Studentexamen i ÖREBRO 5 juni
Maud, Zarifa, Shkurte och Andrea i väntan på Ofelia som tog studenten idag. Ofelia kommer ursprungligen från Azerbajdzjan. Hon bodde i Filipstad i flera år. Jag var familjens juridiska ombud och vi gömde henne och familjen i nästan ett år. Ofelia förlorade två år under tiden som hon var flykting. Idag var en segerns dag efter en lång kamp. Ofelia fick ett fint stipendium och var toppenglad. Vi önskar henne all lycka i livet!
Ofelia med vännen Sandra Sjöberg.
Zarifa, Maud, Sandra, Ofelia, Linn och jag.
Här är några studenter på väg till bilar, lastbilar, traktorer och limosiner m.m.
Festen fortsatte hemma hos familjen Namazova/Myslymlu med mycket god mat, tårtor och dricka.
På kvällen hade KDU i Örebro där Ofelia är ordförande en fest.
Ofelia skall studera rättsvetenskap i höst. Lycka till!
Kamp för flyktingar
Igår kom det ett brev från JK, Justitiekanslern. JK skickade det senaste svaret från Migrationsverket angående de döva iranska brödernas rätt till full dagersättning. Nu var självaste generaldirektörn Dan Eliasson som skrivit ett yttrande. Trots detta måste jag konstatera att Migrationsverket försöker dribbla med fakta och de försöker att bortförklara varför de endast ger halv ersättning trots att Länsrätten dömt att MIG ska ge hel ersättning. Jag fattar inte hur man kan trixa så med sanningen! Generaldirektören skriver att de fått full ersättning för den tid som domen gäller. När jag tittar i domen står det ingenting om någon speciell tidsperiod. Bröderna skall ha full ersättning oavbrutet tills de antingen utvisas eller får permanent uppehållstillstånd. Nu lever de i Ingenmansland. För hur lång tid?
Efter sex års väntan borde de få stanna i Sverige och komma igång med studier och arbete. Denna följetong med de döva iranska bröderna som konverterat tycks aldrig ta slut.
Idag har jag fått reda på att de ashkaliefamiljer som jag skrivit om i mitt öppna brev till Migrationsministern levt tillsammans i Kosovo med ett 50-tal andra ashkalier. Dessa familjer har inte lämnat Kosovo frivilligt utan varit tvungna att lämna sina hem. Nu finns de i olika länder. Jag har 11 ärendenummer på ashkaliefamiljer i Sverige som fått uppehållstillstånd. VARFÖR SKALL DÅ INTE FAMILJEN VALON AZEMI OCH NAIM AZEMI MED SINA BARN DÅ OCKSÅ FÅ STANNA I SVERIGE? DE HAR INTE GJORT NÅGOT OLAGLIGT I SVERIGE, DE ÄR SKÖTSAMMA OCH VALON TALAR T.EX PERFEKT SVENSKA.
Jag ska idag begära inhibition för dem och på nytt förklara att Kosovo inte tar emot dem.
Så till Griffen Barkat (som jag också skrivit om längre ner på bloggen) Hans handlingar har kommit på avvägar inom Migrationsverket. Det handlar om mycket viktiga handlingar som jag är 100 procent säker på att jag postat rätt och frankerat rätt, men som inte finns någon stans. Det är allvarliga sekretessbelagda handlingar på avvägar. Hädanefter måste jag skicka handlingar med rek, men det kostar minst 55 kronor.
Griffen har arbete och kan svenska och ett brett kontaktnät. Jag och många, många i Småland och på andra orter i Sverige fattar bara inte hur Migrationsverket kan vara så stelbent så man kan godkänna arbetskraftsinvandring i december, men inte göra undantag i juni för några 100 asylsökande med avslag som har jobb och som anpassat sig till svenska förhållanden. Migrationsministern säger att de ju kan återvända till sina länder och söka därifrån i december. Men har han tänkt på hur mycket pengar det kostar och har han tänkt på hur de skall kunna få visum? Det handlar också om personer som uppgett starka skyddsbehov. Personer som frukat för sina liv i sina hemländer. Tänk om de dödas, sätts i fängelse eller torteras. Hur ska de då kunna söka sig hit på grund av arbetskraftsinvandringen?
Om detta tänker jag skriva en ny debattartikel.
