Guds församling-ingen intresseklubb
Guds församling är något mycket större än vad vi kan ana och tänka. Det är Guds arbetsmetod för att utbreda Guds rike. Församlingen har inte spelat ut sin roll utan den kommer att få stor betydelse i den tid som vi lever i. När andligt mörker, fruktan, otrygghet, våld och meningslöshet breder ut sig visar Guds församling på ett annorlunda rike fyllt av kärlek, nåd OCH sanning.
Under tre söndagar har jag undervisat om FÖRSAMLINGEN. Detta är några punkter som jag talade om idag.
Församlingen består av en grupp människor som hör ihop genom sin relation till Jesus.
Bibeln talar inte om att man kan vara privatkristen. Vi tillhör varandra och Jesus.
Apg 2:42-47 De första kristna höll fastr vid brödsbrytrelsen, bönerna, gemenskapen och undervisningen. De samlades i templet OCH i hemmen.
Församlingen har en kallelse att vara utåtriktad.
Matt.28:18-20 (Missionsbefallningen)
För att rätt fungera utåt behövs ett väl fungerande inre liv.
Församlingens identitet består inte av byggnader och verksamhetsformer utan i livet med Gud och varandra.
Församlingen ser som sin kallelse att engagera sig i olika samhällsfrågor och medverka till samhällets förbättring. Matt 5:13-15 Vi är kallade att vara jordens salt och världens ljus. Vi ska vara ”staden på berget” som har en tilldragande härlighet och som pekar på Jesus.
Sök den stadens bästa där ni bor Jer.29:7 Vi har ett ansvar att be för den ort där vi bor och välsigna staden, tala gott och engagera oss för ortens bästa.
Matt.6:9-15 Bönen Fader vår. Vi ber: tillkomme Ditt rike, låt Din vilja ske, såsom i himmelen, så också i Filipstad och Hällefors och.....
Vi ska göra Jesus Kristus känd, trodd och efterföljd.
Presentera Jesus.
Ge bibelkunskap.
Leda till Jesus.
Forma lärjungar. En process där vi växer tillsammans.
Församlingens ledare får inte uppträda som några slags herrar utan skall vara tjänare!
Matt 20:26-28 , Apg.20:28-32
Ef.4:11-13,1 Tim.3:1-13,
Tit.1:5-9, 1 Petr 5:1-4
Församlingens målsättning är att ledarteamet ska fungera som ett visionärt ledarskap. Ett ledarskap som är öppet för förändringar och som uppmuntrar församlingen till andlig tillväxt och utveckling. För att detta skall uppnås fordras ett strategiskt tänkande och en långsiktig planering.
Jesus är Vägen, Sanningen och Livet. Jesus är inte bara en av vägarna. I ödmjukhet får vi visa människor till Jesus.
Vi tror på allt Guds ord och försöker omsätta det i praktisk handling för vår tid.
Vi samarbetar fullt ut med den helige Ande och erkänner vårt fulla beroende av Honom
Vi ser hur Andens alla gåvor och frukter finns alltmer i församlingen i rikt mått. VI LÄR OSS SÄTTA MÄNNISKOR FRIA FRÅN ALLT SOM BINDER DEM FRÅN ATT VARA DET SOM JESUS TÄNKT.
Vi vill vara ett andligt hem med en kärleksfull och uppmuntrande atmosfär.
Vi ser hur alla medlemmar växer i sin tro, kärlek och i de andliga gåvor som Gud gett och fortsätter att ge.
Vi ser hur fler och fler som tidigare haft kontakt med församlingen kommer tillbaka och blir inneslutna i församlingens modersfamn och fadershjärta.
Bibeln är vårt verktyg liksom den helige Ande som gör ordet levande
Hebr.4:12 Ty Guds ord är levande och verksamt.....
Vi kan i tro vittna för våra vänner, nära och kära, arbetskamrater och grannar. Vi kan dela ut tidningar, böcker och traktater i full förvissning att Gud ska ge växt och skörd, men det viktigaste är att vittna med våra liv och uppträda trovärdigt, kärleksfullt och vara äkta i vår tro.
Under tre söndagar har jag undervisat om FÖRSAMLINGEN. Detta är några punkter som jag talade om idag.
Församlingen består av en grupp människor som hör ihop genom sin relation till Jesus.
Bibeln talar inte om att man kan vara privatkristen. Vi tillhör varandra och Jesus.
Apg 2:42-47 De första kristna höll fastr vid brödsbrytrelsen, bönerna, gemenskapen och undervisningen. De samlades i templet OCH i hemmen.
Församlingen har en kallelse att vara utåtriktad.
Matt.28:18-20 (Missionsbefallningen)
För att rätt fungera utåt behövs ett väl fungerande inre liv.
Församlingens identitet består inte av byggnader och verksamhetsformer utan i livet med Gud och varandra.
Församlingen ser som sin kallelse att engagera sig i olika samhällsfrågor och medverka till samhällets förbättring. Matt 5:13-15 Vi är kallade att vara jordens salt och världens ljus. Vi ska vara ”staden på berget” som har en tilldragande härlighet och som pekar på Jesus.
Sök den stadens bästa där ni bor Jer.29:7 Vi har ett ansvar att be för den ort där vi bor och välsigna staden, tala gott och engagera oss för ortens bästa.
Matt.6:9-15 Bönen Fader vår. Vi ber: tillkomme Ditt rike, låt Din vilja ske, såsom i himmelen, så också i Filipstad och Hällefors och.....
Vi ska göra Jesus Kristus känd, trodd och efterföljd.
Presentera Jesus.
Ge bibelkunskap.
Leda till Jesus.
Forma lärjungar. En process där vi växer tillsammans.
Församlingens ledare får inte uppträda som några slags herrar utan skall vara tjänare!
Matt 20:26-28 , Apg.20:28-32
Ef.4:11-13,1 Tim.3:1-13,
Tit.1:5-9, 1 Petr 5:1-4
Församlingens målsättning är att ledarteamet ska fungera som ett visionärt ledarskap. Ett ledarskap som är öppet för förändringar och som uppmuntrar församlingen till andlig tillväxt och utveckling. För att detta skall uppnås fordras ett strategiskt tänkande och en långsiktig planering.
Jesus är Vägen, Sanningen och Livet. Jesus är inte bara en av vägarna. I ödmjukhet får vi visa människor till Jesus.
Vi tror på allt Guds ord och försöker omsätta det i praktisk handling för vår tid.
Vi samarbetar fullt ut med den helige Ande och erkänner vårt fulla beroende av Honom
Vi ser hur Andens alla gåvor och frukter finns alltmer i församlingen i rikt mått. VI LÄR OSS SÄTTA MÄNNISKOR FRIA FRÅN ALLT SOM BINDER DEM FRÅN ATT VARA DET SOM JESUS TÄNKT.
