Bengt Sjöberg

För några dagar sedan fick jag detta brev. Det var i samband med ett nödrop från en man som skulle utvisas och skiljas från sin fru i Sverige och sin 5-årige son. Jag försökte dra i olika "tåtar" men det var redan så långt gånget att det inte gick att göra något. Mannne befann sig på ett förvar. Kristna vänner i Göteborg besökte honom dagarna innan han vblev utvisad. Nu går det inte att få kontakt med honom. Jag ber och hoppas att han klarar sig. Läs här hans avskedsbrev:

”Jag är inlåst på ett förvar i Sverige för att jag som kristen från Afghanistan inte

får stanna. Jag ska skickas till mitt hemland på lördag för att där

vänta på ögonblicket då jag dödas, dödas för att jag tror på en god

Gud utan våld och utan krig, och för att jag tror på Jesus och den

kärlek som Han har för oss alla. I trettio år har vi väntat på fred och

utan Jesus får vi vänta tre gånger trettio år till på det.

I Sverige har jag mött vänliga människor som låtit mig leva mitt

liv. Det är skillnaden mellan människorna och Migrationsverket som

jag inte förstår.

Medan de jag mött vet vad min kristna tro betyder för mig tycker

Migrationsverket som inte brytt sig att veta mer om mig att jag

och alla mina vänner i kyrkan är bara fusk och med fördomarna

i sina hjärtan verkar dess handläggare lätt kunna skicka oss till

vår avrättning.

Tror de att mitt dop och mitt engagemang i kyrkan inte är känt när

jag aldrig dolt det? Det fanns hundra personer vid mitt dop. När

jag går till kyrkan ser massor av muslimer vart jag går. När jag

bjuder andra att komma till kyrkan gömmer jag inte mitt ansikte.

Med dopvattnet rann mitt gamla jag bort och jag är ny. Jag är

inte samma person som förut och jag har en lycka i min tro som

jag inte kan kasta bort

Att dö för en tro som lovar fred är en fin död men jag vill inte dö

anonym. Jag heter XXZZYY (Jag, Bengt har ändå av hänsyn till mannen säkerhet tagit bort hans namn),

 jag är KRISTEN, och jag dör för min tro på Jesus och en bättre fredligare värld!”

Jag gillar samverkan mellan församlingar och har jobbat för detta sen jag som 20-åring flyttade till Dala-Järna där alla församlingarnas ungdomar samarbetade mycket.

Det som kännetecknade den processen var mycket bön och samtal som lade en stark grund i tron på Jesus Kristus (Klippan). Saknas bönen och om man endast letar efter en gemensam minsta nämnare, kommer ett eventuellt gemensamt bygge inte att hålla.

Jag vill vara med och grunda en församling som har en stark sammanhållning och gemensam trosgrund, så att vi kan vara "staden på berget" ljuset och saltet och våga stå upp för de kristna värderingarna i ett samhälle där nyttoetik, egoism och flummighet dominerar.

Om man börjar i rätt ände med bön, fördjupat studium av Guds ord bäddar det för en frimodig församling med tilldragande härlighet och helighet.



Från GOSPELFESTIVAL på Stora Torget i Filipstad då alla församlingar samverkade med Dan Hegelund och hans körer.

Jag har aldrig varit i Serbien. Aldrig träffat pastor Vladimir i Lescovac, men han skickar ofta hälsningar till mig. Min son Josef har besökt den romska församlingen flera gånger och berättat om vilket imponerande arbete de utför bland romerna.

När jag varit ute och predikat eller hållt föredrag har jag ibland fått en slant till något projekt som jag själv fått välja. Då har jag några gånger skickat något till romerna. Det har varit kläder, pengar till ritböcker, pennor och till ved för att försöka hålla värmen i kalla lägenheter och hus.
Pastor Vladica berättar att församlingen fördubblats denna vinter. De har ett blomstrande barn och ungdomsarbete. För någon dag sedan skickade han några kort. Intressant. Trångt, men säkert en fin sammanhållning och gemenskap. Vi kan inte göra så mycket för dem, men vi kan be och uppmuntra dem.


En grupp ungdomar som ber innande ska gå in till gudstjänsten där de ska sjunga och berätta om sin tro.

