Bengt Sjöberg

Plötsligt började det göra ont i magen. Jag försökte tänka på något annat än det som hände för några månader sedan. Värken klingade av och nu var vi snart uppe i Dalarna.

På vägen hem några dagar senare skruvade jag upp musiken i bilen när vi närmade oss platsen strax söder om Lesjöfors. Den här gången var det som om någon slagit till mig i magen eller stuckit en kniv i sidan. Detta hände gång på gång då vi passerade platsen där det 13:onde däcket exploderade och vi höll på att krocka med en lastbil men hamnade i diket.

Jag hade fått professionell hjälp på Centrum för traumatisk stress i Karlstad, men de minnen (PTSD) jag hade visade sig fortfarande i mardrömmar på nätterna och varje gång vi åkte mellan hemmet och gården i Dalarna. Fanns det ingen hjälp att få?

En dag tog jag bilen och åkte mot Lesjöfors. Jag parkerade bilen och gick och satte mig på en stubbe i skogen med utsikt mot vägen. Jag deklarerade för naturen där jag satt och inför Gud och den andliga världen. Jag sa: "Jag förlåter alla dem som under en tid försökt skada mig på olika sätt. Jag sätter mig själv fri från all bitterhet, ångest och oro och uttalar att jag vill göra allt för att leva i försoning och förlåtelse i goda relationer med människor så långt det beror på mig. Jag tar emot helande och tackar för den frid som jag av nåd får ta emot".

När jag åkte hem var det som om en tung sten ramlat av från min rygg. Efter denna frigörelse har jag passerat platsen utan att känna någon oro, smärta eller rädsla.

Har känt en inre maning att berätta detta för att just du som sitter fast i bitterhet och oförsonlighet ska bli fri och få känna lugn och trygghet.

Det som jag berättat hände för flera år sedan efter en tid då rasister försökt skada mig på flera olika sätt eftersom jag hjälpt flyktingar.