Läste på LÄRJUNGABLOGGEN om tio saker som skapar stress hos en ledare/pastor i en församling.
Så skönt att få slappna av och vara den man är och lyda det som Gud sagt och kallat en till.
När vi gör vårt bästa och förtröstar och litar på att det är Gud som ger växten, då kan vi orka med att stå fasta och hålla ut på den plats som Gud kallat oss till.


http://larjungabloggen.wordpress.com/2011/03/29/10-saker-som-skapar-stress-i-en-ledare/

Idag hade vi en bönedag i Hällefors. Dan Hegelund deltog och tog oss med i innerlig lovsång och tillbedjan. Det var en verkligt härlig stund då vi fick uppleva Guds närhet. En av deltagarna fick se en syn under sången. Han såg en stor ängel som sträckte ut sina händer över dopbassängen.
Dopet blev också en underbar stund. De som döptes har verkligen längtat efter att få uppleva dopet. Det är denna intensiva hunger efter Gud och längtan som vi skulle vilja se mer av i våra bygder.
Vi bad över följande områden:

Hur vi når in med evangeliet i ungdomsvärlden
Det som händer internationellt i Lybien, Syrien, Israel, Gaza, Japan och andra länder.
Församlingarnas situation i våra bygder. Vi behöver förändring, förnyelse och vi behöver kavla upp ärmarna och börja jobba för att verkligen nå ut med budskapet.
Vi bad för äktenskap och relationer
Vi lyfte upp skola, arbetsliv och näringsliv.
Vi bad för riksdag, regering och EU. Ja, vi behöver verkligen lyfta blicken från vår lilla horisont och se till det som är bakomliggande orsaker till att folk mår så dåligt idag.

En reflektion över dagens underbara, viktiga och inspirerande bönedag:
Varför tycks det vara lättare att gå på en "vanlig" gudstjänst och sitta och lyssna till sång och predikan än att vara aktiv i sång, lovsång, tillbedjan, bön och förbön? Vi behöver olika typer av gudstjänster och samlingar, men utan bön händer ingenting. Det är bönen som är själva motorn i en församling. Det är genom bön som vi blir laddade, får höra från Gud, får idéer och konkreta tilltal. Det är genom bön som det sker aktivitet i den andliga världen, bland änglar och genom Guds Helige Ande som människor blir berörda.

Det fordras ett engagemang för att delta i fyra timmars bön, samvaro, måltidsgemenskap och samtal, men det ger så mycket. Vi som var med idag åkte hem med inspirerade sinnen fyllda av Guds kraft och kärlek.

I bilen hem hörde vi om ökad strålning i Japan, demonstrationer och våld, srtrider och död i flera arabländer.
Vi förstår att Jesus kommer snart tillbaka. I vår förberedelse för de vedermödor som ska ske över vår jord känns det tryggt och gott att ha fått hämta styrka och kraft ifrån Gud.

Idag, söndag, sänds programmet ”P4 Granskar”. Det blir det ett reportage om två somaliska pojkar som jag lärde känna för ett par år sedan. De hade då nyss fyllt 18 år och kastades ut i en kall verklighet. Deras gode man, en kvinna i Karlstad trodde på dem och ville fortsätta att stötta dem. Deras problem var att ingen myndighet trodde på att de är från Somalia. Jag måste säga, att när jag först träffade dem och hörde deras berättelse, tänkte även jag att det kanske är lätt att bara säga att man är från Somalia, så blir det lättare att få stanna i Sverige. Efter att ha studerat deras ärenden, tagit del av språkanalyser, lyssnat på andra afrikaner och framför allt fått läsa om Bajuniöarna utanför Somalias kust var jag övertygad om att de verkligen var därifrån som de hävdat hela tiden. På Bajuniöarna talar man inte somaliska utan ett språk som liknar swahili. Detta ville inte Migrationsverket tro på. De hävdade att deras ärende skulle prövas gent emot Tanzania.

När jag tog på mig uppgiften att bli deras juridiska ombud hade de fått avslag i alla instanser och deras ärende låg hos polisen för verkställighet. Där hade de legat i nästan ett år utan att polisen tagit kontakt med pojkarna. Tänk vilken mardröm att gå till skolan varje dag och kämpa med svenska, engelska och alla olika ämnen och inte veta om polisen skall dyka upp när som helst. Dagbidraget sänktes och man gjorde allt för att pojkarna självmant skulle vilja åka till Tanzania.

