Bengt Sjöberg

Smattret från pappas skrivmaskin trängde genom väggen. ”Pling” hördes då det var ny rad. Ibland tog han ut papperet, knycklade ihop det och slängde i papperskorgen för att sen sätta i ett nytt papper.

Jag tittade på klockan som var 4 på morgonen. Pappa skrev i tre olika tidningar och hade ofta en press på sig att leverera texter.

Vi 8.30 brukade mamma, pappa och jag äta frukost. Sen tog pappa och jag ofta långpromenader upp mot vulkanen Asama.

Vi hade sommarlov i turistorten Karuizawa i Japan.

Ibland promenerade vi bara men ibland stannade vi vid några heta källor och badade i det svaveldoftande varma vattnet. Ibland hörde vi hur vulkanen brummade, rosslade och det skakade i berget. En gång fick det ett rejält utbrott och det trängde in aska och damm i hela sommarhuset till och med in i skafferiet. Mamma fick ta ut allt porslin och diska.

Ibland lekte jag med några japanska pojkar. Vi spelade pingis och cyklade till tennisbanorna där man ibland kunde titta på när Japans kronprinspar spelade. (Det är han som är kejsare idag)

I augusti strax innan skolstarten blev det en våldsam tyfon. Det blåste så starkt att vi räknade till ett 20-tal stora träd som knäcktes som tändstickor. Regnet öste ner och den lilla bäcken vi brukade titta på förvandlades till en bred flod som drog med sig allehanda träd, buskar, hus, köksredskap och annat bråte. Vi hörde på radion om människor som dödats och drunknat. När det var som värst satt mamma och jag under det massiva köksbordet. Något av träden kunde ju falla över vårt lilla bräckliga hus. Plötsligt blev det helt stilla och tyst. Då var vi inne i stormens öga, men efter en halvtimme brakade det loss på nytt.