grundad på kärlek, solidaritet och omtanke. Ett manifest för en ny tidsanda.
På uppdrag av medlemskyrkorna inom Sveriges kristna råd,
presidiet:
Anders Arborelius, Biskop, Romersk-katolska kyrkan
Dioscoros Benyamin Atas, Ärkebiskop, Syrisk Ortodoxa kyrkan
Pelle Hörnmark, Föreståndare, Pingst – Fria församlingar i Samverkan
Anders Wejryd, Ärkebiskop, Svenska kyrkan
Karin Wiborn, Generalsekreterare, Sveriges kristna råd
Kommentarer
Trackback
