Bengt Sjöberg

Det som händer är helt fantastiskt. Det senaste året har vår församling, Korskyrkan Filipstad-Hällefors fått hälsa många nya medlemmar välkomna. Speciellt många från ett land i Afrika där det knappast finns någon kristen. Idag var det sex personer från detta land som välkomnades. Många asylsökande har tvångsförflyttats i Migrationsverkets flyttkarusell, men dessa personer har uppehållstillstånd. Nu studerar de ivrigt svenska, samhällskunskap och olika skolämnen. De flesta är tonåringar och går i skolan och pratar perfekt svenska. Vi är så glada för dem. De sjöng en sång för oss idag och vi betygade varandra kärlek och varmt välkomnande. Den gemenskap vi fick känna idag är enastående. Det är en kärlek från Gud.
Vi hade dukat fram Sebastian Staksets bok och vi bad och välsignade dessa böcker. Vi har tagit hem tusen böcker som vi ska dela ut. Sjöbergs Förlag har fått beställningar på 80 000 böcker, främst från mindre samhällen och församlingar.
Nu utmanar jag större orter att ta hem och dela ut. Den har ett fantastiskt budskap om hopp och ljus. Kom igen nu ni stora städer. Ta hem och dela ut som julgåva. Se mer info på

Se mer om boken om Sebastian Stakset på www.sjobergsforlag.se

En äldre afghansk man med hatt och kostym började komma till kyrkan för drygt ett år sedan. Ibland hade han sin fru med sig, men oftast kom han ensam. Han satt rak i ryggen och tycktes lyssna intensivt. Våra afghanska ungdomar hjälpte oss att tolka ibland. Snart fick vi veta lite om hans situation. Han var analfabet och hade flera sjukdomar bland annat diabetes. Han berättade att han sökt hjälp flera gånger på vårdcentralen, men alltid blivit avvisad eftersom hans LMA-kort hade gått ut. Jag skrev ett brev till vårdcentralen och påminde att han har rätt att få akut vård och medicin om han betalar själv. Inget svar. Skrev ett nytt brev som han fick ta med sig och lämna fram. Han blev avvisad ännu en gång. Skrev brev till Migrationsverket i Örebro och frågade om LMA-kort, men fick inget svar. Skrev till Migrationsverkets förvaltningsprocessenhet, men fick inget svar. Vi ordnade sprutor som han kunde köpa och ta själv hemma, men han behövde ju komma till läkare. Ibland fick mannen i hatt en matkasse och ibland fick han pengar till medicin och mat, men varför får han aldrig något svar från myndigheterna? För gammal? Nej, han är tio år yngre än jag.
Vi gav honom en "enhet" med vars hjälp han kunde lyssna på hela Nya Testamentet i Bibeln på dari. Han var så tacksam. En söndag då vi firade nattvard kom mannen fram och sträckte fram sina händer, tittade upp mot himlen och visade att han ville ta emot brödet och vinet. Han log med hela ansiktet.
Det gick några veckor och vi såg inte till "hattmannen". Så fick vi veta att han blivit akut sjuk i hjärtat och låg på sjukhuset i Örebro. Han opererades och fick intensivvård. I förrgår fick jag ett mycket allvarligt intyg från hjärtläkaren. Har nu postat intyget med en lång skrivelse och hoppas att vi ska få ett svar.
Nu är han inte längre farbrorn med hatt, utan vi känner hans namn. Både för och efternamn och vi vet hans långa färd från krigets Afghanistan till fredens, kärlekens och trygghetens land, Sverige. Må vi leva upp till det. Vänner i kyrkan (och andra vänner), nu ber vi för Naderi.