40 år sen jag gick ut Seminariet i Falun
I helgen var det 40-års träff för gamla FIIB årgång 1968 på Seminariet i Falun. Lördagen den 31 maj 2008
kl 12.30 träffades vi på Haganäs Konferensanläggning i Ornäs. Jag hade lite svårt att känna igen mina gamla klasskamrater. Alla utom jag har ju förändrats så på dessa 40 år. Det är bara jag som är mig lik eller.....?
Efter ett tag fick jag ett klassfoto och då började genast namn och minnen dyka upp. Bernt, Anders som spelade cello, Rolf, Tomas, Ola, Bengt-Olof, Bengt R, Hans som var från Stockholm som jag och som också spelade gitarr och sjöng i en grupp som vi hade, Sif, Birgit, Rut, Agneta, Inger, Gunilla och Åsa.
Vi började med lunch och ägnade sedan eftermiddagen åt gamla minnen. Var och en fick cirka tio minuter att berätta något minne från seminariet och lite om vad som hänt i livet. de allra flesta har fortsatt som lärare och trivts riktigt bra med läraryrket och barnen. Allt eftersom flera berättade dök det ena minnet upp efter det andra.
Flera av mina klasskamrater köpte min bok "När världen kom till stan". Det kändes roligt att få ge dem lite av mitt liv de senaste 17 åren.
Vi besökte gamla Seminariet som numera är en privatskola och vi blev guidade runt av klass 9A.
Vi blev fotade på trappan av tre elever från friskolan. Söderbaumska skolan har cirka 400 elever med inriktning på bild, musik och drama.
Sä här skriver de själva på sin hemsida:
Skolans idé
Att skapa förutsättningar för att varje elev ska - ha en god självkänsla, ha en fortsatt lust till lärande, bli ansvarstagande och vara reflekterande samt ha god förankring i samhällets värdegrund, när grundskolan är slut - är en utmaning för varje skola.
På Söderbaumska skolan anser vi att
* ett helhetsperspektiv på eleven
* ett skapande lärande,
* en lärande miljö
* samarbete
* integrering
* kompetens
Skolan är en friskola med levande kulturprofil för 6-16-åringar.
Söderbaumska Skolan erbjuder en komplett grundskola, från förskoleklass till åk 9, med ett fritidshem för de yngsta.
Skolan följer den svenska läroplanen.
- extra timmar anslås till musik/bild och form (tas från SO/NO)
- en dramalärare arbetar med alla klasser från och med år 3 (inom ramen för undervisningen i svenska)
- profilämnesarbete integreras i den löpande undervisningen i andra ämnen.
Under de första tre åren arbetar eleverna i fem åldersintegrerade F-2-klasser med ca 25 elever i varje klass. Från år tre är klasserna åldershomogena, med ca 21 elever per klass.
Vi gick runt skolan och tittade på omgivningarna.
Jag tror några av oss var lite trötta av promenaden. Det måste ha berott på den tryckande värmen. Här fanns i alla fall uppfriskande vatten.
På vägen till Ornäs och Falun passerade jag Björbo och Dala-Floda. Jag stannade till vid den vackra Fänforsen i Björbo. I Dala-Floda brukade vi ha ungdomsläger på 70 och 80-talet då jag var lärare i Dala-Järna. Vi sov i Sion och Församlingshemmet och hade fotboll och tävlingar, tipspromenader, sångstunder, grillkvällar och tältmöten på en äng i Dala-Floda. Ibland blev det inte mycket sova av på nätterna och det kanske inte var så lätt för en 25-årig kille att vara ledare för 30 barn mellan 10-17 år.
Här några bilder från Fänforsen och Floda.
Miljöbild från Dala-Floda nedan:
Församlingshemmet i Floda
Öppet brev till Migrationsminister Tobias Billström
Öppet brev till Migrationsminister Tobias Billström
Har vi en rättssäker asylprocess?
Jag är juridiskt ombud för några personer som varit länge i Sverige. De har fast arbete och de har anpassat sig till svenska förhållanden på alla områden, inte minst behärskar personerna det svenska språket riktigt bra.
Samtliga har ändå fått avvisningsbeslut, trots uppvisande av klara bevis på att de känner en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin tillhörighet till en viss samhällsgrupp, sin religiösa uppfattning eller sin politiska uppfattning. Några har bevis i form av polisanmälningar från hemlandet där det framgår att de trakasserats och hotats till livet. Ändå får de avslag i alla instanser inklusive den nyinrättade Förvaltningsprocessenheten som bedömer om det föreligger verkställighetshinder.