Vi vill vara ett andligt hem med en kärleksfull och uppmuntrande atmosfär.
Vi ser hur alla medlemmar växer i sin tro, kärlek och i de andliga gåvor som Gud gett och fortsätter att ge.
Vi ser hur fler och fler som tidigare haft kontakt med församlingen kommer tillbaka och blir inneslutna i församlingens modersfamn och fadershjärta.
Bibeln är vårt verktyg liksom den helige Ande som gör ordet levande
Hebr.4:12 Ty Guds ord är levande och verksamt.....
Vi kan i tro vittna för våra vänner, nära och kära, arbetskamrater och grannar. Vi kan dela ut tidningar, böcker och traktater i full förvissning att Gud ska ge växt och skörd, men det viktigaste är att vittna med våra liv och uppträda trovärdigt, kärleksfullt och vara äkta i vår tro.
Inspirerande möte med kyrkornas flyktingrådgivning i Borås
Jag har aldrig mött så många och så engagerade människor som igårkväll i Borås i kyrkornas flyktingarbete. Till dagens sista samling kom ett 80-tal personer. Tidigare på dagen träffade jag en grupp eldsjälar som har ett imponerande nätverk av läkare, sjuksköterskor, lärare, SFI-lärare, tolkar, diakoner, präster, pastorer, aktivister, folk från Röda Korset, Rädda Barnen m.m. Det de gör skulle kunna vara en modell för flera större städer i Sverige. Imponerad, inspirerad och utmanad. Tänk om det skulle gå att få till något liknande i Örebro till exempel.
Arbetet som Kyrkornas flyktingrådgivning gör är positivt och viktigt. De behövs som ett komplement till det kommunen har att erbjuda i Borås. Arbetet som de gör betyder jättemycket för de enskilda individer som behöver hjälp och stöd på olika sätt. Framför allt vill jag lyfta betydelsen av mötesplatsen "Porten" där det erbjuds gemenskap, servering och klädutdelning och hjälp med att komma i kontakt med sjukvården.
Daniel Uddling (bilden), flyktingsamordnare inom Svenska kyrkan, säger i en tidigare tidningsintervju i tidningen DAGEN:
Vi ser att det ofta behövs en tredje part i att ge personligt stöd och hjälp i kontakt med myndigheterna. Många asylsökande har inte heller någon sysselsättning i väntan på Migrationsverkets beslut. Det är viktigt att tiden i Sverige fylls med mening och innehåll, och där fyller Kyrkornas flyktingrådgivning en viktig funktion. Flyktingskap är en central del i många av Bibelns texter. Det är en del av den kristna tron som vi har att förvalta. Daniel läste från 1 Moseboken 4 frågan som Kain ställde: ”Ska jag ta vara på min broder?”
Nätverket i Borås har också nyligen slagit larm om att allt fler konvertiter avvisas. Det var om detta vi prratade mest på eftermiddagen igår.
Kyrkornas flyktingrådgivning i Borås larmar om att allt fler kristna konvertiter avvisas till länder där de riskerar förföljelse. Representanter för ett femtontal församlingar står bakom den i Sverige unika ekumeniska satsningen på stöd för asylsökande och papperslösa flyktingar.
- Jag anser att ribban för att få stanna i Sverige höjts otroligt. Det handlar om politiska beslut, och inte längre om att bedöma enskilda människoöden, säger Annika Beckung från Kyrkornas flyktingrådgivning i Borås.
Nu finns det en dom i EUROPADOMSTOLEN som säger att skyddsdirektivet är bindande för alla medlemstater och följande grundprinciper måste därför hedras av varje medlemsstat;
a)den enskilda ska inte enbart kunna utöva sin tro privat utan även kunna leva som kristen offentligt. De ska kunna säga att de är kristna. Prövningen måste därför utgå från hur sökande skulle behandlas i sådant fall och det är därför lagstridigt att kräva att konverteringen skulle behöva vara känd i hemlandet innan sökandes återvändo.
b)de nationella myndigheterna kan inte rimligen anta att sökande skulle avstå från att visa sin kristna tro, vilket står i direkt motsats till den praxis som utvecklats nationellt i Sverige på sistone.
Svensk praxis avseende kristna konvertiter från Afghanistan har å andra sidan under senaste året ändrats utan att vare sig Skyddsdirektivet eller Utlänningslagen ändrats. Ovan citerade dom pekar på att denna utveckling inte är förenlig med lag. Praxis visar på en lång rad fall där kristna konvertiter har beviljats ny prövning just på den grund att de är uppenbart kristna och kan inte nekas asyl. Därmed måste också Migrationsverket medverka till att rättelse sker.
Arbetet som Kyrkornas flyktingrådgivning gör är positivt och viktigt. De behövs som ett komplement till det kommunen har att erbjuda i Borås. Arbetet som de gör betyder jättemycket för de enskilda individer som behöver hjälp och stöd på olika sätt. Framför allt vill jag lyfta betydelsen av mötesplatsen "Porten" där det erbjuds gemenskap, servering och klädutdelning och hjälp med att komma i kontakt med sjukvården.
Daniel Uddling (bilden), flyktingsamordnare inom Svenska kyrkan, säger i en tidigare tidningsintervju i tidningen DAGEN:
Vi ser att det ofta behövs en tredje part i att ge personligt stöd och hjälp i kontakt med myndigheterna. Många asylsökande har inte heller någon sysselsättning i väntan på Migrationsverkets beslut. Det är viktigt att tiden i Sverige fylls med mening och innehåll, och där fyller Kyrkornas flyktingrådgivning en viktig funktion. Flyktingskap är en central del i många av Bibelns texter. Det är en del av den kristna tron som vi har att förvalta. Daniel läste från 1 Moseboken 4 frågan som Kain ställde: ”Ska jag ta vara på min broder?”
Nätverket i Borås har också nyligen slagit larm om att allt fler konvertiter avvisas. Det var om detta vi prratade mest på eftermiddagen igår.
Kyrkornas flyktingrådgivning i Borås larmar om att allt fler kristna konvertiter avvisas till länder där de riskerar förföljelse. Representanter för ett femtontal församlingar står bakom den i Sverige unika ekumeniska satsningen på stöd för asylsökande och papperslösa flyktingar.
- Jag anser att ribban för att få stanna i Sverige höjts otroligt. Det handlar om politiska beslut, och inte längre om att bedöma enskilda människoöden, säger Annika Beckung från Kyrkornas flyktingrådgivning i Borås.
