Öppet brev till Migrationsminister Tobias Billström
Öppet brev till Migrationsminister Tobias Billström
Har vi en rättssäker asylprocess?
Jag är juridiskt ombud för några personer som varit länge i Sverige. De har fast arbete och de har anpassat sig till svenska förhållanden på alla områden, inte minst behärskar personerna det svenska språket riktigt bra.
Samtliga har ändå fått avvisningsbeslut, trots uppvisande av klara bevis på att de känner en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin tillhörighet till en viss samhällsgrupp, sin religiösa uppfattning eller sin politiska uppfattning. Några har bevis i form av polisanmälningar från hemlandet där det framgår att de trakasserats och hotats till livet. Ändå får de avslag i alla instanser inklusive den nyinrättade Förvaltningsprocessenheten som bedömer om det föreligger verkställighetshinder.
Migrationsminister Tobias Billström brukar i olika debatter hävda att han har fullt förtroende för asylprocessen inom Migrationsverket och även för våra migrationsdomstolar. Detta är naturligtvis något som han som minister måste säga. Efter 18 års arbete med asylsökande vill jag lika bestämt framföra min åsikt att det många gånger är en icke rättssäker asylprocess där Migrationsverket tidigt låser sig vid en ståndpunkt och sedan hjälper det inte hur många bevis den asylsökande lämnar in. Han blir antingen inte trodd eller så svarar man att handlingarna endast bekräftar redan inlämnade uppgifter och att dessa fakta en gång redan behandlats.
Nyligen skickades en ashkaliefamilj (en etnisk romsk minoritet i Kosovo) tillbaka till Kosovo. FN-organet UNMIK hade intygat att de garanterade familjens säkerhet och att de skulle hjälpa dem när de anlände till landet. Vid flygplatsen stod familjen länge och väntade att någon skulle hämta dem. De hade sålt sitt hus i Kosovo innan de flydde till Sverige och hade nu inga pengar eller någonstans att bo. De första nätterna sov de i olika busskurer. Mamman i familjen är svårt cancersjuk efter att ha fått slag med en knölpåk mot ena bröstet. Cancern har spridit sig till lymfkärlen. Febrig, trött och mycket svag fick mamman bo hos olika landsmän på olika platser varje natt. Trots att jag i mina inlagor till Migrationsverket och domstolarna beskrev vad som hänt denna familj har två andra familjer i samma släkt fått blankt nej på sina ansökningar. Nu hotar Migrationsverket med att tillgripa tvångsavvisningar av resterande familjemedlemmar. Handläggaren på det lokala MIG-kontoret sa att de svenska myndigheterna gjort en felbedömning när de litade på UNMIK. Hur kan svenska myndigheter avvisa människor till ett liv i diskriminering, utan någon som helst möjlighet att få arbete, sjukvård eller bli inskriven i det kosovoalbanska samhället?
Jag skulle kunna berätta om ett 10-tal liknade ärenden där Migrationsverkets bedömningar klart går emot artikel 14 i FN-stadgan. I dessa ärenden hävdar MIG att de tagit hänsyn till Barnkonventionen, men rycker ändå upp barn mellan 4-18 år från skola och socialt nätverk som byggts upp under fyra eller fem år. Det är människor som skaffat sig jobb och startat företag med ibland flera anställda som tvingas lämna allt de byggt upp i Sverige under den tid då de haft tillfälligt uppehållstillstånd. De har försökt få fram passhandlingar och olika id-handlingar utan att lyckats. Nu väntar misshandel, våld, trakasserier och till och med tortyr. Några har konverterat till kristen tro men avvisas med rådet att hålla tyst om sin kristna tro.
Min fråga till Migrationsminister Tobias Billström är om han vidhåller sin tes om att vårt asylsystem är rättssäkert och att ingen människa skickas tillbaka till död och förföljelse? Om inte, är ministern villig att ge dessa människor en ny prövning? De som har arbete och kan försörja sig, men fått laga kraftvunna avvisningsbeslut, skall de inte kunna få nåd och slippa lämna Sverige? Måste de söka uppehållstillstånd på grund av arbete från sitt hemland? Vissa riskerar ju till och med att bli dödade och priset för resan tillbaka kan utgöra ett omöjligt hinder för dem. Med god vilja bör Migrationsverket kunna hitta en lösning för dessa cirka 300-400 asylsökande med arbete som kommer i kläm innan den nya lagen börjar gälla.
Bengt Sjöberg, Filipstad den 29 maj 2008
Pastor och kommunpolitiker
Avvisningar till Grekland
Stoppa avvisningarna till Grekland!
Den 13 maj 2008 arrangerade Västerås stift, Sveriges Kristna Råd och Caritas - Katolska kyrkan seminariet Bör Sverige avvisa till Grekland? Vid seminariet presenterades skriften Vittnesmål från EU:s gräns - om Greklands flyktingmottagande och om Dublinförordningens tillämplighet. I skriften presenteras vittnesmål från ett antal asylsökande om hur de har behandlats vid den grekiska gränsen. Intervjuerna är gjorda av Emelia Frennmark, vikarierande flyktingkonsulent Västerås stift. Gregor Noll, professor i folkrätt vid Lunds universitet tar upp frågan om vilka slutsatser Sverige bör dra av den grekiska situationen. Anna-Pia Beier, jurist vid Rådgivningsbyårn för asylsökande och flyktingar, beskriver den rättsliga situationen för asylsökande i Grekland. Ärkebiskop Anders Wejryd har skrivit förordet.
Läs mer...
Flera andra organisationer har dokumenterat de allvarliga bristerna i den grekiska asylprövningen och flyktingmottagandet.
I april 2008 gick UNHCR, FN:s flyktingnkommisariat, ut med sin tydliga rekommendation att Sverige och andra medlemsländer inte ska sända asylsökande till Grekland. Läs deras rekommendation UNHCR Position on the Return of Asylum-seekers to Greece under the Dublin Regulation.
