Bengt Sjöberg

Vilken oförglömlig kväll!!! Persiskt möte med ett 40- tal iranier och afghaner som sjöng, spelade och vittnade om Jesus. Oh vilken glädje!!! En historisk dag då jag fick glädjen att vara chaufför och köksgubbe och fixa mackor chai och kaffe. Tack Mahtab, Joel och alla som
fick leda flera fram till gudsupplevelser. Innan mötet hann våra gäster knyta kontakter med flera pizzabagare och innan teamet åkte vidare återvände de till pizzabagarna med en kasse Livets Bröd. Sover nog gott i natt.

Denna helg i Fellingsbro gav många intressanta möten, upplevelser och lärdomar. Ett samhälle med 1500 invånare som har 370 asylsökande. Ängebykyrkan har blivit mångas hem och familj. Blev enormt imponerad över vad som händer där och hur man lyckats integrera så många människor i verksamhet bland barn och ungdomar och familjer.

I gudstjänsten läste man på svenska, engelska, farsi, arabiska, tegrinja och ryska. Barn från Pakistan sjöng sånger och ungdomar medverkade med olika inslag. Vid serveringen hjälpte unga grabbar till med det mesta. Det var stor glädje bland dem som jobbade i köket med att brygga mer kaffe och diska fler koppar eftersom det kom så mycket folk.

Man berättade om hur församlingen förvandlats under de senaste tio åren. Vid ljuständning och stilla bön började människor gråta ut sin nöd, sorg och frustration. Genast kom några fram för att lägga armen om sin vän och så fortsatte man att be. När alla som ville skrivit sina bönelappar bar diakon Maria fram den stora urnan till predikstolen och så bad vi för alla som skrivit sina böneämnen. Lovsång till gitarr varvades på svenska, engelska och persiska.

Efteråt kom några svenska familjer fram och presenterade sina "bonusbarn"=killar från Iran, Afghanistan och andra länder. Ett par från Albanien berättade att de fått ett unikt och mycket positivt beslut. Några familjer med svårt sjuka barn väntade varje dag att polisen kanske skulle komma och tvinga dem ut ur landet. En pappa kommer till kyrkan varje morgon för att be en timme. Andra träffas på andra tider och när jag kom på lördagseftermiddagen samlades en grupp eritreaner i kyrkan för att be för sitt land, sina vänner och för Sverige.

En av ledarna i kyrkan ursäktade sig för att det enligt honom var lite rörigt i kyrkan, men allas ögon strålade av glädje att se den fullsatta kyrkan. Efter personlig rådgivning med några personer kunde jag sätta mig i bilen och åka hem. Trött i huvudet, men upprymd och glad.

Kvinnan som hittade en kvinna gråtande i ett gathörn hade tagit med sig fler. Den gråtande kvinnan kom nu med sin man och barn. De eritreanska pojkarna hade hämtat sina vänner som syftade och grät när vi bad för deras landsmän som drunknat i Medelhavet. En hel rad med afghanska män och någon ryss och finländare. Ja, kyrkan blev fullsatt och folk stod i dörröppningen och lyssnade ivrigt allt medan tårarna strömmade för deras kinder. Jag vill tacka vårt ungdomsteam, pianisten Susanna, vår serveringsgrupp som stod och skar upp mer och mer rulltårta och la fram bullar, damerna som torkade upp dopvatten i gångarna och alla som hjälpte till med förbön och samtal. Det är med stor tacksamhet och ödmjukhet som vi bara får stå och se på vad GUD gör just nu. Människor strömmar fram till förbön. Några berättade att så fort som de kom in i kyrkan försvann ångest och oro. Jag skämdes över min enkla "söndagsskolepredikan" som illustrerades av enkla bilder. Den barmhärtige samariten som SÅG den slagne mannen. Berättelsen om Jesus som SÅG den prostituerade kvinnan när alla andra vände bort blicken. Idag SÅG Jesus de torterade, de sårade, de skadade, de utstötta och mobbade, de som råkat födas med "fel" etnicitet. Idag fick de veta att Gud älskar ALLA. Idag såg Jesus de som känner sig utanför, de vars andliga liv torkat och de som var hungriga och längtande. Idag såg Jesus den misshandlade kvinnan och han såg dem som kom från miljöer och hem där allt är i kaos, där bråk och hårda ord blir sagda. Idag talade han sin frid in i deras hjärtan. Idag läktes såren. Idag började flera ett nytt liv i gemenskap med Jesus. Idag blev några befriade från mörkrets torterande makter som likt hungriga lejon sliter och drar i människors innersta. Idag talade Jesus sitt frid, tig var stilla! Idag fick de frid och fick begrava den gamla människan i dopet. Idag gick morgonstjärnan upp i människors liv. Idag tändes hoppet i någon förtvivlad själs innersta djup. Jag fick bara stå och se på medan lovsången brusade och medan människor omfamnade varandra och sträckte sina händer mot himlens och jordens Skapare. Idag hittade några HEM. Då betyder inte det så mycket att min predikan inte skulle ha godkänts av någon homiletiker eller prästutbildare. Det är Ditt verk o Herre!