Migrationsminister Tobias Billström brukar i olika debatter hävda att han har fullt förtroende för asylprocessen inom Migrationsverket och även för våra migrationsdomstolar. Detta är naturligtvis något som han som minister måste säga. Efter 18 års arbete med asylsökande vill jag lika bestämt framföra min åsikt att det många gånger är en icke rättssäker asylprocess där Migrationsverket tidigt låser sig vid en ståndpunkt och sedan hjälper det inte hur många bevis den asylsökande lämnar in. Han blir antingen inte trodd eller så svarar man att handlingarna endast bekräftar redan inlämnade uppgifter och att dessa fakta en gång redan behandlats.
Nyligen skickades en ashkaliefamilj (en etnisk romsk minoritet i Kosovo) tillbaka till Kosovo. FN-organet UNMIK hade intygat att de garanterade familjens säkerhet och att de skulle hjälpa dem när de anlände till landet. Vid flygplatsen stod familjen länge och väntade att någon skulle hämta dem. De hade sålt sitt hus i Kosovo innan de flydde till Sverige och hade nu inga pengar eller någonstans att bo. De första nätterna sov de i olika busskurer. Mamman i familjen är svårt cancersjuk efter att ha fått slag med en knölpåk mot ena bröstet. Cancern har spridit sig till lymfkärlen. Febrig, trött och mycket svag fick mamman bo hos olika landsmän på olika platser varje natt. Trots att jag i mina inlagor till Migrationsverket och domstolarna beskrev vad som hänt denna familj har två andra familjer i samma släkt fått blankt nej på sina ansökningar. Nu hotar Migrationsverket med att tillgripa tvångsavvisningar av resterande familjemedlemmar. Handläggaren på det lokala MIG-kontoret sa att de svenska myndigheterna gjort en felbedömning när de litade på UNMIK. Hur kan svenska myndigheter avvisa människor till ett liv i diskriminering, utan någon som helst möjlighet att få arbete, sjukvård eller bli inskriven i det kosovoalbanska samhället?
Jag skulle kunna berätta om ett 10-tal liknade ärenden där Migrationsverkets bedömningar klart går emot artikel 14 i FN-stadgan. I dessa ärenden hävdar MIG att de tagit hänsyn till Barnkonventionen, men rycker ändå upp barn mellan 4-18 år från skola och socialt nätverk som byggts upp under fyra eller fem år. Det är människor som skaffat sig jobb och startat företag med ibland flera anställda som tvingas lämna allt de byggt upp i Sverige under den tid då de haft tillfälligt uppehållstillstånd. De har försökt få fram passhandlingar och olika id-handlingar utan att lyckats. Nu väntar misshandel, våld, trakasserier och till och med tortyr. Några har konverterat till kristen tro men avvisas med rådet att hålla tyst om sin kristna tro.
Min fråga till Migrationsminister Tobias Billström är om han vidhåller sin tes om att vårt asylsystem är rättssäkert och att ingen människa skickas tillbaka till död och förföljelse? Om inte, är ministern villig att ge dessa människor en ny prövning? De som har arbete och kan försörja sig, men fått laga kraftvunna avvisningsbeslut, skall de inte kunna få nåd och slippa lämna Sverige? Måste de söka uppehållstillstånd på grund av arbete från sitt hemland? Vissa riskerar ju till och med att bli dödade och priset för resan tillbaka kan utgöra ett omöjligt hinder för dem. Med god vilja bör Migrationsverket kunna hitta en lösning för dessa cirka 300-400 asylsökande med arbete som kommer i kläm innan den nya lagen börjar gälla.
Bengt Sjöberg, Filipstad den 29 maj 2008
Pastor och kommunpolitiker
Avvisningar till Grekland
Stoppa avvisningarna till Grekland!
Den 13 maj 2008 arrangerade Västerås stift, Sveriges Kristna Råd och Caritas - Katolska kyrkan seminariet Bör Sverige avvisa till Grekland? Vid seminariet presenterades skriften Vittnesmål från EU:s gräns - om Greklands flyktingmottagande och om Dublinförordningens tillämplighet. I skriften presenteras vittnesmål från ett antal asylsökande om hur de har behandlats vid den grekiska gränsen. Intervjuerna är gjorda av Emelia Frennmark, vikarierande flyktingkonsulent Västerås stift. Gregor Noll, professor i folkrätt vid Lunds universitet tar upp frågan om vilka slutsatser Sverige bör dra av den grekiska situationen. Anna-Pia Beier, jurist vid Rådgivningsbyårn för asylsökande och flyktingar, beskriver den rättsliga situationen för asylsökande i Grekland. Ärkebiskop Anders Wejryd har skrivit förordet.
