Nattvarden-vi minns vad Jesus gjort
Nattvarden-Guds rike manifesteras över alla gränser
Att fira Herrens nattvard är verkligen en välsignad handling. Det ska alltid ske värdigt, respektfullt och med stor glädje och tacksamhet för vad Jesus gjort för oss genom sin död och uppståndelse. I nattvarden gestaltar vi en gemenskap som går tvärs över alla gränser. Redan som tonåring blev jag alltid fylld med helig Ande då jag mottog nattvarden.
När vi började få besökare på våra gudstjänster från främmande länder inbjöd vi alla som tror på Jesus och som vill ta emot Honom i sina liv att delta i förbundsmåltiden. Vi hade människor från länder i Afrika och Asien som flytt från förföljelser på grund av sin kristna tro. De tillhörde olika samfund och riktningar men hade nu hittat en församlingsgemenskap där de kände sig trygga.
Vid ett tillfälle inbjöd vi som vanligt alla som tror på Jesus att komma fram för att ta emot Honom i brödet och vinet. En muslimsk kvinna som under en lång tid suttit längst ner i kyrkan vågade sig fram. Hon räckte fram sina händer och tog emot. Då lyfte hon plötsligt upp sina händer och började tacka Gud. Hon berättade hur Guds kraft gick igenom henne och hon blev helad. Vi fick senare fortsätta att undervisa och leda kvinnan och hennes man vidare in i Guds församling. Detta är endast ett av flera vittnesmål om hur Jesus mött med människor på ett påtagligt sätt i samband med nattvardsfirande.
Söndagen då kvinnan tog emot Jesus och tog del av nattvarden var en mycket speciell dag. Jag hade fått ett budskap om att förbereda sig för en ny tid. De som ville tjäna Gud erbjöds att komma fram och få förbön samt bli smorda med olja för tjänst i Guds rike. Nästan hela församlingen gensvarade, även samtliga afghaner och iranier som deltog i gudstjänsten. Jag visste inte då att nästan alla asylsökande kort därefter förflyttades till andra orter och att några utvisades. Jag undervisade en grupp afghanska män om att de kunde vara kristna i Afghanistan även om de inte kunde gå till en kyrka. Jag sa att de kunde samlas i hemmen så som de första kristna gjorde. Där i hemmen kunde de läsa Bibeln, be och fira Herrens nattvard. Jesus skulle vara med dem och i dem.
I samband med nattvardsfirandet brukar vi ge tillfälle till förbön och samtal. Så kan vi fortsätta att undervisa och inspirera deltagarna att vandra vidare i tron och mer och mer fyllas av Guds helige Ande.
Vid ett annat tillfälle kom en iransk kvinna till kyrkan. Hon berättade att hon såg en man i vita kläder som stod utanför vår kyrka. Mannen hade ett stort bröd i handen och han bröt en bit från brödet och gav till alla som strömmade in i lokalen. Kvinnan frågade vad synen betydde och fick veta att Jesus är Livets bröd som erbjuds alla fritt och för intet. Kvinnan svarade att hon ville ta emot Jesus. Det är uppenbart att vi som församling inte kan hindra dem som vill ta emot brödet och vinet och få ingå förbund med Frälsaren, Läkaren och den som förlåter synder och som upprättar människan.
I Apostlagärningarna 10:44–48 läser vi om hur hedningar blev uppfyllda av den helige Ande innan de döpts. Jag tycker att det visar på Guds vilja att gensvara när människor öppnar sina hjärtan för honom. Petrus frågade: ”Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?” Om Gud fyller människor med sin Ande trots att de inte ännu döpts, borde inte vi hindra människor som överlåtit sig till Jesus att få möta honom i nattvarden.
Vi ska inte begränsa Jesus och vad den helige Ande gör genom sitt ord, bönen och nattvarden. Jag är övertygad om att Jesus står med öppna armar och välkomnar alla in i hans öppna famn och gemenskap. Vi behöver alla den kraft som vi får genom brödet och vinet, ja av Herren Jesus själv.
