GÅVOBARN
Den senaste tiden har jag sett ordet ”gåvobarn” gång på gång. Vad kan det vara för barn? Alla barn är ju en gåva, en underbar gåva. Men jag har förstått att det folk skrivit om handlar om något annat.
Jag har hört politiker från de partier som vill ta över regeringsmakten kalla dessa barn för något helt annat. ”Ankarbarn”, ja jag hörde till och med en kommunal tjänsteman som kom och föreläste för oss i Barn och Utbildningsnämnden kalla dem för ”ankarbarn”.
Jag läste nyss om ett ”gåvobarn” tagit studenten och en annan hade övningskört med sitt ”gåvobarn” som nu tagit körkort och fått arbete. Några berättar stolt att barnet fått permanent uppehållstillstånd. En vän skriver och frågar om någon vill ta emot henens ”gåvobarn” som kommit in på universitetet i den stora staden. Kanske finns det någon som har en säng över? Kanske det egna barnet flyttat hemifrån och pojkrummet står oanvänt. Finns det månne plats för ett ”gåvobarn”.
Hur skulle integrationen sett ut om inte dessa ”extramammor”, pappor och ”extrafarmor” och farfar funnits. Träffade en ”extrafarfar” som berättade hur ”gåvobarnet” flyttat och fått flickvän. Kommer ihåg när han skjutsade pojken till den persiska alpha-kursen.
Gåvobarn, känn på det ordet i juletid då vi tänker på BARNET som föddes i Betlehem. Det fanns inte plats på hotellet, men i ett enkelt stall. Det är ofta de enkla människorna som gör otroligt fina insatser. De rika, ja……kanske några av dem också.
Bilden illustrerar den iranske pojken som ringde i fredags och berättade att han kommit in på tandläkarhögskolan. Han fick vara ett "gåvobarn" hos en vänlig familj i Lesjöfors under en tid.