Läs mer...
Flera andra organisationer har dokumenterat de allvarliga bristerna i den grekiska asylprövningen och flyktingmottagandet.
I april 2008 gick UNHCR, FN:s flyktingnkommisariat, ut med sin tydliga rekommendation att Sverige och andra medlemsländer inte ska sända asylsökande till Grekland. Läs deras rekommendation UNHCR Position on the Return of Asylum-seekers to Greece under the Dublin Regulation.
Den tyska organisationen Pro Asyl gav i oktober 2007 ut rapporten "The truth may be bitter but it must be told - The Situation of Refugees in the Aegean and the Practices of the Greek Coast Guard".
Norwegian Organisation for Asylum Seekers (NOAS), the Norwegian Helsinki Committee (NHC), and Greek Helsinki Monitor (GHM) publicerade i april 2008 rapporten "A gamble with the right to asylum in Europe - Greek asylum policy and the Dublin II Regulation"
Paraplyorganisationen European Council on Refugees and Exiles, Ecre, kräver i april 2008 ett stopp för avvisningar till Grekland; "Spotlight on Greece - EU asylum lottery under fire"
Europarådets antitortyrkommitté (The European Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment, CPT) har dokumenterat olika former av kränkningar och misshandel som asylsökande och förvarstagna utsätts för av grekiska myndighetspersoner. Läs rapporten Report to the Government of Greece on the visit to Greece Migrationsverket gjorde en delgationsresa i april 2008. Läs "Rapport från besök i Grekland den 21-23 april 2008"Utflyktsdag med Erikshjälpen
Den svedjebrukande finnen Suder-Matte har hedrats med ett minnesmärke vid Sjösta minneskulle i Lesjöfors.
När medarbetarna på Erikshjälpen besökte Lesjöfors åkte vi upp till detta berg och tog en härlig promenad guidad av Agneta Folkesson som hade tagit reda på många fakta om de första finnarna som kom till denna bygd.
Vi besökte även det intressanta Lesjöfors Museum. Efter det åt vi mat hemma hos Agneta och benny Folkesson i Skogslund.
Varje år gör vi på Erikshjälpen en utflykt. Tisdagen var en underbart vacker och skön dag.
40, 50 och 60-talsgrejor på Lesjöfors Museum. Förutom Lesjöfors bruk, stålprodukter, fjädrar m.m. finns det mycket,mycket annat att titta på i Lesjöfors Museum bland annat också ett bandyrum med Bandybaronerna.
Här en bild från frikyrkorummet på museet.
Effektiv metod mot rygg, nack o ledvärk
Min son Johannes har varit hemma några dagar. Han har ett nystartat företag som säljer och lär ut en effektiv självbehandlingsmetod mot ont i rörelseapparaten. Jag har själv under 15 års tid fått en otroligt bra hjälp av denna bänk. När läkare och sjukgymnaster prövat allt på mig (cirka 600 gånger) utan att det hjälpt kunde Svenska Hälsobänken lindra smärtan. I många fall har vi sett hur människor blivit dramatiskt bra på ett ögonblick, medan andra får träna och behandla sig längre tid. Ett är säkert-bänken hjälper och funkar.
Vill du komma i kontakt med Johannes Sjöberg kan du ringa 036-13 15 79 eller 0738-236 856
Bänken borde finnas på alla företag och arbetsplatser, men också i hemmet. Den FÖREBYGGER ont i axlar, nacke, rygg, knän och hela rörelseapparaten.
933 säckar kläder till Rumanien!
Redan klockan 7.30 kom denna lastbil från Rumänien för att lasta de kläder som Erikshjälpen packat. Vi hade sagt till folk att komma klockan 13 så chauffören fick vänta. Han gick in i sin hytt och la sig och sov.
Strax före klockan ett gick jag ut på stan och raggade ihop fler medhjälpare. Några hittade jag på torget på en parkbänk och några hittade jag på biblioteket. Andra hade Kenth sagt åt i god tid. Jag hade också pålyst det på gudstjänsten igår. Det kom 26 personer!!! för att hjälpa till så vi lastade dessa 933 säckar på en och en halv timme. När vi lastat den ena containern bjöds alla på glass, saft och vatten. Det hela gick mycket bra. Till sist lastade vi på rullstolar och en del sjukvårdsmateriel som vi nyligen fått.
