Bengt Sjöberg

Skolverket slår fast att adventssamlingar och skolavslutningar får genomföras i kyrkan endast om de saknar religiöst innehåll. Rektorernas uppgift är att kontrollera präster och andra kyrkliga företrädare. När den nya skollagen får sådana konsekvenser måste den ändras. Vi kräver att våra politiker i regering och riksdag tar ett snabbt initiativ till att skriva om och förtydliga lagen. Samlingar i kyrkan måste få utgå från den kristna tron.

Skriv på här: http://www.dagen.se/adventsuppropet/

http://www.dagen.se/adventsuppropet/

Skolverkets generaldirektör skriver, att adventsfirande i kyrkan är okey, bara man INTE har något inslag om Gud!

 

Ska vi finna oss i detta? NEJ! Det är fullständigt orimligt. Som att fira någon, något, ett jubileum, en vinst, att någon vunnit guldmedalj, men man får inte nämna något om det man firar, hyllar o.s.v OBS! Det är INTE muslimerna som klagar. Har många exempel på det. De går gärna till kyrkan, nej det är ateister och medlemmar inom Förbundet Humanisterna.

 

Något totalt nytt håller på att ske i Hällefors. Det som vi under många år upplevt i Filipstad, håller nu på att ske även i Hällefors. Det sker utan någon annonsering eller kampanj.
Flera nya med ikväll. Mannen som på första samlingen i kyrkan satt och pratade emot allt vad jag sa, ville ikväll bli kristen och bjuda in Jesus i sitt liv. Han bad om syndernas förlåtelse och ville bli ett Guds barn. Efter bönen tackade han och sa att det kändes så lätt i hjärtat.
Några var så ivriga att få följa med på möte, att de satt hemma hos oss och väntade när vi kom hem, trots att vi meddelat att vi kanske inte skulle hinna skjutsa denna gång. Nu rejält trött, men oerhört upplivad och glad.

Det verkar som om engagemanget för asylsökande och flyktingar har ökat det senaste året. Jag märker det mycket tydligt. Varje vecka ringer mellan 7-8 församlingar och frågar vad man kan göra för att hjälpa i olika situationer. Även många privatpersoner ringer och mailar. För många är frågor kring asylprocessen och Migrationsverkets praxis helt nytt. Det finns en vilja att engagera sig, men behovet av kunskap är stort. Jag är ute och föreläser i kyrkor, församlingshem och skolor. Det är roligt och glädjande att märka, att det är många deltagare från olika organisationer och politiska partier som är med på samlingarna och i nätverken. Tillsammans med Röda Korset, Rädda Barnen m.fl organisationer utför man ett enastående berömvärt arbete. Denna vecka pågår kyrkornas globala vecka ”Bered plats” med symbolen den tomma stolen, som visar att här finns det plats för främlingen. www.globalaveckan.se

Många minns kyrkornas Påskupprop år 2005 som samlade ett rekordstort antal namn för en mer human flyktingpolitik. Hela 157 251 underskrifter och 64 olika organisationer ställde sig bakom uppropet. Många gömda barnfamiljer fick efter lång kamp uppehållstillstånd. På besök på olika orter i vårt land det senaste året märks ett ökande och ibland frustrerande och otåligt, men målmedvetet engagemang som med beslutsamhet och ihärdighet tar nya tag, men som även söker vägar att gå vidare. Vad kan göras mer för att påverka politikerna? Hur kan man upprätta talande och positiva exempel? Hur kan vi vässa argument, aktivism och motstånd mot främlingsfientlighet och liknöjdhet? Hur blir vi mer effektiva och utnyttjar exempelvis de sociala mediernas möjligheter att snabbt dra igång aktiviteter, samla in pengar och kanske samla in vinterkläder för frusna flyktingar? Ungdomar bidrar med sin entusiasm och sitt kunnande.
– Säg storlek och om det gäller en flicka eller pojke, så skickar vi ut ett sms till vårt nätverk, svarade en ung man. Inom någon timme har vi vinterkläder för den romska familjen, som förgäves ansökt om extra pengar för vinterkläder hos Migrationsverket.