Den tyska organisationen Pro Asyl gav i oktober 2007 ut rapporten "The truth may be bitter but it must be told - The Situation of Refugees in the Aegean and the Practices of the Greek Coast Guard".
Norwegian Organisation for Asylum Seekers (NOAS), the Norwegian Helsinki Committee (NHC), and Greek Helsinki Monitor (GHM) publicerade i april 2008 rapporten "A gamble with the right to asylum in Europe - Greek asylum policy and the Dublin II Regulation"
Paraplyorganisationen European Council on Refugees and Exiles, Ecre, kräver i april 2008 ett stopp för avvisningar till Grekland; "Spotlight on Greece - EU asylum lottery under fire"
Europarådets antitortyrkommitté (The European Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment, CPT) har dokumenterat olika former av kränkningar och misshandel som asylsökande och förvarstagna utsätts för av grekiska myndighetspersoner. Läs rapporten Report to the Government of Greece on the visit to Greece Migrationsverket gjorde en delgationsresa i april 2008. Läs "Rapport från besök i Grekland den 21-23 april 2008"Utflyktsdag med Erikshjälpen
Den svedjebrukande finnen Suder-Matte har hedrats med ett minnesmärke vid Sjösta minneskulle i Lesjöfors.
När medarbetarna på Erikshjälpen besökte Lesjöfors åkte vi upp till detta berg och tog en härlig promenad guidad av Agneta Folkesson som hade tagit reda på många fakta om de första finnarna som kom till denna bygd.
Vi besökte även det intressanta Lesjöfors Museum. Efter det åt vi mat hemma hos Agneta och benny Folkesson i Skogslund.
Varje år gör vi på Erikshjälpen en utflykt. Tisdagen var en underbart vacker och skön dag.
40, 50 och 60-talsgrejor på Lesjöfors Museum. Förutom Lesjöfors bruk, stålprodukter, fjädrar m.m. finns det mycket,mycket annat att titta på i Lesjöfors Museum bland annat också ett bandyrum med Bandybaronerna.
Här en bild från frikyrkorummet på museet.
Effektiv metod mot rygg, nack o ledvärk
Min son Johannes har varit hemma några dagar. Han har ett nystartat företag som säljer och lär ut en effektiv självbehandlingsmetod mot ont i rörelseapparaten. Jag har själv under 15 års tid fått en otroligt bra hjälp av denna bänk. När läkare och sjukgymnaster prövat allt på mig (cirka 600 gånger) utan att det hjälpt kunde Svenska Hälsobänken lindra smärtan. I många fall har vi sett hur människor blivit dramatiskt bra på ett ögonblick, medan andra får träna och behandla sig längre tid. Ett är säkert-bänken hjälper och funkar.
Vill du komma i kontakt med Johannes Sjöberg kan du ringa 036-13 15 79 eller 0738-236 856
Bänken borde finnas på alla företag och arbetsplatser, men också i hemmet. Den FÖREBYGGER ont i axlar, nacke, rygg, knän och hela rörelseapparaten.
933 säckar kläder till Rumanien!
Redan klockan 7.30 kom denna lastbil från Rumänien för att lasta de kläder som Erikshjälpen packat. Vi hade sagt till folk att komma klockan 13 så chauffören fick vänta. Han gick in i sin hytt och la sig och sov.
Strax före klockan ett gick jag ut på stan och raggade ihop fler medhjälpare. Några hittade jag på torget på en parkbänk och några hittade jag på biblioteket. Andra hade Kenth sagt åt i god tid. Jag hade också pålyst det på gudstjänsten igår. Det kom 26 personer!!! för att hjälpa till så vi lastade dessa 933 säckar på en och en halv timme. När vi lastat den ena containern bjöds alla på glass, saft och vatten. Det hela gick mycket bra. Till sist lastade vi på rullstolar och en del sjukvårdsmateriel som vi nyligen fått.
Inne i den stora containern bildade burmeser, eritreaner, irakier samt kostymklädda somalier och svenskar en kedja.
MORS DAG i strålande sommarväder
Idag har vi två av våra söner hemma. Joel har också med sig Andrea. Igår var vi till sjön Daglösen och matade fåglarna. Andrea var så glad.
Joel ska predika i Pingstkyrkan klockan 11. Ett 25-tal "ungdomar" som var tillsammans mycket i kyrkan för cirka 15 år sedan har återsamling i helgen. Igår var de ute och grillade på Brattforshedens vackra naturområde.
Senare i eftermiddag ska vi ha fest för alla ONSDAGSBARN med föräldrar. Då ska vår son Johannes vara clown. Det ska också bli roligt. Vi ska ha ett program för alla åldrar. Jag har varit uppe på morgonen och gjort fyra tårtor med grädde, kiwi och dajmbitar. Hoppas att alla barnen orkar komma.Flera av dem har nyligen fått besked att de har fyra veckor på sig att lämna landet. Det har blivit tuffare att bli utvisad nu. Man måste snabbt se till att skaffa id-handlingar, pass och göra sig i ordning för att utvisas. Samverkar man inte överlämnas ärendet till polisen. Vilken hård verklighet och kontrast till den sköna sommarens alla förväntningar.
Vår äldste son Josef har fullt upp i helgen med sina fyra söner. De hade inte möjlighet att komma idag. Josef ledde en tid den ungdomskör som vi hade i kyrkan. Han spelade också piano.
Söndag kväll:
Här är ett par kort från Mors dag, men tyvärr blev det ett fel på kameran så jag kunde inte ta mer än dessa kort.