Willie Nelson och Johnny Cash sjunger om familjebibeln som låg på köksbordet.
De respekterade och var tacksamma för de värderingar som de fick ta del av som unga.
Det skulle behövas fler "familjebiblar" i dagens samhälle. Den värdegrund som många talar om består idag av en samling hopkok som mer ser ut som ett gungfly av en massa nyandlighet typ yoga. Jesus sa vi ska bygga på Klippan, på berghällen för då kommer inte huset att rasa när det stormar och skyfallen slår mot bygget.
Jag är tacksam för den kristna tro som jag fick växa upp med och som jag medvetet valde när jag blev äldre.
Det är en övertygelse som håller genom hela livet och som jag vill förmedla även till dagens barn och ungdomar.



http://www.youtube.com/watch?v=gXMHQxjvMps&feature=related

http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article14572658.ab


Våra "grannar" i Karlskoga utför ett utomordentligt imponerande och välsignat arbete. Fyllda av beundran ber vi för Er att Ni ska få ork att fortsätta Ert goda arbete.
Gud välsigne Er.

Soheila fyller ett behov som är stort. Många kvinnor som är utsatta för sk "hedersvåld" behöver stöd, hjälp och skydd.

Jag är så tacksam och glad för att vi har en grupp romer på våra möten. Idag berättade jag om något som hände för drygt 30 år sedan när vi bodde i Dalarna. Det handlar om en man som hette Harry och som endast 47 år bodde på ålderdomshem.

Kyrkorna har alltid brukat besöka ålderdomshem, servicehus och vårdinrättningar för att sjunga och hålla andakter. Så gjorde vi också i Dala-Järna, Vansbro och Nås. Jag spelade gitarr och sjöng och tyckte oftast att det var mycket roligt att få komma ut och glädja de äldre och de sjuka.

När jag besökte ålderdomshemmet i Nordanåker i Dala-Järna satt det alltid en kraftigt byggd ung man vid ingången. Jag trodde först att han var vaktmästare, men förstod senare att han var en av ”gamlingarna”. Efter en tid kom vi att prata lite och mannen presenterade sig som Harry Olsson, 47 år och att han tillhörde resandefolket. Jag undrade varför han bodde på ett ålderdomshem när han var frisk och inte hade några funktionshinder. Då började Harry berätta om en barndom och ungdomstid som var fylld av övergrepp och felaktiga beslut från kommun och sociala myndigheter. Harry betraktades som mindre vetande, sinnesslö och blev kastrerad. När han blev omyndighetsförklarad blev han också fråntagen möjligheten till ett eget liv med möjligheter till arbete, försörjning och eget boende.

Jag tog med Harry till kyrkan och vi åkte även ut och fiskade. Han hjälpte mig med att få i plastekan i sjön Huln där vi hade en liten barack. Ju mer vi pratade förstod jag att det inte var något fel på Harrys intelligens och möjligheter att leva ett normalt liv. På den här tiden var jag ledamot i socialnämnden där jag flera gånger tagit strid för att hjälpa människor som hamnat snett i livet och där myndigheterna berövade människor rätten till sina barn eller andra inskränkningar. Nu började en kamp mot byråkratin och vården för att få Harry myndighetsförklarad. Efter en tid kom det efterlängtade beslutet och Harry fick lämna ålderdomshemmet och flytta till ett eget boende. Visst var Harry glad, men han hade ju förlorat så många år mitt i livet då andra gifte sig och bildade familj. Han hade mycket att ta igen. Harry drack ibland alldeles för mycket alkohol och då brände han både pengar och förtroende, men så tog han nya tag och kom igen. Harry tog emot Jesus i sitt liv och blev döpt och medlem i Filadelfiaförsamlingen. Han slutade att dricka alkohol, men rökte för att lugna nerverna. Jag hade stor förståelse för detta, men tanterna i församlingen gillade inte att Harry rökte.

Efter en tid flyttade Harry till Malung och han fick en fru. Livet hade ljusnat betydligt för mannen med det svarta vågiga håret och den mörka blicken. När han kom och hälsade på i Dala-Järna tog vi en gång ett kort på honom och vår son Johannes. Kortet kom att kallas för storen och lillen. Johannes var nog bara 5 eller 6 år och såg extra liten ut vid sidan om den storvuxne mannen.

