Hänger du med i flyttsvängen?
Ögonblicksbild från den stora flyttkarusellen och integrationen.
Staten gör det inte precis lätt att jobba med integration. Idag hade vi samling för iranier och afghaner. Den mest positiva och fantastiska mirakelomflyttningen var när E fick flytta hem till Värmland efter ca två månader på förvaret. Domstolen valde att tro på honom och på våra bevis och ge Migrationsverket bakläxa. DEN flytten var ju positiv, men.......familjen från X som vi precis lärt känna och som börjat få vänner i kyrkan har förflyttats till L. Vi letade efter lämplig kyrka i L som är öppen och välkomnande. Jo ,men visst där har jag varit flera gånger. Då kom S och berättade att han ska flytta till Sunne eller Kristinehamn. Migrationsverket lägger ner sina boenden där S bor. Men S har hittat ett privat boende i M. Vi letade efter lämplig kyrka i M. Oj, va bra. Där har vi ju A som ju jobbar med flyktingar. De gör ett bra integrationsarbete. Där kommer S säkert att få vänner.
När vi står och pratar får vi sms från A, att de precis flyttat till Sunne och där fick de hjälp av X och Y att ta sig till Missionskyrkan. Det hade varit sååå bra skrev A. De blev t.o.m. skjutsade hem och fick hämta saker från second hand. Tack och lov för X och Y i Sunne!
Men R som inte får bo kvar i Filipstad har flyttats till Grums, men han tar sig till våra samlingar ändå varje vecka, medan M från S som också blivit förflyttad till M har närmare till K där han hittat vänner i kyrkan. Han vill ändå hålla kontakten med oss och kommer då och då. Han vill ju träffa dem som åker från L som förut bodde tillsammans i F på Berts boende Jokarjo. Ja, det gäller att hänga med i svängarna.
Staten gör det inte precis lätt att jobba med integration. Idag hade vi samling för iranier och afghaner. Den mest positiva och fantastiska mirakelomflyttningen var när E fick flytta hem till Värmland efter ca två månader på förvaret. Domstolen valde att tro på honom och på våra bevis och ge Migrationsverket bakläxa. DEN flytten var ju positiv, men.......familjen från X som vi precis lärt känna och som börjat få vänner i kyrkan har förflyttats till L. Vi letade efter lämplig kyrka i L som är öppen och välkomnande. Jo ,men visst där har jag varit flera gånger. Då kom S och berättade att han ska flytta till Sunne eller Kristinehamn. Migrationsverket lägger ner sina boenden där S bor. Men S har hittat ett privat boende i M. Vi letade efter lämplig kyrka i M. Oj, va bra. Där har vi ju A som ju jobbar med flyktingar. De gör ett bra integrationsarbete. Där kommer S säkert att få vänner.
När vi står och pratar får vi sms från A, att de precis flyttat till Sunne och där fick de hjälp av X och Y att ta sig till Missionskyrkan. Det hade varit sååå bra skrev A. De blev t.o.m. skjutsade hem och fick hämta saker från second hand. Tack och lov för X och Y i Sunne!
Men R som inte får bo kvar i Filipstad har flyttats till Grums, men han tar sig till våra samlingar ändå varje vecka, medan M från S som också blivit förflyttad till M har närmare till K där han hittat vänner i kyrkan. Han vill ändå hålla kontakten med oss och kommer då och då. Han vill ju träffa dem som åker från L som förut bodde tillsammans i F på Berts boende Jokarjo. Ja, det gäller att hänga med i svängarna.
Ordning var det ja
När novemberkylan svepte in över landet kastade Migrationsverket ut den unge mannen som varit 8 år i Sverige. Inte ut ur landet eftersom han inte kan utvisas, men ut från sitt boende. Undrar hur de tänkte om de nu tänkte alls. Var skulle han sova på natten i landet "där det är ordning och reda i asylmottagandet" enligt de flesta politikers uttalanden råder.
Ja, inte skedde avhysningen i den ordning som lagen säger, men det kanske inte är så noga när det handlar om asylsökande?
Mannen kom med en svensk vän. Vi hade precis plockat undan alla kaffetermosar och bullarna var nästan slut i kyrkan. Vi tänkte precis börja med studiecirkeln "Vänner emellan" när de kom in.
Jag lyssnade till mannens berättelse och blev upprörd. Skrev brev och ringde till Migrationsverket, Polisen, Kronofogden och för ordningens skulle även till Justitieombudsmannen. Det ska ju vara ordning och reda tänkte jag. Det är nämligen så, att en avhysning ska gå till på ett visst sätt och inte genom att från en dag till en annan kasta ut någon i vinterkylan.
Flera veckor gick och vi hörde ingenting. Mannen fick bo hos några snälla svenskar. (Det finns många, men de håller på att gå in i väggen efter allt slit och kamp med myndigheterna)
Plötsligt damp det ner det ena brevet efter det andra. Mannen ska inte utvisas, i alla fall inte än på ett tag. Pengar ska han få och nytt LMA-kort bara Migrationsverkets personal får se att han finns. Jo, han finns svarade jag, men de menade att de ville se själva att han finns. För så gör man i landet där det råder ordning och reda.
