Bengt Sjöberg

Den här sången sjöng vi i vår familj då vi var ute och sjöng och spelade. på 80-talet. En barnsång, men de senaste dagarna har jag funderat på temat: försoning-förlåtelse-goda relationer.

Är det naivt att tro på försoning? I dagarna har jag tänkt på kurderna och hur de blivit svikna många gånger av stormakterna. Jag har flera vänner som är kurder och de har berättat mycket. Ämnet är så aktuellt nu med Turkiets krav på Sverige att utlämna personer som president Erdogan stämplat som terrorister. I samma stund tänker jag även på syrianer och assyrier. Även de känner sig svikna, manipulerade och fått utstå förföljelse, hat och våld. För att inte tala om folkmordet på armenier 1915. Om kriget mellan Ryssland och Ukraina skulle ta slut, skulle det någonsin kunna bli verklig fred och försoning?

Mina tankar går till fredsprocesser som gjort att folk i någon mån kunnat gå vidare. Att hitta vägar att i vardagen kunna leva sida vid sida med dem som förut var fiender. I Sydafrika gjorde ärkebiskopen Desmond Tutu värdefull insats med sin sannings och försoningskommission. Efter folkmordet i Rwanda ordnades det med liknande försoningsmöten i byar och städer. Man tog fram händelser i ljuset, samtalade och försökte hitta vägar att gå vidare.

Varför är det ofta så svårt i mindre sammanhang t.ex föreningar och församlingar att säga det där lilla ordet förlåt. Så svårt när det blivit ”fnurror på tråden” bland dem som ändå står en nära och som man tycker om och delar åsikter och värderingar med. Man sopar händelser och omständigheter under mattan och tror att det som inte syns, det löser sig nog av sig själv.

Jag ska i ett senare inlägg berätta om hur viktigt det är för vår kropp och psyke att hitta vägar till ett liv med goda relationer.

Här är refrängen och vers 2 i sången vi sjöng som familj.

Vi ska förstå och förlåta varann

och va rädda om varann lite mer.

Kanske snart så ses vi ej mer,

vi ska förstå och förlåta varann.

Det vackraste ord som jag vet

det har Jesus ju lärt oss att be.

På korset han bad denna bön: det lilla ordet förlåt.