Vägen in i svenska samhället kan vara lång
Vi förstår alla att vägen in i det svenska samhället ofta kan vara både lång och svår. Idag ska jag berätta om hur ett näst intill omöjligt ärende löstes efter mer än ett år av fruktlösa försök.
Aida (fingerat namn) kommer från en arabiskt land. Hon är svårt sjuk och är ständigt sängliggande. Hon har sin dotter med familj i Sverige som hjälper henne med det mesta.
När Aida fick permanent uppehållstillstånd började resan in i det svenska samhället. En hel del kunde göras med hjälp av fullmakt, men för att få ID-kort måste personen själv infinna sig för att ta kort och registrera ansökan. Man måste även personligen komma och hämta sitt färdiga ID-kort. Kortet är nödvändigt att ha vid olika ekonomiska transaktioner, som att till exempel hämta ut sin introduktionsersättning.
Förut var det ofta problem med ID-kort som bankerna utfärdade. Jag följde med en man som fått PUT och som startat en firma, men han fick nej av banken eftersom han inte hade alla papper i ordning som banken behövde. När vi gick till den bank där jag är kund och jag intygade att mannen var den han sa sig vara, gick det dock bra. I ett annat fall hade jag SVT Värmlandsnytt med mig när jag och en burundisk kvinna kom i samma ärende. Då blev det nej hos banken.
Aidas dotter och kommunens integrationssamordnare har under mer än ett år försökt hitta en lösning, men inte lyckats. Förutsättningen var bland annat att hitta en liggande transport som kunde köra de cirka 9 milen in till Skatteverket i Karlstad. Till sist gav man upp alla försök, men ICA-butiken som hittills hjälpt till med utbetalningarna krävde ett ID-kort.
Jag har varit familjens juridiska ombud och försökt stötta familjen och Aida på olika sätt. För en vecka sedan tänkte jag göra ett sista försök att hjälpa till. Kanske kunde Skatteverket ta med sig kamera och besöka Aida i hemmet och ordna med alla handlingar?
Jag började med att ringa till Skatteverket vilket visade sig vara omöjligt. Man uppmanades att skriva e-mail eller fylla i blanketter. Jag satte mig vid datorn och skrev och fick ett automatsvar att min fråga hade skickats till en handläggare i Stockholm som skulle höra av sig.
Eftersom Aida inte kan sitta och vänta i ett väntrum, utan behöver få komma in direkt på en avtalad tid och sitta i sin rullstol försökte jag ändå ringa. Jag fick prata med en kvinna i receptionen. Hon gav mig fem direktnummer att ringa. De fyra första svarade inte, men på det femte numret svarade en dam som berättade att hon inte längre jobbade med dessa frågor. På min enträgna fråga lovade hon att gå ner i korridoren och säga till en handläggare att ringa upp mig senare. Under tiden kunde jag kanske ringa ”Liggande sjuktransport” tyckte damen. Det var ungefär lika svårt att komma fram där, men efter flera försök och lång väntan i olika köer fick jag veta att ”Liggande sjuktransport” endast körde till sjukhus och vårdinrättningar. Vad skulle vi nu ta oss till? De bad mig ringa till Värmlandstrafik och ”Liggande färdtjänst”, men då måste man först ansöka om färdtjänst på en blankett. Utredning om hälsan måste göras och läkarintyg och utredning av socialen måste göras. Sen får man vänta i tre veckor på beslut. Jag tog fram blanketten och började fylla i. Då ringde de från Skattverket och berättade att de tänkte göra ett undantag. Aida var välkommen en halvtimme innan ordinarie öppettid och man lovade att hon skulle få ta kortet på samma plats på Skatteverket och inte behöva åka ner till polishuset på andra sidan stan för att ta fotot. Vi fick ett datum, men hur skulle vi hinna med att få färdtjänstbeviset klart?
Jag reste hem till Aida och träffade dottern som glatt berättade att de tidigare sökt och fått färdtjänstbevis. Nu gällde det bara att få tag på en taxi som kunde ta rullstol och bår. Efter några telefonsamtal var allt ordnat och resan är beställd. När det sedan blir dags att hämta det färdiga Id-kortet måste Aida på nytt själv ta sig in till Karlstad för att personligen hämta kortet. Man har haft erfarenhet av andra svårt sjuka personer som inte kunnat åka och hämta sitt Id-kort. Man hade till och med försökt med att den polis som var med då fotot togs via fullmakt åkte till Skatteverket för att hämta ut kortet, men det hade man inte fått göra. Eftersom det tydligen fuskats med ID-kort och säkerheten måste vara 100% var man tvungen att själv hämta kortet.
Vi hör talas om byråkrati i andra länder, men mitt i vårt ordnade samhälle där vi upprätthåller rättssäkerhet och ordning krävs det människor som inte ger upp i första taget.
Kristna afghaner tvångsmatas i polisarrest!
Hungerstrejkande kristne afghanen Ramin, som sitter i migrationsverkets förvar i Åstorp,
hotas med att bli tvångsmatad i polisarrest. Även i övrigt har Ramin redan i förvaret utsatts för allehanda förnedrande behandling av tjänstemän som bara följer order.
