Bengt Sjöberg

Mycket intressant att besöka Baptistkyrkan i Storfors idag. En förvandlad församling fylld av energi, liv och engagemang. Ungdomsgrupp och barnkör sjöng och spelade innan jag talade. Den helige Ande tog över avslutningen då människor fick förbön och delade vittnesbörd. En kvinna från Burma berättade hur hon ägnat mycket tid för att be för orten där hon bor och för Sverige. Hon vittnade frimodigt om sin tro på Jesus för vänner och på sin arbetsplats. Nu ska man intensifiera bönen och samlas på lördags eftermiddagar. Det märks på plats efter plats att det är en ny tid i Sverige. Frågan är om det finns en längtan efter förändring och en vilja att öppna upp för den helige Ande och ge tid och rum för den helige Ande att verka i mötena. Då sker mirakler, helanden och människor får möta Gud.
I avslutningen av mötet då vi bad för ungdomarna kom deras mindre syskon fram och la händerna på sina syskon. Några av barnen var så små, så de ställde sig på bänkarna för att nå upp till sina syskon. De la händerna på ungdomarna och hjälpte till att om "smörjelse från den helige Ande". En profetisk hälsning om att dessa ungdomar ska få vara med om att föra kamrater till Jesus gav genklang i mötet. Man vittnade om hur Jesus också talat om att de skall vara ljus på en ort där det finns mycket av andligt mörker, drogmissbruk och arbetslöshet.
Be gärna för Storfors och vännerna i församlingen. Jag tror att det ska ske underbara saker i deras kommun, som är en av de minsta i Sverige. Be att burmeserna ska få jobb och idéer om hur de ska kunna starta företag och bli till välsignelse där de bor.

Ett fantastiskt mirakel och ett sorgligt beslut, men så är väl livet. Äntligen har de två barnen får Syrien kommit till Filipstad. Det byråkratiska krånglet har pågått i TVÅ ÅR! men idag blev jag inbjuden till fest. Har haft stöd från alla myndigheter. Från FN till Migrationsverket, ambassader och IOM m.fl vars förkortningar jag inte kan tyda. Ändå såg det hopplöst ut och jag undrade hur de skulle klara sig utan föräldrar med en barnflicka som försökte ta hand om dem då de flydde från stadsdel till stadsdel o.s.v.
Jag vill tacka alla som bidragit med pengar till barnen.

Dagens sorgliga beslut handlar om en torterad pojke som jag följde med till en läkare idag. Sjukvården ansåg sig endast kunna ge antidepressiva tabletter trots svåra skador och posttraumatisk stress. Vi gick ut i bilen och för första gången fick jag be en bön i Jesus namn medan tårarna strömmade för våra kinder. Nu står hoppet till Röda Korsets läkare och psykolog.
Sverige har förbundit sig att inte skicka iväg människor till tortyr. Då borde väl samhället kunna genomföra en tortyrdokumentation för att förhindra utvisning tillbaka till våldet och grymheterna.

Gud ingick ett förbund med Abraham och han blev rikligen välsignad. Abrahams välsignelse fortsatte i hans barn och deras barn familjer och släkter.
De tre stora religionerna Judendom, Kristendom och Islam vördar och eftersträvar Abrahams välsignelse.
Den senaste tiden har flera personer hört av sig från andra orter i Sverige och förmedlat hälsningar till vår församling, att vi ska få se hur Guds rika välsignelse ska vila över oss och vårt arbete.
"Ni ska få se att det goda som ni upplevt skall förökas", skrev en förkunnare nyligen strax innan vi skulle börja vår gudstjänst. "Kyrkan ska fyllas och det ni ser är bara början på något som Gud vill göra i era bygder", fortsatte mannen i det långa sms som jag läste.
Igår på vårt Språkcafé i Vasakyrkan (den församling som vi samarbetar med) fick vi bära upp fler bord och stolar eftersom det strömmade in mer och mer människor. Filipstads Tidning fanns på plats för att intervjua Peter och teamet samt några av besökarna. Journalisten konstaterade, att det finns ett stort behov av mötesplatser och att vårt initiativ fyller en viktig funktion.
Vi fick kontakt med flera kristna ungdomar från flera länder, några med uppehållstillstånd som går på skola i Filipstad och andra som ängsligt undrar om de får stanna i Sverige. De sjöng och bidrog till den livfulla och härliga gemenskapen där även ett stort antal muslimer deltog och trivdes. Vi har skapat en mötesplats där vi som människor först och främst får mötas och se och samtala med varandra i respekt med och för varandra.
Nu ser vi fram emot fortsättningen med förväntan och glädje.