Det kom så mycket folk både på gudstjänsten klockan 11 och på mötet för alla åldrar klockan 16. Barnen sjöng, Maribel talade om Sackeus, Johannes var clown och Heather och Agneta (i form av en grön groda!) hade ett superbra program. Här är i alla fall kort på Joel med en gråtande liten dotter (som var mycket förkyld idag) samt Maud och Johannes.
Pappersvändare vill höra om papperslösa
Jag lovade att ställa upp om hans förslag vinner gehör. Det skulle vara intressant att möta dessa tjänstemän. Jag har ju en hel del att berätta och jag hoppas att kanske få med mig någon eldsjäl från Ingen Människa Är Illegal eller från Rosengrenska stiftelsen eller någon annan organisation.
Nu närmar sig tiden också för en del seminarier som jag ska hålla på konferenser i sommar. den första är tisdagen den 17 juni klockan15.00-15.45 i LADAN på TORPKONFERENSEN UTANFÖR ÖREBRO. Se mer info på www.torpkonferensen.nu
Senare i sommar ska jag medverka på OAS-rörelsens sommarkonferens i BORÅS.23 OCH 24 juli. ASe info på www.oasrorelsen.se
Här en bild på en man från Eritrea som kom till vår kyrka en tid innan han utvisades till Italien där han fick både arbete, bostad och uppehållstillstånd. Han var så oerhört glad för att han fick vänner i kyrkan och för att han fick en bibel på sitt språk, tegrinya. I sitt land ägde han en tid en bibel, men hans överordnade inom armén tog hans bibel och rev sönder den och stampade på den på marken.
De kristna i Eritrea möter fruktansvärt motstånd om de inte tillhör de godkända samfunden. Tusentals har arresterats och flera pastorer har satts i containrar i den 40-gradiga hettan utan vatten, frisk luft och mat tills de svimmar.
Får man bli upprörd och arg?
Jag har idag träffat två familjer där Migrationsverket beslutat att i ena fallet skicka iväg mor och barn från sin far. I det andra fallet skicka iväg en far från sin svenska fru och lilla barn. Pappan har anpassat sig så bra i Sverige att han till och med lärt sig läsa svenska fast han var analfabet. han har gift sig, haft arbete som Migrationsverket tagit ifrån honom och han har gift sig, har lägenhet och lever som en ovanlig svensk.
Ja, visst får man bli upprörd, men det hjälper väl föga mot Migrationsverket. Mitt hopp står till Länsrätten i Göteborg och Kammarrätten i Stockholm.
Få se vad Kalla Fakta på TV 4 vill mig. Jag ska ringa Gustaf Fridolin i morgon. Han har sökt mig idag. Spännande. Det handlar förmodligen om gömda flyktingars rätt till sjukvård eller om något helt annat.
Jag håller er informerade.
Eggentligen skulle jag ha skrivit lite mer utförligt på bloggen, men just nu lockar sängen. Måste vila ryggen........
Mosippspromenad
Från en ljuvlig promenad runt en skogstjärn där det växte mosippor. Medicin för själen......
Radio Örebro igen.....!!
Men vilken märklig dag det blev.
Jag skulle på ett möte i Immanuelskyrkan i Örebro. Klockan 9 stod jag utanför kyrkan och ringde och undrade hur jag skulle komma in. Moni Höglund svarade i telefonen och berättade att mötet inte var förrän på torsdag! Oj, jag som skrivit in så ordentligt i almanackan tänkte jag. Vad ska jag nu hitta på i Örebro? Festen för familjen som fått uppehållstillstånd skulle ju inte börja förrän om flera timmar. Mamman i familjen har levt gömd i flera år i Sverige.
Just då ringde det och det var en journalist från..... ja just det Radio Örebro.
-Jag har hört att du är i stan, Bengt.
- Vem har sagt det?
- Jag säger inte det, men kan du vara med i en direktsändning nu om en och en halv timme?
-Jo det går bra. Jag har just fått tid över......
-Det handlar om en debatt angående papperslösa och gömda asylsökandes rätt till sjukvård. Du får debattera med en riksdagsman och ett landstingsråd. Sen vill vi veta om du känner någon invandrare i Örebro som varit gömd.
-Jo, jag känner Maria som bor och har tel. nr.........
-Bra, då bjuder vi med henne i programmet så hon får berätta hur det var att leva och bli sjuk när hon och hennes flicka var gömda.
Det blev ett bra program och Maria berättade så bra.
Efter programmet behövde jag äta mat. Jag åkte till en restaurang som har buffé. Jag har aldrig varit där. jag tänkte att om jag åker dit så får jag säkert träffa mina söner som jobbar på Gospel Media. När jag kom in satt också Joel med några vänner vid ett bord. Jag gick fram och sa att jag kände på mig att de skulle vara där och äta. Jooel svarade att det var två månader sedan de åt där sist. Vilken tur! Eller.....?
Ja, jag hade i alla fall en bra och intressant dag trots att jag fattat fel om mötet i Immanuelskyrkan i Örebro.
Kristen Gemenskap Grillfest i Nykroppa
Bilderna är tagna med min mobiltelefon. Det togs bättre bilder som jag kanske lägger in senare.
Heather flyttade från Skottland till Nykroppa. Hon har öppnat sitt hem för invandrare och svenskar. Igår kväll hade hon inbjudit till grillfest med biblisk skattjakt. Det var verkligen trevligt. När vi grillat och ätit, sjungit och några av de afrikanska tjejerna dansat var det dags för skattjakt. Vi utrustades med biblar och med hjälp av 16 olika texter gavs ledtrådar så vi kunde hitta nästa lapp. Det handlade om att bygga sitt liv på Klippan. Då visste vi att vi skulle leta efter nästa lapp på en klippa. Psalm 23 "Han för mig till vattenbäckar" ledde naturligtvis till en vattenkälla. I detta fall ett stuprör!!! (där det alltså brukar rinna regnvatten)"Gå till Guds hus" ledde oss till granngården-Missionshuset i Nykroppa där det fanns en lapp om frukt vilket ledde oss till en lapp i grönsakslandet. Alain från Storfors vann och fick en chokladkaka i pris.