Ramin protesterar mot att han som skyddsbehövande kristen afghan först hålls i förvar med
muslimska landsmän som hotar ange honom i hemlandet och sedan vägras att bli hörd avseende det verkliga hot som föreligger.
I Ramins fall har Migrationsverket brutit mot en lång rad föreskrifter som verket inför allmänheten påstår sig följa. Trots att verket vet att han tagit avstånd från islam vägras han asyl och verket underlåter att ens undersöka saken närmare.
I Ramins fall har en hel församling och dess pastor stämplats som lögnare när de vittnat om hans genuina kristna engagemang i deras kyrka. Kyrkan frågar sig med all rätta hur verket
kan på detta sätt inta en fientlig hållning till en tro som är en viktig del av den svenska identiteten.
Ramin har ingen avsikt att anonymt lida den martyrdöd som verket planerat åt honom.
Mer info här:
ATT UTVISA SKYDDSBEHÖVANDE
För Ramin och Ali är väntan på migrationsverkets förläggning i Åstorp närmast att jämställa med
”death row”. De ser att de ska bli nya martyrer i kampen för religionsfrihet och rätten att välja fredag istället för krig, kärlek istället för hat.
Andra landsmän står inför samma hot. Ändå fortsätter främst hazarer från Afghanistan att söka till kristendomen och skaran av kristna hazarer växer ständigt i direkt strid med de fördomar som inte bara frodas utan uppmuntras hos både verket och i våra domstolar.
Det är två kristna konvertiter från Afghanistan som migrationsverket till varje pris skall skicka ut till hemlandet. Båda två är döpta och aktiva i en församling där de är väl kända och uppskattade som medlemmar. Ingen har där haft anledning att betvivla äktheten i deras konvertering, men, Migrationsverket tror inte att afghaner konverterar på riktigt.
Handläggningen styrs av en rad lagar både inom Sverige och inom EU som i just dessa fall givits en tolkning som är helt främmande för lagens andemening och syfte. Den som kan visa att det är mer sannolikt att han är skyddsbehövande än att det inte är så skall beviljas asyl. Både Ramin och Ali har pekat på ena rättsliga bristen efter det andra men, de talar för döva öron. Deras rättsgrunder liksom deras faktiska förhållanden struntar man i.
Pojkarna förvaras med muslimska landsmän som vid bevittnande av deras kristna tro och besök av kristna
vänner hotat att ange dem i hemlandet, men, våra myndigheter bortser ifrån hotet och faran.
När rättvisan blir döv, stum och blind har Ramin och Ali inlett hungerstrejk i hopp om att någon skall en
stund se vad som pågår. Kanske de på detta sätt i vart fall inte kommer att dö helt anonymt?
Skrivet av vänner till de afghanska männen.
Välsignad dag
Har idag kämpat mot stelbent byråkrati och lyckats forcera en mängd hinder. Gläds dessutom över ett enormt bra samarbete med diverse myndigheter och Svenska Kyrkan som idag visat prov på en verklig generositet och välvilja att stötta mig i arbetet med att besöka och försöka hjälpa några asylsökande.
Måste även uttrycka tacksamhet till en handläggare på Migrationsverket som idag berättat att han ska ge uppehållstillstånd för de tre barnen som fastnat i Syriens inbördeskrig då föräldrar, vänner och barn skildes åt på ett mycket tragiskt sätt utan att kunna fly tillsammans. Nu ser det ut som om mor och barn kan återförenas, men om pappan lever eller är död vet ingen.
Denna välsignade och spännande dag började med att Maud och jag hade en bönestund då vi bad att allt skulle få gå smort idag. Tack för bönesvar+ extra välsignelse!
Måste även uttrycka tacksamhet till en handläggare på Migrationsverket som idag berättat att han ska ge uppehållstillstånd för de tre barnen som fastnat i Syriens inbördeskrig då föräldrar, vänner och barn skildes åt på ett mycket tragiskt sätt utan att kunna fly tillsammans. Nu ser det ut som om mor och barn kan återförenas, men om pappan lever eller är död vet ingen.
Denna välsignade och spännande dag började med att Maud och jag hade en bönestund då vi bad att allt skulle få gå smort idag. Tack för bönesvar+ extra välsignelse!
Andlig hunger
Har läst i en tidning att kristendomen är förpassad till något gammalt skåp för dem som är intresserade av traditioner, men knappast för den moderna människan. Pyttsan! Hur kan det komma sig att var femte svensk ber till Gud varje dag? Hur kan det komma sig att tre personer idag bett mig om att få bli kristna? Hur kan det komma sig att en svensk medelålders man kommer in på Erikshjälpen idag och visar vad Gud talat till honom om i natt? Han hade en otroligt välformulerad krönika där han beskrev Guds kärlek och vägledning i livet. Efter ett turbulent liv har mannen funnit trygghet och utstrålade ett lugn och välbefinnande. Det finns verkligen en andlig hunger idag i vårt land, men vad gör kyrkan för att mätta de hungrande? Serveras ett urvattnat evangelium, tomma ord och välputsade fraser eller Guds kraft?