Mycket speciell tisdagseftermiddag i kyrkan i Hällefors. Skulle ta emot människor för samtal och dopundervisning. Den första som kom hade med sig en kvinna som hon hittade gråtande vid ett gathörn. Hon bad den gråtande kvinnan att följa med till kyrkan vilket hon gjorde. Där upplevde vi en mycket gripande stund. Kvinnorna sa att de nu skulle säga till andra att komma till kyrkan på söndag för de visste flera som också de hade samma längtan efter Gud.
Efter ett tag kom några män som sa att de skulle gå och hämta flera män som hade en sån längtan efter att få komma till kyrkan.

Sen kom ett par från Kazakstan som också råkade komma förbi kyrkan och detta var innan vår kvällssamling började. Vad ska hända på söndag tro?

Vi kommer till kyrkan på söndag med bön och i tro med förväntan att Gud ska göra något speciellt. Vi ber att vi ska få fortsätta vara en öppen, kärleksfull och välkomnande fri församling.

Något febrig, men mycket glad kan jag berätta att vi hade så fullt med folk i kyrkan idag att vi fick öppna skjutdörrarna till lilla salen. Jättebra gudstjänst med omväxlande program. Flera starka vittnesbörd om hur Gud varit med i livet på olika sätt. En man berättade hur hans hat mot Gud och människor byttes ut mot kärlek och omtanke. Ett par äldre kvinnor 80 plus sjöng en mycket fin sång om Guds trofasthet. Vi hade folk med från 12 olika nationer. Mamman i iranska familjen som vi skjutsade sa, att detta var den bästa dagen i hennes liv. Flera hade kommit för att de bestämt sig för att bli kristna.
Efter gudstjänsten var det sedvanlig fika, men denna gång också grillning utanför kyrkan tillsammans med våra besökande gäster från Kopparberg.
Tråkigt att de flesta av våra medlemmar inte hade tid att stanna kvar och umgås med vår grannförsamlings medlemmar och vänner, men jag förstår att det är mycket som ska hinnas med på en dag. Vi har haft många möten de senaste helgerna och vissa helger både två och tre möten.
Nu kommer en tid av vila och avkoppling och förhoppningsvis tid för att ladda batterierna.
Själv åker jag till Stockholm för att delta i seminariet med personal från Migrationsverket.
Det är med gråten i halsen som jag åker eftersom flera av våra vänner inte blir trodda att de blivit kristna av övertygelse. Man säger från MVs sida konsekvent att alla bluffar och att vi pastorer inte är värda att lyssnas till i någon nämnvärd omfattning. Men DET ÄR VÅRA VÄNNER, VÅRA MEDLEMMAR SOM VI TRÄFFAR VECKA EFTER VECKA. DET ÄR DEM SOM NI SÄGER ATT DE BLUFFAR???!!!

