Det var i Sverige vi blev efterföljare till Jesus

Första gången jag gick in i kyrkan blev jag alldeles varm i hela kroppen och kände Guds kärlek. Jag som hade uppfattat Gud som en sträng och kravfylld Gud, en Gud som bara lyssnade på männens böner.

Det är viktigt att förlåta säger Bibeln. Jag har lärt mig det och tänker alltid på den meningen som säger att ”förlåt dem, för de vet inte vad de gör” och nu har jag förlåtit min familj för de vet inte vad de gör.

 

Jag är så tacksam för kyrkan. Den är min Faders hem, den Far som alltid funnits där för mig. Nu är vi tillsammans, en församling med våra andra bröder och systrar, vi ber och bekänner tron tillsammans. (Iransk kvinna)

När jag kom i kontakt med kristendomen, förstod jag att människan inte behöver göra en massa saker. Det som behöver göras har Jesus gjort då han dog och uppstod för oss. Han liksom gjorde en väg till Gud. När jag tror på Jesus räcker det för att bli godkänd av Gud. Jesus kom med nåd och kärlek och nu känner jag mig för första gången i mitt liv älskad och värdefull. Nu vill jag försöka göra det som är rätt. (afghansk man)

 

I kyrkan i Sverige fick jag veta att man kan be till Gud på sitt eget språk. Och jag som hela tiden fått höra att Gud bara förstår arabiska. Nu blev jag så glad när jag såg och hörde mina vänner bedja både på persiska och svenska. (afghansk man)

 

Jag hade hört om att Gud svarar på våra böner då vi ber i Jesu namn, eller som prästen sa: ”be till Jesus från hjärtat så ska du få det”, så jag ringde till prästen och bad henne att be för min man och tända ett ljus för honom i kyrkan. Den kvällen hade jag en konstig känsla, jag grät mycket samtidigt som jag ropade till Jesus och tänkte ”är det inte du som återupplivar de döda? Eller är du inte den som botar de sjuka?”, jag hade bibeln framme och läste i Matteus evangeliet (kapitel 4 verserna 9–3) i tron om att min man skulle bli frisk igen. Precis dagen efter fick jag höra att han hade blivit av med febern och att han nu kände sig lätt inuti efter en svår tid med hög feber. Nu hade han dessutom fått tillbaka matlusten. Det var ju som om han hade fötts om på nytt igen. (kvinna från Afghanistan)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0