Bengt Sjöberg

Bullgerillan gör en insats på dramatisk Oxhälja marknad
Man räknade med cirka 150 000 besökare med cirka 1 200 marknadsstånd på Oxhälja marknad i Filipstad som är en av de största, ja kanske den största marknaden i Sverige. Den är alltid första helgen i september, en helg som antingen badar i skön höstsol eller som innebär regn och ett hav av paraplyer. Vi hade annonserat i Filipstads Tidning efter ett tusen kanelbullar och tidningen kom även och gjorde ett reportage när jag bakade tillsammans med två av ungdomarna. Journalisten fick provsmaka och dagarna innan marknaden kunde man se två helsidor i tidningen om våra förberedelser för Bullgerillan. Nu tyckte vi inte att det räckte att bara baka och se över vårt förråd av litteratur och tidningar. Nej, vi kände ett behov av att samlas till bön och andlig förberedelse tre kvällar i rad. Klockan 22 på fredagskvällen drog vi ut på staden. Vi var 13 personer denna gång. Innan vi gick upp mot Parkhallen knäppte vi på nytt våra händer till bön. De som kom från Hällefors berättade att de sett en hemsk olycka i Persberg. Kanske någon blivit allvarligt skadad?
Först träffade vi några ungdomar som glatt kom springande mot oss. Efter det stötte vi på socialarbetare från Storfors och Filipstads kommuner. Vi beslöt att ha kontakt med varandra under helgen och vi utbytte mobilnummer, något som visade sig vara helt rätt med tanke på kvällens utveckling. Vi såg ett medelålders par som försökte ta sig hemåt, men deras fötter ville inte åt samma håll som de tänkt sig. De vinglade hit och dit och stannade upp för att ta en koppa kaffe och kanelbulle. Generöst sträckte de fram en Selma mot oss, men vi försäkrade att kaffet var gratis. Vi drog vagnarna förbi det stora öltältet från vilket man kunde höra ett starkt sorl. Många vuxna var påtagligt berusade. Efter ett tag fick vi höra att en 17-årig pojke från Hällefors blivit påkörd i Persberg och dött. Det var den olycka som vi hört om tidigare på kvällen. Oro, förtvivlan och misstro spred sig bland ungdomarna på marknaden.
– Inte kan han vara död. Så fort dör man väl inte? Sa en pojke.
– Jag har faktiskt pratat med hans släkting. Tror du jag ljuger om en sådan sak, skrek en förtvivlad flicka medan tårarna rann nedför hennes kinder.
Ungdomarna samlades i små klungor och grät hejdlöst medan andra var så drogpåverkade att de bara skrattade och drog vidare. Vi insåg snart att här måste vi kalla in folket från socialkontoret och kommunens POSOM-grupp. (Psykiskt och fysiskt omhändertagande) Socialsekreteraren Ingmarie Ranström kontaktades och hon drog igång en samtalsgrupp och ringde och väckte prästen i Hällefors som ordnade med att ta emot förtvivlade ungdomar i kyrkans hus i Hällefors. Ett gäng ungdomar satte sig utanför Strandvägsskolans kök och grät och vi slog oss ner bland dem och försökte prata och trösta. Saft och bullar plockades fram och vi fick bra kontakt med dessa ungdomar.
Ungdomarna i Bullgerillan fick snart reda på den döde pojkens namn. Det visade sig vara en pojke som alltid brukade vara med på New X-perience. Bland vimlet på marknaden märktes annars just ingenting. Folk drog fulla fram och tillbaka. Det ena bråket efter det andra avlöste varandra och ungdomar stod och spydde och låg i skogen och mådde dåligt. Vi gick fram till dem och frågade hur de mådde. Någon som låg och sov puttade vi på för att se om han var vid liv. Vi fick telefon från socialsekreteraren som undrade om jag kunde komma och hjälpa till vid olycksplatsen. Ett gäng på ett 40-tal ungdomar hade samlats på vägen vid olycksplatsen. De ville vara där deras kamrat blivit påkörd och nu utgjorde de en trafikfara. Några av dem var så kraftigt berusade att det när som helst kunde inträffa ytterligare en olycka. Polisen lyckades inte få iväg dem från vägen. Nu undrade Ingmarie Ranström om jag kunde följa med i en bil till ungdomarna och hålla en kort minnesstund och andakt för att sedan kunna få bort ungdomarna från det farliga vägavsnittet. Jag lovade att följa med, men när vi efter en stund på nytt fick kontakt med polisen fick vi meddelande att ungdomarna åkt till kyrkan i Hällefors.
Bullgerillan avstyrde allvarlig misshandel
För vår del var dock inte marknaden slut. Vi gick en runda till på staden och drog oss ner mot second hand-butiken Öppen Hand som var vår lilla bas i Filipstad. Plötsligt hörde vi ett skrik och en duns. Vi såg hur en pojke slogs till marken. Några andra pojkar började sparka på den liggande pojken. Det var en otäck och irriterad stämning, men Joel och Johannes gick fram till dem som sparkade på pojken. Den slagne pojken hade bara frågat efter vägen till Vasagatan. DET var anledningen till misshandeln. Misshandeln fortsatte och vi i Bullgerillan skrek allt vad vi kunde att de ska ge sig. Johannes gick emellan den attackerande pojken och han som låg på marken och försökte lugna ner stämningen.
– Fixa en kniv, ropar den aggressive pojken. Då tog jag fram min mobiltelefon och ringde till polisen och ambulansen. När den aggressive pojken förstod att polisen snart kan vara på plats sprang han iväg till en bil full med ungdomar. Han hoppade in i bilen och den for iväg med en rivstart. Johannes, Robert och Joel tog av sig sina jackor och bredde över den slagne pojken som låg och skakade och frös, förmodligen rejält chockad. Det rann blod ur hans mun och han klagade över stark smärta i magen. Jag ringde på nytt 112 och man försäkrar att ambulansen är på väg. Pojkarna försökte lugna den slagne och de kollade att han hade fria andningsvägar. Sekunderna och minuterna kryper fram, men efter en stund glider ambulansen in på området. Även polisen kom och tog vittnesuppgifter medan vi såg hur ambulansen åkte iväg mot Kristinehamn. På vårdcentralen i Filipstad hade man stängt. Man hade inte tänkt att det fanns något behov av jour trots att staden invaderades av cirka 120 000 besökare.