Tillkomme Ditt rike. Lår Din vilja ske, så som i himlen SÅ OCKSÅ I HÄLLEFORS OCH FILIPSTAD.
Helt fantastiskt bra eftermiddag och kväll igår med tema: Guds Rike, den helige Ande, profetians gåva och helande. Trots Konstrunda, fotbollsmatch och många av våra medlemmar bortresta var det mycket folk som samlades från kl. 14-21 med avbrott för fika och soppa med smörgåsar. Fler anslöts sig mot kvällen. När Maud och jag åkte hem kom fler ungdomar till ungdomsmötet. Flera upplevde konkreta helanden på kvällsmötet och många fick dela profetiska hälsningar till uppmuntran. Vi fick vara med om det som borde vara normaltillstånd i kyrkan av idag. Vi upplevde det som profeten Joel förutsade. Till och med flera muslimska unga män deltog och en av dem blev starkt berörd av en syn som han såg. Synen handlade om hur Jesus är Livets bröd och han såg hur det strömmade folk till kyrkan för att äta av Livets bröd.
John Derneborg, pastor i Vänersborgs pingstförsamling samt en av ledarna för New Wine i Sverige ledde bibelstudierna. Hela tiden förde han oss framåt i Guds ord, metodiskt och lugnt med allt fokus på Jesus. Teori blandades med praktik. Vi fick uppleva hur alla i församlingen var aktiva, fick förmedla profetiska hälsningar, ge uppmuntran och även vara med och be för sjuka och se hur de blev berörda av Guds kraft till helande.

I måndags hade vi dopsamtal med tre personer som ska döpas på söndag. Det ska bli underbart och roligt. Jag är glad över att Peter ska döpa. Peter är vår pastor som jobbar deltid hos oss, men eftersom vi samarbetar med Vasakyrkan där Peter också är pastor, träffas vi rätt så mycket.
I tisdags besökte jag Pingstkyrkan i Karlstad för att samtala och ge tips kring frågan om att vara en mångkulturell församling.
Idag har jag varit tillsammans med Soheila Fors på Götabro Folkhögskola/bibelskola och vi har berättat om vårt arbete med nyanlända (=invandrare/flyktingar, asylsökande)
Det var ett 70-tal åhörare, främst pastorer och missionärer. De var så berörda av vittnesbörden, så många satt och grät i bänkarna. En man var tvungen att gå ut och gråta ut. De blev dels så oerhört starkt berörda av Soheilas vittnesbörd om hur hon fick möta Jesus som förvandlade hennes liv så radikalt.
Jag berättade om olika flyktingöden och visade på vägar där församlingen och enskilda kan göra en skillnad för dem som kommer till vårt land och har svåra trauma och som har svårt att komma in i vårt samhälle. Att bli sedd, få prata med någon svensk som visar kärlek kan betyda allt.
Annars fortsätter jag med förberedelserna för min del i den utbildningssatsning som Migrationsverket planerar och arrangerar med stöd av Sveriges Kristna Råd. Spännande och enormt utmanande. Hoppas verkligen på en bra dialog med respektfullt och öppet lyssnande från alla håll.

Idag hade vi en mycket bra gudstjänst i Vasakyrkan, Filipstad.
Bra med folk. Många som tog emot nattvarden.
I morgon ska vi ha undervisning för dem som ska döpas på söndag i Korskyrkan. Vi har fått hjälp av en kvinna från Örebro som kan tala det språk som de som ska döpas talar. Vi har försökt med olika tolkar, SKYPE_möten, olika böcker och biblar, men också bra att få träffa folk från sitt eget land som själva har tagit emot Jesus och vandrat på "Jesusvägen".
Ser fram emot söndagen. Vi ska då även ha församlingsmöte. Jag vill att alla grupper ska berätta lite från sin verksamhet t.ex Måndagsklubben. Onsdagskul Tisdags- och Torsdagbönen, Erikshjälpen Second Hand, finska gruppen o.s.v. Vad är bra? Vilka glädjeämnen har vi? Vad kan bli bättre och vad står på önskelistan? Kanske behov av fler frivilliga som hjälper till.
Denna vecka ska jag tala på en medarbetardag i Karlstad och på en större samling för pensionerade förkunnare på GÖTABRO utanför Kumla. Hörde att ca 65 personer var anmäla, men att fler kommer till de olika samlingarna.
Sen håller jag på med förberedelserna för utbildningen inom Migrationsverket i religion som grund för asyl/konvertiter.
Hinner kanske inte skriva så mycket på bloggen denna vecka.
Var välsignade!

Eric från Rwanda berättade igår kväll i Korskyrkan att av hans släkt på 150 personer dödades 100 personer i folkmordet. Mycket gripande tal om att kunna förlåta och forsonas och komma ut från det psykiska fängelse som bitterhet, hat och hämnd kan hålla en människa fången i. Riktigt bra med folk så här en iskall tisdagskväll.