Nu finns det en dom i EUROPADOMSTOLEN som säger att skyddsdirektivet är bindande för alla medlemstater och följande grundprinciper måste därför hedras av varje medlemsstat;
a)den enskilda ska inte enbart kunna utöva sin tro privat utan även kunna leva som kristen offentligt. De ska kunna säga att de är kristna. Prövningen måste därför utgå från hur sökande skulle behandlas i sådant fall och det är därför lagstridigt att kräva att konverteringen skulle behöva vara känd i hemlandet innan sökandes återvändo.
b)de nationella myndigheterna kan inte rimligen anta att sökande skulle avstå från att visa sin kristna tro, vilket står i direkt motsats till den praxis som utvecklats nationellt i Sverige på sistone.
Svensk praxis avseende kristna konvertiter från Afghanistan har å andra sidan under senaste året ändrats utan att vare sig Skyddsdirektivet eller Utlänningslagen ändrats. Ovan citerade dom pekar på att denna utveckling inte är förenlig med lag. Praxis visar på en lång rad fall där kristna konvertiter har beviljats ny prövning just på den grund att de är uppenbart kristna och kan inte nekas asyl. Därmed måste också Migrationsverket medverka till att rättelse sker.
Sherine och Ahmeds förbjudna kärlek
Denna berättelse är sann, men namnen är fingerade. Jag har skrivit denna text för FLYKTINGBLOGGEN där jag skriver en gång i månaden.
Telefonen ringde och det var en familj från Azerbajdzjan som nu bodde i Örebro som sökte mig. Vi hade hjälpt dem att få uppehållstillstånd i Sverige. Nu bodde de grannar med ett kurdiskt par som hade problem med att Migrationsverket inte insåg allvaret i deras asylberättelse. De hade bott i Sverige i flera år och hade lärt sig svenska och båda hade själva ordnat arbeten inom en städfirma. Det var vita jobb med avtalsenlig lön med fackets godkännande, men nu skulle paret utvisas efter flera år i Sverige. Sherine, som frun hette, var gravid i sjunde månaden. Våra azeriska vänner hade berättat om mig för sina grannar som nu ville ha hjälp i sin svåra situation. De hade ingen advokat. Den nya lagen om arbetskraftsinvandring hade nyligen trätt i kraft, så de skulle försöka söka uppehållstillstånd på grund av sina arbeten.
Jag förberedde en ansökan för dem. De skaffade godkännande från facket, arbetsgivaren skrev anställningsbevis och de betalade 2000 kronor var till Migrationsverket. Lönen var betydligt mer än de föreskrivna 13 500 kronor som var Migrationsverkets minimikrav. Jag gjorde i ordning alla papper och skickade in. Efter några dagar fick jag ett telefonsamtal och en förtvivlad röst hördes i luren. Polis hade slagit till och hämtat mannen och fört honom till förvaret i Flen. Förvar är ett slags fängelse för asylsökande där polisen kan hålla människor i fångenskap i månader och år utan rättegång i avvaktan på utvisning. När Sherine fick veta vad som hänt hennes man blev hon fruktansvärt rädd och förtvivlad. Hon fick ångest och panik och detta drabbade hennes foster. Hon började blöda och svimmade. Ambulans tillkallades och hon fördes till sjukhus där hon blev inlagd. Efter några dagar slutade problemen med underlivet, men hennes ångest och psykiska tillstånd förvärrades i takt med att hon pratade med sin man från förvaret. Hon förstod att Migrationsverket förberedde deras utvisning. Det fanns risk att man skulle komma och ta henne också för att föra dem ut ur landet.
Jag skrev olika inlagor och försökte få förvarsbeslutet ändrat till att Ahmed skulle få gå till polisstationen tre gånger i veckan för att anmäla sig. De hade ju ingen chans att gömma sig. Under tiden försökte jag få förtur hos Migrationsverket för handläggningen av arbetstillstånden, men chefen på Migrationsverket i Norrköping var benhård på att inte varken bevilja förtur eller frångå regeln att man måste söka tillstånd från sitt hemland eller något annat land där man har tillstånd att vara. Med hjälp av tidningar och Radio Örebro som engagerat sig i fallet försökte vi argumentera för att det var livsfarligt för Sherine att åka till Irak och söka därifrån.
Hederskulturen i Mellanöstern är mycket utbredd och polis, domstolar och övriga myndigheter tycks ha en ”låt-gå-mentalitet” som innebär att brott som anmäls inte tas på allvar. En månghundraårig kultur som det visat sig svårt att frångå. Observera att hederskulturen förekommer både inom islam och bland kristen befolkning.
Man skulle kunna tycka att Migrationsverket, med tanke på dess uppdrag och ansvar, redan borde ha haft en tydlig bild av hur problemet ser ut. Men trots att begreppet vid det här laget börjar få ganska många år på nacken i var mans medvetande är det först under senare tid vi kan konstatera att det har skett ett tankeskifte inom olika svenska myndigheter. Det är en kultur som sitter bergfast och som man inte kan förvänta sig att de lokala myndigheterna skall gripa tag i. Frågan om hedersrelaterat våld i Sverige har ansetts känslig och många har av rädsla för den överutnyttjade rasiststämpeln försökt få det hedersrelaterade våldet att framstå som vilken kvinnomisshandel eller barnmisshandel som helst. Men rätten att göra sina egna livsval, bli kär i vem man vill och annat som har med den individuella friheten att göra kan knappast vara förbehållet kvinnor med svenskfödda föräldrar.
Ahmed och Sherines kännedom om ”hedersmord” och ”hedersvåld” gjorde att de såg ingen framtid i sitt land. Det spelar ingen roll vart de än flyttar i landet. Irak är uppbyggt på tillhörighet i olika klaner, religiösa grupperingar och etnisk tillhörighet. Om en person flyttar till ett annat område blir han eller hon genast föremål för ingående undersökning varifrån man kommer och till vilken grupp man har tillhörighet till. Det skulle vara uteslutet att starta ett nytt liv med en ny identitet tillhörande en annan grupp.
Sverige har undertecknat en mängd avtal där vi framhåller vikten av att följa de mänskliga fri och rättigheterna. I det läget måste vårt land också ta på sig sitt ansvar att ge dessa förföljda skydd och säkerhet. Man flyr inte från sitt land om man som Ahmed och Sherine skaffat sig en bra utbildning om man inte tvingats fly på grund av hot och förföljelse.
I Sverige talas det hela tiden om hedersrelaterat våld och om hur alla dessa unga kvinnor är utsatta i svenska samhället. Mer och mer har vi svenskar förstått hur allvarligt detta problem är även i Sverige. Vi börjar lära oss att tyda tecken, förebygga, ställa frågor, agera och lyssna på de unga flickorna. Att i det läget utvisa en kvinna till en säker död måste ju anses som dubbelmoral i allra högsta grad. Här har Sverige faktiskt en möjlighet att sträcka ut en hand och hjälpa detta par, skrev jag i en av mina inlagor till Migrationsdomstolen dit ärendet hade kommit.