Har lärt mig mycket idag i Malmö var gränserna går för ideellt arbete. I morn hem till Filipstad som rustar för OXHÄLJA marknad, en av Sveriges största marknader. I många år brukade vi vara ute med BULLGERILLAN och vi laddade med 1000 bullar. Så fort det rasslade till i gatan, då vi kom med våra fullastade kundvagnar, sprang ungdomarna oss till mötes. Ibland avstyrde vi slagsmål och vi skjutsade hem stupfulla ungdomar. Vid ett tillfälle fick vi försöka ta hand om förtvivlade ungdomar som såg sin vän dö på gatan. Tänk så många fina ungdomar vi mött och haft fantastiskt trevliga och djupa samtal mitt i natten. Nu säger knän och rygg nej till detta engagemang.
Utanför Förvaltningsrätten/Migrationsdomstolen hittar man denna skulptur.

Jag såg nu på morgonen att jag lagt ut nästan samma länk två gånger om den glädje som jag kände över vår dopgudstjänst. Men jag tar inte bort inläggen. Lägger idag ut en bild på en dubbel regnbåge som min fru och jag såg förra veckan då vi var i Dalarna.
Vi hade flera saker som vi bad till Gud om. Allvarliga böneämnen för olika människors behov av hjälp, räddning och ledning inför framtiden.
När vi bett klart tittade vi ut och såg denna vackra dubbla regnbåge.
Idag är jag i Malmö och ska för första gången vara juridiskt ombud i Migrationsdomstolen. Målet gäller en kvinna som blivit torterad. Jag ber att hon ska få kraft, mod och styrka att våga berätta allt som hon varit med om.Jag har försökt, så att hon främst ska få möta kvinnor idag, både som tolkar och i rätten. Någon manlig nämndeman blir det kanske, men det ska säkert gå bra.
Vi väntar också på svar angående en ung pappa som tagits i förvar. hans mycket unga fru och 2-årige lille son är skräckslagna över att poliser stormade in i deras lägenhet och tog den unge mannen.

Är såå tacksam för gudstjänsten i söndags. Vi hade dop och vi fick be för nya människor som tog emot Jesus i sina hjärtan. Nu blir det mer dopundervisning. Flera nya åhörare. Gudstjänsten tolkades till svenska och farsi och Daniyel Tavackolian talade på engelska om hur han redan som 5-åring i Iran hörde Gud tala till honom. Uttagen bland 500 ungdomar fick han lära sig allt om islam, hadhiterna och han kunde halva koranen utantill. Gud talade till honom att han fick be på sitt eget språk och tacka Gud för bönesvar på sitt eget språk och han fick senare veta att man kan leva i en relation med Jesus. Spännade vittnesbörd! Efter fikapaus blev det mera "möte" med förbön och undervisning.
I höst ska vi fortsätta med undervisning för dem som vill gå vidare i sin tro och det blir med all säkerhet dop igen efter en tid av undervisning.