Eric Irivuzumugabe besöker Sverige och berättar om hur han överlevde folkmordet i Rwanda. Kom och lyssna till ett budskap om försoning, förlåtelse, hopp och tröst.

Året var 1994 och Eric Irivuzumugabe klättrade upp i ett cypressträd och blev kvar där under femton dagar med bara lite mat och vatten. Eric är en överlevare från folkmordet i Rwanda som skördade över en miljon dödsoffer. Han förlorade många släktingar, nära och kära, saknade jobb, hem och utbildning, men var fast besluten att starta ett nytt liv för sig själv och sina två överlevande bröder.
”Min far – trädens skapare” beskriver inte bara Erics fysiska överlevnad, utan också hans andliga pånyttfödelse och den roll han spelar för att se sitt land och folk uppleva helande och upprättelse.
Hans obeskrivliga upplevelser visar lika mycket världens grymhet och ondska som hoppets oerhörda kraft. Erics budskap om Guds obevekliga kärlek mitt i mänsklighetens djupaste mörker kommer att både uppmuntra och inspirera dig.

Kom och lyssna till Eric när han besöker Sverige och berättar sitt vittnesbörd.

17 mars, 18.00 Lugnetkyrkan, Falun
19 mars, 19.00 Korskyrkan, Hällefors
20 mars, 18.30 Citykyrkan, Västerås
21 mars, 19.00 Tabernaklet, Göteborg
24 mars, 11.00 Salemkyrkan, Vargön
24 mars, 18.00 Mellringekyrkan, Örebro

Fler platser kan tillkomma. Med reservation för förändringar.


Se YouTube-klipp om Eric
Gå även till www.gospelmedia.se

Efter fyra veckor av hosta, heshet och feber är jag nu igång igen, men i sakta mak.
Jag talade igår i Pingstkyrkan i Storfors. Hade god hjälp av en power pointpresentation om rösten skulle svika mig, men rösten blev mer fast i klar ju längre jag talade.
Jag läste mycket i bibeln från profeten Jesaja om att stå upp och vara ljus-inta sin plats-utvidga området och inte ta i för lite-ha en större vision- tro att Gud ska bana en väg i ödemarken (det vill säga i min tolkning) skapa relationer till människor som vi möter i vardagen. Jag uppmanade församlingen att tänka större, lita mer på Gud och de gåvor som Gud utrustat oss med genom sin helige Ande. Jag bad de församlade att tänka att de är en församling för alla 5000 invånare i kommunen, inte bara församlingens medlemmar. Vi behöver gå ut med budskapet om försoning, helade relationer, förlåtelse, upprättelse på livets alla områden, peka på att det finns hopp, glädje och SE MÄNNISKAN som vi möter. Jag berättade bland annat om en familj som jag hälsade på en gång då de kom in på Erikshjälpen Second Hand. Hur vi lärde känna varandra och hur de började jobba i butiken. Hur deras situation senare berättades för hela Sverige och hur de fick ta emot stöd och hjälp från 1000-tals människor i Sverige.
På mötet sålde jag fler böcker än vad jag gjorde då jag besökte en av Sveriges största kyrkor/församlingar. Det fanns en stor öppenhet, andlig hunger och längtan efter att lära sig mer och våga praktisera mer ute i vardagen. Det var en skön atmosfär och folk hade inte bråttom iväg utan flera samtalade och berättade om vilken längtan de har efter att få se mer av Guds härlighet, kraft och andlighet i bygden. Församlingen har nu gjort en omstart av sin second handverksamhet och tagit emot flera nya medarbetare. En träffpunkt som betyder mycket.
Jag kommer gärna tillbaka till de goa vännerna i Storfors!

Idag har jag varit i Stockholm och blivit intervjuad av ett amerikanskt TV-bolag. De har i helgen träffat advokater och männsikor från kyrkor som berättat om hur Sverige behandlar konvertiter. Jag fick berätta om den hårdhet och den känslokyla som möter många av våra vänner som blivit kristna.
Min engelska/amerikanska borde ha varit bättre. Vi fick bryta ett par gånger och jag fick ta om de svåra orden och uttrycken och hitta rätt uttal som t.ex haven som betyder fristad. Jag sa heaven som betyder himlen, men för en utvisningshotad flykting som jagas av polis och Migrationsverk är en säker tillflyktsort som ett himmelrike. Det behövs flera havens/heavens, himmelska fristäder i vårt land!