Efter en tid fick vi bud att Harry hade dött. Han fick några år i frihet, men åren förmörkades av ångest och sviter av många års förnedring och utsatthet, även av för mycket alkohol, ibland blandad med mediciner. Jag tror ändå att Harry var enormt glad för åren i frihet då han fick leva som vilken annan människa som helst. Han fick till och med jobba en tid på Samhall, eller om det hette på den tiden, skyddade verkstan i Vansbro.

Myndigheterna hade satt en stämpel på Harry och stoppat undan honom på ett hem för gamla. Idag gör man på samma sätt med andra grupper av människor. Det kan exempelvis gälla asylsökande som inte kan utvisas, men som heller inte får uppehållstillstånd. De förvisas till Ingenmansland där de får sitta och "ruttna" och leva på 1100 kronor i månaden. En gång när jag ringde till Migrationsverket om två unga pojkar som hamnat i denna situation svarade både Migrationsverket och senare också polisen att "de finns inte". "Ja, men de sitter ju här mitt emot mig", svarade jag. Det kom ett hummande, men inget mer. Ingen empati, ingen reaktion. Fortfarande efter många år har dessa pojkars situation inte förändrats.

Erikshjälpen förändrar världen genom att ge liv åt barns drömmar!

Konserten med Roland Utbult lockade många på fredagskvällen. I publiken fanns bland andra flera ungdomar som nyligen börjat som volontärer på Erikshjälpen Second Hand.

Roland hade även med sig de två ungdomarna Lukas och Johannes från Erikshjälpen som berättade om volontäruppdrag som de utfört bland gatubarn i Uganda. 
Roland har skrivit cirka 300 sånger. Flera har blivit kända klassiker inom kristen sång och musik och han har fått med två låtar på Svensktoppen.

På konserten i Vasakyrkan blandade Roland sånger som Jerry Lee Lewis och Elvis Presley gjort kända. En av sångerna som berörde starkt var sången om Elsa. Elsa vanvårdades i många år från det att hon var 14 år. Hon betraktades som "sinnesslö", men fick upprättelse av staten. Ett gripande människoöde som fick Roland Utbult att t.o.m. ta ton i riksdagen och framför sin sång om Elsas grymma öde.





Några fakta om Erikshjälpens biståndsarbete:

20 332 barn har under 2011 fått hjälp till skolgång, bostad och kläder.
25 gatubarn i Uganda har återförenats med sina föräldrar.
I Laos har Erikshjälpen bedrivit skola, sjukvård och arbete med att utveckla jordbruket.
Erikshjälpen har verksamhet i 27 länder med olika projekt till självhjälp.
1300 familjer har fått ett djur t.ex en ko som på detta sätt ger försörjning till en hel familj

Migrationsverket borde även ta sitt ansvar för familjen Mansur Mansurov!

www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=301607

Nu borde även fallet med familjen Mansur Mansurov från Baku i Azerbajdzjan granskas och svenska migrationsmyndigheter borde ta sitt ansvar för felaktigt fattade beslut.
Mansur blev fängslad (och även hela familjen med minderåriga barn!) och torterad. De gömmer sig nu i sitt hemland.
I olika brev och skrivelser som jag skickat till de flesta inblandade myndigheter och de som ska granska myndigheterna, skriver jag om de felaktiga besluten, men alla frånsäger sig sitt ansvar.
När säkerhetspolisen grep Mansur ringde jag till Migrationsverkets handläggare och fick då till svar: "Säg att han ringer polisen om han får problem". Jamen, svarade jag. Det är ju polisen som gripit honom. "Ring mig om 15 minuter", svarade handläggare Holmberg i Göteborg. När jag hela eftermiddagen ringde svarade han inte.

Fredagen den 16 mars klockan 19 i VASAKYRKAN, Filipstad
blir det en konsert med sångaren ROLAND UTBULT
Det är ett arrangemang av Erikshjälpen Second Hand och lokala kyrkor.
Gratis entré. Kollekt till Erikshjälpen
"Erikshjälpen förändrar världen genom att ge liv åt barns drömmar."

