Irakisk familj bjöd på festmåltid
Igår var min fru och jag till Örebro för att bland annat besöka en familj som vi varit med om att hjälpa att få uppehållstillstånd i Sverige. Först fick mannen PUT och efter något år kunde hans fru och barn komma loss från Syrien där de suttit och väntat efter att ha lyckats ta sig ut ur krigets Irak.
Igår blev vi bjudna på en festmåltid av icke vanligt slag. Det var massor med rätter och jag tog kort på maträtterna och den lyckliga familjen. Tyvärr har jag inte lyckats få in dem i datorn denna gång. Hoppas att kunna dela med mig av dem senare och samtidigt kanske berätta något om familjen och den oerhörda hjälp de nu är i uppbyggandet av Örebrokyrkan. I Irak var mannen med om att bygga upp en Baptistkyrka från noll till närmare tre hundra medlemmar.
Rakt på sak i Radio Örebro
Under några veckor har jag haft kontakt med den gravida kvinna som avvisades under mycket dramatiska former strax före jul. Polis trängde sig in på det sjukhus där hon vistades och förde iväg henne och hennes man till ett väntande flygplan.
Kvinnan gömmer sig i sitt land, men har möjlighet att komma tillbaka till Sverige och till sitt arbete i Örebro. Ansökningshandlingarna ligger i det närmaste färdiga och fullmakten kommer med post inom några dagar.
Kvinnan mår mycket dåligt och hoppas att hon får föda sitt barn i Sverige.
Du kan lyssna till programmet där kvinnan intervjuas liksom hennes arbetsgivare i Sverige. Intervjun med mig är i slutet av inslaget.
Jag blev intervjuad i direktsändning idag av Radio Örebro. Programmet "Rakt på sak" rymmer framför allt lokala frågor, men även inrikes- och utrikesfrågor har en självklar plats.
Programmet ställer de lokala politikerna till svars och låter gärna lyssnarna göra detsamma. Programmet innehåller debatter, intervjuer, reportage, samhällsanalys och tänkvärda funderingar.
| Fredag 23 januari 15.03 Utvisad söker arbetstilstånd Örebroaren Sazgar som utvisades till Irak strax före jul, söker arbetstillstånd i Sverige. Både Sazgar som är gravid och hennes make bodde i Vivalla och hade jobb innan de utvisades. |
Joel tipsar om bokevangelisation
Hej!
Det är alltid uppmuntrande att få respons på de böcker vi ger ut. Senaste tiden är det många som läst
boken "Jag stred för Arafat" och blivit väldigt tagna av det starka vittnesbördet. Några har också önskat få
mängdrabatt för att sprida boken i evangelisationssyfte. Därför har vi ordnat med ett riktigt bra paketpris
på boken. En annan bok som passar mycket bra för evangelisation är "Den vita tigern". Den har vunnit
flera pris, sålt i stora mängder och översatts till många språk. Innan jul gav vi bort drygt 150 ex av denna
bok som delades ut på häkten här i Örebrotrakten. En bok kan betyda mycket!
Finns det någon annan av våra böcker du skulle vilja använda i evangelisation? Kontakta oss gärna, så kan vi hjälpa till.
Guds rika välsignelse,
Joel Sjöberg
Gospel Media
Den vita tigern av Tony Anthony. Prisbelönt vittnesbörd!
Fruktan fanns inte i Tony Anthonys värld. Som trefaldig världsmästare inom Kung Fu var han självsäker,
mäktig och fruktad. En lovande karriär inom säkerhetsbranschen hade precis påbörjats och han reste
världen runt för att beskydda några av världens rikaste och mäktigaste människor.
Den här tempofyllda och mycket fängslande boken är berättelsen om Tonys sanna och oerhört gripande
livshistoria. Mer fantastisk och dramatisk än vad någon fiktionbok kan erbjuda, tas vi med på en häpnads-
väckande resa mellan mörker och ljus. Med fascinerande insikter om de kinesiska kampsporterna -
kända under namnet Kung Fu - och den farofyllda tillvaron som livvakt, återberättas tragedin om hur en
"upplyst lärling" förvandlades till en blodtörstig och våldsam man.
I det mest kompakta mörker i Nicosias centralfängelse kunde allt ha varit förlorat, om det inte varit för
besöket av en främling...
Pocket: 280 sidor. Ord pris 59:-
50 ex för endast 15:-/st för dig som vill använda boken i evangelisation.
Porto tillkommer med endast 29:-.
http://www.gospelmedia.se/product_info.php?products_id=190
Jag stred för Arafat - Tass Saada. Ett gripande och aktuellt vittnesbörd!
Denna sanna berättelse av Taysir "Tass" Saada som föddes i Gaza är något utöver det vanliga!
Tass lärde sig att hata redan som barn. Som sjuttonåring gjorde han uppror, rymde hemifrån och blev en
krypskytt inom PLO och personlig chaufför åt Arafat. Tass fullständigt kokade av ilska och
hat och blev snart involverad i gerillakrigföring mot den israeliska armén. Han begick många fruktansvärda
våldshandlingar som han idag ångrar djupt. På eget initiativ försökte han lönnmörda en jordansk kronprins
och han kastade handgranater in i kristna hem.
Som ung kom Saada till USA, där han gifte sig och bildade familj. Han kom till tro på Jesus, fick uppleva
en djup förlåtelse och fylldes av Guds kärlek. Det fick till följd att han började försonas med judar.
Han återvänder sedan till Mellanöstern för att träffa sin familj som lovat att döda honom eftersom han
konverterat. Han träffar också Arafat och berättar om sin nya tro. Dessa möten är både märkliga och
starka. Jag stred för Arafat är en otroligt stark bok. Läs den och ge den till vänner och släktingar!
Mjukband: 235 sidor. Ord pris 189:-
10 ex för endast 100:-/st för dig som vill använda boken i evangelisation.
Porto tillkommer med endast 29:-.
Engagerad styrelse i Kristen Gemenskap
Vi är så tacksamma för att Gud hjälpt oss med ekonomin och att vi kan uppmana årsmötet att utöka missionssatsningarna till exempel Bangla Desh.
Vi är också så glada för att vi kunnat amortera av lånet på vår kyrka. I dessa kristider känns det helt rätt att försöka bli skuldfri som församling och ideell organisation. Gud är god och hjälper år efter år.
Ikväll planerade vi även för att på allvar komma igång med ungdomssamlingar, dels för äldre ungdomar i Hällefors och för tonåringar i Filipstad. Vi kommer fömodligen att få hjälp från en evangelist i Örebro, men sen har vi flera duktiga medlemmar som studerat bibeln extra mycket en tid och som är duktiga att dela med sig av vad de upplevt med Jesus Kristus.
Vi fikar alltid och oftast äter vi middag tillsammans. Ikväll hade jag fixat goda smörgåsar. Vi tar också tid till bön och samtal. Det är så viktigt med gemenskapen och inte bara hasta igenom de 12 punkterna på dagordningen.En rolig sak som kommer i vår är en musikal som kyrkorna i Lindesberg sätter upp med Gösta Palm i spetsen. Det blir fredagen den 20 mars klockan 19 på Folkets Hus i Filipstad.
Vi samtalade om att utöka antalet basgrupper eftersom gruppen i Hällefors ökat den sista tiden. Det är alltid svårt att dela en sammansvetsad grupp, men syftet är inte att vi ska ha det mysigt utan att fler och fler skall komma med i gemenskapen och få uppleva Jesus i sina liv. Att i en mindre grupp få möjlighet att ställa frågor, få ifrågasätta, få förbön och dela en djup andlig gemenskap med andra sökare.