De levde i Ingenmansland här i Värmland. De fick ”av nåd” gå kvar i skolan, men deras vardag är ständigt fylld av oro, ängslan, stress, trötthet pga att de har svårt att sova på nätterna och en malande oro att polisen ska komma och avvisa dem.

Jag vet att både polisen och Migrationsverket hänvisar till varandra i dessa ärenden.

Ingen tar ett ansvar för att det är två unga liv som slås i spillror.

Före detta gode mannen och jag har vid upprepade tillfällen försökt få Tanzanias ambassad att ta emot oss och pojkarna för att avgöra deras eventuella medborgarskap i Tanzania. Där säger man att det måste vara personal från Migrationsverket som har tillgång till alla handlingar i dossiern som skall följa med pojkarna. Det vill varken Migrationsverkets personal eller polisen göra. När jag begärde och fick ut alla handlingar och förhoppningsfull ringde ambassaden igen blev svaret ännu en gång ett nej. Den ene av pojkarna fick då en blankett från Migrationsverket om Tanzania att fylla i. Eftersom pojken är somalier från Bajuniöarna finns det frågor i enkäten som han inte kan svara på eftersom han inte är från Tanzania. Det hela har utvecklat sig till ett moment 22-syndrom. Detta ställningskrig har nu pågått i cirka två år.

Under tiden har pojkarna och den gode mannen och jag begärt ut språkanalysbanden och låtit auktoriserade tolkar lyssna på banden. Deras bestämda åsikt är att pojkarna inte talar swahili utan det språk som talas på Bajuniöarna som hör till Somalia.

Med medias hjälp hoppas vi nu att vi skall kunna gå in med en ny ansökan så att pojkarna äntligen skall bli trodda och få en chans att komma in i det svenska samhället. Det ska bli intressant att lyssna till programmet och ta del av den granskning man gjort bland annat av språkanalysen och den ovillighet alla inblandade visat att vilja ta ansvar för två unga pojkars framtid.

Du kan lyssna på hela programmet på www.sr.se
och klicka dig vidare till P4 så hittar du inslaget.

Läs Världen Idag om den kände ismlamistledaren som fördömer kristen mission bland muslimer i Sverige och som vill införa sharialagar här. Nu uppdagas det att hans fru som sitter som nämndeman i Förvaltningsrätten i Stockholm vid minst tre tillfällen har avgjort utvisningar till konvertitens nackdel. Nu kommer ett av dessa fall upp i Migrationsöverdomstolen för prejudicerande avgörande.

Förra veckan kom det in en ung kvinna på Erikshjälpen Second Hand i Filipstad. Hon bad om ett samtal. Var nyinflyttad. Hade sett en del avigsidor av vår idylliska lilla stad.
Kvinnan hade tagit reda på att det finns cirka tio hemlösa personer i stan. Varför de är hemlösa beror på olika saker. Några har säkert en bostad någon stans, men befinner sig inte på den orten.
Några bor hos tillfälliga kontakter, medan andra sover på offentlig toalett eller i någon trappuppgång eller hiss.
Denna fråga har diskuterats i många år. Konkreta planer har tagits fram, men det har bland annat stupat på att det inte finns någon som velat ställa upp och sova eller vara på plats om kommunen får fram ett härbärge. Att anställa någon har man ansett för dyrt.
Kvinnan som kom till mig erbjöd sig att hjälpa till parktiskt. Henns engagemang tog tag i mig och jag har börjat fråga kyrkor och ideella organisationer om det finns en möjlighet att socialen och vi skulle kunna göra något tillsammans.
Jag kommer att skriva en s.k.interpellation i kommunfullmäktige till socialnämndens ordförande. Hoppas att vi kan komma fram till någon lösning.
De hemlösa måste få hjälp på olika sätt, kanske komma in på behandlingshem, få daglig verksamhet, få stöd att ta tag i sina problem eller uppmanas att åka hem till sin hemkommun och börja ta tag i sitt liv.
Det gäller att hitta individuella lösningar och verkligen våga satsa och hjälpa.
Jag hoppas att vi ska få se ett starkt engagemnag från ortens kyrkor och andra frivilliga krafter samtidigt som kommunen tar sitt ansvar.

