Glada barnbarn!
Migrationsverket försöker svälta ut de iranska bröderna
Migrationsverket meddelar i ett brev att de beslutat sätta ner de döva iranska brödernas dagbidrag från och med den 11 maj eftersom de "vägrat medverka till åtgärd som är nödvändig för att deras beslut om avvisning skall kunna verkställas".
Samme handläggare som skriver detta brev försäkrade för några månader sedan att han inte tänkte agera något mer i deras ärende eftersom han undersökt i alla instanser så högt upp det går och funnit att bröderna inte kan utvisas! Det är tydligt att han nu fått andra direktiv och tvingats sätta åt dem hårt.
Vad är det då som de nekat att samarbeta kring? Jo, att skriva under sin egen dödsdom! Migrationsverket begärde förut att bröderna skulle gå till en fotograf för att ta kort för passhandlingar. Samtidigt skulle de underteckna ett avtal att de skulle samarbeta kring avvisningen. När vi överklagade ärendet till Förvaltningsprocessenheten vid Migrationsverket och när sedan deras ärende överlämnades till Migrationsdomstolen trodde vi att allt var lugnt eftersom de hade rätt att överklaga och få sin sak prövad i dessa instanser. Jag har svårt att förstå den hårdhet som Migrationsverket tar till under pågående process.
Det strömmar in brev, vädjanden och namnlistor. Många hör av sig för att fråga vad de kan göra för att hjälpa bröderna. Jag vädjar om ett bidrag till brödernas uppehälle samt pengar till ett busskort så att Daniel kan fortsätta åka till Karlstad och träna och spela vattenpoolo. Han behöver komma ut och inte bara sitta inne och grubbla. Busskortet kostar cirka 800 kronor/månad. Ni kan sätta in ert bidrag till församlingen Kristen Gemenskaps bankgiro: 5489-1536. Ange att det gäller social verksamhet.
Tack på förhand för din gåva, liten som stor. Om det kommer in mer pengar än vad bröderna behöver använder vi det till det omfattande sociala arbete som församlingen bedriver. Vi är ofta ute med Bullgerillan på stan. Bullgerillan är ett team som går runt med två kundvagnar lastade med bullar, saft och kaffe. Vi brukar nattvandra vid stökiga helger. Vi ger även pengar till vård bland missbrukare och vi sänder pengar till Bolivia, Pakistan, Sri Lanka, Lettland, Moldova och Indien. Även svenskar i Hällefors och Filipstad som hamnat på livets skuggsida kan få viss nödhjälp.
Denna vecka väntar intervjuer i olika tidningar om de iranska bröderna. Jag kommer även att skriva här på bloggen om vad som händer. Tack för ett massivt stöd. Opinionen tilltar i styrka för varje dag som går.
Kampen för de iranska bröderna
Här i Värmland är dessa bröders situation känd genom inslag i TV, radio och tidningar. Jag har som juridiskt ombud skrivit flera inlagor. För några dagar sedan fick jag hjälp av en kvinna att göra en protestlista på Internet. Har aldrig gjort det förut. Nu strömmar det in namn varje dag. Ett 50-tal mail kommer varje dag. Några har samlat tio namn och andra skickar 50 namn. Några väntar till dess att de samlat 1000 namn och sen skickar de dessa listor till mig. Naturligtvis finns tunga juridiska argument och sakliga inlagor, men detta är ETT sätt att påverka. Någon har retat sig på formuleringen i slutet av protestbrevet där det talas om kostymnissar. Vi skall tala med respekt om våra handläggare på Migrationsverket. Jag såg detta som ett humoristiskt uttryck och som en reaktion på den frustration som vi möter ibalnd då vi försöker ha en dialog med tjänstemännen. Kvinnan som skrev protestbrevet menade inget illa. En av dessa handläggare har idag nekat Daniel busskort. Daniel har varit så glad att han kunnat åka till Karlstad och delta i vattenpoolo på elitnivå. Som handikappad kommer man inte ut så ofta. Eftersom han har ett avvisningsbeslut har handläggaren handlat enligt regelboken, men var det ett mänskligt beslut? Jag har idag formellt överklagat deras avvisningsbeslut till Migrationsöverdomstolen, Kammarrätten i Stockholm. Det är min fulla övertygelse att detta principiellt viktiga ärende kommer att få ett positivt slut. Bröderna skall inte skickas till avrättning i Iran. De skall stanna i Sverige! Riksdagsledamoten Annelie Enocksson har i riksdagen motionerat om detta. Hon och många andra följer detta ärende med spänning. Jag fick idag också brev från Gustav Fridolin som jobbar på TV4:s Kalla Fakta och som tidigare var riksdagsledamot med starkt engagemang för flyktingar. Han ger bröderna sitt fulla stöd och är bestört över den behandling deras ärende fått i olika instanser. Han skriver: Det låter helt fruktansvärt hur man behandlar konvertiter. Tragiskt att människor igen hamnar i detta ingenmansland som man försökte lösa upp innan!Jag ska försöka hålla er informerade om allt som händer i detta ärende. På bilden ser ni när Sassan döptes i Betel. Bakom honom sitter hans bror Daniel som då redan var döpt i Filadelfia Stockholms Dövkyrka.
Från söndagens gudstjänst. Ewa Gustafsson
Nedan ser ni ett kort från avskedsfesten för Richard med familj.
Fullsatt på Margits café
Stoppa avvisningen!
Snälla hjälp oss - skriv under protestlistan!
