Bengt Sjöberg

Idag har vi haft styrelsemöte i Korskyrkan Filipstad-Hällefors. Vår kassör har redogjort för ekonomin. Vi är så tacksamma och glada. Stort tack till alla som gett gåvor till Fartun, den somaliska flickan. Jag ska ge en uppdatering om henne lite längre ner i detta inlägg.

Vi har verksamhet i två kommuner samt biståndsarbete i sex olika länder t.ex. Bangladesh, Tanzania, Indien och Pakistan.

Idag fick vi rapporter från olika verksamhetsgrenar bland annat från Måndagsklubben för barn. Det kommer fler barn i Filipstad, men minskar i Hällefors på grund av Migrationsverkets omflyttning av barnfamiljer. Tonårsgruppen i Hällefors är inte drabbad av flyttningar eftersom ungdomarna som går där är bofasta. Tonårsgruppen är ett ämne till stor tacksamhet och glädje. På fredag kl.11 har vi ett ekumeniskt möte i Korskyrkan tillsammans med Svenska Kyrkan.

När det gäller Fartun har hon ännu inte fått sitt id-kort och rätten till dagersättning. Jag har haft kontakt med två riksdagsledamöter som planerat att ställa en fråga i riksdagen om henne. De väntar ett godkännande från ansvarig inom partiet.

Fartun har haft svår värk i helgen och alla mediciner påverkar henne så hon mår illa och kräks. Hon tål endast näringsdryck och någon soppa. Läkare har sagt att hon måste opereras om hon ska kunna få smärtlindring. Det känns så fruktansvärt svårt och outhärdligt, att de byråkratiska kvarnarna inom Migrationsverket ska mala så långsamt. Ser man inte att det är en människa som behöver hjälp NU?

Vi funderar på att söka hjälp av privat sjukvård som eventuellt skulle kunna utföra ett ingrepp. Vi ska sammanställa behov, intyg, journaler och beräkna kostnaderna och ta hjälp av kunnig medicinsk personal.

Några har även skickat pengar Flyktingfonden till andra behov som till exempel utdelning av matkassar, pengar till medicin, kläder, skor och till en familj som snart ska få ett barn och som behöver allt möjligt. Migrationsverket ville flytta dem till obygden, bort från nätverk av vänner, stödpersoner och kyrkan. Vi har ordnat boende, så de får känna sig trygga.

Ännu en gång vill Korskyrkans styrelse rikta ett varmt, hjärtligt och stort tack till alla som stödjer oss och som skickat till Flyktingfonden swish 123 427 29 02 eller bg 891-8302

VI ÖNSKAR GLAD PÅSK!

Vad händer med Sverige om vi fortsätter att blunda för människor i nöd och i behov av skydd och hjälp? Se längre ner i min text om den svårt sjuka flickans situation OM hon skulle överföras/utvisas till Grekland.
Jag har den senaste veckan sett flera tortyrskadade personer. Människor som Migrationsverkets handläggare fattat beslut om att utvisa till dem som utfört tortyren. Detta trots att det bryter mot olika internationella konventioner. Hur påverkar detta tjänstepersonerna? Jag har haft mardrömmar efter att ha följt en pojke till sjukvården och sett hur han blivit bränd på stora delar av kroppen. Blir tjänstepersonerna kalla och likgiltiga? Blir myndigheterna iskalla och hårda? Hur påverkar det synen på andra människor? Sprider sig kylan till Försäkringskassan (har redan skett....) och andra myndigheter? Vad händer med oss som ett av världens mest humana länder? Vad händer inom de tre partier som tävlar om att vara mest hårda, som utmålar "de andra" som onda. När rädslan för det främmande dominerar.
Sverige kan och får göra undantag från Dublinförordningen. Hittills har man inte velat göra det för den svårt sjuka flickan, Fartun. Jag fick denna verklighetsbild från Grekland. Läs och inse att Fartun måste få stanna i Sverige.
Det nya nu är att de flyktingar som får hjälp, endast får det under ett år. Efter detta år får de klara sig själva. Då försvinner penga- och hyreshjälpen.
Vid flera tillfällen då jag har haft intervjuer har jag slagits av hur dåligt sjukvården fungerar för flyktingarna i Aten.
En pappa kom in till oss för att få hjälp med blöjor. Han behövde denna hjälp eftersom han och hans familj inte kunde bo i den lägenhet de fått hjälp att få. Han har två svårt astmatiska barn och de kunde inte bo i den fuktiga källarlägenheten de blivit tilldelade sig. De måste också betala all medicin själva så pengarna räcker inte dessutom till blöjor till barnen. I familjen finns också en svårt traumatiserad pojke som befann sig i familjens hus i Aleppo då byggnaden bombades. Pojken kan aldrig gå ut eftersom alla höga ljud utlöser fruktansvärda panikattacker och han blir apatisk i veckor efteråt. Han får ingen hjälp av den grekiska sjukvården.
En annan pappa som också bad om hjälp med blöjor till sitt 5 åriga barn berättade att hans son har Downs syndrom. Han är född med ett litet hjärtfel, ett litet hål mellan hjärtats kammare. En operation som borde ha varit gjord för länge sedan. Eftersom de är flyktingar, har läkarna skjutit upp det varje gång de kommit dit och nu är pojken för svag för att klara av en sådan operation. Familjen väntar bara på att gossebarnet ska dö ifrån dem.
En gravid kvinna som bor på ett av lägren i Aten skulle föda sitt barn. De gick till porten till lägret. Där bad de vakterna ringa efter ambulans. Ambulansen skulle dröja lite fick de veta. Två timmar senare hade ambulansen ännu inte kommit. Pappan förlöste sin fru, och stod sedan med sitt nyfödda barn i famnen i ytterligare två timmar och knep om navelsträngen innan ambulansen dök upp.
Det är till detta land med denna slags sjukvård man nu tänker skicka tillbaka en svårt sjuk kvinna. Det är ju helt befängt! Hon kommer inte få den hjälp hon behöver i Grekland. Hon måste få stanna i Sverige om hon ska kunna ha en möjlighet att leva ett värdigt liv.
Ett nytt ärende är upprättat och vi väntar nu på rätten att få dagersättning och LMA-kort (id-kort)
Låt Fartun stanna i Sverige!