Migration, aktivism och kristet ansvar
– en kväll om svensk flyktingpolitik och kristet engagemang
Plats: Smyrnakyrkan, Haga kyrkogata 2, Göteborg.
Tid: 20 november kl. 18.30
Fika finns att köpa innan mötet i Smyrnakyrkans kafé
Det har alltid varit en del av den kristna traditionen att stå upp för utsatta och marginaliserade människor, att bjuda in främlingen och ge den törstige att dricka. Men vad gör en kristen som upplever svensk migrationspolitik som orättfärdig? När säger man ifrån och hur?
Allt fler kristna engagerar sig idag för en humanare flyktingpolitik. Den ekumeniska bredden är stor och uttrycken för engagemanget är många. Nattvardsfirande utanför migrationsverkets lokaler eller blockader av flyktingförläggningar i samband med utvisningar har för många blivit naturliga uttryck för den kristna tron.
I samband med Kyrkornas globala vecka bjuder Smyrnakyrkan i samarbete med Svenska missionsrådet och Gemensam Framtid in till en kväll för samtal och inspiration.
Talar gör bland andra Bengt Sjöberg och Gustaf Frisell. Bengt Sjöberg är pastor från Filipstad med ett djupt och mångårigt engagemang för flyktingar. Bengt kommer bland annat att berätta om svensk migrationspolitik och sitt eget engagemang i migrationsfrågan. Gustaf Frisell kommer från kommuniteten Oikos och det aktionsbaserade kristna nätverket Dessa mina minsta som tillsammans med systrarna i Alsike kloster nyligen fick Kristna fredsrörelsens ickevåldspris. Gustaf kommer att berätta om hur de i sitt arbete för en mer välkomnande flyktingpolitik använder allt från sociala medier till civil olydnad och varför de valt denna väg. Det blir också panel- och gruppsamtal.
Arrangörer: Smyrnakyrkan, Svenska missionsrådet och Gemensam Framtid
Plats: Smyrnakyrkan, Haga kyrkogata 2, Göteborg.
Tid: 20 november kl. 18.30
Fika finns att köpa innan mötet i Smyrnakyrkans kafé
Det har alltid varit en del av den kristna traditionen att stå upp för utsatta och marginaliserade människor, att bjuda in främlingen och ge den törstige att dricka. Men vad gör en kristen som upplever svensk migrationspolitik som orättfärdig? När säger man ifrån och hur?
Allt fler kristna engagerar sig idag för en humanare flyktingpolitik. Den ekumeniska bredden är stor och uttrycken för engagemanget är många. Nattvardsfirande utanför migrationsverkets lokaler eller blockader av flyktingförläggningar i samband med utvisningar har för många blivit naturliga uttryck för den kristna tron.
I samband med Kyrkornas globala vecka bjuder Smyrnakyrkan i samarbete med Svenska missionsrådet och Gemensam Framtid in till en kväll för samtal och inspiration.
Talar gör bland andra Bengt Sjöberg och Gustaf Frisell. Bengt Sjöberg är pastor från Filipstad med ett djupt och mångårigt engagemang för flyktingar. Bengt kommer bland annat att berätta om svensk migrationspolitik och sitt eget engagemang i migrationsfrågan. Gustaf Frisell kommer från kommuniteten Oikos och det aktionsbaserade kristna nätverket Dessa mina minsta som tillsammans med systrarna i Alsike kloster nyligen fick Kristna fredsrörelsens ickevåldspris. Gustaf kommer att berätta om hur de i sitt arbete för en mer välkomnande flyktingpolitik använder allt från sociala medier till civil olydnad och varför de valt denna väg. Det blir också panel- och gruppsamtal.
Arrangörer: Smyrnakyrkan, Svenska missionsrådet och Gemensam Framtid
Migrationsverket positivt till dialog
Här skriver Världen Idag om att Migrationsverket ser positivt på utbildning om kristen tro och dialog med kyrkorna i migrationbsfrågor.
Här är början på artikeln i ViD
Migrationsverket öppnar för samtal med kyrkorna om hur asylsökande konvertiter behandlas. Pastor Bengt Sjöberg hoppas att det ska ge resultat.
Biträdande rättschef Fredrik Beijer bekräftade på fredagen för tidningen Dagen att myndigheten ställer upp till samtal – Det är bara att ta emot den utsträckta handen och träffas, säger Beijer. Han vill däremot inte hålla med SKR om att Migrationsverket brister i kompetens – något som SKR hävdade i måndagens utspel. "Det finns uppenbara tillkortakommanden vad gäller kunskap och förståelse för religion som asylskäl hos svenska migrationsmyndigheter", skrev SKR.
