Bengt Sjöberg

Jag är tacksam för det gångna året. Jag har rest en hel del och talat över ämnet ”Vad gör kyrkan då främlingen knackar på dörren?” Jag har haft seminarier och möten i Närpes i Finland, Karlstad, Kristinehamn, Karlskoga, Örebro, Linköping, Arboga och Årjäng. Jag är mycket glad över det stora engagemang som finns att integrera våra nyanlända. Jag har tagit del av fantastiskt bra initiativ även när det gäller att göra en insats för tiggare. Det som under året gjort mig mycket ledsen och beklämd är när jag sett och upplevt hur människor visat sitt hat mot invandrare och särskilt de som är muslimer. Jag är förfärad över att man fördömer alla muslimer efter vad man ser att extremister gör. Tänk om man skulle döma alla kristna efter vad vissa extrema kristna i USA eller Uganda har för sig. Förstår man inte att våra ord påverkar? Att de ord som uttalas är en sådd? En sådd av hatbrott och negativa handlingar. Jag undrar vad man gör med Bibeln och Jesu ord om att älska sina fiender, förlåta, samt bibelordet om att ”allt vad ni vill att människorna ska göra mot er, det ska ni göra mot dem” och om att behandla främlingen som en infödd, ja älska främlingen! Vidare ”vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig.” Jag vill bygga broar och visa kärlek. Jag är inte blåögd som en del hävdat, men jag tror inte på konfrontation och hatiska budskap. Jag tror på dialog samtidigt som jag står för min kristna tro och övertygelse.
Under året har vi haft flera val och jag blev invald i kommunfullmäktige och i landstinget (som ersättare) I kommunen är jag dessutom invald i Barn och Utbildningsnämnden och i kommunstyrelsen (ersättare). Jag är tacksam att det inte blev något extra val.
Under året har jag skrivit klart min biografi ”Flyktingpastorn berättar”. Den kommer förmodligen ut i januari eller februari. Tack Tomas Dixon, Kerstin Hugosson, min bror Stanley, min fru Maud och mina söner för bra synpunkter på texterna.
Jag är inte längre pastor i församlingen, men jag är ordförande och föreståndare. Till vår hjälp har vi Peter Johansson och två ungdomar från Teen Challenge. Det är Daniel Anderälv och Jonathan Norin. Så här kan en vecka i församlingen se ut: En vanlig vecka i Korskyrkan, är den så vanlig egentligen för en församling på landsorten? Jag skulle nog inte tro det? Det börjar med gudstjänst på söndagen, antingen i Vasakyrkan eller i Korskyrkan. På tisdag kväll är det dags för barnsamling på Träffpunkten och bibelgrupp i Vasakyrkan. Samtidigt är det bönemöte i Korskyrkan. Alltså en församling med tre olika samlingar på en och samma dag. Det fungerar just nu tack vare vårt ungdomsteam från Teen Challenge som bor i Vasakyrkan och som jobbar i våra två församlingar.
På onsdag bär det iväg till Öppen Kyrka med språkcafé och Onsdagskul i Korskyrkan. På torsdag är det Öppen Kyrka med språkcafé i Vasakyrkan och senare på kvällen bönesamling på Träffpunkten. På fredagar och lördagar kan det vara ungdomssamlingar både i Filipstad och Hällefors eller kontaktskapande verksamhet på Ungdomens Hus eller på stan. Naturligtvis är jag inte med på alla dessa samlingar. Jag brukar mest vara med på Språkcaféet samt på söndagarnas gudstjänster.
Under mer än tio år har vi varit engagerade i Erikshjälpen Second Hand i Filipstad. Jag har brukat vara där för att jobba med böcker samt hjälpa till med att stå i kassan på onsdagseftermiddagarna och en lördag i månaden. Under detta år har jag inte alls varit på Erikshjälpen. Sen vi bildade församlingen Korskyrkan har vi väntat på ett nytt samarbetsavtal mellan Erikshjälpen och församlingen. Tyvärr har det efter två år ännu inte kommit till stånd. Jag inser att vi avslutat en epok som innehållit mycket välsignelser, enormt många möten med människor av alla slag, svenskar såväl som människor från ett 50-tal länder. Vi har sålt för miljoner och vi har kunnat ge bistånd till ett tiotal länder. Vi har delat ut matkassar till behövande svenskar m.fl. Många har kommit för att skänka saker, handla, jobba och hjälpa till på olika sätt. Vi har som församling också haft samlingar i caféet som samlat 30-50-tal personer på tisdagskvällar. Vi har haft Öppen Gemenskap och tittat på Jesusfilmen och andra filmer, sjungit, läst Bibeln och samtalat med människor. Människor har kommit och jobbat hos oss som senare blivit våra vänner för livet. Arbetsförmedlingen, socialkontoret, Migrationsverket, Frivården m.fl har placerat människor hos oss. Allt har sin tid och vi tänker med tacksamhet tillbaka på allt roligt som vi haft på Erikshjälpen.
Under året har vi fått vårt åttonde barnbarn. Joel och Shkurtes lille pojke Leo är så fin och go. Vi önskar honom och alla våra barnbarn allt gott. Vi är också så glada för att vår son Josef med familj flyttat tillbaka till Sverige efter två år i Pakistan.
Det viktigaste inför det nya året är min relation med Gud genom Jesus. Att få ha en mening och ett mål med mitt liv. Att få leva i försoning och förlåtelse och möta varje ny dag med hopp, positiva tankar och framtidstro. Det ger livsenergi.
Nu hoppas jag att vi skall få vara friska och att vår kommun, Filipstad, ska få en positiv utveckling. Vi har många utmaningar framför oss. Jag ber och hoppas att vi ska få fler arbetstillfällen och att kommunen skall blomstra.
JAG ÖNSKAR ER ALLA ETT GOTT NYTT ÅR!