I januari 2001 antog FN:s generalförsamling en resolution (55/66) om avskaffande av brott mot kvinnor i hederns namn. Resolutionen fastslog att hedersrelaterade brott mot kvinnor är en fråga som berör kvinnors mänskliga rättigheter och att det åligger medlemsstaterna att förhindra och utreda sådana brott, samt ställa förövarna inför rätta. Staten är skyldig att ge offren skydd. Statens underlåtenhet att skydda offren utgör i sig en kränkning av de mänskliga rättigheterna.
I april 2002 antog Europarådet en rekommendation (Rec 2002, 5) om skydd mot våld mot kvinnor, som även innehöll särskilda rekommendationer till medlemsländerna beträffande hedersmord.
Inget tycktes dock hjälpa och Sherine blev åter igen mycket sjuk. Hennes psyke kollapsade och hon fördes till ett sjukhus i Mälardalen där hon skrevs in för sluten psykiatrisk vård. Eftersom hon var höggravid och inte åt eller drack satte man in dropp. Jag hade nu kontakt med flera journalister inom media och dagligen rapporterade jag på min blogg om händelseutvecklingen. Jag kunde väl aldrig tänka mig att det skulle bli en så hemsk upplösning på detta drama. En läkare hade skrivit ett väl underbyggt och allvarligt intyg, men domstolen avfärdade det och gick på Migrationsverkets linje om utvisning.
Det gick några dagar och jag hade kontakt med Ahmed som hade fruktansvärda dagar på förvaret. En diakon från Svenska kyrkan besökte honom och vi försökte hålla modet uppe på Sherine som låg allt mer apatisk. Plötsligt en dag trängde sig några poliser in på sjukhuset. De gick in på den psykiatriska avdelningen och in på rummet där Sherine låg med dropp. Trots personalens avrådan togs dropp och diverse sladdar bort och man förde Sherine med våld ut till en väntande minibuss med poliser och vakter. I ilfart åkte man mot förvaret i Flen och hämtade upp Ahmed som fördes ut till minibussen. Sen åkte man mot Arlanda flygplats. Jag fick veta detta genom ett kort telefonsamtal innan poliserna tog ifrån Ahmed telefonen med våld. Jag ringde asylgrupper och Expressens journalist som jag haft kontakt med de senaste dagarna. Jag ringde advokaten och jag försökte få kontakt med Robert Cederholm på Ekot i Sveriges Radio P1. Han nappade på nyhetstipset, men minibussen kom fram till Arlanda, där polisen förhandlade med kaptenen. Förmodligen fick kaptenen inte veta hur långt gånget graviditeten var och Sherine var både chockad och apatisk. Ahmed försökte skrika och hålla emot när poliserna förde in dem i flygplanet. Folk tittade och undrade vad det var för kriminella passagerare som de ska åka tillsammans med. Vid mellanlandningen i Paris blev det mer förhandling, men efter en stund lyfte flygplanet mot Bagdad i Irak.
När paret landat försöker de ta sig mot Kurdistan där de gömmer sig i avvaktan på att det blir dags att föda. De har kontakt med en läkare som gömmer dem i en bergsby där han kan följa de sista veckorna av graviditeten. Jag får några sms, men sen blir det totalt stopp. Jag ringer och skickar sms, men får inget svar. Veckorna och månaderna går och snart har det gått ett helt år utan att jag fått veta något om vad som hänt den lilla familjen. Det går inte en vecka utan att jag tänker på Sherine och Ahmed. Vad hände med barnet? Vad hände med dem? Kunde de ta sig till svenska ambassaden i Teheran för att därifrån söka arbetstillstånd? Jag försöker med sms, men får inget svar. Så helt plötsligt för några veckor sedan hände något. Då får jag veta av Ahmed att Sherines pappa fått tag på dem och hotat med att döda dem om de inte separerade. För att skona sin frus liv begav sig Ahmed långt bort för att söka sig en framtid utan sin fru och deras lille son. Han var fruktansvärt ledsen och upprörd. Hans liv förflöt som i en dimma. Han kunde inte heller ha någon som helst kontakt med sin fru som han älskar och deras gemensamma barn. Sherine bor i en liten by där det varken finns telefon eller internet. Där lever hon avskild från yttervärlden och ständigt övervakad av sin far och sina kusiner som genom det inträffade gått med på att skona hennes liv, men ändå på något sätt upprätthålla familjens heder. Tyvärr kan jag inte ta reda på hur Sherine mår psykiskt. Jag kan förstå att det liv som hon lever är totalt annorlunda mot de drömmar hon hade om akademiska studier och jobb i Sverige. Hennes snabba anpassning till det svenska samhället, språket och levnadssättet med jämlikhet och öppenhet har förbytts i nattsvart mörker och hat mot självständiga kvinnor och värderingar från det västerländska samhället. Jag frågar mig om kärleken kan överbrygga allt detta motstånd eller om de för alltid måste gå skilda vägar. Stackars lilla familj som krossades av ett uråldrigt manssamhälle utan kärlek och empati
Telefonen ringde och det var en familj från Azerbajdzjan som nu bodde i Örebro som sökte mig. Vi hade hjälpt dem att få uppehållstillstånd i Sverige. Nu bodde de grannar med ett kurdiskt par som hade problem med att Migrationsverket inte insåg allvaret i deras asylberättelse. De hade bott i Sverige i flera år och hade lärt sig svenska och båda hade själva ordnat arbeten inom en städfirma. Det var vita jobb med avtalsenlig lön med fackets godkännande, men nu skulle paret utvisas efter flera år i Sverige. Sherine, som frun hette, var gravid i sjunde månaden. Våra azeriska vänner hade berättat om mig för sina grannar som nu ville ha hjälp i sin svåra situation. De hade ingen advokat. Den nya lagen om arbetskraftsinvandring hade nyligen trätt i kraft, så de skulle försöka söka uppehållstillstånd på grund av sina arbeten.
Jag förberedde en ansökan för dem. De skaffade godkännande från facket, arbetsgivaren skrev anställningsbevis och de betalade 2000 kronor var till Migrationsverket. Lönen var betydligt mer än de föreskrivna 13 500 kronor som var Migrationsverkets minimikrav. Jag gjorde i ordning alla papper och skickade in. Efter några dagar fick jag ett telefonsamtal och en förtvivlad röst hördes i luren. Polis hade slagit till och hämtat mannen och fört honom till förvaret i Flen. Förvar är ett slags fängelse för asylsökande där polisen kan hålla människor i fångenskap i månader och år utan rättegång i avvaktan på utvisning. När Sherine fick veta vad som hänt hennes man blev hon fruktansvärt rädd och förtvivlad. Hon fick ångest och panik och detta drabbade hennes foster. Hon började blöda och svimmade. Ambulans tillkallades och hon fördes till sjukhus där hon blev inlagd. Efter några dagar slutade problemen med underlivet, men hennes ångest och psykiska tillstånd förvärrades i takt med att hon pratade med sin man från förvaret. Hon förstod att Migrationsverket förberedde deras utvisning. Det fanns risk att man skulle komma och ta henne också för att föra dem ut ur landet.