Ofelia Namazova i radio Örebro på måndag
Ofelia Namazova som jag skrivit om i min bok har ju själv skrivit en bok om sin flykt till Sverige och tiden som gömd. Den heter PRÖVNINGENS TID. Nu har Radio Örebro fått tag på boken och har bjudit in Ofelia till studion nu på måndag den 19 maj mellan klockan 9.30 och 10.30. Kan du inte få in Radio Örebro kanske du kan lyssna via Internet.
Ofelia tar snart studenten. Nyligen fick hon motta flera pris på KDU:s årsmöte. En tjej med fart, engagemang, mycket empati och skarpt intellekt.
Jag är glad att jag får vara din extrapappa".
Joel får nog prata med Ofelia om att ge ut boken i en större upplaga för nu finns inte en bok att få tag på.
Ymningt snöfall 17 maj
Idag snöar det för fullt. Igår gjorde Maud i ordning grönsakslandet och sådde bönor, morötter, sallat, kålrötter och andra grönsaker.
Vinbärsbuskar och äppelträd står i blom, men bina sitter inne i sina kupor och äter upp honungen. Hur skall det gå med pollineringen? Hoppas på bättre väder.
Flera av våra asylsökande har fått positiva beslut
En av våra vänner har redan fått kommunplats i Örebro. Vi får ha dem här något eller några år och sen flyttar de till de större städerna. I Filipstad finns en jättebra skola för SFI, men det finns knappt några hyreslägenheter. Det verkar också som om Migrationverket inte informerar flyktingarna om att de kan välja att bo i stan.
Nu finns det ju inte så mycket jobb i Filipstad, men flera av våra vänner har idéer om att starta företag. De skulle kunna vara med och sätta fart på Filipstad. När de lärt sig svenska och kommit igång med sina företag skulle de kunna skapa arbetstillfällen inte bara för sig själva utan på sikt också för andra.
Det känns roligt att våra vänner får börja ett nytt liv, men det är också smärtsamt att gång på gång ta avsked och lära känna nya människor som senare också flyttar.
Jag tror på Filipstad som en idyllisk, växande välmående småstad som kan utveckla näringsliv och turism. Då ska det också finnas plats för våra nysvenskar.
I höst ska vi i Kristen Gemenskap dra igång en kurs i hur man startar företag. Vi hoppas och tror att vi som församling skall kunna vara med och vända trenden.
Låt Griffen Barkat få stanna i Sverige!
 Griffen Barkat har fått beslut om att utvisas. I dagarna skall jag skicka in en ny ansökan om uppehållstillstånd för honom. Den hotbild som finns mot honom har Migrationsverket inte ansett vara så farlig. Vi ska trycka på denna hotbild i vår överklagan i vår inlaga till Migrationsverket, men även framhålla att Griffen haft och har ett arbete som han försörjer sig på, betalar skatt och trivs med. Den 15 december kommer lagen om arbetskraftsinvandring att träda i kraft. Jag tycker att utvisningen av Griffen borde avbrytas i väntan på den nya lagen. Fyra år som småländsk fabriksarbetare och vikarierande pastor borde få Migrationsverket att tänka om. Om någon har anknytning till Sverige så är det Griffen. Läs artikeln här nedan från tidningen VÄRLDEN IDAG. Där berättas också om Griffens "fostermamma" Birgit Lindén. Griffen Barkat kunde ha spelat korten annorlunda. Hans dotter Christina föddes i Sverige och blev svensk medborgare, med dåvarande regler kunde det gett asyl till hela familjen. Men fadern hade en uppgift. Han skulle bli föreståndare för det kristna barnhem i Pakistan som han själv kom till som moderlös tonåring 1965. Missionären och barnhemsföreståndaren Birgit Lindén som han alltid kallat sin mor skulle dra sig tillbaka hem till Gnosjö. Med stöd från Erikshjälpen, svenska församlingar och Sidamedel utvecklades barnhemmet under Griffen. Under många år fick arbetet vara i fred. Men efter den 11 september-attacken tilltog svårigheterna för kristna i Pakistan. 2004 förändrades allt för Griffen Barkat. - Kriminella ligor började ringa och hota mig till livet och ville ha pengar. Utpressning och misshandel av medarbetare blev snart vardag. Så småningom fick svenskarna nog. Christer Stenberg, som då arbetade för den svenska pingstmissionen i Pakistan, lyckades flytta hustrun och de fyra barnen till hemlig ort, och Griffen Barkat smugglades ut till Sverige. Här sökte han asyl. I snart fyra år har han arbetat på Gunnars Tråd, bott i Korskyrkans lägenhet i Kulltorp i Hillerstorp och skaffat många kristna vänner. En av dem är fabrikschefen Börje Åström. - Det är inte mänskligt att utvisa en människa som lever i ovisshet under så lång tid, har ett fast arbete som han sköter utmärkt och inte ligger samhället till last, säger han. Men i februari avslogs Griffen Barkats överklagan till högsta instans, Migrationsöverdomstolen. På måndag gör han den dystra bilresan till Jönköping för att diskutera med Migrationsverkets tjänsteman hur utvisningen ska gå till. - Jag har svårt att sova och har gått till psykolog, berättar han. Det har funnits stunder då jag inte ens haft lust att leva längre. Men jag känner mig ändå skyddad. När jag samlade medarbetarna innan flykten från Pakistan grät vi, och jag såg en ljus eldring som omslöt mig. Flera personer här i Sverige har uttalat profetior om mig. Men ett under måste till för att utvisningen ska stoppas. Ett nytt avgörande dokument till exempel. Sådana papper som styrker hoten och visar att polisen har ögonen på honom är på väg. Men Griffen Barkat har en känsla av att en förföljd kristen har svårare att övertyga de svenska myndigheterna än en muslim. Barnhemmet finns och fungerar fortfarande. Men dit kan han inte återvända. - Islamisterna är som mc-gäng och skulle känna sig hotade om jag återvänder, säger han. Mikael Kindbom |
Meditation i naturen
Jag älskar att gå i skogen och vandra på små stigar. I helgen gick jag en lång promenad i Dala-Järna. Här ser du en myr där skotervägen mellan Vansbro och Dala-Järna går. Nu hördes inget oljud från skotrarna-bara en intensiv fågelsång.