Ett annat område som vi pratade om var hur vi kan utöka samarbetet med övriga församlingar. Vi vill inte isolera oss och vi tror att vi behöver varandra och ska vara mån om våra trossyskon. Om den inbördes kärleken fungerar
Stoppa avvisningarna till Grekland!
Gång på gång får jag träffa förtvivlade afghaner som rest via Grekland för att söka asyl i Sverige. I Grekland har de satts i fängelse på vattnig soppa och ett brödstycke åtskilda från övriga delar av familjen. Ibland sparkade, slagna av vakter som går längs gallerväggarna hela nätterna och slår med sina batonger, så att de intagna inte kan sova. Uttröttade och hungriga, förvirrade och fyllda av ångest ombeds de att skriva på en asylansökan. Efter cirka 30 dagar släpps de ut fängelset och skälps av i Athén där de får leva på gatan. Några lyckas ta sig till Sverige för att raskt avvisas tillbaka till Grekland enligt Dublinförordningen. Sverige spelar med i detta smutsiga spel och skriver i besluten att familjerna sökt asyl i Grekland och därför skall avvisas dit igen. Att de omedelbart med tvång tvingas in i Turkiet f.v.b. till Afghanistan tycks inte bekymra våra myndigheter. Jag har skrivit om detta förut och Farr liksom Sveriges Kristna Råd har protesterat mot dessa avvisningar. Ändå fortsätter detta vansinne igen och igen.
Läs här vad DN skriver om detta:
En återvändsgränd möter tusentals flyktingar
Patras. Sverige utvisar flyktingar till Grekland i strid med FN:s rekommendationer. FN anser att de asylsökandes rättssäkerhet inte kan garanteras. DN:s utsända rapporterar från Grekland som blivit en återvändsgränd för människor från främst Irak och Afghanistan som söker en framtid i Europa.
-Khodada från Afghanistan bor tillsammans med tjugo andra män i ett litet skjul byggt av pappkartonger och byggplast. På jordgolvet ligger hoprullade sovsäckar och längs en planka under taket hänger männens ägodelar i plastpåsar.
- Sommaren 2007 deporterades jag från Sverige till Grekland. Då hade jag varit i Malmö i 45 dagar, berättar han.
Drygt ett år tidigare kom han för första gången till Grekland med Sverige i sikte. På gränsen till EU tog den grekiska polisen hans fingeravtryck och därför skickades han, enligt EU:s regler, tillbaka för att söka asyl här i Grekland.
Sedan 2004 har Sverige fattat beslut om att 2.000 personer ska avvisas hit, enligt Dublinförordningen. De två senaste åren har 137 skickats tillbaka med tvång.
- Den svenska polisen sade att jag skulle få hjälp att söka asyl i Grekland. I häktet på flygplatsen i Aten blev jag intervjuad av grekisk polis. Där fanns varken tolk eller advokat. Efter fem dagar sade de att mitt ärende var avslutat och att jag skulle lämna landet inom en månad, berättar han.
De kanske hundra skjulen av pappkartong ligger inklämda mellan vanliga bostadshus på strandpromenaden. Får och höns vandrar i leran mellan skjulen. Här bor ett tusental män, tror myndigheterna. De delar på fyra toaletter. Ytterligare ett hundratal sover med en kartongbit över sig i groparna på lerslänten alldeles utanför lägret eller inne i skelettet till ett halvfärdigt hus på tomten intill.
Läkare utan gränser, MSF (Médecins Sans Frontières), som öppnat en mottagning inne i lägret, talar om en humanitär katastrof.
- Männen sover ovanpå varandra i skjulen. Många har hud- och lungsjukdomar efter att tidigare ha sovit utomhus. De har allvarliga depressioner och traumatiska besvär efter svåra upplevelser, säger Elektra Noutsou, psykolog, MSF.
FN:s flyktingorgan UNHCR har i sin kritik av det grekiska asylssystemet särskilt påtalat bristen på mottagningsplatser. Det grekiska flyktingrådet GCR talar om en social katastrof med tusentals hemlösa.
Khodada hör till de uppskattningsvis en miljon unga män som varit på flykt från Afghanistan hela sin ungdom. De flesta har bott i Iran eller Pakistan, men sedan ett par år skickar grannländerna tillbaka framför allt de unga männen till Afghanistan där våldet nu trappats upp.
- Åka tillbaka till Afghanistan? Aldrig, där har jag ingenting kvar. Jag bodde i Iran i sju år innan jag flydde till Europa. I Afghanistan riskerar jag att tvångsvärvas av milisgrupper, säger Khodada, som nu fyllt 25 år.
Det ligger en frän doft över lägret. De som inte är sjuka och febriga i blicken bevarar sin värdighet genom att raka sig omsorgsfullt och klippa polisongerna med nagelsax. I gryningen brukar många ge sig i väg till Patras utkanter där de plockas upp av greker som vill ha billig arbetskraft för grönsaksplockning och byggjobb.
Många talar om ett inofficiellt banksystem där männen mot några procents betalning kan flytta sina pengar mellan olika länder. De som tjänar mest pengar på de afghanska männen är smugglarna. När DN besöker Patras har just fyra kustpoliser och två grekiska lastbilschaufförer gripits misstänkta för att under de senaste två åren ha ägnat sig åt omfattande människosmuggling till Västeuropa.
- Det är en mycket dålig dag för oss, säger kustpolisens vice chef Charalambos Mouzakis.
Dygnet runt står klungor av män längs staketet vid grindarna där lastbilarna kör in på hamnområdet.
Ett gäng håller poliserna upptagna genom att klättra upp och ner på staketet. Samtidigt springer några andra som bär små ryggsäckar in bland lastbilarna.
- Vi kan inte kontrollera alla lastbilar. Varje dag har vi minst åtta avgångar mot Italien. De här människorna slukar alla våra resurser. Nästa år ska ett högre staket stå klart, säger Charalambos Mouzakis.
På ett dygn arresterar polisen uppemot trettio personer.
- Vi har inte fler platser i häktet. Fyra till sex personer delar varje cell. Men sedan måste vi släppa dem igen, säger Mouzakis.
Varje dag kommer en handfull ombord. De gömmer sig i lasten eller hänger under lastbilarna, berättar polisen.
Framme i den italienska hamnen riskerar de att skickas tillbaka med vändande båt. Flera gånger har det hänt att båtarna inte fått lägga till när den italienska hamnpolisen i förväg fått tips om organiserad smuggling.