Inne i den stora containern bildade burmeser, eritreaner, irakier samt kostymklädda somalier och svenskar en kedja.
MORS DAG i strålande sommarväder
Idag har vi två av våra söner hemma. Joel har också med sig Andrea. Igår var vi till sjön Daglösen och matade fåglarna. Andrea var så glad.
Joel ska predika i Pingstkyrkan klockan 11. Ett 25-tal "ungdomar" som var tillsammans mycket i kyrkan för cirka 15 år sedan har återsamling i helgen. Igår var de ute och grillade på Brattforshedens vackra naturområde.
Senare i eftermiddag ska vi ha fest för alla ONSDAGSBARN med föräldrar. Då ska vår son Johannes vara clown. Det ska också bli roligt. Vi ska ha ett program för alla åldrar. Jag har varit uppe på morgonen och gjort fyra tårtor med grädde, kiwi och dajmbitar. Hoppas att alla barnen orkar komma.Flera av dem har nyligen fått besked att de har fyra veckor på sig att lämna landet. Det har blivit tuffare att bli utvisad nu. Man måste snabbt se till att skaffa id-handlingar, pass och göra sig i ordning för att utvisas. Samverkar man inte överlämnas ärendet till polisen. Vilken hård verklighet och kontrast till den sköna sommarens alla förväntningar.
Vår äldste son Josef har fullt upp i helgen med sina fyra söner. De hade inte möjlighet att komma idag. Josef ledde en tid den ungdomskör som vi hade i kyrkan. Han spelade också piano.
Söndag kväll:
Här är ett par kort från Mors dag, men tyvärr blev det ett fel på kameran så jag kunde inte ta mer än dessa kort.
Det kom så mycket folk både på gudstjänsten klockan 11 och på mötet för alla åldrar klockan 16. Barnen sjöng, Maribel talade om Sackeus, Johannes var clown och Heather och Agneta (i form av en grön groda!) hade ett superbra program. Här är i alla fall kort på Joel med en gråtande liten dotter (som var mycket förkyld idag) samt Maud och Johannes.
Pappersvändare vill höra om papperslösa
Jag lovade att ställa upp om hans förslag vinner gehör. Det skulle vara intressant att möta dessa tjänstemän. Jag har ju en hel del att berätta och jag hoppas att kanske få med mig någon eldsjäl från Ingen Människa Är Illegal eller från Rosengrenska stiftelsen eller någon annan organisation.
Nu närmar sig tiden också för en del seminarier som jag ska hålla på konferenser i sommar. den första är tisdagen den 17 juni klockan15.00-15.45 i LADAN på TORPKONFERENSEN UTANFÖR ÖREBRO. Se mer info på www.torpkonferensen.nu
Senare i sommar ska jag medverka på OAS-rörelsens sommarkonferens i BORÅS.23 OCH 24 juli. ASe info på www.oasrorelsen.se
Här en bild på en man från Eritrea som kom till vår kyrka en tid innan han utvisades till Italien där han fick både arbete, bostad och uppehållstillstånd. Han var så oerhört glad för att han fick vänner i kyrkan och för att han fick en bibel på sitt språk, tegrinya. I sitt land ägde han en tid en bibel, men hans överordnade inom armén tog hans bibel och rev sönder den och stampade på den på marken.
De kristna i Eritrea möter fruktansvärt motstånd om de inte tillhör de godkända samfunden. Tusentals har arresterats och flera pastorer har satts i containrar i den 40-gradiga hettan utan vatten, frisk luft och mat tills de svimmar.
Får man bli upprörd och arg?
Jag har idag träffat två familjer där Migrationsverket beslutat att i ena fallet skicka iväg mor och barn från sin far. I det andra fallet skicka iväg en far från sin svenska fru och lilla barn. Pappan har anpassat sig så bra i Sverige att han till och med lärt sig läsa svenska fast han var analfabet. han har gift sig, haft arbete som Migrationsverket tagit ifrån honom och han har gift sig, har lägenhet och lever som en ovanlig svensk.
Ja, visst får man bli upprörd, men det hjälper väl föga mot Migrationsverket. Mitt hopp står till Länsrätten i Göteborg och Kammarrätten i Stockholm.
