Fartun skickades iväg till Grekland
För cirka två veckor sedan utvisades Fartun till Grekland.
Det blev som vi befarade. Grekland hade inte gjort någonting för att ta emot Fartun. Hon fick vänta länge på flygplatsen, men ingen tog emot henne. Efter lång väntan tror vi att någon tog henne till ett akutsjukhus. Efter det hörde vi inte av henne på nio dagar. Vi hade ju köpt en telefon till henne, men den var tyst och vi var så oroliga.
Och som ni vet, Sveriges och Migrationsverkets ansvar upphörde då planet lyfte mot Athen. De hade fullgjort sin plikt "att skriva en not". Det var det svar jag fick gång på gång. När jag bad dem förklara vad de menade med "not" fick jag veta......ingenting
Nu har vi fått veta var hon är. På ett sjukhus i Athen. Hon berättar själv att hon inte får någon vård och har bara fått nåt glas mjölk under denna tid. det är fruktansvärt upprörande. I morn ska det komma en person från en kyrka och hälsa på. Han ska försöka skaffa näringsdrycker och någon frukt. Vi hoppas att det ska gå bra. Vi har hört att de grekiska myndigheterna påstår att hon vistas i Grekland illegalt. Jag har idag skrivit till Migrationsverket och bett dem visa oss Fartuns handlingar om hon har tillfälligt uppehållstillstånd (TUT) eller permanent, PUT. De har vägrat lämna ut dessa handlingar under den tid då jag var hennes juridiska ombud. Hela detta ärenbde är en stor skandal.
Så här skrev jag i ett sista desperat försök att Farttun skulle få stanna i Sverige:
Veckan före midsommar skjutsade jag Fartun till Migrationsverket i Örebro. Vi ville visa Fartun för er så att ni kanske skulle förstå hur svårt det vore om hon skulle överföras till Grekland. Den dagen tror jag vi nog alla vill glömma. Ni sköt ut rullstolen utanför byggnaden och där satt Fartun i regnet och visste inte vad som skulle hända med henne. Jag åkte till Torpkonferensen strax utanför Örebro tillsammans med "Ängen i Hällefors-Yasmin". Ni började ringa eftersom ni inte hittade något boende för Fartun. Ni insåg att hon inte kan klara sig själv och att hon behövde hjälp med i princip allt. Det blev kväll och ni gav henne ingen hjälp utan några som såg henne sitta i sin rullstol i regnet förbarmade sig över henne och gav henne tak över huvudet under natten. Dagen efter kom hon tillbaka till Hällefors.Efter några veckor blev jag inbjuden att träffa er chef. Vi hade ett trevligt och uppriktig samtal. Det slutade med att ni sa att Fartun ska utvisas senast september.Under hösten har vi samarbetat, fyllt i blanketter, förklarat oss villiga att följa era beslut. Ni ordnade med att ett läkarteam skulle undersöka Fartun och Yasmin och jag mötte teamet. Vi fick information om att en utvisning skulle ske några dagar efter besöket. Nu är vi inne i julveckan och Sverige förbereder sig för att fira Fridsfurstens ankomst. Lucia har spridit ljus och värme. Barnens förväntan inför julen stiger för varje dag. Vi köper presenter och handlar mat för festliga dagar.Har ni någonsin tänkt hur det är för Fartun att ligga i sin säng dag efter dag, vecka efter vecka., I samma säng i två år utan att komma utanför dörren utom de gånger hon måste till läkarbesök. Hur kan det kännas att ligga och tänka på att "nästa dag kanske Migrationsverket kommer och hämtar mig och dumpar mig någonstans i Grekland. Min framtid är kanske på en gata i Athen eller en park i Thessalonike". Det måste bli ett slut på denna psykiska terror. Jag ber en sista gång: Låt Fartun få stanna i Sverige. Låt henne få uppleva trygghet och ge henne hopp om en något bättre tillvaro.
Så blev det alltså inte. Hon är i Grekland, men får ingen hjälp, precis som vi befarade. Vad ska hända med henne? Kommer hon överleva?