Pastor Bengt Sjöberg, som sitter i SKR:s migrationsgrupp välkomnar att Migrationsverket vill träffas. – Att kyrkoledarna får tillfälle att sitta i lugn och ro med cheferna på Migrationsverket är värdefullt, säger han och förklarar att situationen ofta är svår när man möter besked från verkets utredare. – Ibland känner vi oss nästan kränkta när vi presenterar väl underbyggda intyg, dopbevis och vädjanden som beskriver en persons väg fram till kristen tro, men ändå blir nonchalerade och ifrågasatta.
Kristen i Iran
DAGEN har en kort notis idag om förhållandena för kristna i Iran. Det senaste året har Sverige gett avslag på flera asylansökningar för iranier som konverterat till kristen tro trots Migrationsverkets rättsliga ställningstagande som går i motsatt riktning. Nu ska en utvärdering göras om hur man tillämpat de nya reglerna. Positivt också att MV vill fördjupa sina kunskaper om religion som grund för asyl.
Jag har inte skrivit på bloggen på ett tag. Har haft några dagars vila och avkoppling. Nu ska jag åka till Stockholm för att vara med i SKR:s migrationsgrupps möte på måndag. Ser fram emot att få lära mig mer och även vara med och påverka.
Sveriges kristna råds uttalande om religion som grund för asyl
Uttalande med anledning av religion som grund för asyl i Sverige:
En flykting är enligt FN:s flyktingkonvention den som känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp. Trots att förföljelse på grund av religiös tillhörighet är en av grundpelarna i flyktingkonventionen så finns det uppenbara tillkortakommanden vad gäller kunskap och förståelse för religion som asylskäl hos svenska migrationsmyndigheter.
I rapporten ”Skilda världar – kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet” (Sverige kristna råd 2009) påpekades att det finns något som kan liknas vid en religiös analfabetism på många håll i det svenska samhället, vilket även kan skönjas hos svenska migrationsmyndigheter. Flera av de konkreta fall vi lyfte fram i rapporten handlade om människor vars religiösa tillhörighet ifrågasatts av svenska myndigheter, eller där den förföljelse de riskerade bagatelliserats. Ofta handlar det om religiösa minoriteter. Ibland handlar det om konvertiter.
Det nyligen uppmärksammade fallet i Fellingsbro med de iranska kvinnorna Amireh Alirezaei och Zeinab Zawar, mor och dotter, som konverterat till kristendomen och ändå riskerar utvisning till Iran är ännu ett i raden av fall som illustrerar en påtaglig brist i den svenska rättssäkerheten på religionsfrihetens och asylrättens område.
Frågor om bedömning av religiös övertygelse är inte enkla, och vi är medvetna om att svenska migrationsmyndigheter har ett svårt uppdrag. Vissa steg framåt har också tagits sedan rapporten ”Skilda världar” kom, inte minst av Migrationsverket som har tagit fram ett rättsligt ställningstagande om religion och asyl, delvis utifrån Migrationsöverdomstolens dom från november 2011. Men det finns fortfarande områden där en fördjupad analys kan behövas.
I en dom från EU-domstolen i Luxemburg den 5 september 2012 konstateras att religionsfriheten är en av grundvalarna i ett demokratiskt samhälle och utgör en grundläggande mänsklig rättighet. En kränkning av religionsfriheten kan vara så pass allvarlig att den kan jämställas med brott mot rätten till liv eller brott mot förbudet mot tortyr, fastslår EU-domstolen. Domen handlar om tolkningen av EU:s skyddsgrundsdirektiv, d.v.s. grunderna för att bedömas som flykting eller skyddsbehövande i övrigt i relation till två konkreta fall där religion som grund för asyl åberopats. Av domen framgår att begreppet religion omfattar även deltagande i offentliga gudstjänster, enskilt eller tillsammans med andra och att ett förbud mot detta kan medföra en sådan förföljelse som grundar ett skyddsbehov. Domen betonar att det strider mot EU-rätten att avslå en asylansökan med uppmaningen att den sökande inte ska utöva sin religion offentligt och därigenom undvika förföljelse. I domen står det följande: ”När det har fastställts att den berörde vid återvändandet till sitt ursprungsland kommer att utföra religiösa handlingar som innebär en verklig risk för förföljelse, ska vederbörande tillerkännas flyktingstatus enligt artikel 13 i direktivet. Den omständigheten att vederbörande kan undvika risken genom att avstå från vissa religiösa handlingar saknar i princip relevans.” (EU-domstolen 5 september 2012 i de förenade målen C‑71/11 och C‑99/11). Domen fastställdes efter att Amireh och Zeinab hade fått sitt lagakraftvunna utvisningsbeslut.
I Amirehs och Zeinabs fall ifrågasatte Migrationsdomstolen i Göteborg inte att konvertering till kristen tro är ett allvarligt brott i Iran som kan innebära dödsstraff. Det ifrågasattes heller inte att de båda kvinnorna har döpts eller i övrigt deltagit aktivt i församlingens verksamhet. Dock bedömde domstolen att deltagandet mer hade fyllt en social funktion än att vara uttryck för en genuin kristen tro. (UM 448-12, 15 maj 2012)
Vad är en genuin kristen tro? Vem är kapabel att avgöra det? Pastorn från kvinnornas församling i Fellingsbro har liksom många andra uttalat sig till stöd för Amireh och Zeinab och vittnat om äktheten i deras kristna tro och engagemang i församlingen. Migrationsdomstolen i Göteborg hävdar dock i sin dom att ”det vittnesmål som har lämnats och de inlagor om Amirehs engagemang i kyrkliga sammanhang som har getts in har mer karaktär av partsinlagor”. Som kyrkoledare och biskopar är vi kritiska mot detta synsätt. I så fall är även Migrationsverkets synpunkter partsinlagor inför domstolen.