I en annan församling som jag besökte sa pastorn att om de behövde en plats för en familj som måste gömma sig, i avvaktan på att skaffa fram bevis från hemlandet, räckte det med att han skickade ut ett sms till församlingens flyktingnätverk, så hade han fem eller sex personer som anmälde sig att bereda plats för den traumatiserade familjen. Några var till och med villiga att själva flytta ut ur sin lägenhet för att ge plats åt en främmande flyktingfamilj. Jag ska villigt erkänna att sådana positiva exempel nog tillhör undantag, även om det finns mycket av kärlek och medmänsklighet. Det finns tyvärr församlingar som inte ger någon som helst hjälp i asylfrågor. Man skriver ut ett dopintyg på två rader, men har inte tid, kunskap eller vilja att skriva ett ordentligt intyg, trots att man borde ha lärt känna den person som man döpt vid samtal och vid den undervisning som man förmedlat inför dopet.
På en annan ort samlades ett 15-tal personer två timmar innan min föreläsning skulle börja för att lära sig mer om konvertiter och om religion som grund för asyl. Det var diakoner, präster och aktivister. På kvällssamlingen kom ett 80-tal personer från ortens kyrkor, men även från Vänsterpartiet, Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Någon berättade om kvällar då hela kyrkan förvandlas till allaktivitetshus. I en del av kyrkan finns kläder att hämta medan andra delar ut matkassar. Läkare från sjukhuset kommer till kyrkan efter avslutad tjänstgöring och är med och ger medicinsk hjälp och ställer diagnoser. Psykologer och diakoner ger samtalshjälp, stöd och råd medan andra ger juridisk hjälp. Här jobbar alla tillsammans. Ingen frågar vilken ideologi, tro eller avsaknad av tro man har. Alla finner mening, gemenskap i sin utgivande kärlek. Glädje och tårar blandas när äkta empati förmedlas.

Min vision, när jag ser det ökande engagemanget är, att få se nya ”Rosengrenska center” växa fram i städer som Örebro, Umeå och Karlstad. Jag har gett utmaningar och kommer att fortsätta tala om detta då jag besöker olika orter. Tillsammans kan flyktingrörelsen ta nya tag och vara med och påverka Sverige i en tid då det på vissa områden dragit in kalla vindar och snålblåst råder. Tillsammans kan vi inspireras och känna hur ny kraft och kärlek strömmar till.

När jag i veckan besökte Göteborg kom en kvinna fram som jobbar på ett studieförbund. Hon önskade en bok eller ett häfte om asylfrågor med svar samt råd hur man kan engagera sig och hjälpa till. Jag berättade att jag har mycket material i min dator och även skrivit en hel del på min blogg. Jag berättade om Farrs Goda Råd. Jag ska försöka sammanställa och skriva en bok, men vänta.....nu ringer telefonen igen. Någon vill veta vad som menas med Dublinförordningen och vad som kan göras efter att en person fått laga kraftvunnet utvisningsbeslut..........Det kanske blir en bok.

Younas kom till Sverige som 16-åring efter att hans pappa blivit dödad av talibaner i Afghanistan. Nu riskerar han att utvisas för att migrationsverket tvivlar på att han är tillräckligt kristen.

Younas är en kristen 18-åring som är född i Afghanistan. Hans pappa blev dödad av talibaner efter att en släkting angivit pappan som kristen. I Afghanistan innebär att lämna islam i praktiken en dödsdom och att vara kristen gör det om möjligt ännu värre. Därför söker Younas asyl i Sverige.

Migrationsverket tror dock inte att han är "kristen på riktigt". Detta efter några timmars intervjuer utförda av en person som inte är insatt i kristen tro och med en tolk som bara kan muslimsk terminologi. Younas församlingspräst, Maria Ytterbrink, som lärt känna honom under det knappa år han har bott i Hasselfors, upplever hans tro som mycket uppriktig. "Som präst har jag handlett blivande präster och sedan gett ett utlåtande till biskopen om ifall de är lämpliga för yrket. Jag upplever Younas tro vara minst lika djup och allvarlig som tron hos dem som jag rekommenderat för vigning." Prästens vittnesmål, det att Younas är döpt i Svenska kyrkan och att han har sökt sig till dess församlingar oavsett var migrationsverket placerat honom, tas det inte hänsyn till. Migrationsverket tror nämligen inte att det kan finnas kristna i Afghanistan, utanför de stora städerna.

Younas sitter nu i förvaret i Flen, trots att han samarbetat med migrationsverket och gränspolisen. Han riskerar att utvisas till döden, på grund av att Sveriges hantering av flyktingar på religiös grund ännu inte följer de prejudicerande domar som finns på internationell nivå. Verkställighetshinder prövas nu av migrationsdomstolen.

Vi ber nu om din underskrift för att rädda den unge mannens liv!





Skriv under Låt Younas Yari stanna i Sverige. Klicka på länken.
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=7176

 

Talade idag på en gemensam gudstjänst i Vasakyrkan. Mitt budskap handlade om att ha en intim relation med Gud i vardagen. Att man kan leva i ständig bön, samtal och gemenskap och få råd och vägledning för varje situation. Att böna och be Gud att göra en massa saker är inte så effektivt som att uttrycka sin kärlek till Jesus och vara i Hans närhet. Då får man del av andliga gåvor och får tro och kr
aft att samarbeta med Gud och då sker det mirakler. Berättade om Richard Wurmbrand som satt 14 år i fängelse för sin tro, men levde i en så stark relation till Gud att han måste uttrycka sin glädje genom att dansa i cellen. Ser fram emot en intressant vecka med besök bl a i Göteborg på ett arr i Smyrnakyrkan som ingår i kyrkornas Globala vecka.