Är såå tacksam för gudstjänsten idag i Hällefors. Vi hade dop och vi fick be för nya människor som tog emot Jesus i sina hjärtan. Nu blir det mer dopundervisning. Flera nya åhörare. Gudstjänsten tolkades till svenska och farsi och Daniyel talade på engelska om hur han redan som 5-åring i Iran hörde Gud tala till honom. Som 12-åring blev han uttagen bland 500 ungdomar att lära sig allt om islam, hadhiterna och han kunde halva koranen utantill. Gud talade till honom att han fick be på sitt eget språk och tacka Gud för bönesvar på sitt eget språk och han fick senare veta att man kan leva i en relation med Jesus. Spännade vittnesbörd som också finns i bokform. Daniel lämnade ett antal ex till försäljning. Efter fikapaus blev det mera "möte" med förbön och undervisning. Trots att mötet höll på rätt så lång tid kändes det jättefräscht och aldrig långsamt. Spänningen var på topp hela tiden. Vilket vittnesbörd! I bussen hem var afghanerna och iranierna så glada. En man sa att detta var den bästa dagen i hans liv. Tänk att man får vara med om allt detta. Vilken glädje och välsignelse!
Här ett kort från dopet:

Tre olika instanser inom olika enheter på Migrationsverket har förklarat för en familj från Afghanistan att DE INTE SKA UTVISAS. För att verkligen kolla detta ärende har jag hjälpt familjen att ringa och boka tider och höra om regler och bestämmelser. Trots detta kommer poliser idag och väcker familjen och för bort mannen i familjen. Han sätt i förvar på Polishuset i Karlstad med risk att skickas till förvar/flyktingfängelse i väntan på familjens utvisning. Förtvivlade ringer de till mig och jag åker genast till familjens asylboende. Där ringer jag Gränspolisen och får direkt kontakt med chefspolisen som menar att hela familjen ska utvisas och polischefen menar att det är HAN som bestämmer. Då ringer jag Migrationsverket i Solna som haft hand om ärendet under drygt ett år. De säger att DET FINNS INGEN ANTECKNING OM ATT FAMILJEN GÖMT SIG ELLER BETETT SIG PÅ ETT SÅNT SÄTT ATT DE SKALL UTVISAS. Deras sk Dublinbeslut ÄR SLUT och HAR UPPHÖRT. De ska göra en vanlig asylansökan. I Solna menar man att jag inte bör ge mig eftersom det verkar vara något märkligt med polischefens beslut. Ringer honom och han svarar att jag kan ju överklaga. När jag säger att jag måste ha ett underlag för att överklaga och veta vad jag ska skriva, svarar han att han INTE tänker ge mig några sådana uppgifter.
Ringer då Migrationsverket i Karlstad och en handläggare säger att hon ska prata med sin chef och sen återkomma till mig. Det gör hon inte kl.11 och inte kl12 och inte kl 2 trots påstötningar. Senare på eftermiddagen ringer jag igen flera gånger samt skriver tre mail. Strax innan de stänger skickade de ett mail där de ber om ursäkt för att familjen fått motstridiga uppgifter på grund av att flera handläggare varit inblandade. Så här skriver de:
Olyckligtvis har det i deras ärenden varit många personer och olika myndigheter inblandade. Migrationsverket har skilt sig från ärendet då verkställigheten av besluten överlämnades till polismyndigheten i Värmland. Polismyndigheten i Värmland är nu handläggande myndighet.



I samband med att ärendet överlämnades skedde ett missförstånd som rörde den tidsfrist som personerna haft för att överföras till Italien. Migrationsverket hade inte kännedom om att polismyndigheten förlängt tidsfristen för överföringen till och med17 juli 2013 varför vi trodde att tidsfristen för överföringen gått ut. Därav informationen till familjen att de kunde söka asyl i den så kallade normalprocessen. Efteråt framkom att tidsfristen redan var förlängd varför den information som lämnats är felaktig. Vi avser tala med familjen om detta för att berätta om detta missförstånd och förklara hur situationen ser ut och så klart be om ursäkt för detta missförstånd. Dock är det alltså polismyndigheten i Värmland som är verkställande myndighet. Om ni vill klaga på överföringen finns möjligheten att ansöka om verkställighetshinder hos en av Migrationsverkets förvaltningsprocessenheter.
Med vänlig hälsning

Elin Lundström
Teamledare för återvändandeteamet
Migrationsverket
Verksamhetsområde mottagning
Mottagningsenheten i Karlstad
Box 616, 651 13 Karlstad
Telefon 010-485 0114
Då skriver jag brev till Migrationsverket i Kållered, Göteborg. De svarar så här:
Hej!
Jag har tidigare arbetat som beslutsfattare på Dublinenheten men arbetar sedan ett år på Ulfs enhet med andra ärenden. Ulf bad mig titta på detta. Såvitt jag kan se handlar det om huruvida personen var avviken eller ej och om eventuell förlängning av tidsfristen skett innan den ursprungliga sexmånadersfristen för överföring gick ut vilket jag förstår var den 16 juli 2012.

