Ett mycket annorlunda 1- majtåg
Klockan 6.01 på 1 maj väcktes jag av en vän som ringde och berättade att det brann på asylboendet i Filipstad. Min vän bad mig komma dit. Trots ett besvärligt ryggskott gick jag dit så fort som jag kunde.
Synen som mötte mig var kaotisk och allvarlig. Jag räknade till nio ambulanser, fem eller sex brandbilar och en mängd polisbilar. Det rykte från asylboendet och utanför stod cirka 110 asylsökande. Några hade inte fått på sig sin ytterkläder och skor. Andra hade hunnit få med sig sin dokumentväska, men de flesta hade inte fått med sig någonting.
Personal på plats frågade om jag kunde visa de asylsökande vägen till kommunens uppsamlingsplats, dit POSOM-gruppen var på väg. (POSOM står för psykiskt och fysiskt omhändertagande) Jag tittade snabbt ut över gården där de stod och kände igen några som brukar tolka på vårt språkcafé i kyrkan. Jag informerade vart vi skulle gå och började gå. Bakom mig hade jag ett tåg på cirka 120 personer. Det var säkert årets märkligaste första majtåg. Vi gick genom centrala delarna av staden mot Kyrkans Hus, men klockan var bara halv sju på morgonen och inga filipstadsbor var ute och såg den brokiga skaran av vandrare. Några hade precis kommit till Sverige och överlevt båtfärden över Medelhavet.
När vi kom in i Kyrkans Hus stod prästen och gräddade våfflor. Diakonen och medlemmar från Röda Korset fanns på plats liksom folk från kommunen och polis och räddningstjänsten. Affärerna var stängda och brödet räckte inte till alla hungriga och frusna människor. Jag gick och hämtade min bil och åkte runt till kyrkorna i stan och tömde kylskåp och frysboxar på smör, bröd, ost och jag hittade även ett antal kanelbullar hemma i vår frys. Åkte ner till Kyrkans Hus där man ivrigt väntade på att kunna göra sig smörgåsar och dricka kaffe eller te.
Vi försökte informera de som drabbats av branden och efter en tid kom migrationsverket som berättade att man skulle leta nya asylplatser, men att de boende skulle beredas plats på flera orter runt om i Värmland. Timmarna gick och fram emot kvällen hade det ordnat sig för de flesta. En hel del passade på att besöka Vasakyrkan för att hämta kläder.
Dagen efter drog vi igång en insamling i Värmland där vi speciellt gick ut med upprop om behov av herrskor. Ett 20-tal män gick barfota eller hade foppa-tofflor. Det ordandes med transport till olika boenden med kläder. Endast ett fåtal par skor kom in.
I dagsläget vet vi inte vad som orsakat branden. Lika dant är det med Erikshjälpen Second Hand som brann i början av februari i år. Det har varit många bränder under det senaste året. Många frågar sig vad det är som pågår i vår vackra och idylliska stad.
Erikshjälpen Second Hand var en mötesplats för de flesta asylsökande och nyanlända med uppehållstillstånd. Genom åren har tusentals människor passerat. Nu står allt precis som efter branden. Vi hoppas att en ny butik ska kunna öppnas.