Jag är i Stockholm och har installerat mig i en lägenhet i en kyrka i centrala Stockholm. I morn blir det möte i Sveriges Kristna Råds migrationsgrupp.
Jag hoppas vi ska kunna påverka Migrationsverkets praxis när det gäller konvertiter.
Intressant också att få belysa förändringar inom asylpolitiken sen regeringen gjorde upp med Miljöpartiet. En av ledamöterna i vår grupp är mycket insatt i somaliska återföreningsärenden. Just nu är det så gott som totalt stopp för somalier att få hit sina barn, men en ändring är på gång. Lena Rössel har mycket god kunskap om somalier och hon arbetar på Sociala Missionen.

På vägen hem ska jag hälsa på hos Global Center i Sundbyberg. Hoppas få ta del av nyheter både där och på mötet med SKR om utvecklingen i arabvärlden. Vad händer med demokratirörelsen? Vilka krafter kommer att få inflytande? Hur blir det med öppenhet för evangelium? Från Egypten rapporteras om flera attacker mot kristna. Kommer man att kunna respektera varandra eller blir det mer av konfrontation om radikala och fanatiska muslimer tar över i en del länder i Mellanöster?

Frågorna är många som synes. Hoppas få lära mig mer.
Resan var rätt så jobbig med snöblask och många tunga lastbilar som stänkte ner bilrutan. I Stockholm är det snöblask och rätt så blåsigt. Ska ta en varm dusch och läsa en stund innan jag lägger mig.

Ge det lilla du har till Gud så att Han får välsigna det.

Johannes 6:1-13 Pojken som gav sina fem bröd och två fiskar till Jesus.

Vad skulle det som pojken hade tjäna till?

Gud välsignar och då kan det ske stora mirakler.

Tror verkligen att det var ett mirakel. Andra tolkar det som att många hade lite och att de delade med sig och att pojken fick vara ett bra exempel.

Har skett liknande saker t.ex. RISUNDRET av Gösta Öman. Boken Risundret handlar om vad som hände i Korea. Riset räckte till tusentals människor.

Ibland stirrar vi så mycket på det stora berget, det stora problemet, den stora pappershögen, alla jobbiga människor o.s.v. I stället för att börja med det lilla som vi har och ge det till Gud.

Vår andliga tempeltjänst/gudstjänst är att ge oss själva (våra kroppar) som ett levande offer skriver Paulus i Romarbrevet 12.

Vad tjänar det till om?

a)       jag går till mötet. Jo du blir välsignad och andra blir välsignade av att just du kommer

b)       gav min bil till Gud och använde den till att erbjuda skjuts för andra till möten och samlingar. Vilken glädje, men vilket offer ibland när man är trött. I flera år hyrde vi buss. Hämtade på OK vid 9-tiden. Väntade på folk som hade svårt att passa tiden. Samlade ihop och koordinerade med andra bilar och chaufförer. Nervöst att komma sent ibland när man skulle leda ett möte och vi hade besök, men så stormade 25 personer in i Betel och alla blev glada, även jag…..

c)       gav mina pengar till församlingen. Missionsivern måste väckas till liv på nytt. TIONDE-givandet-en välsignelse. Vi behöver inte kanske du tänker, vi har sålt kyrkor och har pengar. Ingen större verksamhet som kräver pengar. OM du visste vilka behov det finns. OM vi tror på att människor går förlorade om de inte får en chans att ta emot Jesus. Det skulle sporra oss att göra en skillnad för folk i andra länder. Sen är det så att vi kanske missar den välsignelse som det innebär att ge tionde.

d)        gav vår TID till Gud. Många svenskar mår dåligt och behöver hjälp av olika slag. DU BEHÖVS! Jag skulle vilja att vi hade en samtalskväll igen om konkreta uppgifter och utmaningar för oss i våra bygder.

e)       Satsade tid och kraft på att dela ut tidningar, böcker och traktater. Har hittat så mycket i BETEL som jag trodde medlemmarna delat ut. Ibland verkar det som om vi inte tror på det vi gör ……Jag har massor av böcker och skrifter för invandrare på många språk. Varför ska Jehovas Vittnen ensamma ge sin vilseledande litteratur???

f)         Tog tid att läsa en bok. Varför är det så få som läser kristna böcker? Om du läst en bra bok har du något att berätta……Ge vidare….Få igång samtal. Förr i tiden kallades de kristna LÄSARE först o främst för att de läste bibeln, men också andra böcker. Vi behöver stödja kristna förlag och stödja kristna tidningar. Bli informerad av DAGEN eller Världen Idag.

