Afghansk kristen kvinna lyckades lämna landet
Jag har jag lyssnat på vittnesmål från afghanska kristna som nyligen kommit ut ur Afghanistan. De är i säkerhet i ett angränsande land. Jag har skrivit ner ett av vittnesmålen. Jag är djupt gripen av N:s berättelse. Jag har skickat filmen till Migrationsverkets rättsavdelning som ska arbeta fram ett nytt ställningstagande för Afghanistan.
Jag heter N och kommer från Kabul i Afghanistan. Jag har bott i Afghanistan sedan 2006. Tidigare när talibanerna regerade förlorade vi så många medlemmar i vår familj, min mor, min far, min bror och en annan bror som blev förlamad. Vi var en olycklig familj. År 2006 började jag jobba på ett internationellt sjukhus som receptionist. På sjukhuset träffade jag så många troende kristna bröder och systrar. De blev mina bröder och systrar och jag kände kärlek, respekt för dem och jag tänkte alltid: ”varför är de annorlunda, de visar respekt och kärlek. De älskar alla, de älskade oss”.
Från den tiden ville jag bli som en av dem. Jag började fråga dem efter den heliga boken (Bibeln) och ville lära känna dem. Jag ställde många frågor till min chef och många andra och jag fick svar. Det gjorde att jag tyckte så bra om dem, jag ville bli som dem. Sen fick jag se Jesus i en dröm och min tro blev starkare. Alla problem som jag hade i mitt liv börjar lösa sig som t.ex. problemen i familjen. Jag växte upp utan mor och far och min brorson och mina brorsdöttrar hade inte heller några föräldrar.
Hela livet som vi lidit så mycket började bli lätt och jag fick kontakt med Gud. Jag kände honom i mitt hjärta och jag talade med honom och han lyssnade alltid. År 2014 förändrades plötsligt allting då vi förlorade vår medarbetare doktor X plus några andra som jobbade på sjukhuset. Det var talibanerna som dödade dem. Efter detta lämnade alla utlänningar och jag var där ensam kristen, jag mötte många problem efter detta. I området omkring sjukhuset fanns många talibaner. Först trodde vi att de var normala pashtuner, men det var de inte, alla var talibaner. Efter att doktor J. hade dött började de att tortera mig. De började fråga ut mig: ”var jag en troende eller inte”. De började behandla mig illa, jag fick många telefonsamtal. Jag hade hopp och tro på Gud och jag bad bön och sa: ”jag är din dotter, skydda mig. Jag bryr mig inte om vad de gör mot mig för jag litar på dig Gud. Han räddade mig också många gånger. De hotade mig på sociala medier, att N lär kristendom till afghaner på sjukhuset. De gjorde mitt liv så svårt, de tog mitt jobb allt jag hade tog de. I en känd tidning publicerade de mitt namn och sa att jag representerade alla utlänningar. Mitt liv blev så jobbigt och jag pratade med mina vänner och de sa Gud är i ditt hjärta. Situationen i Afghanistan är inte lätt även för hazarer som inte är troende. Man dödar dem. Man måste säga att man kan ha tro, men bara troende i hjärtat och inte visa för någon, bara visa att du är en utav dem.
Jag bad att Gud skulle öppna en dörr för mig och då fick jag börja jobba med en grupp kristna. I tre år var jag med dem och jag blev gladare och kunde lita på dem för de var mina bröder och systrar. Efter det kom talibanerna till området där vi bodde. Det var ett pashtun- område och plötsligt när talibanerna kom var alla talibaner. De börjar kolla oss och sökte igenom våra hus, de lät oss inte vara ifred. Jag tog kontakt med mina systrar och berättade om min situation och frågade om de kan hjälpa min familj. En av dem pratade med några andra och de hittade ett sätt att evakuera mig från Kabul och just nu är vi i Pakistan med många bröder och systrar som är troende. Jag har upplevt många mirakler i mitt liv.
Det som jag vill dela med er för att stärka er tro är hur vi lyckades komma in i Pakistan. Vi blev stoppade av IS som tog min bror och brorsson och den andra familjen som bodde med oss. De ställde så många frågor vi trodde att vi skulle bli dödade. Jag bad: ”Gud vi har ingen här, vi litar bara på dig kom och beskydda oss”. Jag bad i mitt hjärta och han kom och plötsligt förändrades allting och IS släppte min familj och vi blev frisläppta och vi hade en säker resa hit men min bror blev misshandlad av talibanerna. Han mådde inte bra. Han blev psykiskt sjuk på vägen och efter 15 dagar depressions kände jag mig så hjälplös. Jag tänkte: nu är vi här vi är i säkerhet, men vem ska hjälpa min bror. Han bråkade med oss. Han slog alla och det fanns ingen att prata med. En dag när han slog oss och det blev så jobbigt för oss alla dag och natt. Jag slutade att äta, jag bara talade med Gud jag bad: ”problemet finns fortfarande, du måste hjälpa oss öppna en dörr”. Jag bad: ”ta min bror, gör ett mirakel, vi har ingen förutom dig. Jag bad och plötsligt kom en pastor och sa att han skulle ta min bror till ett sjukhus. Jag kunde inte tro detta, men han sa att han skulle göra det och igår kom han till sjukhuset. Behandlingen har påbörjats hans fru är glad hans barn och vi är också glada även alla runt omkring. Det här ett verkligt mirakel.
När du ber när du har en relation med Gud och han är alltid med dig. Jag säger till er alla att det finns många saker som får oss att känna hopplöshet, men släpp inte hoppet när du ber till Gud från ditt hjärta. Be till honom, han är din far, han står med dig, han tar din hand och löser dina problem. Det här händer med mig jag har aldrig haft en jordisk far men Gud var alltid med mig, han beskyddade mig, han är alltid med mig. Jag är en lycklig person och jag uppmanar andra att lita på och ha tro. Ha en god relation med Honom, tappa inte hoppet. Jag ber att Jesus ska hjälpa alla runt hela jorden som behöver hjälp och jag är så tacksam för mina bröder och systrar som har hjälpt mig hit och har räddat min familj som mitt liv i Jesu namn.
Kvinnan på bilden har inget samband med berättelsen