Vi hade fått en tid hos Migrationsverket i Lindesberg, men när vi kom dit stod det stängt på dörren. Vi såg människor inne på kontoret och vi försökte få deras uppmärksamhet. Efter ett tag kom två män ut till Fartun i rullstolen och Jasmin och mig. De förklarade att de inte jobbade! "Men ni kan väl ta emot två brev", frågade jag som ombetts att komma med en hel familj och visa upp dem och meddela ny adress. De svarade att de inte kunde göra det.
" Men titta på Fartun", sa jag. "Hon är en människa". Nu lät jag riktigt upprörd. En av männen skrattade då han tittade på den svårt sjuka flickan, Fartun.
Vi plockade ihop rullstolen och våra handlingar och åkte till Migrationsverket i Örebro. Där var lång kö, men alla var så enastående vänliga. Inom tio minuter hade vi registrerat ärendena och kunde åka hemåt efter ett besök på Mac Donalds.
Jasmin sa att EN DÖRR KAN VARA STÄNGD, MEN INTE LÅST. OM VI LITAR PÅ GUD ÖPPNAR HAN EN ANNAN DÖRR.
Bilden. Fartun vilar i bussen.

När Fartun var 12 år blev hon tillfrågad om hon ville gifta sig med en man från en högre klan med mer makt. Fartun var mycket vacker och fin och mannen tänkte att hon var ett lätt byte. När han nekades att gifta sig med Fartun blev han arg och tillsammans med tre andra män från klanen våldtog de den unga och försvarslösa flickan. Efter våldtäkten hällde de en vätska på hennes rygg och tände på för att bränna upp sitt offer. Fartun fick svåra brännskador. Som om inte detta var nog sköt man henne i benet med en pistol. Fartuns bror som försökte försvara sin syster blev dödad. Fartuns far är död och kan inte heller försvara henne. Den klan som männen tillhörde utövar fortfarande ett hot mot henne om hon skulle återkomma till hemlandet.

Efter det fruktansvärda trauma som Fartun varit med om var hon sängliggande i fyra år i sitt hem. Hon vågade inte gå ut av rädsla för männen och den klan som står över henne. Hon led fruktansvärt av detta trauma. Efter en tid lyckades hon ta sig ur Somalia och levde sen i flera år som flykting i olika länder. Hon hankade sig fram, sov på gatorna och vid tillfälliga boenden. Under tiden ådrog hon sig tuberkulos. I Grekland fick hon flyktingstatus, men hon kunde inte få vård för sina sjukdomar och skador varför hon sökte sig till Sverige där hon har tagits om hand av en kvinna som hon nu får bo hos.

Jag har besökt Fartun och kan vittna om att hon är sängliggande. Hon får näring genom näringsdrycker och hon tar flera mediciner, men får bara lindring för någon timme. Hon sover dåligt på nätterna på grund av den intensiva och brännande smärta hon lever med.

Fartun känner välgrundad fruktan för att bli ett offer för den så kallade hederskulturen. Hon har ingen som kan skydda henne och hon skulle inte klara av en resa till hemlandet på grund av de svåra skador som hon lider av.

Nu jobbar jag på att få några politiker att ta upp hennes fall vid en frågestund i riksdagen. Jag har också skickat in en ny ansökan till Migrationsverket om att Sverige ska göra undantag från Dublinförordningen eftersom Grekland inte kan ge henne den vård hon behöver för att kunna överleva.