MOSES fick leda sitt folk ut ur Egypten. Gud frågade: Vad har du i din hand?

Mose svarade:en stav, en pinne. Det räcker inte långt att sätta sig upp mot Farao.

Gud sa att Moses skulle kasta den på marken och då blev den en orm.

Gud använde det han hade.

Med staven kunde han slå på klippan och vatten bröt fram

När Israels folk var i en totalt hopplös situation fick han order av Gud att räcka ut staven över Döda Havet och folket kunde gå över på torr mark och räddas undan den egyptiska armén.

David och Goliat.

David tänkte klä sig i kung Sauls rustning. Passade inte för honom. Han skulle ge det han hade till Gud och Gud skulle använda det.

En slangbella och några väl utvalda stenar. Stenar från bäcken. Stenarna hade slipats och gjorts i ordning under lång tid.

Jätten Goliat dog.

Vad möter vi för jättar idag?

Hur ska vi vinna seger över dem?

Inte genom att vi ska försöka vara som någon annan. Du ska vara den du är iklädd GUDS KRAFT och Guds rustning. Ef.6  Den andliga vapenrustningen.

 Elisa och kvinnan som mist sin man och var skyldig pengar. Elisa frågade: Vad har du hemma? Ingenting annat än en flaska olja, blev svaret. Lånade ihop tomma kärl. Blev över….2 Kon 4:1-7

 Några exempel på vad NÅGRA personer kan åstadkomma.

1.       New Xperience i Lilla Chicago i Hällefors. Kanske inte fler än 10 ungdomar som bad och ville göra något. 150 ungdomar kom. Joel predikade. Flaskor yrde i luften. Ungdomar fick höra evangeliet.

2.       Vi satsade på mission på Sri lanka. Pastor Priyantha-en fd alkoholist. Ivrig att vinna människor för Gud. Startade skola och församlingar. Joel o Josef besökte Sri lanka flera gånger. Startade församling på nya orter. Människor helade. Onda andemakter blev utdrivna. De små församlingarna har växt och nu senast öppnade man verksamhet på Jaffnahalvön dit det var livsfarligt att åka förut. Många landminor. Folket fått fred. Börjar odla och bygga på nytt. Där finns den kristna församlingen med.

3.       Vad har du? David Larsson med fru öppnade sitt hem i Bolivia. Nu center för bibelskola och flera församlingsplanteringar i flera länder i Sydamerika!

 Jag hörde en gripande berättelse om missionärerna David och Svea Flod. Det hände i Kongo 1921. Byhövdingen sa nej när paret ville bygga ett hus i byn. De fick bygga utanför. De kände sig isolerade. Varje vecka kom en liten pojke med ägg och höns. Svea berättade om Jesus för pojken.

Efter en tid födde Svea en dotter, men Svea fick malaria och dog. David lämnade bort sin dotter till missionärer som också dog. Då adopterade han dottern Aina/Maggie till ett amerikanskt par.

David åkte hem till Sverige djupt besviken och började dricka alkohol och blev alkoholist. Ville aldrig höra talas om Jesus.

Aina/Maggie gifte sig med en pastor. En dag fick hon se sina föräldrar i en tidning. Förstod inte, men reste senare till Sverige och besökte pappan. Släktingar sa till henne att inte tala om Gud. Hon gick in till sin far som blev djupt rörd och tacksam för att se sin dotter. Maggie talade om Jesus och hennes far tog inte illa upp.

Efter en tid besökte Maggie en konferens i London. Där fanns en talare som berättade att han kom från en by som nu hade 600 kristna. Han var också pastor i en församling som hade 110 000 medlemmar.

PASTORN VAR POJKEN SOM GICK MED ÄGG OCH HÖNS OCH SOM FICK HÖRA TALAS OM JESUS. Det lilla som missionärerna gjorde bar en sån enorm skörd.

Du vet aldrig vad det innebär när DU gör det lilla du kan för Jesus. Tänk vad han kan välsigna och förmera och föröka.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från EFK:s hemsida:

 Cirka 135 anmälda, fler än dubbelt så många som förra årets konferens, samlades i Husbykyrkan i Stockholm i helgen för att lära sig mer om mötet mellan kristna och muslimer. Konferensen är den största händelsen i år i församlingsrörelsen för att stödja församlingar i frågor som rör mångkultur och religionsmöten.