Jag skrev olika inlagor och försökte få förvarsbeslutet ändrat till att Ahmed skulle få gå till polisstationen tre gånger i veckan för att anmäla sig. De hade ju ingen chans att gömma sig. Under tiden försökte jag få förtur hos Migrationsverket för handläggningen av arbetstillstånden, men chefen på Migrationsverket i Norrköping var benhård på att inte varken bevilja förtur eller frångå regeln att man måste söka tillstånd från sitt hemland eller något annat land där man har tillstånd att vara. Med hjälp av tidningar och Radio Örebro som engagerat sig i fallet försökte vi argumentera för att det var livsfarligt för Sherine att åka till Irak och söka därifrån.
Hederskulturen i Mellanöstern är mycket utbredd och polis, domstolar och övriga myndigheter tycks ha en ”låt-gå-mentalitet” som innebär att brott som anmäls inte tas på allvar. En månghundraårig kultur som det visat sig svårt att frångå. Observera att hederskulturen förekommer både inom islam och bland kristen befolkning.
Man skulle kunna tycka att Migrationsverket, med tanke på dess uppdrag och ansvar, redan borde ha haft en tydlig bild av hur problemet ser ut. Men trots att begreppet vid det här laget börjar få ganska många år på nacken i var mans medvetande är det först under senare tid vi kan konstatera att det har skett ett tankeskifte inom olika svenska myndigheter. Det är en kultur som sitter bergfast och som man inte kan förvänta sig att de lokala myndigheterna skall gripa tag i. Frågan om hedersrelaterat våld i Sverige har ansetts känslig och många har av rädsla för den överutnyttjade rasiststämpeln försökt få det hedersrelaterade våldet att framstå som vilken kvinnomisshandel eller barnmisshandel som helst. Men rätten att göra sina egna livsval, bli kär i vem man vill och annat som har med den individuella friheten att göra kan knappast vara förbehållet kvinnor med svenskfödda föräldrar.
Ahmed och Sherines kännedom om ”hedersmord” och ”hedersvåld” gjorde att de såg ingen framtid i sitt land. Det spelar ingen roll vart de än flyttar i landet. Irak är uppbyggt på tillhörighet i olika klaner, religiösa grupperingar och etnisk tillhörighet. Om en person flyttar till ett annat område blir han eller hon genast föremål för ingående undersökning varifrån man kommer och till vilken grupp man har tillhörighet till. Det skulle vara uteslutet att starta ett nytt liv med en ny identitet tillhörande en annan grupp.
Sverige har undertecknat en mängd avtal där vi framhåller vikten av att följa de mänskliga fri och rättigheterna. I det läget måste vårt land också ta på sig sitt ansvar att ge dessa förföljda skydd och säkerhet. Man flyr inte från sitt land om man som Ahmed och Sherine skaffat sig en bra utbildning om man inte tvingats fly på grund av hot och förföljelse.
I Sverige talas det hela tiden om hedersrelaterat våld och om hur alla dessa unga kvinnor är utsatta i svenska samhället. Mer och mer har vi svenskar förstått hur allvarligt detta problem är även i Sverige. Vi börjar lära oss att tyda tecken, förebygga, ställa frågor, agera och lyssna på de unga flickorna. Att i det läget utvisa en kvinna till en säker död måste ju anses som dubbelmoral i allra högsta grad. Här har Sverige faktiskt en möjlighet att sträcka ut en hand och hjälpa detta par, skrev jag i en av mina inlagor till Migrationsdomstolen dit ärendet hade kommit.
I januari 2001 antog FN:s generalförsamling en resolution (55/66) om avskaffande av brott mot kvinnor i hederns namn. Resolutionen fastslog att hedersrelaterade brott mot kvinnor är en fråga som berör kvinnors mänskliga rättigheter och att det åligger medlemsstaterna att förhindra och utreda sådana brott, samt ställa förövarna inför rätta. Staten är skyldig att ge offren skydd. Statens underlåtenhet att skydda offren utgör i sig en kränkning av de mänskliga rättigheterna.
I april 2002 antog Europarådet en rekommendation (Rec 2002, 5) om skydd mot våld mot kvinnor, som även innehöll särskilda rekommendationer till medlemsländerna beträffande hedersmord.
Inget tycktes dock hjälpa och Sherine blev åter igen mycket sjuk. Hennes psyke kollapsade och hon fördes till ett sjukhus i Mälardalen där hon skrevs in för sluten psykiatrisk vård. Eftersom hon var höggravid och inte åt eller drack satte man in dropp. Jag hade nu kontakt med flera journalister inom media och dagligen rapporterade jag på min blogg om händelseutvecklingen. Jag kunde väl aldrig tänka mig att det skulle bli en så hemsk upplösning på detta drama. En läkare hade skrivit ett väl underbyggt och allvarligt intyg, men domstolen avfärdade det och gick på Migrationsverkets linje om utvisning.
Det gick några dagar och jag hade kontakt med Ahmed som hade fruktansvärda dagar på förvaret. En diakon från Svenska kyrkan besökte honom och vi försökte hålla modet uppe på Sherine som låg allt mer apatisk. Plötsligt en dag trängde sig några poliser in på sjukhuset. De gick in på den psykiatriska avdelningen och in på rummet där Sherine låg med dropp. Trots personalens avrådan togs dropp och diverse sladdar bort och man förde Sherine med våld ut till en väntande minibuss med poliser och vakter. I ilfart åkte man mot förvaret i Flen och hämtade upp Ahmed som fördes ut till minibussen. Sen åkte man mot Arlanda flygplats. Jag fick veta detta genom ett kort telefonsamtal innan poliserna tog ifrån Ahmed telefonen med våld. Jag ringde asylgrupper och Expressens journalist som jag haft kontakt med de senaste dagarna. Jag ringde advokaten och jag försökte få kontakt med Robert Cederholm på Ekot i Sveriges Radio P1. Han nappade på nyhetstipset, men minibussen kom fram till Arlanda, där polisen förhandlade med kaptenen. Förmodligen fick kaptenen inte veta hur långt gånget graviditeten var och Sherine var både chockad och apatisk. Ahmed försökte skrika och hålla emot när poliserna förde in dem i flygplanet. Folk tittade och undrade vad det var för kriminella passagerare som de ska åka tillsammans med. Vid mellanlandningen i Paris blev det mer förhandling, men efter en stund lyfte flygplanet mot Bagdad i Irak.
