Bengt Sjöberg

Josef Sjöberg skriver och berättar från flickhemmet i Pakistan:

 

50-års jubileet av FGA:s flickhem i Yohannabad började igår kväll med en tyst minut för Birgitta Almeby och Serafin Ishaq som mycket oväntat gick bort under 2012. De var bägge två mycket involverade i arbetet på flickhemmet under många år.

Under ca tre timmar bjöds det på musik, drama, tal, historik, berättelser av föräldralösa flickor som nu har ett bättre liv och mycket god mat, allt detta i en vacker festpaviljong, speciellt inhyrd för detta tillfälle.

 

Denna helg i Fellingsbro gav många intressanta möten, upplevelser och lärdomar. Ett samhälle med 1500 invånare som har 370 asylsökande. Ängebykyrkan har blivit mångas hem och familj. Blev enormt imponerad över vad som händer där och hur man lyckats integrera så många människor i verksamhet bland barn och ungdomar och familjer.

I gudstjänsten läste man på svenska, engelska, farsi, arabiska, tegrinja och ryska. Barn från Pakistan sjöng sånger och ungdomar medverkade med olika inslag. Vid serveringen hjälpte unga grabbar till med det mesta. Det var stor glädje bland dem som jobbade i köket med att brygga mer kaffe och diska fler koppar eftersom det kom så mycket folk.

Man berättade om hur församlingen förvandlats under de senaste tio åren. Vid ljuständning och stilla bön började människor gråta ut sin nöd, sorg och frustration. Genast kom några fram för att lägga armen om sin vän och så fortsatte man att be. När alla som ville skrivit sina bönelappar bar diakon Maria fram den stora urnan till predikstolen och så bad vi för alla som skrivit sina böneämnen. Lovsång till gitarr varvades på svenska, engelska och persiska.

Efteråt kom några svenska familjer fram och presenterade sina "bonusbarn"=killar från Iran, Afghanistan och andra länder. Ett par från Albanien berättade att de fått ett unikt och mycket positivt beslut. Några familjer med svårt sjuka barn väntade varje dag att polisen kanske skulle komma och tvinga dem ut ur landet. En pappa kommer till kyrkan varje morgon för att be en timme. Andra träffas på andra tider och när jag kom på lördagseftermiddagen samlades en grupp eritreaner i kyrkan för att be för sitt land, sina vänner och för Sverige.

En av ledarna i kyrkan ursäktade sig för att det enligt honom var lite rörigt i kyrkan, men allas ögon strålade av glädje att se den fullsatta kyrkan. Efter personlig rådgivning med några personer kunde jag sätta mig i bilen och åka hem. Trött i huvudet, men upprymd och glad.

Kvinnan som hittade en kvinna gråtande i ett gathörn hade tagit med sig fler. Den gråtande kvinnan kom nu med sin man och barn. De eritreanska pojkarna hade hämtat sina vänner som syftade och grät när vi bad för deras landsmän som drunknat i Medelhavet. En hel rad med afghanska män och någon ryss och finländare. Ja, kyrkan blev fullsatt och folk stod i dörröppningen och lyssnade ivrigt allt medan tårarna strömmade för deras kinder. Jag vill tacka vårt ungdomsteam, pianisten Susanna, vår serveringsgrupp som stod och skar upp mer och mer rulltårta och la fram bullar, damerna som torkade upp dopvatten i gångarna och alla som hjälpte till med förbön och samtal. Det är med stor tacksamhet och ödmjukhet som vi bara får stå och se på vad GUD gör just nu. Människor strömmar fram till förbön. Några berättade att så fort som de kom in i kyrkan försvann ångest och oro. Jag skämdes över min enkla "söndagsskolepredikan" som illustrerades av enkla bilder. Den barmhärtige samariten som SÅG den slagne mannen. Berättelsen om Jesus som SÅG den prostituerade kvinnan när alla andra vände bort blicken. Idag SÅG Jesus de torterade, de sårade, de skadade, de utstötta och mobbade, de som råkat födas med "fel" etnicitet. Idag fick de veta att Gud älskar ALLA. Idag såg Jesus de som känner sig utanför, de vars andliga liv torkat och de som var hungriga och längtande. Idag såg Jesus den misshandlade kvinnan och han såg dem som kom från miljöer och hem där allt är i kaos, där bråk och hårda ord blir sagda. Idag talade han sin frid in i deras hjärtan. Idag läktes såren. Idag började flera ett nytt liv i gemenskap med Jesus. Idag blev några befriade från mörkrets torterande makter som likt hungriga lejon sliter och drar i människors innersta. Idag talade Jesus sitt frid, tig var stilla! Idag fick de frid och fick begrava den gamla människan i dopet. Idag gick morgonstjärnan upp i människors liv. Idag tändes hoppet i någon förtvivlad själs innersta djup. Jag fick bara stå och se på medan lovsången brusade och medan människor omfamnade varandra och sträckte sina händer mot himlens och jordens Skapare. Idag hittade några HEM. Då betyder inte det så mycket att min predikan inte skulle ha godkänts av någon homiletiker eller prästutbildare. Det är Ditt verk o Herre!

Mycket speciell tisdagseftermiddag i kyrkan i Hällefors. Skulle ta emot människor för samtal och dopundervisning. Den första som kom hade med sig en kvinna som hon hittade gråtande vid ett gathörn. Hon bad den gråtande kvinnan att följa med till kyrkan vilket hon gjorde. Där upplevde vi en mycket gripande stund. Kvinnorna sa att de nu skulle säga till andra att komma till kyrkan på söndag för de visste flera som också de hade samma längtan efter Gud.
Efter ett tag kom några män som sa att de skulle gå och hämta flera män som hade en sån längtan efter att få komma till kyrkan.

Sen kom ett par från Kazakstan som också råkade komma förbi kyrkan och detta var innan vår kvällssamling började. Vad ska hända på söndag tro?

Vi kommer till kyrkan på söndag med bön och i tro med förväntan att Gud ska göra något speciellt. Vi ber att vi ska få fortsätta vara en öppen, kärleksfull och välkomnande fri församling.

Under många år var jag så sjuk i min rygg, att min fru fick skjutsa mig och jag fick ligga i bilen. Kunde bara sitta en kvart.
Tänkte på detta i veckan då jag flög till Malmö och Migrationsverket ordnade med bil som mötte på flygplatsen i Sturup.
Det blev en bra kursdag i i ämnet Tro och trovärdighet.

”Nu har vi fått något att tänka på. Att man kan tänka på det sättet också", "nu förstår jag hur viktigt dopet är", "det där med blodet och korset tyckte jag var häftigt"......
Dessa lösryckta citat ringer i öronen när jag svänger in på gården hemma i kära Filipstad efter en heldag i Malmö.

På onsdag bär det iväg ända upp till Boden. Där hålls den näst sista utbildningsdagen som Migrationsverket och SKR anordnar. Dialogen med MV kommer att fortsätta.

Även denna gång gick alla Jesusfilmer och Alpha-kurshäften åt. Nu skulle vi verkligen behöva få in några bidrag för böckerna och filmerna är inte så billiga. Det är vår församling som lagt ut pengarna. Säkert finns det några som vill hjälpa till.

Hör av dig, så ska du få ett kontonummer att skicka till. [email protected]