Markus Sand, en av arrangörerna av konferensen är mycket nöjd med helgen:
– Jag tror att många känner just det att ämnet är angeläget! Det ligger i tiden. Vi tror också att Gud gör något nytt i vårt land då vi ser många människor med muslimsk bakgrund komma till tro på Jesus.

Många muslimer i Sverige kommer från andra länder med en annan kultur. EFK-församlingarna beslutade på kongressen förra året att ha som ett av flera övergripande mål att verka för att andelen personer med utländsk bakgrund ska motsvara andelen i samhället i stort år 2020. Ett blygsamt mål tycker Markus Sand, en av arrangörerna till konferensen:

– Vi tror att mångkulturella församlingar är framtiden, men det är en lång väg kvar för många församlingar. Kristna har precis som alla andra fördomar och rädslor mot muslimer. Vi vill uppmuntra kristna att inte låta sig hindras av sådana saker och övervinna sina negativa attityder. För det behövs kunskap och verktyg. En sådan här konferens ger den möjligheten.

Varför är det angeläget att ha en sådan här konferens?
– Fler och fler av oss möter muslimer och får frågor från dem man behöver kunna svara på. Man behöver samtidigt redskap för att kunna presentera den kristna tron för dem, så att de förstår. Vi vill uppmuntra, utmana och utrusta människor för att fullfölja det uppdrag Jesus gav oss, att göra alla folk till lärjungar.

Deltagarna fick förutom gemensam undervisning av bland andra Bert de Ruiter även välja mellan flera seminarier. Bertil Engqvist från OM Sverige tillsammans med personer med bakgrund i muslimvärlden berättade t.ex. om hur svenskar med utländsk bakgrund får spela en nyckelroll i evangeliets spridning i Sverige.

Arrangörer till konferensen är EFK-församlingarna Husbykyrkan, Rinkeby Internationella Församling, OM Sverige, EFKs Forum för mångkultur och religionsmöte och Open Doors Sverige.

Följ Forum för mångkultur och religionsmöte på Facebook: facebook.com/forummangkultur

Här är några artiklar om den uppgörelse om asyl och migrations som regeringspartierna fattat med Miljöpartiet.
Det finns en hel del som är bra, men fortfarande finns det olösta frågor. Bra är att det ser ut som om gömda och papperslösa skall få sjukvård och få gå i skola. Bra att man också ser över vad som skall räknas till "synnerligen ömmande" skäl eller humanitära skäl. Ribban kanske sänks för som det är nu måste man vara näst intill död för att få någon barmhärtighet.

Hur blir det t.ex. med dem som ärligt och uppriktigt konverterat till kristen tro och som riskerar att dödas i sina hemländer? Ska de skickas tillbaka med uppmaning att ligga lågt med sin kristna tro?

Hur blir det för kvinnor som är utsatta för sk. hedersvåld?

Hur blir det för barnfamiljer som varit här i många år, kanske 5-6 år men hela tiden har ett hot hängande över sig om att polisen vilken dag som helst kan komma och utvisa dem med tvång?

Hur blir det för dem som fått alla avslag man kan få, men som hittat ett jobb, men som ändå inte är berättigade till att söka på grund av arbete? Några väljer att åka till ett annat land och söka därifrån, men det är riskabelt eftersom de inte får vistas i t.ex Danmark medan de söker arbets-och uppehållstillstånd på grund av erbjudet arbete med minst 13 000 kronor i lön.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=250511


http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=250483#


http://www.flyktingbloggen.org:80/2011/03/kommentarer-till-den-migrationspolitiska-overenskommelsen/

På den sista länken finns det en hel del kristiska röster. Var och en får själv försöka bilda sig en uppfattning. Så här uttalade jag mig i DAGEN vilket även finns med på Flyktingbloggen.

"Det är en jättebra början och en förhoppning, men det finns många frågor som diskuterats under lång tid och man har ändå inte kommit till skott, så det finns också skepticism. De som jag har kontakt med är dock glada och förväntansfulla och jag känner på liknande sätt. Det är bra att man fått med sig Miljöpartiet, det innebär att SD inte har någon chans att påverka."