Ana Persson, DAGENS NYHETER
Evangelistfondens stipendiater
Stipendiater utsedda 2009 Evangelistfondens styrelse har beslutat om följande stipendiater:
Årets Evangelist: Joel Sjöberg, Örebro Ewa-Marie och Markus Kihlagård, Halmstad
Hedersstipendium: Algot Niklasson, Göteborg
Evangelisationsorganisation: Missionsbåten Shalom, Oskarshamn Stipendierna är på vardera 15000 SEK och delas ut vid Fakta om Stipendiaterna Årets Evangelist 2009 Joel Sjöberg Örebro Joel Sjöberg är en ung mediaevangelist och kristen bokförläggare Joel Sjöberg bär även en kallelse som förkunnare och är församlingsledare Han har skrivit boken Var brinnande för Gud (KG förlaget. 1998) Joel Sjöberg är född 1976 och är gift med Shkurte och de har två barn. Ewa-Marie och Markus Kihlagård Halmstad Kihlagårds är sedan år 2000 ledare för Frälsningsarméns kår Evangelistfondens Hedersstipendium 2009 Pingstevangelist Algot Niklasson, Göteborg Som en ung man fick Algot Niklasson vara ett Guds redskap Algot Niklasson förkunnande ett bibelorienterat budskap med Algot Niklasson är född 1927 och uppvuxen på Rörö. Evangelisationsorganisation Missionsbåten Shalom som genom sin mångåriga verksamhet |
Hederspriset till
Algot Niklasson
Algot Niklasson har tilldelats Evangelistfondens hederspris 2009. Bilden är från en tidigare träff med Roger Larsson
Evangelistfondens stipendium till Joel Sjöberg m.fl
För att uppmuntra unga evangelister via stipendier och träning startade Roger Larsson under 2007 Stiftelsen Roger Larssons fond för evangelisk tro och mission.
Hedersstipendiat är Algot Niklasson, Göteborg. Övriga stipendiater är Joel Sjöberg, Örebro, Ewa-Marie och Markus Kihlagård, Halmstad samt missionsbåten Shalom.
Det är andra året som Evangelistfonden delar ut stipendier. I år har man utökat antalet stipendiater och man har även uppmärksammat en organisation.
Algot Niklasson tilldelas hedersstipendiet för sin hängivna förkunnelse under den så kallade förnyelseväckelsen på 50-talet inom Pingströrelsen. "Algot Niklassons frimodiga predikan skapade stora genombrott för väckelse i vårt land" konstaterar styrelsen i sin motivering.
Joel Sjöberg beskrivs som en "frisk fläkt i den svenska kristenheten" och sprider varje år ett rikt urval av litteratur för kristen uppbyggelse och kreativ evangelisation, genom sitt förlag Gospel Media. http://www.gospelmedia.se
Under 2008 startade Joel och hans fru tillsammans med två andra familjer församlingen Örebrokyrkan (http://orebrokyrkan.se) som varje vecka samlar människor från ett flertal länder till gudstjänster, evangelisation på gator och torg och 24-7bön med en målsättning att bönen skall pågå året om natt och dag.
Ewa-Marie och Markus Kihlagård är sedan år 200 ledare för Frälsningsarméns kår i Halmstad. Under tiden har församlingen växt från ett 30-tal medlemmar till över 100. Under deras ledarskap har ett stort socialt nätverk och ett betydande barnarbete byggts upp.
Missionsbåten Shalom, som är den organisation som får priset, sprider evangeliet till ett stort antal människor genom allt från bryggmöten till bibelstudier och frimodig förkunnelse ombord på båten oavsett samhällsskikt och ålder.
Stipendierna är på 15 000 kronor vardera och delas ut vid en offentlig högtid i Frälsningsarmén i Uppsala lördagen den 28 februari.
Kristna ungdomar når ut med evangeliet
Jag har skrivit om att vi måste nå ut mycket mer med vårt kristna budskap. Ut bland "vanligt folk", ungdomar på stan o.s.v. Jag fick ett mail från Jacob Ramlöw som jobbar i en kyrka som just satsar på detta. Jag fick tillåtelse att lägga in hans brev. Brevet visar att folk verkligen är mottagliga för vårt budskap om det förmedlas i den helige Andes kraft. Läs nedan om en ung kille som blev helad på Mac Donalds när han fick förbön.
Bild från drama som framförs på en gata i Göteborg.
Ung kille helad på Mc Donalds!
I går hände något fantastiskt när vi evangeliserade på Nordstan. Jag och en kille som heter Anders stod och vittnade för ett ganska stort ungdomsgäng bestående av tonårskillar med ursprung i Mellanöstern. De var intresserade av det vi hade att säga om Gud och Jesus, men plötsligt tog samtalet en radikal vändning. Jag hade lagt märke till att en av killarna haltade, och jag började då berätta om att vi för ett år sedan på Nordstan fick be för kille som brutit foten. Den killen var från samma land som de vi nu pratade med och jag berättade hur han kände Guds kraft gå in i hans ben när vi bad för honom. "Ja, men då kan du be för mig...", svarade han direkt. För några dagar sen hade han spelat basket och landat illa med foten efter ett upphopp och nu hade han väldigt ont, och kunde inte gå ordentligt utan kryckor. Den här kvällen hade han dock lämnat kryckorna hemma eftersom han kände töntig att gå omkring med dem bland kompisarna.
Vi stod mitt på Mc Donalds, alldeles framför kassorna, men jag frågade om vi fick lägga händerna på honom. Det fick vi, och jag böjde mig ned och höll i hans ben samtidigt som vi bad en desperat bön till Gud. Innan vi börjat be var de ett helt gäng som var samlade kring oss, men när jag öppnade ögonen hade alla försvunnit. De stod på avstånd och spanade nyfiket och lite chockartat in vad som hände. Jag reste mig upp och frågade killen om han kände något. Det gjorde han inte. Han kände inte längre någon smärta, och det ropade han ut bland sina kompisar och alla andra som stod runtomkring på snabbmatsrestaurangen och tittade på spektaklet. Gud hade hört vår bön och jag bad killen att testa sitt ben, att gå lite fram och tillbaka. Men han kände inte längre någon smärta! När kompisarna uppmanade honom att sluta skämta blev han nästan arg och förklarade med all önskvärd tydlighet att det här inte var någon bluff. På bara några sekunder hade vi hela gänget samlade hos oss igen. Jag kände mig som om jag befann mig i Apostlagärningarna och jag predikade så tydligt och klart jag bara kunde. Och nu var killarna vidöppna. Några stod nästan och gapade, de kunde inte riktigt fatta vad som just hade hänt. Killen som blivit helad frågade om det fanns någon som hade pengar på sin mobil för han ville ringa hem till sin mamma och berätta vad han varit med om. Vi gav honom ett Nya Testamente som han blev väldigt glad för. Och precis när vi står där och detta har hänt kommer plötsligt killen vi bad för den andra gången gående igenom restaurangen! De båda berättade sin story för varandra, och det gav oss ännu mer trovärdighet och frimodighet att vittna om Jesus. Innan kvällen var slut ville killarna att vi skulle be för en av dem som hade brusten näsa, ryggont och glasögon! Och det gjorde vi självklart med glädje. Vi märkte inte att det hände någonting med honom där och då, men när vi gick hem på kvällen kände vi ändå att Gud hade gett oss en rejäl försmak på vad Han vill göra med ungdomarna i den här staden.
Jakob Ramlöw
www.gatuevangelisation.weebly.com
www.evigheten.com
Ett härligt gäng ungdomar som är beredda att gå ut och återevangelisera Sverige.
DET FINNS HOPP FÖR SVERIGE!
Res upp ett bönealtare
Min bror Kjell Sjöberg skrev många böcker och kompendier. En liten skrift som fick inspirera många till bön och förbön för vårt land var boken "Res upp ett bönealtare".
När vi startade församlingen Kristen Gemenskap för cirka 12 år sedan var en av huvuduppgifterna att samla alla kristna i Värmland och Bergslagen till gemensam bön. Vi har underbara minnen från stora och små samlingar då vi bett konkret för företagande, framtidstro, spritlangning, ungdomsbråk och fylleri. Vi har bett för kyrkor som varit färdiga att ge upp, men som fattade nytt mod. Jag glömmer aldrig den bönedag som vi hade i Korskyrkan i Karlstad då Gud helade en kvinna från migrän som hon lidit av i många år. Gud talade personligt till oss denna dag och den församlingen har verkligen fått uppleva framgång och väckelse.