För Migrationsdomstolen liksom för Migrationsverket verkar kvinnornas bristande kunskap om kristen tro ha varit avgörande för avslagen. Amireh kunde till exempel inte svara på frågan hur många böcker det finns i bibeln eller vilka som är de tio budorden. Att hon berättar att Jesus döper i den helige andens och Guds namn och kan namnge många personer i bibeln anses inte tillräckligt. Amireh fick också frågan om varför hon inte istället konverterat till judendomen och hennes svar att det var den kristna kyrkan hon mött och även kände till sedan tidigare, och att hon inte mött någon judisk församling var enligt Migrationsverket skäl för att se hennes konvertering som ”slumpmässig”.
Folkrättsexperten Michael Kagan vid Amerikanska universitetet i Kairo visar i sin studie från 2009 av eritreanska pingstvänners asylansökningar i Egypten att kunskapstest för att bedöma trovärdighet i religiös konvertering inte är effektiva och riskerar att leda fel. Istället föreslår Kagan att fokus i utredningar om religion som grund för asyl bör ligga främst på ”förövarens betraktelsesätt” (the eye of the persecutor) och vad som kan trigga igång förföljelse. Flyktingstatus ska bedömas utifrån hur konverteringen eller den religiösa tillhörigheten uppfattas av de aktörer som förföljer konvertiter eller personen från den aktuella religiösa gruppen. Genom att flytta fokus från personens kunskap om till exempel kristen tro och motiv för att konvertera till hur personens religiösa praktik skulle uppfattas vid en utvisning till sitt forna hemland, flyttas fokus till mer objektivt bedömbara kriterier.
I februari i år kom Migrationsverkets rättsliga ställningstagande angående religion som asylskäl inklusive konvertering (RCI 06/ 2012). Dokumentet innebär en tydligt höjd ambition och ger en mycket bra utgångspunkt för att förbättra förståelsen och bedömningen av ärenden där religiös tillhörighet finns som grund för en ansökan om asyl. Rättschefen betonar i ställningstagandet vikten av trovärdig, aktuell och exakt landinformation och att förföljelse kan drabba även den som tillskrivs en religiös uppfattning utan att ha den – något som kan sägas återspegla samma synsätt som Michael Kagan ger uttryck för i studien som redovisas ovan. I ställningstagandet framgår även tydligt att den sökande inte ska uppmanas att dölja sin religiösa tillhörighet vid en utvisning för att därigenom undvika förföljelse – en viktig markering gentemot en i Sverige allmänt spridd uppfattning att religion är något enbart privat. Denna markering är helt i samklang med den nyligen avkunnade EU-domen.
Vi beklagar att Migrationsöverdomstolen inte beviljat prövningstillstånd i Amireh och Zeinabs ärende. Den färska domen från EU-domstolen är en viktig ny omständighet som vi gärna skulle se prövas i Migrationsöverdomstolen. Det skulle kunna utveckla svensk rättspraxis utifrån de viktiga principer som EU-domstolen har slagit fast och förtydliga den bedömning som Migrationsverkets rättschef rekommenderar vad gäller bedömningen av asylärenden där religion åberopas.
Ett vägledande rättsligt ställningstagande och en dom i överdomstolen räcker dock inte för att säkerställa kloka och korrekta bedömningar av religion som asylskäl. Som påpekades i rapporten ”Skilda världar” behövs det en omfattande satsning på utbildning av Migrationsverkets anställda i frågor om religion och tro och asyl, utbildningar där man får analysera olika konkreta fall, ges vidgad förståelse för frågorna och vägledning när det gäller konkreta tillvägagångssätt i bedömningen. Vad vi känner till har det under de senaste tio åren bara ordnats en sådan utbildning vid ett tillfälle, något som är uppenbart otillräckligt på en stor myndighet som Migrationsverket. Vi anser det likaledes av högsta vikt att migrationsdomstolarna satsar på fortbildning kring frågekomplexet religion och asyl. Även exempelvis advokater och tolkar bör vidga sina professionella färdigheter på detta område. Vi bidrar gärna med expertis i en sådan utbildningssatsning, vi har också själva mycket att lära oss, och ser fram emot fortsatta samtal om detta.
I ”Skilda världar” föreslogs även att Migrationsverket bör föra statistik över vilka konventionsgrunder som åberopas i asylansökningar – till exempel hur många som anför religion som en grund för sin ansökan. Det är viktigt inte minst för att synliggöra de här fallen och kunna följa upp hur de hanterats och vårt förslag kvarstår.