Efter ett tag kom jag in på en smal stig där det fanns minst sex stora myrstackar. Aktiviteten var febril bland myrorna.
När jag gått i cirka en halvtimme kom jag till en å. Där var det också aktivitet. Bävrarna syntes dock inte till, men oj vad de fällt många björkar.
När man gått en timme i den tysta skogen blir man så glad och lugn. Laddad att åka tillbaka till Filipstad och ta itu med både det ena och det andra.
Tack Gud för Din vackra natur! "Fast utan ord, den bilden ger mig bud. Det finns en Gud, det finns en Gud. Ty allt det sköna som mitt öga sett. En större tro på Gud mig gett"
Samtal om integration
Ännu en gång har jag haft förmånen att besöka en av de större församlingarna inom Evangeliska Frikyrkan. I torsdags talade jag i Ryttargårdskyrkan i Linköping över ämnet "Se främlingen mitt ibland oss".
Ett 35-tal åhörare från Linköpings olika kyrkor deltog i mötet vars syfte var att intressera fler att bli stödpersoner för någon flykting.
Efter mitt anförande fikade vi och sen blev det ett livligt samtal med många frågor och inlägg. En mycket intressant och givande kväll som inte slutade förrän halv tio.
Linköping har 30 000 studenter. Jag fick bo hos Jörgen Ljung som dels arbetar i församlingen, men som också arbetar på universitetet. Jag tror han har ledaransvar för 1000 studenter varav många är forskare från en mängd länder. Flera av studenterna bor i Linköping i tre till fyra år. Trots ett livligt umgänge på universitetet är det väldigt få som någon gång under sin studietid blir hembjuden till någon svensk. Om några år kommer flera av dessa studenter jobba i sitt lands regering. Vilken bild får de av det för övrigt så fantastiska Sverige när vi inte är mer gästvänliga? När Jörgen berättade om detta grep det tag om mig rejält. Vi svenskar behöver skaka av oss vår bekvämlighet och bjuda lite mer på oss själva. Säga hej, öppna dörren och bjuda in "främlingen" mitt ibland oss.
Vilken fantastisk kyrka! Vilka rika möjligheter att möta nya männniskor! Vilka resurser! Men om "främlingen" inte känner sig delaktig och inbjuden missar vi något betydelsefullt. jag är så glad att församlingen i Linköping har en uttalad målsättning för integrationen. De många smågrupperna utgör ett viktigt redskap i arbetet med att inlemma nysvenbskarna i gemenskapen.
Kolla här på några bilder från kyrkan. Där fanns sporthall, minigolfbana och café m.m. Kyrkan är öppen varje dag mellan 10 och 22 och masor av frivilliga sköter allt från ljud, servering, städning, sjukbesök, sångstunder och allt, allt möjligt.
Här ser vi caféet och delar av minigolfen. När jag kom till kyrkan en timme före mötets början fanns det mycket folk som satt ute i en berså och fikade. Ett gäng ungdomar kom från sporthallen. de hade visste spelat innebandy. Några medelålders kvinnor och män var på väg in i kyrkan för att öva sånger till söndagens gudstjänst. En arabisk man kom och välkomnade. Han berättade om de samlingar som de har för araber. Nu önskade han sig litteratur för iranier och afghaner, något som vi har här i Filipstad.
Tyvärr tog jag inget kort på själva kyrksalen som även har en läktare. Vi höll till i en av de mindre salarna.
Migrationsverket utvisade svårt cancersjuk kvinna
Jag betraktade mannen och undrade om han var runt 40 år, men när han visade mig några dokument från Migrationsverket blev jag verkligen bestört. Han var bara 21 år!
Gift vid 17 års ålder. Hustrun sjuk, men den lilla dottern var lyckligt ovetande om den snart förestående avvisningen. Nu gällde det att försöka stoppa utvisningsbeslutet.
Mannen berättade att hans far och mor tillsammans med några av hans syskon nyligen utvisats. I en hel månad har de irrat omkring i sitt gamla hemland utan att få någon som helst hjälp. Mannen visade mig brev både från kommunen, FN-organet, Röda Korset, advokat i hemlandet samt polis och domstol. ALLA BEKRÄFTADE ATT DET VAR ETT MISSTAG ATT UTVISA DEM FRÅN SVERIGE. INGEN VILL VETA AV DEM I HEMLANDET EFTERSOM DE TILLHÖR "FEL" ETNICITET!!!
-Du förstår Bengt, min mor blev slagen av XXX för att vi är AAA. De slog min mor på bröstet så det började blöda. Sen blev det var och nu har det blivit cancer. Cancern har spridit sig till lymfkärlen. Mamma har sökt hjälp på sjukhuset, men de vill inte hjälpa henne. Pappa och mamma har inga pengar och är inte registrerade i landet, så de kan inte få någon sjukvård. Nu har lymfkärlen svullnat upp så armen är dubbelt så stor. Mamma orkar knappt gå och ibland svimmar hon och ramlar på gatan. De sover på gatan, vid busshållplatsen eller hos någon som öppnar dörren för dem, men dagen efter måste de söka sig till någon annan plats. De är inte välkomna någon stans. Snälla Bengt, hjälp oss och min familj i Y-landet.
