9 år och nära döden
Jag var 9 år och på väg i ambulans från Duvbo i Sundbyberg mot Mörby sjukhus. Hade haft ont i magen en hel vecka. Nu blev det plötsligt bråttom. Efter att två "tanter" (sjukvårdsbiträden) tvättat och skrubbat mig över hela kroppen blev det blindtarmsoperation med en gång. Läkaren la en duk över näsan och droppade eter på duken. Jag kände hur jag föll ner i ett djupt hål och så somnade jag.
Efter några dagar på sjukhuset försökte man få upp mig och gå i korridoren. Men något verkade inte stämma. Jag fick feber som inte ville ge med sig. Något som kallades knölros var boven. Dag efter dag låg febern på 40 grader. Mamma kom och satt vid sängen. Pappa var som vanligt inte i Sverige. Kanske var han i Turkiet.
Jag hade inte ätit på flera dagar och jag förstod på mammas uppsyn att det måste vara allvarligt. Ibland yrade jag och såg konstiga saker.
I mitt omtöcknade tillstånd såg jag två unga män vid min säng. De hade kostym och slips trots att de bara var 20 och 22 år. En av dem hade en hatt i handen. Det var mina bröder Kjell och Stanley som rest från Örnsköldsvik och Sollefteå för att besöka mig. Nu kände jag igen dem.
De kom för att be för mig. När de la händerna på min panna kändes det så skönt och det hände någonting i min kropp.
-Mamma, jag är hungrig, sa jag efter nån timme.
Efter en stund kom man med ett glas saft och en smörgås med leverpastej. Jag kände mig redan betydligt bättre. Efter några dagar fick jag komma hem och snart var jag tillbaka i min klass i Duvbo skola.
Bilden: Min bror Kjell som gick bort alldeles för tidigt. När jag fyllde 50 år fick jag alla hans kostymer och slipsar.
Kommentarer
Trackback