Vi uppmanar alla ansvariga parter att ta de här frågorna på högsta allvar! Grundläggande rättigheter som religionsfrihet och asylrätt får inte sättas på undantag! Särskilt inte när en människas liv kan stå på spel. Vi som kyrkoledare i Sverige kräver att beslutande myndigheter måste ha tillgång till teologisk/religionsvetenskaplig kunskap. Och här står vi gärna till tjänst!
Undertecknare:
Karin Wiborn, generalsekreterare, Sveriges kristna råd
Anders Wejryd, ärkebiskop för Svenska kyrkan
Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift
Martin Modéus, biskop i Linköpings stift
Åke Bonnier, biskop i Skara stift
Hans-Erik Nordin, biskop i Strängnäs stift
Thomas Söderberg, biskop i Västerås stift
Jan-Olof Johansson, biskop i Växjö stift
Antje Jackelén, biskop i Lunds stift
Per Eckerdal, biskop i Göteborgs stift
Esbjörn Hagberg, biskop i Karlstads stift
Tuulikki Koivunen Bylund, biskop i Härnösands stift
Hans Stiglund, biskop i Luleå stift
Sven-Bernhard Fast, biskop i Visby stift
Eva Brunne, biskop i Stockholms stift
Anders Arborelius, biskop Stockholms Katolska Stift
Anders Blåberg, missionsdirektor Evangeliska Frikyrkan
Torbjörn Freij, Vineyard Norden
Pelle Hörnmark, föreståndare Pingst – Fria församlingar i samverkan
Mats Joelsson, Vineyard Sverige
Kjell Larsson, missionsföreståndare Svenska Alliansmissionen
Pál Molnár-Veress, Ungerska Protestantiska kyrkan
Dositej Motika, biskop Serbiska Ortodoxa kyrkan
Bobby Sjölander, missionsföreståndare Adventistsamfundet
Lasse Svensson, kyrkoledare Trossamfundet Gemensam Framtid
Marie Willermark, kommendör Frälsningsarmén
Länk till PDF med uttalandet:
Uttalande med anledning av religion som grund för asyl i Sverige
Läs vidare:
Sveriges kristna råd (2009): Skilda världar – kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet:
http://www.skr.org/shop/skilda-varldar-kyrkornas-verklighetsbeskrivning-av-det-som-brister-i-det-svenska-asylsystemet/
EU-domen från 5 september 2012: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?docid=126364&mode=req&pageIndex=1&dir=&occ=first&part=1&text=&doclang=SV&cid=1141025
Michael Kagan (2009): Refugee credibility assessment and the “religious imposter” problem, American University in Cairo: http://www.aucegypt.edu/GAPP/cmrs/Documents/KaganReligiousImposters.pdf
Migrationsverkets rättsliga ställningstagande om religion som asylskäl från 17 februari 2012: http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=26959
Migrationsöverdomstolens dom i mål nr UM 7850-10 från 30 november 2011: http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=26334
http://www.skr.org/nyheter/sveriges-kyrkoledare-kraver-att-svenska-myndigheter-utbildas-i-religion/
En flykting är enligt FN:s flyktingkonvention den som känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp. Trots att förföljelse på grund av religiös tillhörighet är en av grundpelarna i flyktingkonventionen så finns det uppenbara tillkortakommanden vad gäller kunskap och förståelse för religion som asylskäl hos svenska migrationsmyndigheter.
I rapporten ”Skilda världar – kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet” (Sverige kristna råd 2009) påpekades att det finns något som kan liknas vid en religiös analfabetism på många håll i det svenska samhället, vilket även kan skönjas hos svenska migrationsmyndigheter. Flera av de konkreta fall vi lyfte fram i rapporten handlade om människor vars religiösa tillhörighet ifrågasatts av svenska myndigheter, eller där den förföljelse de riskerade bagatelliserats. Ofta handlar det om religiösa minoriteter. Ibland handlar det om konvertiter.
Det nyligen uppmärksammade fallet i Fellingsbro med de iranska kvinnorna Amireh Alirezaei och Zeinab Zawar, mor och dotter, som konverterat till kristendomen och ändå riskerar utvisning till Iran är ännu ett i raden av fall som illustrerar en påtaglig brist i den svenska rättssäkerheten på religionsfrihetens och asylrättens område.
Frågor om bedömning av religiös övertygelse är inte enkla, och vi är medvetna om att svenska migrationsmyndigheter har ett svårt uppdrag. Vissa steg framåt har också tagits sedan rapporten ”Skilda världar” kom, inte minst av Migrationsverket som har tagit fram ett rättsligt ställningstagande om religion och asyl, delvis utifrån Migrationsöverdomstolens dom från november 2011. Men det finns fortfarande områden där en fördjupad analys kan behövas.