Nu vill Gud göra något nytt på detta område. Våra församlingar står inte stilla. Antingen går vi bakåt eller framåt och just nu upplever jag vikten av att vi får ta nya initiativ och möta en längtande värld som är rådlös och som kastat tron på Gud, men vars inre skriker efter mening och innehåll i tillvaron. Oroliga hjärtan som söker frid och som behöver få höra en frimodig kyrka proklamera Guds ord. Vi behöver nå ut med en dialog till alla sökare inom New Age. Till alla ungdomar som aldrig har hört talas om Jesus och som längtar efter en djup relation med det gudomliga behöver vi sträcka oss i kärlek och erbjuda en varm atmosfär. Vi behöver på nytt gå ut med Bullgerilla eller Pannkakskyrka på stökiga helger och samtala och knyta kontakter med folk.
Igår i Betel läste jag bibelordet från 1 Krönikeboken 21:18-19 "Herrens ängel befallde Gad att säga till David att han skulle gå och resa ett altare åt Herren på jebusiten Ornans tröskplats".
På en tröskplats skiljs agnarna från vetet. Där tar blåsten tag i det som inte är av något värde för att det värdefulla skall bli synligt.
På en böneplats skiljs sånt i våra liv som bara är tomt skrammel och utanpåverk för att det äkta skall bli synligt. Där skiljs våra egna ansträngningar från de förutberedda gärningar som Gud ger oss genom den helige Ande och som Gud lovat skall bära frukt i våra liv.
Det är dags att bygga ett bönealtare på följande områden i våra liv:
1. I vårt hem. Den personliga andakten är A och O. Har du barn-bed med dem. Naturligt och enkelt om allt t.ex skola, fritidsaktiviteter m.m. Gud vill vara med i allt och beskydda, hjälpa och leda oss.
2. Bland vänner och bekanta. Vi kan be när vi samlas. Det blir som en ljuspunkt som lyser upp i vår mörka tillvaro. Det kommer att dra ner Guds härlighet och människor kommer att upptäcka Guds kärlek genom oss.
3. I församlingen och mellan de kristna församlingarna i bygden. Det är dags att fler och fler kopplar på och deltar i gemensamma bönesamlingar. Kanske i kyrkan, men kanske också i naturen, på berg, skolgårdar, vid industrier och myndigheter. "Var ort som er fot beträder har jag gett er" säger Herren i Josua bok i bibeln.
4.I bönenätverk för hela nationen. Koppla samman exempelvis genom att ta del av olika initiativ via internet.
Ny TNS-apparat på väg-gratis!!!
Den snälla sköterskan i Karlstad meddelade att jag skulle få en ny apparat och att det inte skulle kosta mig någonting. Jag har laddare och sladdar och plattor i TNS-väskan så någon som sett apparaten ligga separat kanske trott att den var en mobiltelefon och därför stulit den.
Jag hade trott att den skulle komma fram och hade inte alls trott att jag skulle FÅ en ny apparat. Gud är en god Gud!
MINNEN FRÅN ALFTA REHAB CENTER
När jag var till Apoteket idag såg jag en mycket fin bok med recept på god mat från ALFTAKÖKET. Det är Issa, kostchef på Alfta Rehab Center som skrivit boken som säljs på apoteken i Sverige. Jag har varit fem gånger på Alfta Rehab Center och ätit gott av hennes underbara vegetariska mat och även fastat och endast druckit de olika grönsaksavkoken och råsafterna. En gång fastade jag 18 dygn och var helt smärtfri. Åter hemma lagade vi vegetarisk mat i sex månader och jag fastade gång på gång och mådde något bättre. Då skrev vi som var gäster på ARC av recepten. Nu finns de alltså i en mycket fin och färgglad bok.
På ARC fick man sjukgymnastik varje dag samt olika elbehandlingar, massage och ett träningsprogram. Något som vi uppskattade mycket var de dagliga andakterna med Rut Hamberg. Hon talade ofta om betydelsen av att förlåta och låta bitterhet komma under försoning i helade relationer. Några gånger fick jag vara med och anordna GÄSTERNAS AFTON då jag brukade leda allsång. Ibland var jag så sjuk i min rygg att jag låg och spelade gitarr.
En gång fick jag den ena sprutan efter den andra utan att värken släppte, men det mest fantastika minnet från dessa "kurortsvistelser" var en gudstjänst i Betel, Runemo där jag upplevde hur Guds kraft gick igenom hela min rygg. Jag blev så uppfylld av en energi som gjorde att jag lätt kunde promenera de cirka sex kilometrarna "hem" till ARC där maten väntade. Det var 1990 och sedan dess har den värsta och mest intensiva värken försvunnit och jag har blivit lite mer rörlig. De fyra första gångerna som jag fick komma fyra veckor till Alfta Rehab Center fick jag åka bårbil och låg hela resan eftersom jag hade en sådan fruktansvärd värk och inte kunde sitta mer än 20 minuter.
Vackra vinterbilder
Min frus syster och man bor i detta hus i Högliden, Bygdsiljan någonstans i ödemarken i Västerbotten. Kortet under är från den ödsliga vägen genom skogarna i Robertsfors kommun.
Kan Hamas någonsin acceptera staten Israel?
Några tankar om Gaza-konflikten
Hamas stadgar:
att alla judar (inte bara i Israel) måste dödas av muslimer för att Domedagen ska komma
att alla länder som någon gång varit under islamskt styre ska åter vara under sharialagar, dvs även delar av Europa
att alla fredsinitiativ och internationella konferenser står i konflikt med principerna för islamska motståndsrörelsen och att enda lösningen på konflikten är genom jihad.
Använder Hamas sig av civila i kriget? "Ja" enligt iransk tidning!!!
I International Herald Tribune kunde man läsa:
"Hamas sought to cast its fighters as martyrs in a continuing battle against Israel, the lone resisters in a Palestinian community divided between Gaza, where Hamas rules, and the West Bank, which is governed by the rival Fatah organization.
...
Barak had told lawmakers that Israel had nothing against the citizens of Gaza and that it had more than once offered its hand in peace to the Palestinian nation. "But we have an all-out war with Hamas and its offshoots," he said.
Israel sent in some 40 trucks of humanitarian relief, including blood from Jordan and medicine. Egypt opened its border with Gaza to some similar aid and to allow some of the woundedthrough".
Den iranska dagstidningen Karkzaran nyligen kritiserat Hamas för att de utsätter civila, inklusive barn, för livsfara genom att gömma sina trupper i daghem och sjukhus.
Detta är alltså en IRANSK dagstidning som skriver detta.
Så man kan sammanfatta Hamas roll i rådande konflikt:
Hamas bröt den sex månader gamla vapenvilan
Hamas har valt tättbefolkade områden som krigsskådeplats
Hamas använder sig av sin egen civilbefolkning som mänskliga sköldar och som ofrivilliga martyrer att visa upp för journalister
Hamas klär soldater i civila kläder
Hamas avrättar oliktänkande inne på sjukhus.
Palestinsk familj får kraftfullt stöd av Vansbro kommun m.fl
Till den det berör!
Vi i Vansbro kommun vill fästa uppmärksamhet på den betydelse Ayman Saleh och hans familj haft för vårt samhälle.
Under de sex år som familjen Saleh har bott här i Sverige har de på egen hand byggt upp en ny, förhållandevis trygg tillvaro. De har försörjt sig själva genom arbete på Erikshjälpen. Erikshjälpen är en andrahandsbutik där överskottet går till välgörenhet.