Trots snökaos var vi rätt många som samlades igår till en underbar gudstjänst. Några som besökte kyrkan för första gången idag. Be gärna för vårt ungdomsteam som jobbar och knyter många kontakter. Be för dem för arbetet är också slitsamt och det går åt mycket energi. Många nya besökare och nya medlemmar betyder även mer och mer arbete av olika slag, men det ÄR roligt och ger även MYCKET GLÄDJE och VÄLSIGNELSE.
Flera flyktingar har hört av sig under söndagseftermiddagen o kvällen. En blödarsjuk kvinna som lever på ca 1100 kronor i månaden får inte hjälp med livsviktig medicin. Sjuka barn får inte heller den hjälp de måste ha. Vi skulle behöva påfyllning i vår flyktingfond. Kanske någon församling har stort överskott från second hand? Förlåt att jag frågar så här, men det känns så svårt att lyssna på människors förtvivlan och inte ha resurser. Nu vet jag att kvinnan och barnen ber och tittar om det ska komma någon ängel och knacka på deras dörr.
När jag var liten var vi ibland mycket fattiga. Pappa var ofta utomlands och fick nästan ingen lön. En dag bad mamma en bön eftersom vi inte hade något att äta. Efter bönen sprang jag ner till brevlådan och drog upp ett kuvert med 200 kronor i. Det var mycket pengar på den tiden. Sen brukade det komma en man med en kasse kycklingrester som mamma kokade soppa på. Resterna fick han ta med sig från sitt jobb. Vi fick be och uppleva bönesvar många gånger.
Korskyrkans bankgiro är 891-8302 Skriv Flyktingfonden om du vill ge ett bidrag. Jag vet inte hur ofta kvinnan måste förnya sin medicin, men varje gång kostar det 600 kronor. Det är ca hennes halva månadsbidrag.

Tillsammans med Teen Challenge-flickorna Johanna och Elinor begav vi oss till asylboendet för att marknadsföra ÖPPEN KYRKA i Vasakyrkan. Jag kontaktade en syrisk kvinna som hjälpte oss att skriva en affisch på arabiska. När hon skrivit klart frågade hon om hon kunde få ta sin skolklass med nyanlända elever med sig till kyrkan för ett studiebesök. Senare på dagen när jag kom hem ringde en kollega till kvinnan och även hon ville ta med sig en grupp elever. Då blev jag kontaktad av en grupp människor från olika föreningar, Svenska Kyrkan, företag, samhällsorganisationer och kommunen. Deras grupp har sammanträtt för att hitta lokal och kunna starta ett språkcafé. Nu undrade de om vi kunde träffas för att samverka. På så sätt öppnade Vasakyrkan dörren och vi hade vår första Öppna kyrka med språkcafé. Så här skrev jag på kvällen efteråt på Facebook:
Premiär för mångkulturellt språkcafé idag i Vasakyrkan, Filipstad. Ett initiativ där flera organisationer, myndigheter och församlingar deltar. Det kom mycket folk. Vi svenskar hade alla fullt upp att svara på alla frågor och försöka vägleda och berätta samt ge tips. Läraren från skolan bad mig förklara för hennes elever varför vi var så glada och varför vi välkomnade dem så hjärtligt. Det var roligt att svara på den frågan. Flera fick svar på olika integrationsproblem och någon fick ett positivt svar från en myndighet som vi kunde förmedla kontakt med. Detta kommer att ge ringar på vattnet, så vi får säkert fler besökare nästa torsdag.