Hur mår civilsamhället idag?
Regeringen och olika politiska företrädare har gång på gång prisat civilsamhället för enastående engagemang för flyktingar och deras integration i samhället. Utan ideella organisationer, kyrkor och olika aktionsgrupper hade vi inte klarat den stora flyktingströmmen 2015-2016.
Men hur mår det civila samhället idag? Vad tänker de om politikernas kovändning i migrationspolitiken?
Vi har engagerat oss, lärt känna flyktingarna, undervisat i svenska, tolkat beslut och kallelser som enbart skrivit på svenska, hjälpt till att ringa myndigheter, besökt kontor, sjukhus och psykologer. Bjudit hem på fika och mat. Försökt vara en god lyssnare när ångesten och förtvivlan gripit tag i våra vänner från Syrien, Afghanistan och Irak.
Många av våra vänner har fått avslag på sin asylansökan. De har inte blivit trodda av dem som kanske träffat dem några timmar medan vi träffat dem under två år, ibland dagligen. När de äntligen fick komma till den stora asylintervjun och till domstolen har de fått höra att ”vi har bara två, högst tre timmar på oss”. Hela deras liv stod på spel under dessa timmar.
De senaste månadernas flyttkaos, när våra vänner måst flytta långt från nätverk, skola, kyrka, förening och vänner, har tärt hårt på oss alla. Den senaste tidens uppskrivningar av åldern på våra ungdomar har inneburit att många av oss öppnat våra hem eftersom ungdomarnas hela värld rasat samman. Många av oss har engagerat oss i att skriva verkställighetshinder, överklagat, sökt läkare och psykologers alternativa bedömningar, men oftast har ingenting hjälpt. Hur ska vi orka engagera oss i fortsättningen? Hur ska vi finna en mening i det vi gör då benen rycks undan och allt faller ihop? Hur ska vi kunna känna tillit och förtroende längre? Hur ska vi få förtroende för politiska partier som gjort helomvändning? Hur ska vi kunna rösta på er när ni vänt barnen och de unga ryggen? Hur ska vi återfå förtroendet för myndigheters rättssäkerhet när vi ser hur misstag, felaktiga beslut, missförstånd, tolkningsmissar och okunskap om kultur, religion och landinformation inte rättas till? Finns det några som vågar bryta mönstret och stå upp för en human flyktingpolitik? Finns det hopp om att rakryggade politiker bryter partipiskans hämmande och låsta positioner? Vilka skall få våra röster i höst?
Här är några uttalanden där civilsamhället prisas, men vad betyder det nu?
Lena Nyberg, generaldirektör, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, 2016-09-30
”Tack vare omfattande insatser av organisationer som Röda Korset, Refugees Welcome, Fryshuset och Hej främling kunde Sverige ge många flyktingar ett bättre mottagande under det senaste årets flyktingsituation än vad offentlig sektor hade kunnat på egen hand.Nu måste vi ta tillfället i akt och skapa långsiktiga förutsättningar för civilsamhället att vara en inkluderande kraft i samhället. För det krävs bättre samverkan mellan civilsamhället och offentlig sektor.
Att stärka civilsamhället är att stärka demokratin och ett öppet och inkluderande Sverige. Att värdesätta och främja kunskap om det civila samhället och dess villkor borde vara ett centralt mål för beslutsfattare på alla nivåer. Vi måste med gemensamma krafter ge goda förutsättningar så att alla kan etablera sig i samhället.”
”I den pågående flyktingkrisen har det civila samhällets organisationer klivit fram Det civila samhället och trossamfunden visar, inte minst i flyktingkrisen, hur viktigt det är med en livskraftig ideell sektor.” Det skriver Jakob Forssmed, Kristdemokraterna. 30 september 2016
Jakob fortsätter: ”Sverige har tagit ett stort ansvar i den humanitära katastrof som pågår. Det är vi stolta över. Under hösten har historiskt många sökt asyl i vårt land och mottagningssystemet har varit mycket ansträngt.
Vi hade helt enkelt inte kunnat hantera höstens flyktingkris utan frivilligas hjälp människa till människa. Och på samma sätt kommer vi inte klara integrationen och välkomnandet till vårt samhälle av de som kommit, utan civilsamhället.Vi blir återigen påminda om att det är i civilsamhället som grunden läggs inte bara för demokrati och ett fungerande samhälle, utan även för medmänsklighet och solidaritet.
Trossamfunden gör stora samhällsinsatser genom stöd till utsatta grupper och utgör ett unikt bidrag i integrationsprocessen. Förutom praktiska insatser bidrar de också på ett unikt sätt till större förståelse, kunskap och respekt för olika trosinriktningar i vårt land, något som tjänar integrationen väl.
Det civila samhället och trossamfunden visar hur viktigt det är med en livskraftig ideell sektor. Om den kraften försvagas kommer hela samhället att försvagas. Det civila samhället ska uppmuntras och ges goda förutsättningar. Det är en politik för ett samhälle som håller samman.”
Stefan Löfven på besök i Bro utanför Stockholm.
Statsministern bjuder in till den nationella samlingen Sverige tillsammans för att samla alla krafter som kan och vill bidra till att förbättra nyanländas etablering.
”Flyktingsituationen kräver en kraftsamling för att skapa de jobb, bostäder, utbildningsmöjligheter och den samhällsgemenskap som krävs, så att vi alla, oavsett var vi kommer ifrån, kan fortsätta bygga ett Sverige som är starkt tillsammans”, säger Stefan Löfven. Han menar att volontära krafter är en viktig del för att skapa trygghet i samhället.