När paret landat försöker de ta sig mot Kurdistan där de gömmer sig i avvaktan på att det blir dags att föda. De har kontakt med en läkare som gömmer dem i en bergsby där han kan följa de sista veckorna av graviditeten. Jag får några sms, men sen blir det totalt stopp. Jag ringer och skickar sms, men får inget svar. Veckorna och månaderna går och snart har det gått ett helt år utan att jag fått veta något om vad som hänt den lilla familjen. Det går inte en vecka utan att jag tänker på Sherine och Ahmed. Vad hände med barnet? Vad hände med dem? Kunde de ta sig till svenska ambassaden i Teheran för att därifrån söka arbetstillstånd? Jag försöker med sms, men får inget svar. Så helt plötsligt för några veckor sedan hände något. Då får jag veta av Ahmed att Sherines pappa fått tag på dem och hotat med att döda dem om de inte separerade. För att skona sin frus liv begav sig Ahmed långt bort för att söka sig en framtid utan sin fru och deras lille son. Han var fruktansvärt ledsen och upprörd. Hans liv förflöt som i en dimma. Han kunde inte heller ha någon som helst kontakt med sin fru som han älskar och deras gemensamma barn. Sherine bor i en liten by där det varken finns telefon eller internet. Där lever hon avskild från yttervärlden och ständigt övervakad av sin far och sina kusiner som genom det inträffade gått med på att skona hennes liv, men ändå på något sätt upprätthålla familjens heder. Tyvärr kan jag inte ta reda på hur Sherine mår psykiskt. Jag kan förstå att det liv som hon lever är totalt annorlunda mot de drömmar hon hade om akademiska studier och jobb i Sverige. Hennes snabba anpassning till det svenska samhället, språket och levnadssättet med jämlikhet och öppenhet har förbytts i nattsvart mörker och hat mot självständiga kvinnor och värderingar från det västerländska samhället. Jag frågar mig om kärleken kan överbrygga allt detta motstånd eller om de för alltid måste gå skilda vägar. Stackars lilla familj som krossades av ett uråldrigt manssamhälle utan kärlek och empati
Näthatet sprider sig
De senaste månaderna har jag läst mycket fördomsfullt, rasistiskt och främlingsfientligt på Facebook och på olika bloggar samt länkar till artiklar i både profan och kristen press.. En del av de lögner som spridits och gillats handlar om romer och somalier, grupper som av somliga tycks helt okey att sparka på. När jag delat mina erfarenheter med andra som lever nära dessa medmänniskor, har jag styrkts i min uppfattning och erfarenhet, att det är rena lögner som sprids på nätet. Man ser också hur hatet och kommentarerna blir mer och mer hånfulla och fientliga. Folk tror på lögner och drar förhastade och felaktiga slutsatser. Någon påstod t.ex att många som påstår sig vara somalier, men kommer från andra områden, ändå får permanent uppehållstillstånd. Det stämmer absolut inte! Tänk efter vad det är som sås ut. Vad blir skörden?
Vårt land ser inte ut som förr. Någon skrev i Världen Idag att förr i tiden var alla ärliga, man kunde lita på människor och det förekom inga gruppvåldtäkter o.s.v. Insändarskribenten tycktes ge skulden till invandrarna.
Det som jag undrar över är om alla dessa som sitter hela dagarna och lägger ut allt negativt de kan hitta om invandring, muslimer, romer och andra människor som inte lever och tror precis som de, om de gör NÅGOT för att lära känna någon "av dom där andra". Har de försökt visa kärlek? Har de försökt få till en relation och utifrån den relationen kunna påverka i frågor om vår värdegrund, den kristna etiken?
Jag är ingen högröstad apologet, bara en enkel medmänniska som med ett personligt exempel försöker visa på vad Guds kärlek kan resultera i.
Jag blev mycket glad och tacksam för ledaren i DAGEN igår där Elisabeth Sandlund skrev om den enda framkomliga vägen, kärlekens väg.http://www.dagen.se/opinion/ledare/det-finns-ingen-annan-vag-an-karlekens/
De som kritiserat mig har anfört att Jesus blev arg och slog omkull affärsmännens bord i templet och han röt till över orättfärdighet. Ja, det gjorde han, men jag tror att han gjorde det främst mot dem som utgav sig för att vara religiösa, men som hade tappat kärleken och han vände sig emot dem som använde religionen till att trycka ner människor i slaveri och bundenhet. Jesus proklamerade frihet och ett nådens år. Jesus gav kraft till att en förändring kunde ske. Jesus gav människor en inre styrka som gjorde att man ville följa Gud och omvända sig från det onda.
Vårt land ser inte ut som förr. Någon skrev i Världen Idag att förr i tiden var alla ärliga, man kunde lita på människor och det förekom inga gruppvåldtäkter o.s.v. Insändarskribenten tycktes ge skulden till invandrarna.
Det som jag undrar över är om alla dessa som sitter hela dagarna och lägger ut allt negativt de kan hitta om invandring, muslimer, romer och andra människor som inte lever och tror precis som de, om de gör NÅGOT för att lära känna någon "av dom där andra". Har de försökt visa kärlek? Har de försökt få till en relation och utifrån den relationen kunna påverka i frågor om vår värdegrund, den kristna etiken?
Jag är ingen högröstad apologet, bara en enkel medmänniska som med ett personligt exempel försöker visa på vad Guds kärlek kan resultera i.
Jag blev mycket glad och tacksam för ledaren i DAGEN igår där Elisabeth Sandlund skrev om den enda framkomliga vägen, kärlekens väg.http://www.dagen.se/opinion/ledare/det-finns-ingen-annan-vag-an-karlekens/
De som kritiserat mig har anfört att Jesus blev arg och slog omkull affärsmännens bord i templet och han röt till över orättfärdighet. Ja, det gjorde han, men jag tror att han gjorde det främst mot dem som utgav sig för att vara religiösa, men som hade tappat kärleken och han vände sig emot dem som använde religionen till att trycka ner människor i slaveri och bundenhet. Jesus proklamerade frihet och ett nådens år. Jesus gav kraft till att en förändring kunde ske. Jesus gav människor en inre styrka som gjorde att man ville följa Gud och omvända sig från det onda.
I skuggan av Muhammedfilmen
http://www.dagen.se/dokument/i-skuggan-av-muhammedfilmen/
DAGEN har idag en lång artikel kring debatten hur vi förhåller oss till islam. Flera personer intervjuas. Jag är en av dem.
Idag kan man klart se skillnaderna mellan tidningen Världen Idag och DAGEN. ViD har en krönika där man positivt bejakar att provocera muslimerna. Elisabeth Sandlund i Dagen uppmanar däremot mer till varsamhet och kärlekens väg utan att bli tyst och rädd för att säga sin åsikt. Jag tror att vi först måste dela Guds hjärta för muslimer innan vi delar Guds sorg över det som vi tycker är felaktigt.
DAGEN har idag en lång artikel kring debatten hur vi förhåller oss till islam. Flera personer intervjuas. Jag är en av dem.