Få se vad Kalla Fakta på TV 4 vill mig. Jag ska ringa Gustaf Fridolin i morgon. Han har sökt mig idag. Spännande. Det handlar förmodligen om gömda flyktingars rätt till sjukvård eller om något helt annat.
Jag håller er informerade.
Eggentligen skulle jag ha skrivit lite mer utförligt på bloggen, men just nu lockar sängen. Måste vila ryggen........
Mosippspromenad
Från en ljuvlig promenad runt en skogstjärn där det växte mosippor. Medicin för själen......
Radio Örebro igen.....!!
Men vilken märklig dag det blev.
Jag skulle på ett möte i Immanuelskyrkan i Örebro. Klockan 9 stod jag utanför kyrkan och ringde och undrade hur jag skulle komma in. Moni Höglund svarade i telefonen och berättade att mötet inte var förrän på torsdag! Oj, jag som skrivit in så ordentligt i almanackan tänkte jag. Vad ska jag nu hitta på i Örebro? Festen för familjen som fått uppehållstillstånd skulle ju inte börja förrän om flera timmar. Mamman i familjen har levt gömd i flera år i Sverige.
Just då ringde det och det var en journalist från..... ja just det Radio Örebro.
-Jag har hört att du är i stan, Bengt.
- Vem har sagt det?
- Jag säger inte det, men kan du vara med i en direktsändning nu om en och en halv timme?
-Jo det går bra. Jag har just fått tid över......
-Det handlar om en debatt angående papperslösa och gömda asylsökandes rätt till sjukvård. Du får debattera med en riksdagsman och ett landstingsråd. Sen vill vi veta om du känner någon invandrare i Örebro som varit gömd.
-Jo, jag känner Maria som bor och har tel. nr.........
-Bra, då bjuder vi med henne i programmet så hon får berätta hur det var att leva och bli sjuk när hon och hennes flicka var gömda.
Det blev ett bra program och Maria berättade så bra.
Efter programmet behövde jag äta mat. Jag åkte till en restaurang som har buffé. Jag har aldrig varit där. jag tänkte att om jag åker dit så får jag säkert träffa mina söner som jobbar på Gospel Media. När jag kom in satt också Joel med några vänner vid ett bord. Jag gick fram och sa att jag kände på mig att de skulle vara där och äta. Jooel svarade att det var två månader sedan de åt där sist. Vilken tur! Eller.....?
Ja, jag hade i alla fall en bra och intressant dag trots att jag fattat fel om mötet i Immanuelskyrkan i Örebro.
Kristen Gemenskap Grillfest i Nykroppa
Bilderna är tagna med min mobiltelefon. Det togs bättre bilder som jag kanske lägger in senare.
Heather flyttade från Skottland till Nykroppa. Hon har öppnat sitt hem för invandrare och svenskar. Igår kväll hade hon inbjudit till grillfest med biblisk skattjakt. Det var verkligen trevligt. När vi grillat och ätit, sjungit och några av de afrikanska tjejerna dansat var det dags för skattjakt. Vi utrustades med biblar och med hjälp av 16 olika texter gavs ledtrådar så vi kunde hitta nästa lapp. Det handlade om att bygga sitt liv på Klippan. Då visste vi att vi skulle leta efter nästa lapp på en klippa. Psalm 23 "Han för mig till vattenbäckar" ledde naturligtvis till en vattenkälla. I detta fall ett stuprör!!! (där det alltså brukar rinna regnvatten)"Gå till Guds hus" ledde oss till granngården-Missionshuset i Nykroppa där det fanns en lapp om frukt vilket ledde oss till en lapp i grönsakslandet. Alain från Storfors vann och fick en chokladkaka i pris.
Ofelia Namazova i radio Örebro på måndag
Ofelia Namazova som jag skrivit om i min bok har ju själv skrivit en bok om sin flykt till Sverige och tiden som gömd. Den heter PRÖVNINGENS TID. Nu har Radio Örebro fått tag på boken och har bjudit in Ofelia till studion nu på måndag den 19 maj mellan klockan 9.30 och 10.30. Kan du inte få in Radio Örebro kanske du kan lyssna via Internet.
Ofelia tar snart studenten. Nyligen fick hon motta flera pris på KDU:s årsmöte. En tjej med fart, engagemang, mycket empati och skarpt intellekt.
Jag är glad att jag får vara din extrapappa".
Joel får nog prata med Ofelia om att ge ut boken i en större upplaga för nu finns inte en bok att få tag på.