En av våra utflyttade medlemmar har fått flytta till sitt himmelska hem. Det är Berekti från Eritrea, som för fem år sedan genomgick en svår sjukdomskris. I min nya bok har jag skrivit om henne. Jag citerar:

"Jag kommer fortfarande ihåg kvällen då den eritreanska kvinnan Berekti kom till vår bönesamling. Precis när hon skulle gå in genom dörren, ramlade hon. Jag såg, att ena benet hade en stor protes med en stor klumpig sko, som hölls fast med två stålskenor och läderband. Hur skulle kvinnan kunna komma upp på benen igen? Jag rusade fram och försökte hjälpa henne upp. Vi gick in till caféet på Erikshjälpen och slog oss ner vid ett bord. Berekti log och var så glad, för att hon hittat några kristna vänner i det nya landet.

Berekti är en av de tusentals eritreaner som fått lida för sin tro. Många av hennes vänner har suttit eller sitter fängslade under fasansfulla förhållanden. Många pastorer har hållits i containrar i den svåra värmen. När de svimmar av utmattning och torka, förs de ut och får en chans att kvickna till innan de på nytt förs in i den tortyrliknande vistelsen. Även Berekti hade suttit i fängelse. I unga år fick hon polio och var tvungen att vistas ett helt år på sjukhus. Under den tiden kom evangeliskt kristna till sjukhuset och vittnade om Jesus för patienterna. De fick god kontakt med Berekti, som var mottaglig att höra om Jesus och frälsningen. De kristna la också sina händer på Berektis ben och bad till Gud i Jesu namn om helande. Benet var kraftigt böjt och hon hade svårt att räta ut benet. Vid förbönen rätades det ut mer och mer. Efter ett år var benet rakt och man kunde tillverka en protes och förlänga benet så pass, att hon kunde gå själv, vilket var ett enastående framsteg. Berekti var så glad. På sjukhuset fick hon även vägledning till att få en bra relation till Gud och hon fattade ett fast beslut, att leva för Gud och gå med i en kristen fri rörelse trots att den inte var godkänd av myndigheterna.
Berekti fick relativt snabbt permanent uppehållstillstånd. Men vi hann knappt fira hennes positiva besked, förrän det uppdagades vid en läkarundersökning, att hon hade drabbats av bröstcancer. Beskedet kom som en fullständig chock. Vid de efterföljande kontrollerna fann man även, att cancern hade spridit sig i lunga och skelett. Läkaren kallade in Berekti till sitt rum och försökte förmedla budskapet, att hon var tvungen att förbereda sig på en snar död. Läkaren gav Berekti endast hopp om att leva några veckor eller månader. Berekti svarade läkaren, att hon visst inte skulle dö eftersom hon hade en stark förvissning om, att Jesus skulle hela henne. När hon skulle fylla i patientkortet skrev hon mig och församlingen Kristen Gemenskap som närmast ansvarig släkting. En kurator från sjukhuset ringde upp och frågade, om jag kunde acceptera detta och hålla kontakt med kvinnan. Vi bestämde, att två kvinnor i församlingen skulle ta på sig denna uppgift. De for till Centralsjukhuset i Karlstad och fick bo på patienthotellet och vara med Berekti som stöd under de tuffa behandlingarna. Det blev operation och därefter strålning och cellgiftsbehandlingar. Under hela processen var det Berekti som talade tro och förtröstan till både sjukvårdspersonal och sina kristna vänner.

