Ödmjukhet
Vi har förut läst Galaterbrevet 5 om Andens frukt som är kärlek, glädje och frid. Även tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, mildhet och självkontroll. Är det ute med dessa egenskaper? Nu hånas vi ibland och kallas för godhetsknarkare. Eller kan ödmjukhet vara något för vår tid?
Stora kristna ledare och betydelsefulla personer är ofta ödmjuka, jordnära, erkänner att de inte kan och vet allt utan är villig att lyssna på andra och ta till sig andras synpunkter för att ständigt lära och utvecklas. De är trygga i sig själva och de tål att bli ifrågasatta. De bevakar inte sin position för de vet sin kallelse och sin uppgift. En ödmjuk person bryr sig om andra och blir glad om en medarbetare lyckas i en uppgift. De har en inre styrka för de har byggt sitt liv på den kunskap och erfarenhet de tillägnat sig. De har byggt sitt liv på Klippan Jesus Kristus. De vet vem de är i Kristus och vet att de är älskade och värdefulla i Guds ögon. Erfarenheter av misslyckanden och tider av kamp och svårigheter, då de tagit nya tag och kommit igen. En ödmjuk person kan ge uppskattning och beröm till en annan person. En ödmjuk person behöver inte hävda sin rätt eller vaka över sin position, sina förmåner och armbåga sig fram i livet. De har ett rätt mått av andligt självförtroende eftersom de vet vilka gåvor som Gud gett dem.
I en församling ska vi uppmuntra varandra, lyfta upp varandra, ge utrymme för andra att växa och utvecklas till att bli det som Gud bestämt om oss. Jordmånen för att växa och utvecklas finns därför att alla känner sig trygga och kan lita på att de blir älskade trots att de gör misstag ibland. De vågar erkänna sina misstag och de döljer dem inte genom att försöka visa upp en självsäker och stöddig attityd. Vi ska tillsammans bära frukt, leva i harmoni, kärlek och frid.
Efesierbrevet 4:2 Var alltid ödmjuka och milda, var tålmodiga och överseende med varandra i kärlek. Psalm 25:9 talar om att Gud leder de ödmjuka rätt. Vi behöver hamna rätt i vårt arbete i församlingen och i våra relationer. Det är tid att ödmjuka oss och söka läkedom för vårt land. Högmod och stolthet särar på människor. Det blir en ytlig gemenskap. Men när människor ödmjukar sig banar det väg för innerlig gemenskap. Det blir en gemenskap i den helige Ande.
2 Krönikeboken 7: 14 ”men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land. 15 Mina ögon ska nu vara öppna och mina öron lyssna till vad som bes på denna plats.”
Den som är ödmjuk är inte självupptagen utan är intresserad av andra och tänker på hur hon ska kunna uppmuntra och vara till nytta för andra. Ödmjukhet är INTE att tala illa om dig själv, säga att dina kakor blev misslyckade, att den nya klänningen eller skjortan du köpt inte passar på dig. Sånt prat visar att du egentligen tigger om lite beröm.
En ödmjuk person vill att Gud ska få all ära. En ödmjuk är inte svag, utan är trygg och stark.
Ödmjukhet öppnar upp så vi kan komma under Guds inflytande genom den helige Ande. Utan ödmjukhet kommer vi ingenstans, för då står vi och stampar på samma fläck.
En person som jag tycker är tvärt emot allt vad ödmjukhet står för är väl Donald Trump. Han personifierar skryt, självgodhet och stolthet och gör ofta ner journalister, särskilt kvinnliga och motståndare som han trakasserar och hånar.
Maktmänniskor finns tyvärr också i kristna församlingar. Det är oftast osäkra personer som lider av diverse komplex och mindervärdeskänslor som de försöker kompensera genom att spela extra andliga och märkvärdiga.
Jesus är vårt stora föredöme när det gäller ödmjukhet och att inte behöva hävda sin egen auktoritet.
Fil 2:5-8. Var så till sinnes som Kristus Jesus var. 6 Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden på korset.
Jesus är det ultimata exemplet på ödmjukhet. Han värdesatte inte egen betydelse eller ära, utan gav upp det frivilligt i varje situation, så att Guds vilja kunde bli utförd och Gud förhärligad genom hans liv. Guds ord uppmanar oss, som kristna, att underordna oss varandra i ödmjukhet.