Men Erikshjälpen i Dala-Järna är inte vilken butik som helst. Den har under Ayman Salehs ledning utvecklats till både en viktig arbetsplats för andra och en värdefull mötesplats. I ett litet samhälle som Dala-Järna finns inte så många naturliga platser att träffas på. Men nu har Erikshjälpen genom Aymans försorg blivit ett ställe dit människor går inte bara för att handla utan också för att mötas, ta en kopp kaffe och växla några ord eller debattera den senaste världsnyheten.
Det är inte enbart Ayman Saleh som arbetar på Erikshjälpen. Under hans ledarskap får nu många med olika sorters problematik möjlighet att komma ut i arbetslivet. Det är till exempel långtidsarbetslösa och sjukskrivna. Nu för Vansbro kommun, genom Arbetsmarknadsenheten, diskussioner om utvidgat samarbete med Ayman Saleh och Erikshjälpen. Erikshjälpen kommer också att bli en arbetsplats där nyanlända flyktingar ska få göra praktik.
Ironiskt nog har ännu inga flyktingar velat flytta till vår kommun. Vansbro har avtal om att ta emot 30 flyktingar om året. Vi är också anmälda till att vara en mottagande kommun i den organiserade vidareflyttningen. Det har varit nära flera gånger men de som varit aktuella har tackat nej med motiveringen att Vansbro kommun är för liten. De som vill bo och arbeta här hotas av avvisning medan de som har uppehållstillstånd väljer bort möjligheten! Om osäkerheten kring familjen Salehs framtid försvann och de får stanna här kan deras verksamhet ge en skjuts åt flyktingmottagandet.
Vansbro kommun och Sverige är stort tack skyldiga Ayman Saleh med familj för vad de gjort för vårt samhälle! Vi i Vansbro kommun skulle skämmas om familjen Saleh inte kan få uppehållstillstånd av humanitära skäl. Särskild hänsyn bör tas till hustrun Naseem och de tre barnens egna flyktingskäl. Vi behöver människor som familjen Saleh!
För Vansbro kommun
Torsten Larsson
Kommunstyrelsens ordförande
Betr. utvisningsbeslut rörande Ayman Saleh med familj från Dala-Järna, Vansbro Kommun.
Det är med djupaste bestörtning vi konstaterar att Ayman Saleh med familj fortfarande hotas av utvisning från Sverige. Ayman Saleh har varit i Sverige i nästan 6 år och försörjt sig som föreståndare på Erikshjälpen i Dala-Järna i 3,5 år. Det är det uttalade målet för regeringens och Riksdagens integrationsarbete, att stödja invandrare/flyktingar att nå självförsörjning. Här har vi en familj som på alla sätt visat sin vilja att integreras i det svenska samhället. Ayman Saleh har inte levt gömd, utan har hela tiden spelat med öppna kort gentemot myndigheterna.
Skälet till att Ayman och hans hustru befinner sig i Sverige är att de är utsatta för dödshot av hustruns familj, vilka inte godtar deras giftermål. I Sverige kallar vi detta hedersrelaterat våld, om vilket det skrivits spaltkilometer i svensk press och mot vilket det vidtagits hårda åtgärder från svenska myndigheter. Att då ens riskera att utsätta en hel familj för detta, är absurt och djupt stötande, dessutom i beaktande av att Vansbro Kommun skrivit avtal med Migrationsverket om flyktingmottagning!
Undertecknade vädjar därför till Migrationsdomstolen/Migrationsverket att låta Ayman Saleh med familj få stanna i sitt nya hemland, av humanitära, av sociala och av ovanstående skäl (skyddsskäl).
Dessutom stämmer det illa med intentionerna i FN:s barnkonvention, då deras tre barn alla är födda i Sverige och rotade i det svenska samhället.
Peter Hultqvist,
Ordförande Dalarnas Socialdemokratiska Partidistrikt och riksdagsman
Torsten Larsson
Kommunstyrelsens ordförande Vansbro Kommun
Nâll Lassê Andersson,
Ordförande Vansbro Socialdemokratiska Arbetarekommun
Anders Lundin,
Ordförande i Centerpartiet Vansbro Kommun
Anders Gyllenvåg
Ordförande i Vänsterpartiet Vansbro
Per Jobs
Ordförande i Folkpartiet Vansbro Kommun
Wahan Ohaness Harutun
Ordförande i Kommunpatiet Vansbro Kommun
Kalle Björklund
Ordförande i Moderaterna Vansbro kommun
Daniel Schanzer-Larsen,
sekreterare Nås Socialdemokratiska Förening
Bilaga: Skrivelse från Torsten Larsson, Vansbro Kommun. 2009-01-12
Kopia: Migrationsverket
Gm:
Daniel Schanzer-Larsen
Tyna 41
780 53 Nås
Stor hjälpsändning till Rumänien från Filipstad
- Jag trror dom står här vid tre-tiden svarade jag när vår föreståndare Kenth frågade om jag hört något.
Mycket riktigt så kom lastbilen strax efter tre. Vi sms-ade och ringde till några av dem som brukar vara med och lasta och de flesta kom direkt. Någon fick jag åka och hämta medan Kenth, Urban, Morgan och Kalle körde igång med att lasta. Carina skötte avprickningen av säckar, vita skosäckar, kartonger och annat.
Så kom tre kosovoalbaner, en rom, en eritrean, en burundier, en israel och ytterligare en svensk man.
Efter en och en halv timme hade vi lastat 622 säckar, 11 kartonger, sjukvårdsmateriel, rullator och en del annat. Allt skall gå ner till Rumänien där Erikshjälpen driver ett flertal barnhem
Chauffören kunde inte tala varken engelska, serbiska eller nåt av de språk som var representerade. Jag försökte till och med med lite ryska, men han förstod inte. Då kom jag på att ringa en av våra rumänska kvinnor i Filipstad och hon tolkade allt som behövdes för att fylla i fraktsedlarna och berätta vart chauffören skulle åka efter Filipstad.
Ännu en gång kunde vi konstatera att "det gick ju jättebra det här". Bra och roligt när så många kommer och hjälper till. Vi fikade efteråt och pratade. Flera av invandrarna lever i stor fruktan och spänning om de skall få stanna i Sverige eller hotas av utvisning.
Idag tar vi avsked av en kär församlingsmedlem
Ellen Alsterfalk har en intressant levnadshistoria. Då vi idag tar farväl av en aktad och kär medlem publicerar jag idag en levnadsbeskrivning av vår kära syster i församlingen Kristen Gemenskap.
Ellen fick flytta hem i en ålder av 85 år. Hon längtade till sitt himmelska hem. När jag besökte henne strax efter att hon flyttat till Älvkullen sa hon att hon ville att Jesus skulle komma och hämta hem henne. Vi sörjer idag och saknaden är stor efter en god maka, en mycket omtänksam mor, en kärleksfull mormor och farmor och en trofast vän och församlingsmedlem med stort hjärta för församlingen, Erikshjälpen och flera andra hjälporganisationer.
Ellen föddes som nummer tre i en stor syskonskara på tio personer. Hemmet var enkelt, men kärleksfullt och med en bra sammanhållning.
Ellen växte upp i Kerädöjärvi i Tornedalen cirka 25 mil norr om Haparanda. Hennes modersmål var tornedalsfinska. Svenska fick hon lära sig i skolan där man till och med förbjöds att prata sitt modersmål.