När jag hör det här börjar jag gråta häftigt. Det var som om både ilska och skam vällde upp inom mig. Jag var tvungen att gå ut i köket och snyta mig och torka tårarna.
Nu sitter jag vid datorn och ska försöka skriva en överklagan till Migrationsverkets förvaltningsprocessenheten. Jag är trött och ryggen värker, men jag ska försöka hjälpa denne man och hans familj.
Kan pappan och mamman få komma tillbaka?
Hur kunde Migrationsverket vara så kallsinnigt?
Hur kan de skicka tillbaka sonen när de vet genom alla intyg och brev vad som hänt hans föräldrar?
Kan man bra skicka iväg någon till död? Finns det ingen barmhärtighet i Sverige?
Den 21-årige mannen berättar när vi går tillbaka mot buss-stationen att han inte kan äta något. han bara tänker på sitt ansvar för sin lilla familj och för sina föräldrar och syskon.
-Du måste äta och försöka vara stark, säger jag. Försök att vila lite och sova och hämta krafter. Jag ska sitta uppe och skriva och sen faxa till MIGAN. KANSKE de vill lyssna. KANSKE de ändrar sig. KANSKE det finns humanitet kvar i Sverige som räcker åt er.
KANSKE kan vi hoppas...Kanske.....kanske inte...men vi skall kämpa, kämpa k...ä...m...p....a........
Författarfestival i Filipstad
DENNA ARTIKEL NEDAN ÄR FRÅN NWT
Idag fick jag ett brev från Per-Olov Örtlund som är sekreterare i kommittén för Författarfestivalen i Filipstad den 25 juli kl. 14-17
Deltagarna blir bjudna på mat redan klockan 12 på Hotel Hertig Karl för att sedan dricka kaffe med pressen.
Det känns hedrande och intressant. Lite svårt att se ordet författare om sig själv, men jag har läst att om man skrivit tre böcker så är man författare, så då är jag väl det med mina båda biografier och boken om flyktingarna. Går just nu och bär en ny bokidé i skallen så det kanske kan bli en fjärde bok.
Nio klara för författarfestivalen i Filipstad
FILIPSTAD: Biskop, barnboksförfattare och deckare - med flera
Biskopen Esbjörn Hagberg, barnboksförfattarna Inger och Lasse Sandberg samt deckarförfattaren Aino Trosell - det är tre av namnen som är klara för sommarens författarfestival i Filipstads centrum.
Esbjörn Hagberg.
Aino Trosell. Foto: Ulla Montan
Lena Sewall. Foto: NWT-arkiv
Bengt Sjöberg. Foto: FT-arkiv
Annika N Lindqvist. Foto: NWT-arkiv
Henry Nilsson. Foto: NWT-arkiv
Bo Thunberg. Foto: NWT-arkiv
Inger och Lasse Sandberg är två av författarna som tackat ja till att medverka i Filipstads författarfestival. Foto: NWT-arkiv
Fredagen den 25 juli är det författarfestival i Filipstad.
Här är de författare som tackat ja hittills:
Inger och Lasse Sandberg behöver väl ingen närmare presentation: de har skrivit barnböcker i flera decennier och har bland annat givit barnen sagofigurer som Lilla Anna och långa farbrorn, Spöket Laban, Rundhunden och Tummen.
- Det känns bra att vi får med också barnboksförfattare, säger Per-Olof Örtlund i festivalkommittén.
Esbjörn Hagberg är biskop i Karlstads stift, men också författare till "Själavård vid köksbordet" och "Leva i försoning".
Henry Nilsson är mordutredaren som efter 40 år som polis debuterade som författare i fjol med boken Pass 23.
Bengt Sjöberg är kommunpolitiker för kristdemokraterna i Filipstad, aktiv i församlingen Kristen Gemenskap i Filipstad och Hällefors och har också agerat juridiskt ombud för många asylsökande. Arbetet med flyktingar gav honom inspiration till boken "När världen kom till stan". Boken kom ut i fjol och i den berättar han med alldeles vanliga ord och utan stora åthävor om många av de människoöden vi andra snuddat vid i nyhetsbruset, medan han helhjärtat engagerat sig med en intensitet som väckt både undran och beundran genom åren.
Bo Thunberg är författare med specialinriktning på miljö. Han har bland annat skrivit en bok om hur man handlar miljövänligt, och han kommer att lyfta fram detta högaktuella tema även på författarfestivalen:
- Han har sagt att han ska göra en ekologisk hörna, berättar Per-Olof Örtlund.
Henry Nilsson är polis och deckarförfattare.
Annika N Lindqvist är journalist och upphovsman till flera böcker, däribland en som handlar om Frykenstrand där utarbetade husmödrar fick vila.
Lena Sewall skötte i många år den mer eller mindre världsberömda Värmlandsmontern på bokmässan i Göteborg, men har även skrivit böcker om Rackenmålarna och Skagenmålarna samt skriver återkommande om mat i Nya Wermlands-Tidningen.
Aino Trosell är för den breda publiken numera mest känd som kriminalförfattare, med titlar som Ytspänning och Om hjärtat ännu slår på sitt samvete. Men hon har skrivit även andra typer av böcker, bland annat barnboken Lita på Mary och generationsromanen En gränslös kärlekshistoria. Hon har också skrivit dramatik och i Filipstadsbygden är hon framförallt bekant som författaren till folkspelet Eld i berget, som spelades i Långban under flera somrar.
Samtliga författare har anknytning till Värmland, och arrangörerna av festivalen har ytterligare några namn på gång som man ännu inte fått svar från, men hoppas få klartecken från inom kort.