Jag kan se i våra system att ärendet överlämnades till polisen för verkställighet den 8 juli 2012. Efter överlämnandet är det polismyndigheten som ansvarar för ev. förlängning av tidsfristen. Tidsfristen kan förlängas till 18 månader vid ett avvikande/undanhållande från första acceptdatum. Förlängning måste ske innan den första fristen går ut. Huruvida detta skett eller inte går inte att se i våra datasystem. Jag kan däremot se att polisen efterlyst honom den 13 juli 2012. Har alltså förlängning skett innan den 16 juli på grund av att han var avviken då är beslutet fortfarande verkställbart. Mottagningspersonalen har registrerat honom som avviken i våra system efter att fått ta del av polisens efterlysning. Det synes alltså som att polisen bedömt honom som avviken inom den ursprungliga fristen. Jag kan tyvärr inte bedöma om detta är riktigt eller inte utan eventuella oklarheter får i så fall redas ut av mottagningspersonal och polis huruvida han varit avviken eller inte.
Med vänlig hälsning
Eva Norstedt

Polisen sa till mig att de besökte familjen den 18 juli och då var de inte hemma. JAG ÄR SÄKER PÅ ATT JAG BESÖKTE FAMILJEN DEN 18 JULI OCH ATT DE VAR HEMMA DÅ. De var inte avvikna. De hade inte fått något förbud att gå ut, besöka någon vän eller ta en promenad.
Hur kan polisen påstå en sak utan att komma med bevis?
Varför fungerar kommunikationen mellan olika myndigheter så dåligt?
Varför bryr man sig inte om att det finns en 2-årig son i familjen och två sjuka barn som riskerar att totalt bryta samman?
Varför låter man inte familjens juridiska ombud få information i ärendet?
Varför tar man inte hänsyn till Barnkonventionen?
Jag hoppas få fram fakta i morgon. Jag hoppas att jag ska få hjälp att få ut polisens journalhandlingar och diarieförda beslut och se vilket datum de fattade beslutet att utvidga Dublinförordningen till 18 månader.
Familjen har upplevt hot, mord och våld och trodde att de skulle få lugna och ro i Sverige. När ska eländet ta slut?
När ska man agera humant?
Är det någon som tänker på barnen? PÅ den 2-årige sonen som saknar sin pappa. På mamman som mist en son i hemlandet?
Många frågor-få svar. Kanske morgondagen ger svar då jag hoppas få prata med den advokat som utsetts i förvarsfrågan

www.varldenidag.se/nyhet/2012/08/13/Migrationsverket-leker-med-kyrkan/
Idag har tidningen VÄRLDEN IDAG en intervju med mig och Migrationsverkets rättschef, Mikael Ribbenvik om hur det gått med dem som konverterat från islam till kristen tro runt om i våra kyrkor i Sverige.
Det är kanske ett utmanande uttryck jag använder när jag påstår att Migrationsverket leker med oss i kyrkorna, men läser du om det som hänt med Taher, så förstår du vad jag menar.

”Migrationsverket leker med kyrkan”
Efter en lång tids påtryckningar kom Migrationsverket med ett rättsligt ställningstagande för religion och konvertering som asylskäl i februari i år. Men nu ifrågasätts om man efterlever ställningstagandet.
– De verkar inte följa sina egna rekommendationer, säger Bengt Sjöberg, pastor med lång erfarenhet av asylärenden.