Berekti hade en son, som hon förlorat kontakten med, sen han togs ut i kriget mellan Eritrea och Etiopien. Han var lärare, men Eritrea kan hålla människor i krigstjänst år efter år och till och med bestämma över människors val av yrke och ge dem order att tjäna staten för större delen av deras liv. Nu var Berektis önskan, att om hon inte skulle överleva åtminstone få träffa sin son, om han nu skulle finnas kvar i livet. Vi började be intensivt i församlingen för henne och för att hon skulle få kontakt med sin son.
Efter en tid kom det livstecken från honom och det fanns en möjlighet att få ut honom ur landet till Sudan. Pengar samlades in och ansökan till Migrationsverket lämnades in. Det är näst intill omöjligt för barn över 18 år att förenas med sina föräldrar, speciellt om de inte levt i samma hushållsgemenskap det senaste året. Rätt snart fick vi besked om, att sonen anlänt till Khartoum i Sudan. Frågan var nu om och hur han skulle kunna få visum till Sverige. Läkarintyget bekräftade, att mamma Berekti inte hade lång tid kvar att leva. Visumet kom och jag bad min son Josef att försöka hitta den billigaste biljetten till Sverige. Församlingen gav ett lån till biljetten och dagen för resan till Sverige närmade sig. Då kom ett beslut från Migrationsverket, att sonen beviljats permanent uppehållstillstånd! Detta var helt sensationellt och något, som jag aldrig varit med om i hela min tid som engagerad i migrationsfrågor. De båda svenska kvinnorna i församlingen och Berekti, som nu mådde bättre, for till Arlanda flygplats för att möta sonen. När de var på väg till Arlanda, ringde en handläggare från Migrationsverket till mig. Hon berättade, att Migrationsverket beslutat att bekosta resan och att de hade ordnat med en bil för att hämta sonen och köra honom till Värmland. Jag blev helt förbluffad och överväldigad. Detta var inte Migrationsverket, som jag lärt känna under ett 20-tal år. Vad hände egentligen? Jag förklarade att en bil redan var på väg till Arlanda. Då fick jag veta, att Migrationsverket skulle stå för bensinpengarna och flygbiljetten skulle de även betala. Jag bara tackade och tackade, helt förvånad vad som hänt. Det måste vara Berektis och församlingens böner som besvarats.

Mor och son återförenades. De grät och skrattade om vart annat. Hela tiden fanns allvaret om cancern och läkarens domsutsaga om snar död. Några av de följande dagarna såg jag mor och son sakta gå genom staden. De tittade lyckligt på varandra, när de var på väg till kyrkan eller till bönesamlingen på Erikshjälpens café. Det blev fler kontroller på sjukhuset och nu kom beskedet, att det såg ut, som om cancerns framfart stoppats. Efter en tid konstaterades det, att all cancer var borta. Mor och son strålade av lycka och då gjorde det ingenting, att de bodde i en liten etta med litet kök. Sonen började skolan och började lära sig svenska. De kom troget till kyrkan och de var så glada. Sommaren kom och vi sågs inte så ofta, eftersom vi var bortresta och det inte var så många samlingar i kyrkan under sommaren. Vi träffades då och då och fick rapporter om, att hälsan bara blev bättre och bättre. När hösten kom flyttade Berekti med son till Göteborg. Där finns många från Eritrea och en eritreansk församling samt bättre utsikter för sonen att få arbete. Med saknad kunde vi konstatera, att även dessa medlemmar flyttade till storstaden efter en tid i vår lilla stad. Det har nu gått fem år sedan detta hände. Jag har gång på gång varit i kontakt med mor och son och de har mått bra, men för bara några dagar sedan kom ett sorgebud. Berekti har fått flytta hem till sitt himmelska hem. Om det var TBC eller någon annan sjukdom som satte punkt för livet, vet jag inte. Vi tackar Gud för Berekti och vad hon fick betyda för många människor genom sin tro, kärlek, böner och vänliga sinne."

När vi bildade den nya församlingen förra heglen, fick vi höra av Knut Bertil Nyström, hur viktigt det är att bygga relationer. Först och främst med Gud, men även med våra medmänniskor och bröder och systrar i församlingen.
När vi nu ska sätta igång och bygga relationer vill jag peka på några områden där vi kan knyta fler vänskapsband.

Idag har Korskyrkan ansvaret för Erikshjälpen Second Hand som har öppet mellan 10-14. Vårt team tjänstgör var tredje lördag, men nu hoppas vi kunna bilda flera team som kan vara med och ta ansvar. Att finnas med på second hand och prata med kunder och dela en arbetsgemenskap är mycket berikande. De flesta av församlingens kontakter med nya människor sker i vår second handbutik. Vi har haft vår butik i 12 år. Ska de som ständigt är engagerade vecka efter vecka orka med, behöver vi nu få in nytt blod och nya volontärer.