Under krigsåren var Ellen hembiträde hos en familj i Vitvattnet i Kalix och gick på folkhögskola i Södra Sunderbyn, strax utanför Luleå. Ellen och Paul ingick äktenskap den 7 januari 1948. Det första året bodde de i en liten stuga i Kerändöjärvi.
Skogsbolagen i Bergslagen sökte efter arbetare och lockade med både hus och ko till dem som ville börja jobba hos dem. Så kom det sig att den lilla familjen bröt upp från nordligaste Norrland och flyttade med sin ettårige son ner till dessa trakter. Allt de ägde hade de med sig i en koffert och vad de annars kunde hålla i händerna. På armen bar de sonen Weikko. Här bodde de på flera olika platser. På 60-talet bodde familjen i Hällefors, men på grund av Pauls arbete drog man vidare till Stockholmstrakten och en tomt köptes i Stenhamra där ett hus uppfördes. Ellen var först och främst hemmafru, men skötte även företagets bokföring. En tid hade hon en glasaffär och Ellen utbildade sig också till fotvårdsterapeut på Axelssons Institut 1978 och hon startade egen verksamhet i villan på Ekerö.
På Ekerö kom Ellen i kontakt med en ekumenisk bönegrupp där gemenskapen betydde väldigt mycket. På stora allkristna gudstjänster i Katarina kyrka upplevde Ellen Jesusväckelsen, de glada bibelkörerna och hur den helige Ande förenade olika kristna till en fin gemenskap. 1982 gick flyttlasset åter mot Bergslagen och när prästgården i Gåsborn blev till salu köpte man den anrika byggnaden som fick en fin renovering. Ellen tillhörde i flera år Missionsförsamlingen i Hällefors och när den församlingen upphörde flyttade hon in i Kristen Gemenskap.
När Ellen deltog i våra gudstjänster kunde hon ofta spontant ge ett vittnesbörd och berätta om något som Gud hjälpt henne med i vardagen eller så bad hon om förbön för något som skulle hända i veckan. Vi är så tacksamma för Ellens och Pauls besök och den praktiska insats som Paul gjort för oss i Betel i Hällefors.
Ellen Alsterfalk hade en favoritbibelvers från Efesierbrevet där det står: "Av nåd är ni frälsta, Guds gåva är det.... " Inte av gärningar för att ingen skall kunna berömma sig. Detta var hon så glad för eftersom hon tidigare hade haft en annan gudsbild där den stränge guden poängterades.
Ellen gick också mycket gärna till Sv. Kyrkans gudstjänster. Hon ville gå tillsammans med sin man som hon älskade så mycket. De hade en oerhört fin kärlek och sammanhållning. Ellens hjärta klappade för familjen, för Guds församling och för alla dem som inte fått möta Jesus i sina liv. Hon uttryckte ofta sin glädje över sin Paul, sina barn och barnbarn och med stolthet kunde hon berätta om barnbarnens framgångar till exempel inom sport och speedway.
På slutet av sin levnad längtade Ellen mer och mer till sitt himmelska hemland.
Om detta hemland skriver psalmförfattaren JB Pounds
Hemland, där sol ej dalar
Hemland för tröttad själ.
Stilla när Herren talar,
Han gör ju allting väl.
Hemland , hemland, saliga ljuva hemland
Eviga vår, dit ej döden når. Saliga ljuva hemland
Hemland, där ingen gråter
Glädjen blir evig där
Vänner får mötas åter
Skiljas ej mer som här.
Hemland, där portar klara
Stängt alla bördor ut
Där blir oss gott att vara
Allt blir oss väl till slut.
Allt hårdare toner mot Israel i Sverige
Jag är upprörd över att många svenskar har en så ensidig bild av Gazakonflikten. Att Iran ligger bakom Hamas och Hizbollahs raketbeslkjutningar och totalt oförsonliga attityd är det få som känner till. Att Hamas skjuter sina raketer allt längre in i Israel från skolor lekplatser och moskéer borde väcka till insikt om denna terroristorganisations verksamhet och ideologi. Jag har sett ett flertal bilder hur soldater ligger eller står och skjuter från stora grupper av barn, kvinnor och civila mot israeliska soldater. Israel gör allt för att minimera antalet civila offer. De ringer, sms:ar och skickar ut flygblad m.m.
I Sverige känner sig judar förföljda och vi ser hur antisemitismen ökar. Bert Karlsson ropar på bojkott av Melodischlagerfestivalen och andra vill bojkotta tennismatcher. Kristna som ställer upp för Israel blir attackerade och måste skyddas av polis när de skall gå in och ut ur Citykyrkan i Stockholm. Ska de inte få uttrycka sin åsikt i vårt land? Ska demokratin krossas av stenar, äggkastning, skrikande gaphalsar som föser iväg fredligakyrkobesökare från rätten att samlas till opinionsmöte? Det är skrämmande att synagogor attackeras och att den israeliska flaggan bränns vid demonstrationer i Sverige ofta arrangerade av Vänsterpartiet. Tack Folkpartiet för att ni står upp för staten Israels rätt att existera och försvara sig.
Vi som läser bibeln ser hur Sakarja bok och andra bibelböcker börjar gå i uppfyllelse. Hela världen kommer att tåga mot Israel, men i den svåraste av tider skall judarna upptäcka Messias. Vi kristna som tror på bibeln skall inte okritiskt stödja allt som staten Israel gör, men vi skall stötta Israel i denna svåra tid när vissa människor enbart "läser med ett öga". Israel har rätt att försvara sig. Israel har under flera år attackerats av raketer som slagit ner var som helst och satt skräck i civilbefolkningen. Många israeler sover ständigt i skyddsrum.
Jag har valt att ta in en artikel i sin helhet från Samfundet Sverige-Israel där Lisa Abramowicz får ge sin syn på konflikten. Denna artikel är några dagar gammal så en del siffror är inaktuella.
Först vill jag djupt beklaga den stora förlusten av människoliv i detta krig. Det är sorgligt att civila dödas och det gäller särskilt oskyldiga barn. Självklart berörs man av det lidande som finns i Gaza och funderar på om detta måste ske? Vems fel är det? Hur kan man gå vidare?
Samtidigt vet vi att en del av den verklighet som vi får se är den som Hamas vill att vi ska se. Det gäller bl.a. de bilder och filmer som kommer ut till media.
Hur många av Gazas journalister skulle våga rapportera om annat, och mer än det som Hamas vill att omvärlden ska få se? Inga förstörda vapendepåer, bomber, smugglingstunnlar, inga avskjutningsramper riktade mot Israel, inga vuxna beväpnade män s.k. kombattanter som offer utan nästan bara barn och kvinnor.
Det som chockat mig mer än Israels krigsföring är Hamas totala brist på omsorg om sin egen civilbefolkning. Den är faktiskt mer upprörande än deras beskjutning mot israeliska civila.
Hamas placerar ut personminor, antitanksvapen och bomber i vanliga bostadskvarter i Gaza stad. Dessa drabbar de egna mycket mer än Israel.
Syftet med detta utnyttjande av sitt eget folk som mänskliga sköldar är att då dödsoffer skördas, läggs skulden på Israel som en brutal fiende som attackerar utan urskillning. PR-seger för Hamas.
Hamas har styrt Gaza med järnhand sedan den blodiga kuppen i juni 2007 mot Fatah. Hamas skjuter från civila byggnader som sjukhus, moskéer och skolor för att driva upp antalet civila dödsoffer.