Pastor Bengt Sjöberg fortsatt kritisk till Migrations¬verkets inställning till konverterade människors trovärdighet. Foto: Arkiv
Bengt Sjöberg var en av många som tryckte på för ett förtydligande kring asylprocessen för människor som bytt religion antingen i hemlandet eller sedan de kom till Sverige.
Av två nästan identiska fall kunde det ena leda till permanent uppehållstillstånd och det andra till avslag. Ett lotteri, menade Sjöberg.
I början av året kom så ett rättsligt ställningstagande "angående religion som asylskäl inklusive konverte-ring", och till en början verkade en reell förändring vara på väg.
– I samband med att rättschefen upprättade det rättsliga ställningstagandet, ombads jag skicka in några ärenden som kunde fungera som typexempel.
Av dessa sex har fem fått ett positivt svar. När vi möttes i Sveriges kristna råds arbetsgrupp för migration i juni, var vi glada över ställningstagandet och flera vittnade om positiva besked. Samtidigt sa vi att det får inte vara så att bara de som har kontakter eller vänder sig till vissa advokater och juridiska ombud lyckas. Rättschefens rekommendationer måste följas av medarbetarna ute i verkligheten.
Bengt Sjöberg, som varje vecka är i kontakt med kyrkor runt om i landet och hjälp till i asylprocesser, me-nar dock att det han hör från olika håll tyder på att det mesta är som det var innan ställningstagandet kom.
– Bara de senaste veckorna har jag talat med flera kyrkliga företrädare som är frustrerade, de tycker att de gjort allt som krävs för att bevisa att en person på allvar blivit en kristen, ändå får de avslag på avslag.
Han tar ett eget exempel med en afghansk man, Taher Khademi, som blivit kristen i Sverige och som under en tid regelbundet deltagit i kyrkans verksamhet. Migrationsverket avslog asylansökan eftersom man ansåg att få visste om att han blivit kristen.
När man från kyrkan motbevisade detta och berättade om offentliga framträdanden blev svaret att man syftat på att inga afghaner kände till hans nya trosriktning. När även detta motbevisades genom namnin-samling bland ortens afghanska befolkning, hävdade man att de syftat på att inga afghaner i hemlandet känt till att han är konvertit.
– Då skrev jag ett brev till Migrationsverkets rättschef, jag menar att de bara trollar med ord och uttryck, det känns som att de ibland leker med oss i kyrkorna i de här frågorna.
Allt hänger på trovärdighetsfrågan, menar Sjöberg, och det är där han anser att Migrationsverket brister.
– Även om man inte helt och fullt av olika skäl kan redogöra för varje detalj i sin tro, ska man enligt det rättsliga ställningstagandet ta hänsyn om omgivningen uppfattat att man blivit kristen, men det upplever jag inte att man gör i dag.
Ett annat problem han möter är att människor som blivit kristna, direkt eller indirekt får uppmaningar att vara tysta om sin tro och att det då går bra att återvända till hemlandet.
– Man kan säga att vi tror inte att detta kommit till ditt hemlands kännedom eller att eftersom vi bedömer att du inte varit missionerande i Sverige så kommer du inte att få problem. Detta vittnar om en djup okunskap.
Rättschefen på Migrationsverket, Mikael Ribbenvik, säger till Världen idag att han känner igen reaktionerna.
– Jag har varit med om det tidigare, man har hoppats länge på förändring och känt en frustration över att få avslag, och så kommer äntligen ett rättsligt ställningstagande och man läser det med vissa ögon och är tacksam. Sedan kommer en rekyl när man tycker att inget har förändrats och man känner besvikelse för att ärenden man jobbat med fått avslag. Men detta är fortfarande bevis- och bedömningsfrågor och håller man inte med om vår bedömning kan man alltid gå vidare till domstol.
Just domstolarnas roll är något Ribbenvik understryker. Han tycker att det pågår för lite dialog mellan dessa och de som företräder asylsökande. Efter ungefär ett halvår utvärderar Migrationsverket hur ett rätts-ligt ställningstagande efterlevs, något som kommer att ske även när det gäller konvertitfrågan.
– Jag håller inte med om att vi inte skulle följa vad som är skrivet i ställningstagandet. Däremot följer vi inte kyrkornas tolkning av riktlinjerna, eller exempelvis RFSL:s tolkning när det gäller hbtq-asylärenden. Men det kan man inte ta som intyg för att vi inte följer rättsliga ställningstaganden.
Ribbenvik menar att man ska komma ihåg att det finns individer som kan påstå sig ha konverterat bara för att få stanna i Sverige.
– Det står inte, som en del verkar tro, att alla som konverterat ska få uppehållstillstånd. Men våra beslut ska ha marginaler, om en person som säger sig ha konverterat men egentligen bara gjort det för att få stanna, så är det bättre än att det omvända sker, säger Mikael Ribbenvik.

Vilket fint kort på vår äldste son som är hemma nu i sommar, men som återvänder med sin fina familj till Pakistan.
Jag la ut denna bild på Facebook och fick över 80 gilla-markeringar och visst ser de stiliga ut på kortet. De var på väg till ett bröllop.