Skulle också behöva fler som kan ta ansvar, att skjutsa folk till mötena nu när fler vill vara med. Sen behöver vi mer folk från Hällefors som kan fylla sina bilar, när vi har möten i Vasakyrkan, Filipstad. Det är en utmaning att ha verksamhet i två kommuner, där det inte går några bussar på söndagar, men absolut ingen omöjlighet om fler och fler inkluderar någon medmänniska i sitt tänkande och planering. Jag brukar lyfta fram New Life i Stockholm som har sina medlemmar spridda över hela Stor-Stockholm. Deras nya kyrka ligger i Alvik i ett industriområde. De flesta som åker kollektivt måste promenera cirka 15 minuter för att ta sig till kyrkan. Ändå fylls den två gånger om söndagen av människor. Vi som har bilar och som har en resa på cirka 30 minuter till någon av våra gudstjänstlokaler, borde inse hur smidigt vi kan ta oss fram. Har du tänkt på att i Hällefors finns kristna invandrare som flytt från sitt land för att de trakasserats för sin tro. De längtar efter att få komma till kyrkan, men när det är möte i Filipstad, har de inte så lätt att ta sig till möte. Vi är för få som hjälper till att skjutsa. Visst kan du ta med dem i din planering, i ditt tänkande och i din målmedvetna insikt om att vi nu ska bygga relationer. Just du kan ta reda på några vänners telefonnummer och hålla kontakt med dina kontakter. Vi har nämligen blivit så många nu, så det är svårt för mig att samordna skjutsandet. Tack för att du vill vara en del i detta att vara inkluderande och bygga Korskyrkan.

Hoppas många kommer för att lysna till Joni Berg, som ska sjunga och tala i Korskyrkan i helgen. Vi kommer med glädje och förväntan och minns hans besök förra gången.

Vi har haft en enastående bra start av Korskyrkan Filipstad-Hällefors.
Ca 70 personer både igår och idag.
Tacksam för dagens gudstjänst då vi bland annat fick hälsa sju nya medlemmar välkomna. Inledningsordet lästes på finska, franska, holländska, spanska, farsi, tegrinya, amarinya och ett annat stamspråk från Afrika. Viktig ceremoni ledd av Knut Bertil Nyström, från Evangeliska Frikyrkan och konkret och inspirerande predikan om församlingens uppgift av Sam Wohlin, Pingstkyrkan i Karlstad.
Jag tyckte en sak var så fin idag. Det var den långa kön fram till nattvardsbordet. Peter förklarade att alla som tror på Jesus är välkomna att delta. För första gången var det flera barn som fick vara med. Barn som tror på Jesus, ber aftonbön och har föräldrar som kan fortsätta att berätta vad nattvarden betyder. Ingen av oss vuxna kan till fullo förstå allt vad den heliga nattvarden betyder, men vi vet att vi får ta del av Jesus själv och vi får hämta styrka och kraft.
Nu ska vi arbeta vidare med gott mod, men absolut inte glömma bort att det viktigaste är att bygga relationer (Knut Bertil Nyström poängterade detta i sin installation) och leva i en innerlig öppen och kärleksfull gemenskap med Gud och med varandra.

Igår hade vi en festkväll i Korskyrkan, Hällefors. Det kom cirka 70 personer. Efter samling i kyrksalen bjöds vi på smörgåstårta m.m. och fortsatte med tal och sång, bön och samtal. Flera kom och anmälde att de vill bli medlemmar. Någon vill bli döpt.
En av våra finska vänner skjutsade hem några vänner. När han kom tillbaka till kyrkan var han glädjestrålande när han berättade att mannen i huset nu var redo att ta emot frälsning.
Nu ser vi fram emot dagens gudstjänst då Sam Wohlin, pingstpastor från Karlstad ska predika och då pastor Knut Bertil Nyström, Örebro, ska proklamera vår församling och installera pastorer och ledare.
Här kort från gårdagen:

