Försoning mellan svarta och vita
Min bror Kjell berättar
Protester, demonstrationer och våld sprider sig i amerikanska städer. Sedan videon av hur den obeväpnade svarta mannen George Floyd misshandlas av fyra vita poliser, där den ena trycker sitt knä mot Floyds nacke och pressar honom mot marken, trots att han upprepade gånger säger, att han inte kan andas, började spridas, har den väckt avsky världen över och lett till stora demonstrationer i ett flertal städer.
Jag kom nyligen över en berättelse där min bror Kjell Sjöberg berättar om ett spänt läge mellan svarta och vita i Sydafrika. Min bror Kjell dog för 23 år sedan och det han berättade utspelade sig längre tillbaka.
Så här berättar Kjell:
”I oktober var vi med på metodisternas ”böneberg” (De kristna i Sydkorea brukar samlas uppe på ett berg för att be för sitt land eller för personliga saker) i Sydkorea, och där var många olika nationer med. Vi skulle be för nationen. Så kom en grupp från Sydafrika, det sargade landet. De hade en delegation med hälften svarta och hälften vita. Det var boer, de holländare som varit ansvariga för apartheid - och de som varit utsatta för apartheid. De skulle ha ett förberedelsemöte för att tala en kväll och presentera böneämne, men ni vet hur smärtsamt det är i Sydafrika. De kunde inte komma över motsättningarna. Det var en vit broder som sa: ”Jag vet inte hur det går ikväll, för jag har inget utrymme.” Några svarta bröder kom och sa: ”Jag vet inte hur det går ikväll. Vi är inte enade”.
Men så fanns en kvinna som hette Gerda och som är böneledare i Sydafrika. Hon hade fått en plan från Gud. Den berörde oss alla. Hon ställde upp sin grupp, fem vita på ena sidan och fem svarta på den andra. Så lade hon sig raklång på talarstolen och började gråta och bekänna sin och sin släkts historia och handlingssätt. Det här var väldigt verkligt för henne eftersom hennes morbror hade varit president i Sydafrika och hennes familj var politiska ledare. Hon visste att hon och hennes familj var ansvariga för muren mellan folkgrupperna. Hon började gråta och ropa: ”Gud förlåt min familj som har byggt muren mellan svarta och vita”. Vi berördes allihop, och man började snyfta och gråta över hela lokalen. Det fanns ett draperi bakom talarstolen och där stod en hink med vatten och en handduk. Hon tog fram det och började tvätta de svartas fötter. Hon tvättade en pastor från Harare i Zimbabwe. Han var pastor för en stor församling och böneledare i sitt land. När hon höll på att tvätta hans fötter gick han fram till mikrofonen och sa:
- Jag har haft en sådan bitterhet mot de vita i Sydafrika att jag beslutat mig för att aldrig ta en vit från Sydafrika i hand. Hitintills har jag aldrig gjort det. Jag hälsar på amerikanare och engelsmän, jag hälsar på européer. Men jag har aldrig hälsat på en vit sydafrikan. Gerda – du har nått mitt bittra hjärta via mina fötter, genom att du ödmjukade dig. Du är den första jag tänker ta i hand och hälsa på!
Så möttes de i försoning, och sedan gick de alla och kramade om varandra. Muren blev nedbruten!”
Vilka kan agera för fred, försoning, respekt för allas lika värde i dagens samhälle? I USA och i övriga världen.