Idag kan man klart se skillnaderna mellan tidningen Världen Idag och DAGEN. ViD har en krönika där man positivt bejakar att provocera muslimerna. Elisabeth Sandlund i Dagen uppmanar däremot mer till varsamhet och kärlekens väg utan att bli tyst och rädd för att säga sin åsikt. Jag tror att vi först måste dela Guds hjärta för muslimer innan vi delar Guds sorg över det som vi tycker är felaktigt.
Lingonplockning och praktiska kärleksgärningar
Vi har varit några dagar i Dalarna för att dels läsa och studera, kitta och måla fönster och hälsa på en sjuk släkting.
Jag studerar olika församlingars stadgar och så kallade församlingsordning=en presentation av hur en församling tolkar Bibeln och omsätter Guds ord i parktisk handling i samhället.och i gudstjänstlivet.
Vi har även haft den stora glädjen att få hämta fem säckar med nya kläder som kommer att bli till stor glädje för behövande.
Jag skickade ut en vädjan om ekonomisk hjälp, begäran om förbön och tips för att kunna hjälpa utvisningshotade och dödshotade flyktingar. Vi är så tacksamma för dem som hörsammat vårt nödrop. Tillsammans med Guds välsignelse kommer vi en bit på väg för att hjälpa ett par familjer, men det finns möjlighet för fler att hörsamma vår vädjan om hjälp.
Skriv några rader till mig, så kommer mer information.
Till sist vill jag visa en underbart vacker bild som jag tog i skogen vid sjön Huln när jag plockade lingon.
Jag studerar olika församlingars stadgar och så kallade församlingsordning=en presentation av hur en församling tolkar Bibeln och omsätter Guds ord i parktisk handling i samhället.och i gudstjänstlivet.
Vi har även haft den stora glädjen att få hämta fem säckar med nya kläder som kommer att bli till stor glädje för behövande.
Jag skickade ut en vädjan om ekonomisk hjälp, begäran om förbön och tips för att kunna hjälpa utvisningshotade och dödshotade flyktingar. Vi är så tacksamma för dem som hörsammat vårt nödrop. Tillsammans med Guds välsignelse kommer vi en bit på väg för att hjälpa ett par familjer, men det finns möjlighet för fler att hörsamma vår vädjan om hjälp.
Skriv några rader till mig, så kommer mer information.
Till sist vill jag visa en underbart vacker bild som jag tog i skogen vid sjön Huln när jag plockade lingon.
Se människan! Se barnet! Låt humanitet visa vägen!
Sveriges kristna råd skriver om att skicka ensamkommande barn till Italien. Ni har säkert läst om Ali och "våra barn" som genom polisens lögner fick beslut att överföras till ett liv på gatan i Italien.
För någon dag sedan skrev representanter på uppdrag av styrelsen i Sveriges kristna råd i Aftonbladet: "Behandlingen av Ali ovärdig en rättsstat - sluta skicka ensamkommande flyktingbarn till Italien":
Den senaste tidens uppmärksamhet kring den planerade överföringen av ett svårt sjukt barn i Malmö till Italien föranleder Sveriges kristna råd att åter påtala de krav som framfördes i rapporten "Skilda världar — kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet" (SKR 2009) och även kommentera den aktuella situationen i Italien.
I rapporten "Skilda världar" framkom stora brister vad gäller humanitära hänsyn, vilket är särskilt allvarligt när det gäller barn.
Exemplet med Ali är tyvärr ingen engångsföreteelse. Det är inte värdigt en rättsstat som globalt agerar för att värna barns rättigheter att verkställa avslagsbeslut som gäller akut sjuka och svårt traumatiserade barn. Samma princip bör gälla för vuxna. Därför kräver Sveriges kristna råd att utvisningstransporter aldrig -inbegriper människor i svårt sjuka tillstånd.
Det nu aktuella fallet handlar om en pojke som skall överföras till Italien i enlighet med -Dublinförordningen, trots att han bevisligen farit mycket illa i Italien och själv är livrädd för att återsändas dit.
Sveriges kristna råd är kritiskt till utformningen av Dublinförordningen som enligt vår erfarenhet skapar onödigt lidande och onödiga kostnader. På sikt behöver den helt -reformeras.
Redan i dag går det dock att göra undantag från förordningen, inte minst när det land som personen ska överföras till systematiskt brister i sitt mottagande. Danmark och Finland har tills vidare stoppat alla utvisningar av minderåriga till Italien. I Danmark har det skett i avvaktan på en prövning i Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg.
Efter en rad larmrapporter från olika flyktingorganisationer så har även flera tyska domstolar stoppat så kallade Dublinöverföringar till Italien i så många som 174 fall. Just nu finns det minst tre svenska fall hos Europadomstolen som gäller afghanska barn som ska överföras från Sverige till Italien. Europadomstolen har bett Sverige avvakta med verkställighet tills dessa klagande har undersökts. Vår utlänningslag kräver att vi följer denna uppmaning. Därför kräver Sveriges kristna råd att Sverige tills vidare stoppar alla över-föringar av ensamkommande asylsökande barn till Italien.
Det finns också generella möjligheter att tillämpa Dublinförordningen med större varsamhet. Förordningen ger i artikel 3.2 varje medlemsstat rätt att pröva en asylansökan även om den sökande först kommit till ett annat EU-land. Hänsyn kan också tas till humanitära skäl enligt artikel 15.
Sverige gör praktiskt taget aldrig några undantag av detta slag. Minderåriga skickas till länder där de har fängslats eller misshandlats, helt i onödan. Barn överförs trots att någon egentlig asylprövning aldrig påbörjats i något annat land. Därför kräver Sveriges kristna råd att större vikt läggs vid de undantagsmöjligheter och humanitära skäl som finns i Dublinförordningen.
Se människan! Se barnet! Låt humaniteten visa vägen!
På uppdrag av styrelsen för Sveriges kristna råd:
Anders Arborelius, Romersk-katolska kyrkan
Anders Wejryd, Svenska kyrkan
Pelle Hörnmark, Pingströrelsen
För någon dag sedan skrev representanter på uppdrag av styrelsen i Sveriges kristna råd i Aftonbladet: "Behandlingen av Ali ovärdig en rättsstat - sluta skicka ensamkommande flyktingbarn till Italien":
Den senaste tidens uppmärksamhet kring den planerade överföringen av ett svårt sjukt barn i Malmö till Italien föranleder Sveriges kristna råd att åter påtala de krav som framfördes i rapporten "Skilda världar — kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet" (SKR 2009) och även kommentera den aktuella situationen i Italien.
I rapporten "Skilda världar" framkom stora brister vad gäller humanitära hänsyn, vilket är särskilt allvarligt när det gäller barn.
