Bengt Sjöberg

Förlåt. Jag kanske skriver för mycket om mitt engagemang för flyktingar. Nu har jag ännu ett angeläget ärende som jag delar här. Men jag är ju också far och farfar som spelar Yatzi och leker med bilar med barnbarnen. Jag är engagerad i landstinget där jag bland annat är med i en framtidsgrupp som tittar på hur vi kan öka möjligheterna att få kontakt med sjukvård och tandvård. Jag bryr min hjärna med kommunal budget i kommunfullmäktige och jobbar med skolfrågor i Barn och Utbildningsnämnden. Jag predikar i kyrkan och skriver böcker och artiklar. I jul och nyår har vi haft det väldigt lugnt och skönt, men hela tiden har jag tänkt på en av våra unga män från Afghanistan. Han skulle också vilja leka med sin 2-årige son. Han skulle vilja dricka te med sin fru och prata om hur dagen varit. Han skulle också vilja natta sin son, men under flykten till Europa skildes de från varandra. Trots tre försök att ta sig till Europa tillsammans skildes deras vägar. Frun och sonen befinner sig i ett främmande land i Asien. Pappa är i Sverige. Flera gånger har han tänkt att ge upp. Med nuvarande hårda regler kanske han aldrig kan få se sin son växa upp. Kanske han aldrig får krama om sin fru. Vi jobbar juridiskt, men vi kanske inte lyckas. Kanske FN kan hjälpa? Vi kollar med UNHCR. Men just nu är läget mycket akut. Frun har snart ingen bostad/rum. Hyrestiden går ut och det saknas 5 tusen kronor för att betala årshyran. I kyrkan har vi samlat in 2 tusen, så det återstår tre tusen kronor. Mannen får 1800 kronor i månaden att leva på. Då får han bekosta maten själv. Han lever mest på ägg, lök och nudlar. Kanske det finns några av mina Facebookvänner som kan ge en gåva? Du kan skicka till Korskyrkan Filipstad-Hällefors på 891-8302 eller swisha till nr. 123 427, 29 02.
Tusen tack! Och förlåt att jag skriver så ofta om svåra frågor och jobbiga saker.