Utvisade döva pojkar riskerar dödsdom i Iran (eller att leva i ett Ingenmansland i Sverige) på grund av deras tro och handikapp!
Avvisa inte de två iranska bröderna Akbar (Daniel) och Mahmoud (Sassan) Farkondeh
De riskerar dödsstraff i Iran eftersom de konverterat till kristendomen.
De har också förföljts för sin kamp för de dövas rättigheter i Iran.
Låt dessa två döva iranska bröderna som varit snart fem år i Sverige få stanna i Sverige. Då är det en fruktansvärd situation om de skall leva i Ingenmansland i flera år. Flera år utan att ha möjlighet att studera eller arbeta. Det är psykisk terror. Migrationsdomstolen menar att de kan klara sig i Iran om de håller tyst (!) om sin tro och sina värderingar.
Nu begär vi att Migrationsöverdomstolen beviljar dem prövningstillstånd och undanröjer tidigare beslut och låter dem få permanent uppehållstillstånd i Sverige.
De har fått stark anknytning genom en mängd vänner och arbetskamrater inom De Dövas Förbund, Kristen Gemenskap och Erikshjälpen Second Hand. Daniel är aktiv på elitnivå inom vattenpolo och har där också fått många nya vänner.
Daniel har fått en flickvän. Det är en relation som tog sin början för nio månader sedan. Detta gör att Daniels anknytning till Sverige blivit starkare.
Nyligen fick Mahmod ett kraftigt ryggskott och vårdades några dygn på Centralsjukhuset i Karlstad. Han har varit mycket spänd och orolig en längre tid. Äter tabletter för magkatarr.
De är duktiga och intelligenta och det är min absoluta uppfattning att de trots sitt handikapp skall kunna arbeta och göra rätt för sig i Sverige.
Hjärtliga hälsningar
Filipstad den 21 april 2007
Bengt Sjöberg
[email protected]
Från påskdagens gudstjänst
Påskdagens budskap-Jesus lever!
Det blev en underbar gudstjänst med lovsång som leddes av Bengt Stolpe, nattvard och förbön. Min son Joel predikade om hur Jesus uppväckte Lasarus från döden trots att han legat i graven i fyra dygn. Jesus har besegrat döden. Vilket hopp och vilken tröst mitt i allt elände på jorden.
När kvinnorna kom för att smörja Jesu kropp upptäckte de att den stora stenen som legat för ingången var borta. De som oroat sig så mycket för hur de skulle kunna få bort den. Eva Foogde läste just om dessa kvinnor i början. Eva uppmanade oss att tro att det som hindrar, oroar och tynger oss kan Gud flytta undan. Vi kan förvänta oss hjälp och även Joel predikade om att vi skall vara öppna för Guds möjligheter och förvänta oss mirakler från Gud. Joel läste också från Efesierbrevet om att den kraft som verkade i Jesus när han uppstod också finns och är verksam i oss. Tänk om vi verkligen skulle inse vilken kraft Gud ger oss genom sin helige Ande. Gud vill att vi skall vara frimodiga och använda de gåvor som Gud gett till varje troende för att vi skall kunna vara andra människor till hjälp. Vid förbönen var det flera som fick hjälp i bönen.
Efter gudstjänsten hade vi fika och gemenskap, något som alltid förekommer på våra möten.
Ännu en bild från Dalarna
Naturen ger vila och avkoppling
Eftersom jag har ständig värk i min rygg sedan många år måste jag varje dag söka vila, avslappning och stillhet i naturen för att orka med. I naturen kommer jag nära Gud och får ny kraft.
Här är ett par bilder från Dalarna dit vi åker regelbundet för att vila.
Drömsynen stämde
Vid några tillfällen har vi köpt blommor och gått till den allmänna minneslunden vid kyrkogården i Filipstad. Där har de sörjande fått en plats dit de kunnat gå för att sitta och tänka och minnas sina kära.
För några år sedan, när jag för första gången samtalade med en man, som mist sin far och mor inom loppet av några månader, visste jag inte hur jag skulle göra för att sorgeprocessen skulle kunna gå vidare. Mannen var fortfarande kvar i chockstadiet och han satt vaken natt efter natt. Depression och ångest gastkramade mannen vars familj började må allt sämre.
När vi sitter där och pratar ber jag också en enkel bön. När jag sluter mina ögon ser jag en vacker kulle med blommor. Nedanför kullen kluckar vattnet mot stranden i den sköna höstbrisen. Samma vecka skulle familjen flytta till en annan ort eftersom de fått uppehållstillstånd. Jag skjutsade familjen till den nya orten. När vi packat upp de få sakerna som de hade med sig och när vi ätit lite mat föreslog jag att vi skulle ta en promenad och se om det fanns någon minneslund i deras stad. Vi köpte blommor och letade oss ut till kyrkogården. Efter en stund fick vi syn på några personer som krattade löv. På frågan om det fanns en neutral minneslund dit kristna, muslimer, judar och människor från andra religioner kunde gå för att sörja sina döda och sätta ner en vas med blommor fick vi ett jakande svar. En av männen pekade bort mot en kulle. När vi kom dit såg jag att platsen såg ut exakt så som jag hade sett den i min syn vid bönen.
Mannen från landet långt bort i öst brukar gå dit ofta. Där finner han lugn och harmoni. Sorgeprocessen övergick i en tacksamhet för den tid han fått ha sina föräldrar. Ångesten och krampen i hans själsliv löstes upp och på denna vackra plats kunde hans inre få frid.