Ymningt snöfall 17 maj
Idag snöar det för fullt. Igår gjorde Maud i ordning grönsakslandet och sådde bönor, morötter, sallat, kålrötter och andra grönsaker.
Vinbärsbuskar och äppelträd står i blom, men bina sitter inne i sina kupor och äter upp honungen. Hur skall det gå med pollineringen? Hoppas på bättre väder.
Flera av våra asylsökande har fått positiva beslut
En av våra vänner har redan fått kommunplats i Örebro. Vi får ha dem här något eller några år och sen flyttar de till de större städerna. I Filipstad finns en jättebra skola för SFI, men det finns knappt några hyreslägenheter. Det verkar också som om Migrationverket inte informerar flyktingarna om att de kan välja att bo i stan.
Nu finns det ju inte så mycket jobb i Filipstad, men flera av våra vänner har idéer om att starta företag. De skulle kunna vara med och sätta fart på Filipstad. När de lärt sig svenska och kommit igång med sina företag skulle de kunna skapa arbetstillfällen inte bara för sig själva utan på sikt också för andra.
Det känns roligt att våra vänner får börja ett nytt liv, men det är också smärtsamt att gång på gång ta avsked och lära känna nya människor som senare också flyttar.
Jag tror på Filipstad som en idyllisk, växande välmående småstad som kan utveckla näringsliv och turism. Då ska det också finnas plats för våra nysvenskar.
I höst ska vi i Kristen Gemenskap dra igång en kurs i hur man startar företag. Vi hoppas och tror att vi som församling skall kunna vara med och vända trenden.
Låt Griffen Barkat få stanna i Sverige!
 Griffen Barkat har fått beslut om att utvisas. I dagarna skall jag skicka in en ny ansökan om uppehållstillstånd för honom. Den hotbild som finns mot honom har Migrationsverket inte ansett vara så farlig. Vi ska trycka på denna hotbild i vår överklagan i vår inlaga till Migrationsverket, men även framhålla att Griffen haft och har ett arbete som han försörjer sig på, betalar skatt och trivs med. Den 15 december kommer lagen om arbetskraftsinvandring att träda i kraft. Jag tycker att utvisningen av Griffen borde avbrytas i väntan på den nya lagen. Fyra år som småländsk fabriksarbetare och vikarierande pastor borde få Migrationsverket att tänka om. Om någon har anknytning till Sverige så är det Griffen. Läs artikeln här nedan från tidningen VÄRLDEN IDAG. Där berättas också om Griffens "fostermamma" Birgit Lindén. Griffen Barkat kunde ha spelat korten annorlunda. Hans dotter Christina föddes i Sverige och blev svensk medborgare, med dåvarande regler kunde det gett asyl till hela familjen. Men fadern hade en uppgift. Han skulle bli föreståndare för det kristna barnhem i Pakistan som han själv kom till som moderlös tonåring 1965. Missionären och barnhemsföreståndaren Birgit Lindén som han alltid kallat sin mor skulle dra sig tillbaka hem till Gnosjö. Med stöd från Erikshjälpen, svenska församlingar och Sidamedel utvecklades barnhemmet under Griffen. Under många år fick arbetet vara i fred. Men efter den 11 september-attacken tilltog svårigheterna för kristna i Pakistan. 2004 förändrades allt för Griffen Barkat. - Kriminella ligor började ringa och hota mig till livet och ville ha pengar. Utpressning och misshandel av medarbetare blev snart vardag. Så småningom fick svenskarna nog. Christer Stenberg, som då arbetade för den svenska pingstmissionen i Pakistan, lyckades flytta hustrun och de fyra barnen till hemlig ort, och Griffen Barkat smugglades ut till Sverige. Här sökte han asyl. I snart fyra år har han arbetat på Gunnars Tråd, bott i Korskyrkans lägenhet i Kulltorp i Hillerstorp och skaffat många kristna vänner. En av dem är fabrikschefen Börje Åström. - Det är inte mänskligt att utvisa en människa som lever i ovisshet under så lång tid, har ett fast arbete som han sköter utmärkt och inte ligger samhället till last, säger han. Men i februari avslogs Griffen Barkats överklagan till högsta instans, Migrationsöverdomstolen. På måndag gör han den dystra bilresan till Jönköping för att diskutera med Migrationsverkets tjänsteman hur utvisningen ska gå till. - Jag har svårt att sova och har gått till psykolog, berättar han. Det har funnits stunder då jag inte ens haft lust att leva längre. Men jag känner mig ändå skyddad. När jag samlade medarbetarna innan flykten från Pakistan grät vi, och jag såg en ljus eldring som omslöt mig. Flera personer här i Sverige har uttalat profetior om mig. Men ett under måste till för att utvisningen ska stoppas. Ett nytt avgörande dokument till exempel. Sådana papper som styrker hoten och visar att polisen har ögonen på honom är på väg. Men Griffen Barkat har en känsla av att en förföljd kristen har svårare att övertyga de svenska myndigheterna än en muslim. Barnhemmet finns och fungerar fortfarande. Men dit kan han inte återvända. - Islamisterna är som mc-gäng och skulle känna sig hotade om jag återvänder, säger han. Mikael Kindbom |
Meditation i naturen
Jag älskar att gå i skogen och vandra på små stigar. I helgen gick jag en lång promenad i Dala-Järna. Här ser du en myr där skotervägen mellan Vansbro och Dala-Järna går. Nu hördes inget oljud från skotrarna-bara en intensiv fågelsång.