Och bland dem som tackat nej, finns en del som tackat nej på ett så trevligt sätt att de lär bli kontaktade igen, kommande år, avslöjar Ewa Persson och Per-Olof Örtlund.
- Vi har lite att bita i inför nästa år, konstaterar Per-Olof.
I Selmas spår
Sen är förstås temat i år - som FT tidigare berättat - mycket Selma Lagerlöfskt. Är det jubileumsår så är det, och nu ska Selma Lagerlöfs kopplingar till Filipstad lyftas fram.
Bland annat kommer det i år att bli stadsvandringar i Selmas fotspår.
- Rolf Brattén och Bengt-Olof Löf kommer att berätta om Selma Lagerlöfs förfäders liv och leverne i Filipstad. Vi har lagt in två stadsvandringar på schemat, men är öppna för en tredje, om det finns intresse, säger Per-Olof Örtlund.
- Jag tror att det blir spännande. Det här med Selma Lagerlöf i Filipstad är nytt för de allra flesta, säger Ewa Persson.
Två starka
Att Selma Lagerlöf-arvet lyfts fram betyder dock inte att Ferlin ska sättas på undantag i år. Festivalen har underrubriken "I Ferlins anda och med spår av Selma Lagerlöf" och även i år ska Nils Ferlin uppmärksammas med stadsvandring och en viskväll.
- I Ferlins fotspår med Birger Johansson har vi på torsdagen, säger Per-Olof.
Också viskvällen hålls under torsdagen, alltså den 24 juli.
Ewa Persson, som förutom aktiv i författarfestivalens arrangörsstab också är ordförande i Selma Lagerlöf-sällskapet, tycker heller inte att man ska se någon konkurrens mellan de båda litterära giganterna. De står båda starka, sida vid sida, anser hon.
- Ferlin och Selma Lagerlöf är två olika författare med anknytning till Filipstad. Ferlin har stark anknytning till Filipstad, och Selma Lagerlöfs rötter kommer härifrån.
Ferlin sökes
Men apropå Ferlin är det i alla fall en författare som än så länge saknas på listan över författare som knutits till sommarens författarfestival - Ferlin själv!
En aktör som kan agera Selma Lagerlöf har festivalen redan engagerat; det är Carina Ekman som kommer att medverka i öppningsceremonin och även hålla en monolog i Selma-gestalt.
Men vem ska spela Ferlin?
Festivalarrangörerna har några namn på gång, men ännu har ingen tackat klart ja, så än finns chansen för den som tycker sig ha talangen att ikläda sig poetens roll för ett par dagar i sommar.
Lena Richardson
Publicerad: 2008-03-27 06:00
DAGEN skriver om Jesusmanifestationen
Detta är en länk till
www.dagen.se
Bilden av 12000 kristna i en förenad mångfald
Textstorlek
Publicerad: 2008-05-05 10:35  |
- Läs Dagens blogg från hela Jesusmanifestationen. Bilder, text och filmklipp
- DN missade Jesusmanifestationen
Den gångna lördagen kan knappast kallas något annat än historisk. Aldrig tidigare har väl så många kristna från så många samfund samlats under en enda paroll: Jesus är Herre.
Det fanns mer än en anledning att gnida sig i ögonen inför den scen som spelades upp i Kungsträdgården vid tretiden i lördags. Från alla håll kom de - rader av människor med olika hudfärg och kyrkotillhörighet - sjungande, dansande, bärande på uppmuntrande bibelord, om och om igen ropande namnet Jesus.
Folkskarorna samlades framför samma scen där upprörda politiska känslor hade luftats två dagar tidigare inför avsevärt färre besökare.
Men nu fanns inga konfrontationer, inga negativa utspel åt något håll. Bara en gemensam längtan efter att upphöja sin gemensamma Herre och Kung.
Drottning Silvia hade skickat en hälsning till manifestationen som lästes upp från scenen. Därefter talade olika kristna ledare utifrån olika aspekter på temat Jesus som Herre, allt varvat med psalmer och sånger. Några tyckte att talarna var väl många, och hela gudstjänsten varade i över två timmar, vilket var en bit längre än planerat.
Det centrala momentet i gudstjänsten var invigningen av det gemensamma bönealtare som fogats samman av stenar från olika delar av landet och som tagits med från de olika torgmötena. Den vita hörnstenen var redan lagd, och framtill syntes ett kors i röd granit. Altaret invigdes genom att elden tändes och genom att 12 000 kristna förenades i bön för landet, ledda av förebedjare på - om jag räknade rätt - 19 olika språk. Altaret kommer inom kort att installeras vid Ersta på Södermalm för att återknyta till den enhetsväckelse som tidigare gått ut från området.
En bit ner i åskådarskaran syntes Stanley Sjöbergs huvud höja sig en bit över mängden. Det var han som först fick visionen och han som vågade agera på den. Sedan dess har han jobbat ett oräkneligt antal timmar, stundtals i motvind.
Men nu, när visionen förvandlades till verklighet, valde han att inta en mer tillbakadragen position.
- Den här dagen är början på en förändring i Sverige! utropade Tjebbo van den Eijkhof från scenen innan gudstjänsten avslutades med ett mäktigt rop till Gud, ett gemensamt rop efter något nytt i Sverige.
En ton av stolthet och tacksamhet vilade över Stanley Sjöbergs ansikte. Ja - det gick faktiskt. Det första stora steget i visionen är fullbordat.
Fortsättning följer?
Läs mer i morgondagens pappersupplaga av Dagen
Dagen var på plats hela dagen och bloggade från dagens alla händelser. Läs de detaljerade beskrivningarna på Jesusmanifestationsbloggen i länken ovan.