Den senaste veckan har jag varit ute med julblommor och matkassar m.m. Jag har nog sällan upplevt ett sånt stort behov av stöd och hjälp. När man träffar människor, som helt hamnat utanför samhällets skyddsnät, vill man försöka hjälpa till. Människor som letar mat bland sopor och som stolt visar upp vad de hittat i containrar. Fina och helt fungerande apparater, lampor, datorer och annat. Då inser man vilka skillnader det blivit i samhället.
Jag är så glad att vi kunnat hjälpa fler denna adventstid. Vi är en liten församling, men där engagemanget och villigheten finns. Sen får vi uppleva mirakler som igår då jag bad till Gud om en "uppmuntran". Inte för mig själv, utan för de människor som jag sett är i behov av extra stöd. Då händer det. Först kom ett paket på posten och sen kom ett meddelande om att någon satt in pengar till en medmänniska. Jag ska få förmedla denna hjälp idag och det är sånt som för mig ger en stor tillfredsställelse och visar på julens budskap, den stora gåvan från Gud. Tänk att vi fritt och helt gratis får ta emot och bjuda in Jesus i våra liv.
Flera personere har under veckan hört av sig och varit oerhört rädda för att jorden ska gå under. Jag har fått förmedla trygghet och kunnat avfärda hetsen kring jordens undergång. Däremot ska vi vänta Jesus, som ska komma tillbaka för att hämta dem som tror till evig gemenskap med Gud i Hans rike. Dagen och stunden vet ingen. Vi ska vara beredda. Den här jorden kommer en dag att förgås, men vi väntar på "nya himlar och en ny jord", där rättfärdighet, frid och glädje skall råda.
Profeten fick se in i framtiden och förkunnar att "det folk som vandrar i mörkret, skall se ett stort ljus. Ja, över dem som vandrar i dödsskuggans land, skall ett ljus skina klart. Ty ett barn blir fött och en son blir oss given. Och hans namn ska vara:
Underbar i Råd
Väldig Gud
Evig Fader
Fridsfurste
Välkommen Jesus in i min vardag. Välkommen i vår julfest, i vår familj, samhälle och församling.

Vi inbjuder till högtidsfirande med anledning av bildandet av den nya församlingen Korskyrkan Filipstad - Hällefors
Pingstförsamlingen och Kristen Gemenskap har under en längre tid samarbetat och fört samtal om samgående. Helgen den 12-13 januari 2013 förverkligar vi detta och proklamerar den nya församlingen, som har namnet Korskyrkan Filipstad-Hällefors. Vi vill nu inbjuda de båda orternas övriga församlingar, vänner, grannförsamlingar med representanter samt press och media till vår festkväll lördag kl.18 och till gudstjänsten på söndagen kl.11. Lokal vid båda dessa tillfällen är Korskyrkan i Hällefors (fd Pingstkyrkan och tidigare Missionskyrkan på Brandinvägen)
Vid festkvällen bereds tillfälle att lämna minnesord och medverka med sång och musik.
Gudstjänsten på söndagen blir det predikan av pastor Sam Wohlin från Pingstkyrkan i Karlstad samt tal av Knut Bertil Nyström från Evangeliska Frikyrkan. Det blir även nattvardsfirande.
Församlingen är ansluten till Pingst-fria församlingar i samverkan och Evangeliska Frikyrkan. Korskyrkan har sin verksamhet både i Filipstad och Hällefors. I Filipstad finns lokalen Träffpunkten på Malmgatan 12. Vi samverkar i Filipstad även med Vasakyrkans församling som har sin kyrkolokal på Vasagatan.
Vi tar tacksamt emot din anmälan (bra om ni som inte bor i Filipstad och Hällefors, men som är vänner till församlingen, anmäler er) till [email protected] 070-3126694
Välkomna.

Filipstad den 21 december
För Korskyrkan Filipstad - Hällefors
Bengt Sjöberg Peter Johansson

 

Jag fick telefon igår kväll från nykristen ung man: "Får jag ta med mig två kompisar som också vill bli kristna?" Bra att vi idag hade besök av Teen Challenge. Vi är så glada för teamet som haft ungdomssamlingar igår och i fredags kväll. Roligt att vi kunnat börja med ungdomssamlingar igen i Hällefors.

Cirka 10 nya personer, varav de flesta ungdomar, tog idag nattvarden för första gången i livet. De som nyligen döptes tar med sig sina vänner och därför växer gudstjänstgemenskapen vecka för vecka. Vi är ödmjukt tacksamma. Allt är Guds nåd!