Om Karl Oskar utvandrat till 2010-talets Sverige
Jag har läst en mycket bra bok skriven av Per Brinkemo. Den heter ”Mellan klan och stat” och handlar om somalier i Sverige. Eftersom jag engagerat mig mycket för deras integration i vår kommun var jag ivrig att köpa och läsa boken. Jag vill varmt rekommendera den. I boken gör Per en jämförelse med Vilhelm Mobergs Utvandrarna och Invandrarna som lämnade Sverige för USA.
Han skriver: ”Hur hade det sett ut om Karl Oskar och Kristina hade lämnat 1800-talets Småland för att resa till vårt Sverige? De hade kommit i otidsenliga kläder, särskilt Kristina med sin huvudsjal och fotsida klänning. De hade kommit till folkhemmets Sverige på 2010-talet med avsikten att ”förrätta sina invandra göromål, för att återigen med sina händer gripa i oxtömmar och ploghandtag och i alla de redskap och verktyg, som var dem väl förtrogna”. Men de händer som rymde så mycket kunskap, förvärvad från barnaåren och nedärvd genom årtusenden, skulle ha varit värdelösa i det nya landet.
Efter att ha passerat Migrationsverket, där de sökt och fått asyl, hade de tilldelats var sinn handläggare på arbetsförmedlingen, satts i skolbänken för att lära sig modern svenska, med ord och uttryck som ombudsman, kollektivavtal, lagen om medbestämmanderätt, dator, CV, databas, pensionsgrundande, aktivitetsstöd, trygghetsanställning, socialtjänst, minimilön, kompetensutveckling, bisyssla, kundtjänst.
De hade antagligen varit nöjda med att deras grundläggande behov, mat och tak över huvudet, var tillgodosedda, att deras barn fick gå i skola i många år, och att sjukvården var bra och gratis. Karl Oskar hade känt sig förvirrad och frustrerad över att han, som hittills i livet visat prov på storhandlingskraft och skicklighet i att bruka jorden, inte omedelbart anställdes, utan i stället tilldelades en praktikplats på en gård utanför staden.
Kristina hade plikttroget gått till sfi-kursen……men suttit och tittat på den etableringsplan hon gjort……..och som hon inte förstod. Hon skulle ha längtat till det gamla Sverige, där människor var gudfruktiga, läste sin katekes och gick i kyrkan varje söndag. Inte som här, där folk klädde sig osedligt och verkade så stressade………
Karl Oskar och Kristina fann tröst och en viss hemkänsla i en kyrka, en bit från deras hem. Det var en andaktslokal i en källare där de hade träffat andra utvandrare från Småland…….”
Per skriver vidare om hur glada barnen var att slippa arbetet på gården och att pappa hade varit tvungen att sluta med agan. Däremot kände sig barnen besvärade då föräldrarna skulle på utvecklingssamtal i skolan där det avslöjats att ingen av föräldrarna kunde läsa och skriva särskilt bra. Barnen fick tyda myndigheternas brev och hjälpa föräldrarna att fylla i blanketter och svara i telefon när någon okänd ringde. På kvällarna satt föräldrarna framför TV och följde nästan maniskt vad som hände, men det enda program de såg var Smålandsnytt.
Ja, det var en bra liknelse av Per Brinkemo.
Han skriver: ”Hur hade det sett ut om Karl Oskar och Kristina hade lämnat 1800-talets Småland för att resa till vårt Sverige? De hade kommit i otidsenliga kläder, särskilt Kristina med sin huvudsjal och fotsida klänning. De hade kommit till folkhemmets Sverige på 2010-talet med avsikten att ”förrätta sina invandra göromål, för att återigen med sina händer gripa i oxtömmar och ploghandtag och i alla de redskap och verktyg, som var dem väl förtrogna”. Men de händer som rymde så mycket kunskap, förvärvad från barnaåren och nedärvd genom årtusenden, skulle ha varit värdelösa i det nya landet.
Efter att ha passerat Migrationsverket, där de sökt och fått asyl, hade de tilldelats var sinn handläggare på arbetsförmedlingen, satts i skolbänken för att lära sig modern svenska, med ord och uttryck som ombudsman, kollektivavtal, lagen om medbestämmanderätt, dator, CV, databas, pensionsgrundande, aktivitetsstöd, trygghetsanställning, socialtjänst, minimilön, kompetensutveckling, bisyssla, kundtjänst.
De hade antagligen varit nöjda med att deras grundläggande behov, mat och tak över huvudet, var tillgodosedda, att deras barn fick gå i skola i många år, och att sjukvården var bra och gratis. Karl Oskar hade känt sig förvirrad och frustrerad över att han, som hittills i livet visat prov på storhandlingskraft och skicklighet i att bruka jorden, inte omedelbart anställdes, utan i stället tilldelades en praktikplats på en gård utanför staden.
Kristina hade plikttroget gått till sfi-kursen……men suttit och tittat på den etableringsplan hon gjort……..och som hon inte förstod. Hon skulle ha längtat till det gamla Sverige, där människor var gudfruktiga, läste sin katekes och gick i kyrkan varje söndag. Inte som här, där folk klädde sig osedligt och verkade så stressade………
Karl Oskar och Kristina fann tröst och en viss hemkänsla i en kyrka, en bit från deras hem. Det var en andaktslokal i en källare där de hade träffat andra utvandrare från Småland…….”
Per skriver vidare om hur glada barnen var att slippa arbetet på gården och att pappa hade varit tvungen att sluta med agan. Däremot kände sig barnen besvärade då föräldrarna skulle på utvecklingssamtal i skolan där det avslöjats att ingen av föräldrarna kunde läsa och skriva särskilt bra. Barnen fick tyda myndigheternas brev och hjälpa föräldrarna att fylla i blanketter och svara i telefon när någon okänd ringde. På kvällarna satt föräldrarna framför TV och följde nästan maniskt vad som hände, men det enda program de såg var Smålandsnytt.
Ja, det var en bra liknelse av Per Brinkemo.
Kommentarer
Trackback