JESUSMANIFESTATIONEN 3 MAJ STOCKHOLM
Jesusmanifestationen i Stockholm lördagen den 3 maj blev en succé! Man räknar med cirka 15 000 kristna från hela Sverige. De flesta kristna församlingar och samfund var representerade i god allkristen enhet. En glädjefest där kristna gemensamt lyfte fram sin tro på Jesus Kristus. Afrikaner, araber, latinamerikaner tillsammans med svenskar från när och fjärran.
Här på Stortorget var det mest araber som sjöng och talade.
Afrikanska tjejer sjöng och dansade.
Här är det latinamerikanerna som intagit Kungsträdgården några timmar innan den stora manifestationen. Samtidigt pågick möten på sex andra platser. Min bror Stanley Sjöberg var initiativtagare till denna dag. Han bjöd mig att följa med i sin bil och åka ruint och titta på de olika mötena runt om i stan. 800, 500 och 1000 personer var det på de olika platserna. Över allt stannade nyfikna stockholmare till och flera önskade ta streget att bjuda in Jesus i sitt liv.
Här vid Kungsträdgården fanns det möjlighet att få förbön om man var sjuk eller ville ta emot Jesus som sin frälsare. Det var en kö av längtande människor.
Rinkeby inter
JESUSMANIFESTATIONEN I STOCKHOLM 3 maj
Från hela vårt land börjar nu folk göra sig redo för att åka till Stockholm för att visa Sverige att vi är många människor från flera olika länder som tror på Jesus Kristus och som anser att den kristna tron är något som vårt land behöver.
Det ska bli mycket spännande att besöka de olika mötena runt om i Stockholm på lördagen. Redan vid 10-tiden börjar ett stort bönemöte i Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan, min barndoms kyrka.
Jag ska rapportera utifrån vad jag sett och upplevt på söndag kväll. Jag har med mig kameran. Kolla även på Rapport och Aktuellt måste också förmodligen göra något inslag i sina kvällssändningar på lördagen annars vore det märkligt. LÄS HÄR FRÅN DAGEN
Inför Jesusmanifestationen:
 |
Läs också:
» Jesusmanifestationen ska ge aha-upplevelse
Polis grep afghansk man i Vetlanda igår
Hussein Ahmadi greps igår av polisen. Han är asylsökande från Afghanistan och ABSOLUT INGEN BROTTSLING!!! Hans ärende skulle i dagarna ha överklagats till Migrationsdomstolen. Hussein har INTE hållit sig undan och har INTE GÖMT sig. Han har uppträtt öppet.
Hussein har klarat sina SFI-studier, tagit svenskt körkort, haft fast anställning på en golvfirma men har nu tvingats att sluta på grund av att han inte har något arbetstillstånd. Detta har fått till följd att Hussein blivit deprimerad och inåtvänd, jagad av sina skräckfyllda erfarenheter tidiager i livet. NU INTENSIFIERAS KAMPEN FÖR ATT HUSSEIN SKA FÅ STANNA I SVERIGE. ATT MIGRATIONSVERKET KAN FORTSÄTTA ATT FÖRSÖKA UTVISA AFGHANER, TROTS ATT MIGRATIONSDOMSTOLARNA I FLERA FALL BESLUTAT OM INHIBITION, (=AVBRYTANDE AV UTVISNINGEN OCH ATT MAN KOLLAR IGENOM ÄRENDET YTTERLIGARE EN GÅNG) ÄR OFATTBART.
Hussein Ahmadi kommer från samhället Apkha i Jaghori distriktet, Ghazni provins i
sydöstra Afghanistan.
Vid sitt vägledande beslut 22 november 2007 beslutade Migrationsverket att personer från bland annat Ghazniprovinsen inte kan förväntas återvända. Detta på grund av det väsentligt försämrade säkerhetsläget i Afghanistan och den interna väpnade konflikten i området.
Hussein Ahmadi saknar förutsättningar att leva och överleva i internflykt i Afghanistan. Han riskerar omänsklig och förnedrande behandling. Han utsätts för en tillvaro med avsaknad av mänskliga rättigheter och han riskerar stor humanitär nöd.
UNHCR skriver att traumatiserade afghaner som är i behov av behandling och "själavårdssamtal", vilket inte är tillgängligt i Afghanistan skall tillåtas att få stanna på grund av humanitära skäl.
Hussein Ahmadi saknar helt ett existerande och fungerande nätverk i Afghanistan och saknar dessutom kontakter utanför sin hemort i Ghazniprovinsen. I UNHCR:s handlingar står det också att det är förenat med livsfara att åka från Kabul till området där Hussein kommer ifrån.
Hoten mot Hussein i Afghanistan är mycket allvarliga på grund av faderns situation. Husseins släkt har trakasserat och angivit Husseins mor för den lokala polisen där hon hölls fången i cirka fem veckor. Under arresteringen misshandlades hon grovt för att avslöja var Husseins far vistades. Familjen har brutit med fadern, och modern kunde inte avslöja hans vistelseort. Husseins kvarvarande familjemedlemmar har flytt hemorten på grund av de fortsatta trakasserier familjen utsatts för. De befinner sig sedan april 2007 i ett annat land, där de lever gömda på grund av tidigare angivna trakasserier. De är eftersökta i hela Afghanistan och det har visat sig att de även är eftersökta i det andra landet.
Detta är nya omständigheter som Husseins Ahmadi inte kunnat redovisa tidigare. Det är också omständigheter som ökat hans utsatthet vid en återkomst till Afghanistan. Hussein har inte sitt sociala nätverk kvar i Afghanistan. Hans skyddsbehov kvarstår utifrån den fortsatta förföljelse de överlevande familjemedlemmarna utsatts för.
Nu måste Hussein släppas! Jag kommer att överklaga förvarsbeslutet och göra allt vad jag kan för att hjälpa Hussein. Han har också vänner i Vetlanda som ställer upp för honom. Tillsammans ska vi kämpa för att hussein ska få stanna i Sverige.