Efter ett tag kom jag in på en smal stig där det fanns minst sex stora myrstackar. Aktiviteten var febril bland myrorna.
När jag gått i cirka en halvtimme kom jag till en å. Där var det också aktivitet. Bävrarna syntes dock inte till, men oj vad de fällt många björkar.
När man gått en timme i den tysta skogen blir man så glad och lugn. Laddad att åka tillbaka till Filipstad och ta itu med både det ena och det andra.
Tack Gud för Din vackra natur! "Fast utan ord, den bilden ger mig bud. Det finns en Gud, det finns en Gud. Ty allt det sköna som mitt öga sett. En större tro på Gud mig gett"
Samtal om integration
Ännu en gång har jag haft förmånen att besöka en av de större församlingarna inom Evangeliska Frikyrkan. I torsdags talade jag i Ryttargårdskyrkan i Linköping över ämnet "Se främlingen mitt ibland oss".
Ett 35-tal åhörare från Linköpings olika kyrkor deltog i mötet vars syfte var att intressera fler att bli stödpersoner för någon flykting.
Efter mitt anförande fikade vi och sen blev det ett livligt samtal med många frågor och inlägg. En mycket intressant och givande kväll som inte slutade förrän halv tio.
Linköping har 30 000 studenter. Jag fick bo hos Jörgen Ljung som dels arbetar i församlingen, men som också arbetar på universitetet. Jag tror han har ledaransvar för 1000 studenter varav många är forskare från en mängd länder. Flera av studenterna bor i Linköping i tre till fyra år. Trots ett livligt umgänge på universitetet är det väldigt få som någon gång under sin studietid blir hembjuden till någon svensk. Om några år kommer flera av dessa studenter jobba i sitt lands regering. Vilken bild får de av det för övrigt så fantastiska Sverige när vi inte är mer gästvänliga? När Jörgen berättade om detta grep det tag om mig rejält. Vi svenskar behöver skaka av oss vår bekvämlighet och bjuda lite mer på oss själva. Säga hej, öppna dörren och bjuda in "främlingen" mitt ibland oss.
Vilken fantastisk kyrka! Vilka rika möjligheter att möta nya männniskor! Vilka resurser! Men om "främlingen" inte känner sig delaktig och inbjuden missar vi något betydelsefullt. jag är så glad att församlingen i Linköping har en uttalad målsättning för integrationen. De många smågrupperna utgör ett viktigt redskap i arbetet med att inlemma nysvenbskarna i gemenskapen.
Kolla här på några bilder från kyrkan. Där fanns sporthall, minigolfbana och café m.m. Kyrkan är öppen varje dag mellan 10 och 22 och masor av frivilliga sköter allt från ljud, servering, städning, sjukbesök, sångstunder och allt, allt möjligt.
Här ser vi caféet och delar av minigolfen. När jag kom till kyrkan en timme före mötets början fanns det mycket folk som satt ute i en berså och fikade. Ett gäng ungdomar kom från sporthallen. de hade visste spelat innebandy. Några medelålders kvinnor och män var på väg in i kyrkan för att öva sånger till söndagens gudstjänst. En arabisk man kom och välkomnade. Han berättade om de samlingar som de har för araber. Nu önskade han sig litteratur för iranier och afghaner, något som vi har här i Filipstad.
Tyvärr tog jag inget kort på själva kyrksalen som även har en läktare. Vi höll till i en av de mindre salarna.