De tre ensamma barnen i Syrien, som jag skrivit om förut, fick i fredags uppehållstillstånd och får snart komma till Sverige och träffa sin mamma som blev skild från dem vid ett tidigare krig. Pappan kan ha dödats, ingen vet. Mammans väninna har tagit hand om barnen. Det senaste året har jag försökt påverka FN (UNHCR) Utrikesdepartementet, Migrationsverket, ambassaderna i Damaskus, Beirut och Amman och ALLA h
ar försökt hjälpa till. Ändå har byråkrati och kriget i Syrien gjort det omöjligt att hitta en lösning. Barnen har flyttats till säkrare platser för att efter en tid åter förflytta sig. Barnets mor och hennes lots har också kämpat, men varje vecka då de kommit för att fråga hur det går har jag måst säga att lösningen dröjer. Men nu snart..........

Situationen för kristna från Afghanistan som söker asyl i Sverige har
försämrats på ett alarmerande sätt.
Den unge afghanske mannen såg fram emot att få gå på den gymnasielinje som han kämpat så ivrigt för att komma in på. Men så kom avslaget på asylansökan, trots att han har svart på vitt på att han är hotad till livet för sin frimodiga nyfunna kristna tro. Mannen vittnar om sin tro på Facebook. Han blev kontaktad av en journalist i Afghanistan. Man ville göra en intervju om hans kristna tro. I tidningen finns han med med sitt riktiga namn och bild. I samma tidning uttakar sig en mullah att sådana personer som blivit kristna i andra länder måster tas tillbaka och dömas till döden!!!!Hans advokat har lämnat in många bevis och tio församlingsmedlemmar har lovat att bestyrka hans ärliga övertygelse om mannens nyfunna tro. Ändå kommer inget svar och mannen tvingas hålla sig gömd och missar snart hela höstterminen.
Borde inte ett så öppet vittnesbörd och en så klart uttalad hotelse få Migrationsverket att bevilja uppehållstillstånd? Jag fattar inte att detta händer i Sverige. Jag fattar inte att ingen av Migrationsverkets chefer och vår migrationbsminister reagerar. Billström brukar ju uttala som ett mantra att vi har en säker asylprocess!
I öronen ekar Migrationsverkets tvärsäkra uttalande att "ingen konvertit skall utvisas till Afghanistan"!!! Ändå kommer flera rapporter om hur konvertiter skickas tillbaka, hur de trakasseras på häkten och förvar i Sverige och hur de hånas och hotas av sina vakter.

Plats: Smyrnakyrkan, Haga kyrkogata 2, Göteborg.
Tid: 20 november kl. 18.30
Fika finns att köpa innan mötet i Smyrnakyrkans kafé

Det har alltid varit en del av den kristna traditionen att stå upp för utsatta och marginaliserade människor, att bjuda in främlingen och ge den törstige att dricka. Men vad gör en kristen som upplever svensk migrationspolitik som orättfärdig? När säger man ifrån och hur?

Allt fler kristna engagerar sig idag för en humanare flyktingpolitik. Den ekumeniska bredden är stor och uttrycken för engagemanget är många. Nattvardsfirande utanför migrationsverkets lokaler eller blockader av flyktingförläggningar i samband med utvisningar har för många blivit naturliga uttryck för den kristna tron.

I samband med Kyrkornas globala vecka bjuder Smyrnakyrkan i samarbete med Svenska missionsrådet och Gemensam Framtid in till en kväll för samtal och inspiration.

Talar gör bland andra Bengt Sjöberg och Gustaf Frisell. Bengt Sjöberg är pastor från Filipstad med ett djupt och mångårigt engagemang för flyktingar. Bengt kommer bland annat att berätta om svensk migrationspolitik och sitt eget engagemang i migrationsfrågan. Gustaf Frisell kommer från kommuniteten Oikos och det aktionsbaserade kristna nätverket Dessa mina minsta som tillsammans med systrarna i Alsike kloster nyligen fick Kristna fredsrörelsens ickevåldspris. Gustaf kommer att berätta om hur de i sitt arbete för en mer välkomnande flyktingpolitik använder allt från sociala medier till civil olydnad och varför de valt denna väg. Det blir också panel- och gruppsamtal.

Arrangörer: Smyrnakyrkan, Svenska missionsrådet och Gemensam Framtid

Nu är bussen hämtad på OK/Q8. Maud har strukit dopkläderna. Eva och kaffegruppen har bakat och ordnat med fika. Veijko och Matti har fyllt dopgraven och ordnat med doppvärmare som håller vattnet varm. Ungdomsteamet har förberett sånger och vittnesbörd samt bibelord. Peter har förberett mötet och det han ska säga. Jag har en kort doppredikan. OCH vi vet att Jesus lovat vara med oss, för där 2 el 3 är samlade i Hans namn, där är Han mitt ibland oss. Underbart att få leva i en nära relation till Gud Fadern genom Jesus. Också du är välkommen in i denna gemenskap.