I en dom från EU-domstolen i Luxemburg den 5 september 2012 konstateras att religionsfriheten är en av grundvalarna i ett demokratiskt samhälle och utgör en grundläggande mänsklig rättighet. En kränkning av religionsfriheten kan vara så pass allvarlig att den kan jämställas med brott mot rätten till liv eller brott mot förbudet mot tortyr, fastslår EU-domstolen. Domen handlar om tolkningen av EU:s skyddsgrundsdirektiv, d.v.s. grunderna för att bedömas som flykting eller skyddsbehövande i övrigt i relation till två konkreta fall där religion som grund för asyl åberopats. Av domen framgår att begreppet religion omfattar även deltagande i offentliga gudstjänster, enskilt eller tillsammans med andra och att ett förbud mot detta kan medföra en sådan förföljelse som grundar ett skyddsbehov. Domen betonar att det strider mot EU-rätten att avslå en asylansökan med uppmaningen att den sökande inte ska utöva sin religion offentligt och därigenom undvika förföljelse. I domen står det följande: ”När det har fastställts att den berörde vid återvändandet till sitt ursprungsland kommer att utföra religiösa handlingar som innebär en verklig risk för förföljelse, ska vederbörande tillerkännas flyktingstatus enligt artikel 13 i direktivet. Den omständigheten att vederbörande kan undvika risken genom att avstå från vissa religiösa handlingar saknar i princip relevans.” (EU-domstolen 5 september 2012 i de förenade målen C‑71/11 och C‑99/11). Domen fastställdes efter att Amireh och Zeinab hade fått sitt lagakraftvunna utvisningsbeslut.
I Amirehs och Zeinabs fall ifrågasatte Migrationsdomstolen i Göteborg inte att konvertering till kristen tro är ett allvarligt brott i Iran som kan innebära dödsstraff. Det ifrågasattes heller inte att de båda kvinnorna har döpts eller i övrigt deltagit aktivt i församlingens verksamhet. Dock bedömde domstolen att deltagandet mer hade fyllt en social funktion än att vara uttryck för en genuin kristen tro. (UM 448-12, 15 maj 2012)
Vad är en genuin kristen tro? Vem är kapabel att avgöra det? Pastorn från kvinnornas församling i Fellingsbro har liksom många andra uttalat sig till stöd för Amireh och Zeinab och vittnat om äktheten i deras kristna tro och engagemang i församlingen. Migrationsdomstolen i Göteborg hävdar dock i sin dom att ”det vittnesmål som har lämnats och de inlagor om Amirehs engagemang i kyrkliga sammanhang som har getts in har mer karaktär av partsinlagor”. Som kyrkoledare och biskopar är vi kritiska mot detta synsätt. I så fall är även Migrationsverkets synpunkter partsinlagor inför domstolen.
För Migrationsdomstolen liksom för Migrationsverket verkar kvinnornas bristande kunskap om kristen tro ha varit avgörande för avslagen. Amireh kunde till exempel inte svara på frågan hur många böcker det finns i bibeln eller vilka som är de tio budorden. Att hon berättar att Jesus döper i den helige andens och Guds namn och kan namnge många personer i bibeln anses inte tillräckligt. Amireh fick också frågan om varför hon inte istället konverterat till judendomen och hennes svar att det var den kristna kyrkan hon mött och även kände till sedan tidigare, och att hon inte mött någon judisk församling var enligt Migrationsverket skäl för att se hennes konvertering som ”slumpmässig”.
Folkrättsexperten Michael Kagan vid Amerikanska universitetet i Kairo visar i sin studie från 2009 av eritreanska pingstvänners asylansökningar i Egypten att kunskapstest för att bedöma trovärdighet i religiös konvertering inte är effektiva och riskerar att leda fel. Istället föreslår Kagan att fokus i utredningar om religion som grund för asyl bör ligga främst på ”förövarens betraktelsesätt” (the eye of the persecutor) och vad som kan trigga igång förföljelse. Flyktingstatus ska bedömas utifrån hur konverteringen eller den religiösa tillhörigheten uppfattas av de aktörer som förföljer konvertiter eller personen från den aktuella religiösa gruppen. Genom att flytta fokus från personens kunskap om till exempel kristen tro och motiv för att konvertera till hur personens religiösa praktik skulle uppfattas vid en utvisning till sitt forna hemland, flyttas fokus till mer objektivt bedömbara kriterier.
I februari i år kom Migrationsverkets rättsliga ställningstagande angående religion som asylskäl inklusive konvertering (RCI 06/ 2012). Dokumentet innebär en tydligt höjd ambition och ger en mycket bra utgångspunkt för att förbättra förståelsen och bedömningen av ärenden där religiös tillhörighet finns som grund för en ansökan om asyl. Rättschefen betonar i ställningstagandet vikten av trovärdig, aktuell och exakt landinformation och att förföljelse kan drabba även den som tillskrivs en religiös uppfattning utan att ha den – något som kan sägas återspegla samma synsätt som Michael Kagan ger uttryck för i studien som redovisas ovan. I ställningstagandet framgår även tydligt att den sökande inte ska uppmanas att dölja sin religiösa tillhörighet vid en utvisning för att därigenom undvika förföljelse – en viktig markering gentemot en i Sverige allmänt spridd uppfattning att religion är något enbart privat. Denna markering är helt i samklang med den nyligen avkunnade EU-domen.
