Bengt Sjöberg

Ibland blir man överraskad, förvånad och glad. Cyklade ned mot stan för att posta ett brev och såg festklädda människor, fina bilar och blombuketter. Det är studentfirande i stan idag. Det hade jag glömt. Vi ska ju till barnbarnens examen och student på torsdag i Örebro.

Vid en bil står ett par och vinkar åt mig och en ståtlig kille i kostym, skjorta och slips går ut ur bilen och ropar "Hej, Bengt".

DÅ såg jag vilka de var och insåg plötsligt ännu en gång: så fort åren går. Det var pojken från XY-stan i gamla Sovjet som tar studenten idag.

Kom ihåg natten då jag körde familjen till ett kapell upp mot Dalarna. Vi kom fram mitt i natten till en iskall lägenhet. Där bodde familjen ända fram till september. Pappan fiskade mycket och de åt fisk flera gånger i veckan. De tog även vara på frukt, bär och svamp och fick hjälp av den lilla församlingen på bruksorten. Jag ordnade med skolgång för storasyster och så en dag på hösten meddelade Migrationsverket att alla flyktingar från XY-stan skulle få amnesti på grund av oroligheterna i hemlandet där många hade dödats.

Vi hjälpte dem att flytta tillbaka till Filipstad och lyckades hyra en lägenhet. Pappan fick jobb och visade sig vara så duktig så han blev arbetsledare. Mamman fick också jobb och storasyster pluggade på KTH.

Och idag fick jag se "lillpojken" bakom ratten på en fin bil. Ibland när man blir lite deppig får man en så fin uppmuntran. Det var värt att vara uppe den där natten och köra upp mot Dalarna för att undvika utvisningen.

OBS! Bilden visar gammalt kapell, men inte det som familjen fick bo i.