Efter att ha rapporterat detta fick den iranska tidningen Kargozaran publiceringsförbud av myndigheterna. (DN 12/1-09)
Det är ännu svårt att avgöra hur många av de döda (hittills 870) på den palestinska sidan som verkligen är civila och inte. Alla är inte identifierade ännu.
Hur många av Hamas trupper bär uniform annat än på militärparader? Att attackera utan uniform eller insignier innebär att man inte längre betraktas som en civil person som har rätt till skydd enligt Genéve-konventionen.
Israel har inget intresse av att skjuta mot civila som Jan Joel Andersson, programchef på Utrikespolitiska Institutet påpekade i DN (30/12) men däremot intresse av att oskadliggöra Hamas armé, tunnlar och vapengömmor.
Israeliska misstag har skett vilket inte är märkligt med krigföring i en befolkad stadsmiljö. De utreds och ledningen ställs till ansvar. Till skillnad från vad alla upprepar är Gaza inte världens mest tätbefolkade område med en befolkningstäthet på ca 4167 pers/km2. Städer som Tel-Aviv har 7 532 pers/km2, Singapore 6 489 pers/km2, Köpenhamn 5 777 pers/km2 har en högre befolkningstäthet.
Ali Esbati påstår att det inte var Hamas utan Israel som bröt vapenvilan och stödjer sig på UNRWA som hävdar att Israel inte levererade förnödenheter till Gaza. Det stämmer inte.
Både Israels Olmert och Palestinska myndighetens Abu Mazen vädjade till Hamas om att förlänga vapenvilan (om än bräcklig) när den gick ut den 19 december. Hamas svarade med ett ökat antal raketattacker mot civila mål i södra Israel.
Raketattackerna började redan 2001 och utökades då Israel utrymde Gaza sommaren 2005 från bosättningar och soldater.
Då avslutades ockupationen och miljardsatsningar gjordes av bl.a. Världsbanken för att stärka Gazas ekonomi, Israel lämnade kvar värdefulla växthus för palestinskt bruk och då fanns ingen blockad. Många Gaza-palestinier arbetade i industrizonen Eres, på gränsen mellan Israel och Gaza, nu förstörd av ?motståndet? d v s Hamas.
Sedan 2005 har mer än 6 000 raketattacker riktats mot Israel. Israel har fört in förnödenheter i Gaza under vapenvilan. I samband med intensiva raketattacker mot södra Israel har leveranserna tillfälligt stoppats men sedan har de varit i gång igen.
Även gränsövergångarna mellan Israel och Gaza har varit och är populära mål för terrorattacker. Nyligen dödades en israelisk lastbilschaufför vars "brott" var att han försökte leverera mat och medicin till Gazas befolkning.
Leveranserna borde ha fortsatt ändå och i ännu större mängder, men att påstå att förnödenheter inte fördes in är fel. Bara under de senaste två veckorna har över 20 000 ton förnödenheter införts från Israel och en halv miljon ton bränsle in i Gaza.
Varför reagerade Israel så starkt mot Hamas på Gaza just nu? Ingen stat kan i längden tolerera så gott som dagliga raket-missilattacker mot sin civilbefolkning utan att reagera och till slut med militära medel. Detta har stöd i FN-stadgans artikel 51 om självförsvar.
Under vapenvilan från juni 2008 har Hamas fyllt på sitt vapenförråd med missiler från Iran med betydligt större räckvidd och kraft än hittills. Städer i Israel så långt bort som Gedera kan nu nås.
Hamas vapen har nu en räckvidd om ca 50 km som hotar en miljon israeler. Detta var ännu en anledning till att Israel slog till nu. Den israeliska befolkningen har 30 sekunder på sig från att larm hörs, till att söka skydd. Hur är det att leva så år ut och år in?
Det faktum att relativt få israeler har dött eller skadats beror inte på Hamas humanitet, utan främst på att befolkningen tillbringar stora delar av dygnet i skyddsrum.
Den stad som främst har utsatts för attacker, Sderot, har i det närmaste förvandlats till en spökstad. De flesta barn i staden Sderot lider av posttraumatisk stress och psykosomatiska besvär.
Kortsiktigt är Hamas syfte med raket- och granatattacker att döda, lemlästa och terrorisera befolkningen till att fly södra Israel.
Detta har fördömts av Human Rights Watch och Amnesty som ett klart brott mot internationell humanitär rätt och krigets lagar. Det utgör också en kollektiv bestraffning av civilbefolkning.
Hamas har som långsiktigt mål att krossa staten Israel och ersätta den med ett islamistiskt kalifat med Sharía som lag. I sitt program uppmanar Hamas också till att döda judar var de än befinner sig. Vad har egentligen Hamas gemensamt med extremvänstern som gör dem så populära i dessa kretsar?
Men det vi önskar oss nu är ömsesidig vapenvila och därefter fortsatta fruktbara förhandlingar om en tvåstatslösning.
Lisa Abramowicz
Generalsekreterare Svensk Israelinformation
Ruben Agnarsson svarar och släpper fram kommentarer
Han upplever att det finns ett tomrum i mitt teologiska engagemang där han vill se mer av kritik mot Svenska Kyrkan och dess avfall från "klassisk kristen tro" t.ex i äktenskapsfrågan.
Åter igen uttalar han sig om saker som han inte vet något om. Jag är en enkel liten röst långt ute på landsbygden som för det mesta arbetar helt i det tysta. Under ett 15-tal år har vi samlat ett 10-tal församlingar i Värmland och Bergslagen till förbön för just de frågor som Ruben finner angelägna, men vi har haft med verkligt troende medlemmar med från Svenska Kyrkan och de flesta samfund. Ingen har behövt känna sig utestängd.
Mitt engagemang består bland annat i att skriva till riksdagsledamöter, myndigheter, beslutsfattare och företrädare för organisationer. Som ordförande i Kristdemokraterna uttalar vi oss som lokalavdelning i flera av de frågor som Ruben efterfrågar.
Att Ruben skjuter in sig på Gospel Media, Joel och mig tar vi med ro. Det är skönt att det är Gud som en gång skall avgöra vad det är i våra liv som är "hö och strå" eller vad som är äkta metall.
Till det är avgjort tackar jag så länge för mig i denna debatt och riktar in mig på kvällen bönesamling och veckans möten med människor vars vardag inte är uppfylld av teologiska diskussioner utan mer handlar om hur man skall få pengar att räcka och om det finns jobb efter varsleltiden gått ut samt hur det blir med uppehållstillstånd, arbetstillstånd och om Gud kan hjälpa i sjukdom, lidande och ge råd i svår äktenskapskris.
Tack Ruben för att du ser mig som en broder. Då fixar vi gladeligen detta och ser fram emot att gemensamt verka för ett återkristnat Sverige där varje troende medmänniskas deltagande är betydelsefullt.
Kristna syskon debatterar inte?
Om man nu vill debattera sakfrågan om kristen tro, bibelns lära i förhållande till den katolska traditionen varför låter då en kristen tidning endast en åsikt få framföras? Varför använda sin styrkeposition utifrån chefredaktörskap till att enbart föra fram sina egna idéer? Gagnar det den fria debatten som varje tidning borde vara mån om att upprätthålla? Hur påverkar det prenumeranters syn på "sin tidning" när deras åsikter inte får något utrymme?