Från Rolands hemsida:

Roland Utbult har en gedigen bana som singer-songwriter bakom sig. Han har tretton album bakom sig och senaste inspelningen – singeln ”Stockholm” - kom 2010 i ett samarbete med pianisten Anders Widmark. Roland Utbult medverkade flitigt i den populära TV-serien "Minns du sången". Han har dessutom två svensktoppsframgångar med sångerna ”Om sommaren” och ”Längtan till havet”.

Som artist har Roland Utbult samarbetat med bl.a. Oslo Gospel Choir, Philip Bailey (Earth, Wind & Fire), Triple & Touch och Tomas Ledin. Utbult har sina rötter i Taubes Bohuslän och har alltid haft just Evert Taube som inspirationskälla men även Tomas Tranströmer har inspirerat honom mycket.

Roland Utbults sociala engagemang bland hemlösa och andra personer i utsatta situationer sätter givetvis prägel på många av hans texter. I sången ”Elsas visa” lyfter Roland fram en av de många personer som under 1900-talet vanvårdades på instutitioner och fosterhem i Sverige.

Sedan hösten 2010 är Roland Utbult ledamot i Sveriges Riksdag för Kristdemokraterna. Som första ledamot någonsin sjöng Roland Utbult i riksdagens kammare när han i april i år under debatten om Socialtjänstfrågor framförde ”Elsas visa”. Se klippet här: http://www.youtube.com/watch?v=CMte5dRz53U

 

Efter lång, lång, lång och svår, svår kamp fick idag en av våra afghanska unga män PUT. Han fick även flyktingstatus.
Vi är så glada. Man både gråter och skrattar och tackar Gud.
Vill även rikta ett tack till Miggans chefsjurist Mikael Ribbenvik som lyssnat på kyrkorna i Sverige när han skrev sitt rättsliga ställningstagande.
I motiveringen står det att pastor den och den och pastor så och så intygat mannens kristna tro och utövande. Även tidningen Inblicks artikel samt inslag på Internet tas med i motiveringen. Detta är bra, men de flesta dokumenten fanns redan för ett år sedan och då blev det avslag. Ja, det blev t.o.m. polisärende och en dag togs mannen in på polisstaionen. Ingen anar vilken kamp det har varit.
Advokaten, som det senaste året knappt gjort någonting inhöstade ett antal tusenlappar trots att de ideella krafterna gjort det absolut största arbetet.
Nu hoppas vi få fira vår afghanske vän i veckan då vi samlas till bibel och bönetimme.

Ikväll hade vi en underbar gudstjänst i Vasakyrkan. Vi sjöng mycket lovsång och bad.
Jag berättade om andligt starka upplevelser som jag hade i ungdomen, men även om konkret bönesvar i veckan. Våra bönekvällar är laddade med kraft och vi tycker att en stark längtan efter förnyelse och väckelse präglar våra samlingar.

Efter Björn Magnussons predikan/bibelstudium ikväll blev det tid för förbön och profetiska hälsningar och tilltal från Guds helige Ande. Björn predikade om den helige Ande och de andliga gåvorna. Jag tycker att vi upplever något helt nytt i våra gemensamma gudstjänster. Nu hoppas vi att detta ska få fortsätta. Helt spontant bestämde vi att vi tre församlingar ska vara tillsammans även nästa söndag. Också detta måste ses som en gemensam längtan efter enhet och ett uttryck för den nya kärlek vi känner till varandra i församlingarna. Kanske man snart börjar säga även i Filipstad: Se hur de älskar varandra!

Ja, det var ju Jesu bön i Johannes evangelium strax innan han for till himlen. Han bad att vi alla skall vara ett. Den bönen blir verklighet när vi gemensamt söker återvända till Bibelns rötter, söka den helige Ande och fokusera på Jesus Kristus, INTE när vi försöker hitta någon urvattnad minsta gemensamma nämnares åsikt. Vi tummar inte på Jesus radikala undervisning. Vi behöver en klar och tydlig förkunnelse som ger svar på den moderna människans ivriga sökande. Då hjälper inte en totalt urvattnad kristen tro enligt "pastor Janssons" tomma floskler.

Flera kom fram för förbön och Gud lät oss få tjäna i den helige Andes kraft med kunskapens ord, bilder och personliga tilltal. TACK GUD!