Vi beklagar att Migrationsöverdomstolen inte beviljat prövningstillstånd i Amireh och Zeinabs ärende. Den färska domen från EU-domstolen är en viktig ny omständighet som vi gärna skulle se prövas i Migrationsöverdomstolen. Det skulle kunna utveckla svensk rättspraxis utifrån de viktiga principer som EU-domstolen har slagit fast och förtydliga den bedömning som Migrationsverkets rättschef rekommenderar vad gäller bedömningen av asylärenden där religion åberopas.
Ett vägledande rättsligt ställningstagande och en dom i överdomstolen räcker dock inte för att säkerställa kloka och korrekta bedömningar av religion som asylskäl. Som påpekades i rapporten ”Skilda världar” behövs det en omfattande satsning på utbildning av Migrationsverkets anställda i frågor om religion och tro och asyl, utbildningar där man får analysera olika konkreta fall, ges vidgad förståelse för frågorna och vägledning när det gäller konkreta tillvägagångssätt i bedömningen. Vad vi känner till har det under de senaste tio åren bara ordnats en sådan utbildning vid ett tillfälle, något som är uppenbart otillräckligt på en stor myndighet som Migrationsverket. Vi anser det likaledes av högsta vikt att migrationsdomstolarna satsar på fortbildning kring frågekomplexet religion och asyl. Även exempelvis advokater och tolkar bör vidga sina professionella färdigheter på detta område. Vi bidrar gärna med expertis i en sådan utbildningssatsning, vi har också själva mycket att lära oss, och ser fram emot fortsatta samtal om detta.
I ”Skilda världar” föreslogs även att Migrationsverket bör föra statistik över vilka konventionsgrunder som åberopas i asylansökningar – till exempel hur många som anför religion som en grund för sin ansökan. Det är viktigt inte minst för att synliggöra de här fallen och kunna följa upp hur de hanterats och vårt förslag kvarstår.
Vi uppmanar alla ansvariga parter att ta de här frågorna på högsta allvar! Grundläggande rättigheter som religionsfrihet och asylrätt får inte sättas på undantag! Särskilt inte när en människas liv kan stå på spel. Vi som kyrkoledare i Sverige kräver att beslutande myndigheter måste ha tillgång till teologisk/religionsvetenskaplig kunskap. Och här står vi gärna till tjänst!
Undertecknare:
Karin Wiborn, generalsekreterare, Sveriges kristna råd
Anders Wejryd, ärkebiskop för Svenska kyrkan
Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift
Martin Modéus, biskop i Linköpings stift
Åke Bonnier, biskop i Skara stift
Hans-Erik Nordin, biskop i Strängnäs stift
Thomas Söderberg, biskop i Västerås stift
Jan-Olof Johansson, biskop i Växjö stift
Antje Jackelén, biskop i Lunds stift
Per Eckerdal, biskop i Göteborgs stift
Esbjörn Hagberg, biskop i Karlstads stift
Tuulikki Koivunen Bylund, biskop i Härnösands stift
Hans Stiglund, biskop i Luleå stift
Sven-Bernhard Fast, biskop i Visby stift
Eva Brunne, biskop i Stockholms stift
Anders Arborelius, biskop Stockholms Katolska Stift
Anders Blåberg, missionsdirektor Evangeliska Frikyrkan
Torbjörn Freij, Vineyard Norden
Pelle Hörnmark, föreståndare Pingst – Fria församlingar i samverkan
Mats Joelsson, Vineyard Sverige
Kjell Larsson, missionsföreståndare Svenska Alliansmissionen
Pál Molnár-Veress, Ungerska Protestantiska kyrkan
Dositej Motika, biskop Serbiska Ortodoxa kyrkan
Bobby Sjölander, missionsföreståndare Adventistsamfundet
Lasse Svensson, kyrkoledare Trossamfundet Gemensam Framtid
Marie Willermark, kommendör Frälsningsarmén
Länk till PDF med uttalandet:
Uttalande med anledning av religion som grund för asyl i Sverige
Läs vidare:
Sveriges kristna råd (2009): Skilda världar – kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet:
http://www.skr.org/shop/skilda-varldar-kyrkornas-verklighetsbeskrivning-av-det-som-brister-i-det-svenska-asylsystemet/
EU-domen från 5 september 2012: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?docid=126364&mode=req&pageIndex=1&dir=&occ=first&part=1&text=&doclang=SV&cid=1141025
Michael Kagan (2009): Refugee credibility assessment and the “religious imposter” problem, American University in Cairo: http://www.aucegypt.edu/GAPP/cmrs/Documents/KaganReligiousImposters.pdf
Migrationsverkets rättsliga ställningstagande om religion som asylskäl från 17 februari 2012: http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=26959
Migrationsöverdomstolens dom i mål nr UM 7850-10 från 30 november 2011: http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=26334
http://www.skr.org/nyheter/sveriges-kyrkoledare-kraver-att-svenska-myndigheter-utbildas-i-religion/
DAGEN har redan lagt ut en artikel på nätet liksom flera andra tidningar.