Kristna syskon debatterar
Jag skriver ändå idag om ett angrepp som tidningen Världen Idags tf chefredaktör Ruben Agnarsson levererar mot vår son Joel. Jag skrev en kommentar på hans blogg, men den har inte tagits in i skrivande stund. Därför skriver jag här.För att ni skall få en inblick i vad det handlar om har jag tagit med ett stycke som Ruben skrivit. Det hela handlar om att Joel publicerat en bok om den katolska kyrkan där boken granskar några av katolska lärans teser som avviker radikalt från bibelns lära. Debatten har uppkommit eftersom fler och fler frikyrkliga pläderar för ett närmande till den katolska kyrkan.
Först vill jag säga att jag älskar alla kristna och absolut inte vill sätta mig till doms över någons tro och uppfattning. Jag kan ha och har djup andlig gemenskap med folk fast de inte delar min uppfattning. Ruben Agnarsson dömer ut Joel utan att vare sig ha tagit reda på eller veta något om Joels liv och vad han åstadkommit i sitt drygt 30-åriga liv. Så här skriver den ansvarige utgivaren för Världen Idag
"Har inte Joel Sjöberg, Daniel Nilsson och Tomas Dixon något att säga i denna situation om det långtgående avfall som vår egen lutherska kyrka representerar? Och skulle det inte nu vara adekvat med debattböcker, debattartiklar och teologiska angrepp mot den politisering av delar av kyrkan i Sverige som bidragit till detta avfall och som även underminerat för äktenskapsbegreppet i vårt land?
Istället hänger de sig åt angrepp på dem som vill samtala med en kyrka som i långt mer än tusen år värnat om äktenskapsbegreppet, försvarat treenigheten liksom tron på Jesu jungfrufödelse och uppståndelse. Tala om att välja totalt fel tid att sila mygg och svälja kameler".
Förra året gav Gospel Media ut ett 30-tal böcker. Många evangeliserande livsberättelser. Det var böcker som stod upp för äktenskapet, den kristna familjen, mot rasism, för helade relationer, för en radikal gudstro m.m. I samband med att boken "Aldrig mer gay" gavs ut besöktes ett flertal orter där budskapet om den kristna synen på familj och äktenskap togs upp.
Under 2008 har Joel tillsammans med vänner startat församlingen Örebrokyrkan. De har evangeliserat staden i ur och skur, i snökall blåst och regn och mött många längtande människor för vilka den nya kyrkan blivit en trygg samlingsplats.
I kyrkan möts människor från ett 15-tal länder, många kommer från olika traditioner och sammanhang, men finner en god gemenskap. I kyrkans regi pågår 24-7 bön ständigt året om. Där arbetar och ber man för just de frågor som Ruben önskar att Joel skulle engagera sig i.
Joel har sedan han gick i skolan varit engagerad i ungdomsverksamhet och under gymnasietiden skrev han ett stort examensjobb om abortfrågan och om rätten till liv. Han har varit kommunpolitiker för Kristdemokraterna och verkat för förebyggande ungdomsarbete samt jobbat för de folkmoraliska frågorna liksom en mängd andra frågor som rör vår totala livsmiljö.
Jag blir därför djupt ledsen över att en chefredaktör kan vara så omdömeslös så han slår ner så hårt på en ung kristen förkunnare. Joel är också ledare för Kristen Utmaning i Sverige och har idag till exempel varit på en heldag i bön för Sveriges ungdom på Götabro bibelskola där Kristen Utmanings träningscenter ligger. Kristen Utmaning jobbar med att nå ungdomar i skolor, på ungdomsgårdar och ute i samhället
Jag vet att min bror Kjell hade mycket god kontakt med Ruben Agnarsson. Kjell reste i över 100 länder och samlade alla slags kristna till förbön. Kjell var ledare för organisationen Förebedjare för Sverige och umgicks med kristna ledare från olika kyrkor och samfund. Detta är något som vi som familj bejakar och önskar få större utrymme i vårt land i vår tid också. Vi som familj läser Världen Idag med glädje och stor behållning. Vi tycker att tidningen har en viktig funktion i Sverige.
Jag vill därför avsluta min kommentar med att önska Guds välsignelse över Ruben och tidningen. Jag hoppas att vi skall kunna ta upp lärofrågor till samtal utan att för den skulle slå ner modet på dem som vill stå upp för sin trosuppfattning.
Nedrivna kyrkväggar-kyrkan ut till folket
Jag nämnde om att vi också skall ge oss själva till Gud och till medmänniskorna.
I min inledning till bönekvällen talade jag om hur viktigt det är att gamla "vetekorn" i form av nostalgi från forna tider får dö för att något nytt skall växa fram och ge liv. Något nytt som berör dagens ungdom, de arbetslösa, sjuka och nyligen varslade. (Egentligen är det samma Guds evangelium, men kanske i nyare former och uttryckssätt)
Jag sa också hur viktigt det är att bitterhet och oförsonlighet får bäddas ner i jorden för att vi skall få se frid, försoning och harmoni ta plats. Vi måste lägga ner vårt behov av att ha rätt och få vår vilja igenom.
Jesus är vårt bästa exempel. Han gav sig helt själv och la av allt för att bli som en av oss. Jesus blev en tjänare, ja han tvättade till och med lärjungarnas fötter för att visa oss ödmjukhetens väg.
Jag läste också den drömsyn som jag kopierat in här från http://www.bed.nu Drömmen handlar om hur kyrkväggarna raseras så att de kristna blir synliga för samhället. Det är det som jag brinner för-att föra evangeliet ut till Svensson, Pettersson, Andersson, Smirnov och Abdullah
Drömsyn natten till lördag den 20 sept. 2008 av evangelist Alf Egil Olsen, Tromsö
En stor ängel står och håller i sin hand något som liknar ett stort nystan. Så kastar han iväg det med stor kraft. Jag ser hur han håller det i ena handen medan nystanet susar genom luften. Nu är plötsligt nystanet väldigt stort.
Det träffar kyrkobyggnader med våldsam kraft. Krossar väggarna och far ut igenom andra sidan med samma kraft. Jag ser nystanet fortsätta genom staden och det träffar ständigt nya kyrkobyggnader. Det är en stark och nästan skrämmande syn.
Så är det slut på nystanet och en annan ängel börjar dra i den andra trådändan. Då blir jag orolig och frågar: "Varför gör ni så här? Skall ni fördärva oss?" Den första ängeln svarar: "Detta är tvunget att ske för inte de kristna ska bli historia! Få vet vilka de är och ingen har sett till dem...."
Så drar båda änglarna i var sin trådända, och människorna dras ut ur byggnaderna som med en not.
Då hör jag en annan röst: "Tiden kommer, ja den tiden är nu, då sanna tillbedjare skall tillbe mig i ande och sanning! Mitt hus skall vara ett bönens hus, men ni har gjort det till allt annat. Åter säger jag: Ropa till mig, så ska jag svara dig. Det har kommit in så mycket av världen i mitt folk och i deras tankegång så det fyller upp mitt hus. Ni behöver städa ur huset så min härlighet kan ta plats. Detta sker med överlåtelse, uppläsning av Skriften, bön och fasta."
(Jag ser en ny typ av byggnader/kyrkor eller vi kan säga gamla om du vill. Där är inte många rum och aktiviteter.) Men de liknar gamla kyrkor där folk är samlade för att tillbe GUD.
Det är som en fullsatt kyrka och ett hav av kristall som ropar: Helig, helig, helig!
Guds folk är ute bland folket där de är och i deras hem. De är Herrens händer och fötter och de går bara till kyrkan för att tillbe. Jag känner en stark närvaro....
Evangelist Alf Egil Olsen
