Mina önskningar inför 2019
Jag önskar att de kristna inser vad vi har i tron. Att vi blir mer aktiva att praktisera vår tro genom att frimodigt vittna, be för sjuka, hjälpa praktiskt i samhället. Många människor känner sig ensamma och många lever i utanförskap. Fler och fler är positiva och nyfikna på kristen tro.
Jag är tacksam och glad för allt engagemang som varit för ensamkommande ungdomar och tacksam för många familjer som gett rum för ungdomar i sina hem. Tillsammans med andra aktörer i civilsamhället har det varit en febril aktivitet. Vi har inspirerat varandra och i kyrkorna har vi lärt känna många nya medmänniskor.
Samtidigt vill vi se fler volontärer i integrationsarbetet och ett större engagemang för flyktingar och konvertiter. Hela församlingen och dess ledning bör vara mer delaktiga. Jag har rest mycket i landet och sett att det är endast en liten grupp medlemmar som tar del i flyktingarbetet. När vi hade 50 nyfrälsta afghaner och iranier på en bibeldag i en större stad, var det endast några få svenskar med. Tänk vad många som gick miste om en stor inspiration och glädje att se dessa nyanlända prisa och upphöja Jesus!
Migrationsverket och migrationsdomstolarna underkänner många genuint troende konvertiters kristna tro. Pingst FFS genomför en studie av en mängd ”konvertitfall”. Min önskan är att vi ska få in ett bra underlag som vi sedan kan använda i dialog och samtal med politiker och migrationsmyndigheter. Religionsfriheten och rättssäkerheten måste upprätthållas.
Till sist skulle jag vilja se mer av kärlek och vilja att försöka förstå och visa respekt för andras åsikter. Tyvärr har polariseringen gått långt och samtalsklimatet är hårt och kallt.
Bengt Sjöberg, ”flyktingpastorn” Filipstad
