Inte så farligt på pensionärsmöte
Maud och jag har varit på vårt första möte för pensionärer. Det var en samling för ett 100- tal ledare, pastorer och missionärer inom Evangeliska Frikyrkan. Samlingarna hölls på Götabro kursgård och på den stora konferensanläggningen vid Torp.
På en samling fick vi lyssna till ett missionärspar från Brasilien som jobbar med att starta församlingar i Sverige!!! De berättade om hur de börjat samla människor i deras hem i ett bostadsområde i Falun. Där samlas man och äter, fikar, hjälper varandra och delar livet. Man sjunger, läser i Bibeln och samtalar. Alltså bygger de kyrka med RELATIONER OCH GEMENSKAP. Gruppen växer och man har fri tillgång till kvarterslokal och ungdomsgård. Många barn samlas och de ingår i gemenskapen och är delaktiga i det gemensamma aktiviteterna.
På kvällen var det gammaldags strängmusik med gitarrer, dragspel, saxofon, bas, piano och trumpet. Våra vänner från Ludvika som en gång utgjorde "Ludvikaungdomarna"sjöng och spelade (Stig Jirenius, Roland Lövgren och Kjell Rhodheim) I slutet av mötet kom ungdomarna som går på Götabro fram till estraden och varje ungdom fick en äldre förebedjare som välsignade dem. Stafettpinnen går vidare, men vi pensionärer tänker inte lämna in ännu. Vi ska fortsätta vår tjänst och fortsätta sprida kärlekens och det glada budskapet ( Evangeliet) till varje generation och till alla nyanlända som behöver få uppleva Guds kärlek, frid, glädje och stöd att bli en medborgare i det nya landet.
Solen sken fortfarande när vi åkte över närkesslätten, men vid Kilsbergen gick solen ner i ett rödgult intensivt ljus. Det kändes inte såå främmande att vara på pensionärsmöte.
På en samling fick vi lyssna till ett missionärspar från Brasilien som jobbar med att starta församlingar i Sverige!!! De berättade om hur de börjat samla människor i deras hem i ett bostadsområde i Falun. Där samlas man och äter, fikar, hjälper varandra och delar livet. Man sjunger, läser i Bibeln och samtalar. Alltså bygger de kyrka med RELATIONER OCH GEMENSKAP. Gruppen växer och man har fri tillgång till kvarterslokal och ungdomsgård. Många barn samlas och de ingår i gemenskapen och är delaktiga i det gemensamma aktiviteterna.
På kvällen var det gammaldags strängmusik med gitarrer, dragspel, saxofon, bas, piano och trumpet. Våra vänner från Ludvika som en gång utgjorde "Ludvikaungdomarna"sjöng och spelade (Stig Jirenius, Roland Lövgren och Kjell Rhodheim) I slutet av mötet kom ungdomarna som går på Götabro fram till estraden och varje ungdom fick en äldre förebedjare som välsignade dem. Stafettpinnen går vidare, men vi pensionärer tänker inte lämna in ännu. Vi ska fortsätta vår tjänst och fortsätta sprida kärlekens och det glada budskapet ( Evangeliet) till varje generation och till alla nyanlända som behöver få uppleva Guds kärlek, frid, glädje och stöd att bli en medborgare i det nya landet.
Solen sken fortfarande när vi åkte över närkesslätten, men vid Kilsbergen gick solen ner i ett rödgult intensivt ljus. Det kändes inte såå främmande att vara på pensionärsmöte.
Kommentarer
Trackback