Exemplet med Ali är tyvärr ingen engångsföreteelse. Det är inte värdigt en rättsstat som globalt agerar för att värna barns rättigheter att verkställa avslagsbeslut som gäller akut sjuka och svårt traumatiserade barn. Samma princip bör gälla för vuxna. Därför kräver Sveriges kristna råd att utvisningstransporter aldrig -inbegriper människor i svårt sjuka tillstånd.
Det nu aktuella fallet handlar om en pojke som skall överföras till Italien i enlighet med -Dublinförordningen, trots att han bevisligen farit mycket illa i Italien och själv är livrädd för att återsändas dit.
Sveriges kristna råd är kritiskt till utformningen av Dublinförordningen som enligt vår erfarenhet skapar onödigt lidande och onödiga kostnader. På sikt behöver den helt -reformeras.
Redan i dag går det dock att göra undantag från förordningen, inte minst när det land som personen ska överföras till systematiskt brister i sitt mottagande. Danmark och Finland har tills vidare stoppat alla utvisningar av minderåriga till Italien. I Danmark har det skett i avvaktan på en prövning i Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg.
Efter en rad larmrapporter från olika flyktingorganisationer så har även flera tyska domstolar stoppat så kallade Dublinöverföringar till Italien i så många som 174 fall. Just nu finns det minst tre svenska fall hos Europadomstolen som gäller afghanska barn som ska överföras från Sverige till Italien. Europadomstolen har bett Sverige avvakta med verkställighet tills dessa klagande har undersökts. Vår utlänningslag kräver att vi följer denna uppmaning. Därför kräver Sveriges kristna råd att Sverige tills vidare stoppar alla över-föringar av ensamkommande asylsökande barn till Italien.
Det finns också generella möjligheter att tillämpa Dublinförordningen med större varsamhet. Förordningen ger i artikel 3.2 varje medlemsstat rätt att pröva en asylansökan även om den sökande först kommit till ett annat EU-land. Hänsyn kan också tas till humanitära skäl enligt artikel 15.
Sverige gör praktiskt taget aldrig några undantag av detta slag. Minderåriga skickas till länder där de har fängslats eller misshandlats, helt i onödan. Barn överförs trots att någon egentlig asylprövning aldrig påbörjats i något annat land. Därför kräver Sveriges kristna råd att större vikt läggs vid de undantagsmöjligheter och humanitära skäl som finns i Dublinförordningen.
Se människan! Se barnet! Låt humaniteten visa vägen!
På uppdrag av styrelsen för Sveriges kristna råd:
Anders Arborelius, Romersk-katolska kyrkan
Anders Wejryd, Svenska kyrkan
Pelle Hörnmark, Pingströrelsen
Efter 1000 dagar fri!!!!
Pastor Yosef Nadarkhani friades från anklagelserna om avfall från islam, men förklarades skyldig till att ha evangeliserat bland muslimer. Straffet för detta brott, tre års fängelse, ansågs redan avklarat eftersom Nadarkhani suttit fängslad sedan hösten 2009.
Läs mer på DAGEN.SE
http://www.dagen.se/nyheter/har-moter-den-iranske-pastorn-sin-familj-efter-mer-an-1-000-dagar-i-fangelse/
Läs mer på DAGEN.SE
http://www.dagen.se/nyheter/har-moter-den-iranske-pastorn-sin-familj-efter-mer-an-1-000-dagar-i-fangelse/
Iranske pastorn fri
Dödsdömde pastorn i Iran, Youcef Nadharkhani har släppts från fängelset och jag har i flera medier sett foton när han träffar sin familj.
Hela världens blickar har varit riktade mot pastor Youcef. Många har bett, manifesterat och agerat för att få honom fri.
Nu är vi glada och hoppas att Iran ska sluta sin förföljelse av oliktänkande och börja tillämpa religionsfrihet, tanke- och yttrandefrihet.
Hela världens blickar har varit riktade mot pastor Youcef. Många har bett, manifesterat och agerat för att få honom fri.
Nu är vi glada och hoppas att Iran ska sluta sin förföljelse av oliktänkande och börja tillämpa religionsfrihet, tanke- och yttrandefrihet.
Inlägget om Oxhälja
Texten om Oxhälja handlar inte om årets Oxhälja. Det är en text som finns med i min kommande bok. En läsare har hört av sig och frågat. När jag la in texten kom inledningen bort. Ett misstag som jag inte sett.
Börjar tappa tron på det svenska rättsväsendet
En gång trodde jag att det svenska rättssystemet var rättfärdigt och rättvist. Jag trodde att myndigheter inte kunde acceptera lögner. Jag trodde att om en myndighet gjorde ett allvarligt fel, så skulle man rätta till det, inte bara be om ursäkt.
Först sa Migrationsverket att X kan inte vara kristen för han kan inte läsa. Då dementerade vi detta eftersom han visst kan både läsa och skriva. Då sa MV att han kan vara kristen, men ingen vet om det. Då skickade vi in många namn och vädjanden som alla träffade killen i kyrkan. Då svarade Migrationsverket att inga från hans land vet om att han är kristen. Då skickade vi in en lista på ett 30-tal landsmän som alla intygade att de visste om hans kristna tro. Då kom ännu ett negativt beslut med motivering att inga landsmän i hans land vet om det. Då skickade vi in material som visade att mannen vittnat om sin tro både i tidningar och på Torpkonferensen samt på internet. Då kom ännu ett negativt beslut där Migrationsverket meddelade att han ska utvisas eftersom det inte kan ha kommit till någons kännedom i hemlandet.
Varför följer man inte sin egen rättschefs rättsliga ställningstagande?
Varför trakasserar Migrationsverket en kristen människa på detta sätt?
Varför kommer det liknande berättelser från andra församlingar i Sverige varje vecka?
Är det dags för en större demonstration utanför riksdagshuset?
Först sa Migrationsverket att X kan inte vara kristen för han kan inte läsa. Då dementerade vi detta eftersom han visst kan både läsa och skriva. Då sa MV att han kan vara kristen, men ingen vet om det. Då skickade vi in många namn och vädjanden som alla träffade killen i kyrkan. Då svarade Migrationsverket att inga från hans land vet om att han är kristen. Då skickade vi in en lista på ett 30-tal landsmän som alla intygade att de visste om hans kristna tro. Då kom ännu ett negativt beslut med motivering att inga landsmän i hans land vet om det. Då skickade vi in material som visade att mannen vittnat om sin tro både i tidningar och på Torpkonferensen samt på internet. Då kom ännu ett negativt beslut där Migrationsverket meddelade att han ska utvisas eftersom det inte kan ha kommit till någons kännedom i hemlandet.
Varför följer man inte sin egen rättschefs rättsliga ställningstagande?
Varför trakasserar Migrationsverket en kristen människa på detta sätt?
Varför kommer det liknande berättelser från andra församlingar i Sverige varje vecka?
Är det dags för en större demonstration utanför riksdagshuset?