”Vi måste stödja civilsamhället som är ett av de starkaste kitten där många människor är engagerade”, sade han avslutningsvis.
Men hur mår det civila samhället idag? Vad tänker de om politikernas kovändning i migrationspolitiken?
Vi har engagerat oss, lärt känna flyktingarna, undervisat i svenska, tolkat beslut och kallelser som enbart skrivit på svenska, hjälpt till att ringa myndigheter, besökt kontor, sjukhus och psykologer. Bjudit hem på fika och mat. Försökt vara en god lyssnare när ångesten och förtvivlan gripit tag i våra vänner från Syrien, Afghanistan och Irak.
Många av våra vänner har fått avslag på sin asylansökan. De har inte blivit trodda av dem som kanske träffat dem några timmar medan vi träffat dem under två år, ibland dagligen. När de äntligen fick komma till den stora asylintervjun och till domstolen har de fått höra att ”vi har bara två, högst tre timmar på oss”. Hela deras liv stod på spel under dessa timmar.
De senaste månadernas flyttkaos, när våra vänner måst flytta långt från nätverk, skola, kyrka, förening och vänner, har tärt hårt på oss alla. Den senaste tidens uppskrivningar av åldern på våra ungdomar har inneburit att många av oss öppnat våra hem eftersom ungdomarnas hela värld rasat samman. Många av oss har engagerat oss i att skriva verkställighetshinder, överklagat, sökt läkare och psykologers alternativa bedömningar, men oftast har ingenting hjälpt. Hur ska vi orka engagera oss i fortsättningen? Hur ska vi finna en mening i det vi gör då benen rycks undan och allt faller ihop? Hur ska vi kunna känna tillit och förtroende längre? Hur ska vi få förtroende för politiska partier som gjort helomvändning? Hur ska vi kunna rösta på er när ni vänt barnen och de unga ryggen? Hur ska vi återfå förtroendet för myndigheters rättssäkerhet när vi ser hur misstag, felaktiga beslut, missförstånd, tolkningsmissar och okunskap om kultur, religion och landinformation inte rättas till? Finns det några som vågar bryta mönstret och stå upp för en human flyktingpolitik? Finns det hopp om att rakryggade politiker bryter partipiskans hämmande och låsta positioner? Vilka skall få våra röster i höst?
Här är några uttalanden där civilsamhället prisas, men vad betyder det nu?
Lena Nyberg, generaldirektör, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, 2016-09-30
”Tack vare omfattande insatser av organisationer som Röda Korset, Refugees Welcome, Fryshuset och Hej främling kunde Sverige ge många flyktingar ett bättre mottagande under det senaste årets flyktingsituation än vad offentlig sektor hade kunnat på egen hand.Nu måste vi ta tillfället i akt och skapa långsiktiga förutsättningar för civilsamhället att vara en inkluderande kraft i samhället. För det krävs bättre samverkan mellan civilsamhället och offentlig sektor.
Att stärka civilsamhället är att stärka demokratin och ett öppet och inkluderande Sverige. Att värdesätta och främja kunskap om det civila samhället och dess villkor borde vara ett centralt mål för beslutsfattare på alla nivåer. Vi måste med gemensamma krafter ge goda förutsättningar så att alla kan etablera sig i samhället.”
”I den pågående flyktingkrisen har det civila samhällets organisationer klivit fram Det civila samhället och trossamfunden visar, inte minst i flyktingkrisen, hur viktigt det är med en livskraftig ideell sektor.” Det skriver Jakob Forssmed, Kristdemokraterna. 30 september 2016
Jakob fortsätter: ”Sverige har tagit ett stort ansvar i den humanitära katastrof som pågår. Det är vi stolta över. Under hösten har historiskt många sökt asyl i vårt land och mottagningssystemet har varit mycket ansträngt.
Vi hade helt enkelt inte kunnat hantera höstens flyktingkris utan frivilligas hjälp människa till människa. Och på samma sätt kommer vi inte klara integrationen och välkomnandet till vårt samhälle av de som kommit, utan civilsamhället.Vi blir återigen påminda om att det är i civilsamhället som grunden läggs inte bara för demokrati och ett fungerande samhälle, utan även för medmänsklighet och solidaritet.
Trossamfunden gör stora samhällsinsatser genom stöd till utsatta grupper och utgör ett unikt bidrag i integrationsprocessen. Förutom praktiska insatser bidrar de också på ett unikt sätt till större förståelse, kunskap och respekt för olika trosinriktningar i vårt land, något som tjänar integrationen väl.
Det civila samhället och trossamfunden visar hur viktigt det är med en livskraftig ideell sektor. Om den kraften försvagas kommer hela samhället att försvagas. Det civila samhället ska uppmuntras och ges goda förutsättningar. Det är en politik för ett samhälle som håller samman.”
Stefan Löfven på besök i Bro utanför Stockholm.
Statsministern bjuder in till den nationella samlingen Sverige tillsammans för att samla alla krafter som kan och vill bidra till att förbättra nyanländas etablering.
”Flyktingsituationen kräver en kraftsamling för att skapa de jobb, bostäder, utbildningsmöjligheter och den samhällsgemenskap som krävs, så att vi alla, oavsett var vi kommer ifrån, kan fortsätta bygga ett Sverige som är starkt tillsammans”, säger Stefan Löfven. Han menar att volontära krafter är en viktig del för att skapa trygghet i samhället.
”Vi måste stödja civilsamhället som är ett av de starkaste kitten där många människor är engagerade”, sade han avslutningsvis.
Kommentarer
Trackback