Mannen åkte till Karlstad och visst fick han sitt ID-kort och pengar och bevis på att han inte ska utvisas ifall han skulle bli stoppad av någon polis som kollar att allt är i ordning. Men ingen bostad. Inte ens i Kiruna eller Nordingrå. Så var skulle han bo tänkte de? Tur att de snälla svenskarna inte gett upp ännu.
JO har inte hört av sig. Jag måste nog skriva en rapport att det tycks ordna sig i landet där ordning och reda upprätthålls i mottagandet av asylsökande.
Ja, inte skedde avhysningen i den ordning som lagen säger, men det kanske inte är så noga när det handlar om asylsökande?
Mannen kom med en svensk vän. Vi hade precis plockat undan alla kaffetermosar och bullarna var nästan slut i kyrkan. Vi tänkte precis börja med studiecirkeln "Vänner emellan" när de kom in.
Jag lyssnade till mannens berättelse och blev upprörd. Skrev brev och ringde till Migrationsverket, Polisen, Kronofogden och för ordningens skulle även till Justitieombudsmannen. Det ska ju vara ordning och reda tänkte jag. Det är nämligen så, att en avhysning ska gå till på ett visst sätt och inte genom att från en dag till en annan kasta ut någon i vinterkylan.
Flera veckor gick och vi hörde ingenting. Mannen fick bo hos några snälla svenskar. (Det finns många, men de håller på att gå in i väggen efter allt slit och kamp med myndigheterna)
Plötsligt damp det ner det ena brevet efter det andra. Mannen ska inte utvisas, i alla fall inte än på ett tag. Pengar ska han få och nytt LMA-kort bara Migrationsverkets personal får se att han finns. Jo, han finns svarade jag, men de menade att de ville se själva att han finns. För så gör man i landet där det råder ordning och reda.
Mannen åkte till Karlstad och visst fick han sitt ID-kort och pengar och bevis på att han inte ska utvisas ifall han skulle bli stoppad av någon polis som kollar att allt är i ordning. Men ingen bostad. Inte ens i Kiruna eller Nordingrå. Så var skulle han bo tänkte de? Tur att de snälla svenskarna inte gett upp ännu.
JO har inte hört av sig. Jag måste nog skriva en rapport att det tycks ordna sig i landet där ordning och reda upprätthålls i mottagandet av asylsökande.
Finns det hopp?
Fnns det något hopp? Ungdomarna satt kring bordet tillsammans med nätverket som försökt att hjälpa dem. Samtalet hade pågått en stund.
-Finns det inget hopp för oss mer?
Ungdomarna tittade på oss vuxna runt bordet. Jag mötte deras blick, men var tvungen att säga, att vi försökt allt och nu kunde vi inte göra något mer. Så fruktansvärt svårt att säga dessa ord, men också nödvändigt ibland. Vi lämnade dem inte utan att ha försäkrat dem, att vi fortsätter att stötta dem och vill förmedla kontakter till andra som kanske har någon lösning.
For vidare till ICA för att posta några viktiga brev. I kön bakom mig får jag en knuff i sidan av Johan. Han frågar:
-Tror du Bengt, att det finns något hopp?
-Jo, visst svarar jag. Johan lyser upp och tackar och skyndar glad vidare. Johan möter mig ofta på stan. Han kom ofta in i vår second handbutik och ställde då ofta en kort fråga, drack en slät kopp kaffe och skyndade vidare. Ständigt rastlös, darrande som ett asplöv och hade många oroliga tankar. Han tycktes dock bli lugn för en stund om han fick byta några ord med någon av oss i butiken.
Kassörskan på ICA nickade åt mig och log.
-Jo, det finns hopp, sa hon.
-Finns det inget hopp för oss mer?
Ungdomarna tittade på oss vuxna runt bordet. Jag mötte deras blick, men var tvungen att säga, att vi försökt allt och nu kunde vi inte göra något mer. Så fruktansvärt svårt att säga dessa ord, men också nödvändigt ibland. Vi lämnade dem inte utan att ha försäkrat dem, att vi fortsätter att stötta dem och vill förmedla kontakter till andra som kanske har någon lösning.
For vidare till ICA för att posta några viktiga brev. I kön bakom mig får jag en knuff i sidan av Johan. Han frågar:
-Tror du Bengt, att det finns något hopp?
-Jo, visst svarar jag. Johan lyser upp och tackar och skyndar glad vidare. Johan möter mig ofta på stan. Han kom ofta in i vår second handbutik och ställde då ofta en kort fråga, drack en slät kopp kaffe och skyndade vidare. Ständigt rastlös, darrande som ett asplöv och hade många oroliga tankar. Han tycktes dock bli lugn för en stund om han fick byta några ord med någon av oss i butiken.
Kassörskan på ICA nickade åt mig och log.
-Jo, det finns hopp, sa hon.
Christian Mölk om hur konvertiter blir behandlade
Mycket bra skrivet!
Hur mår civilsamhället idag?
Regeringen och olika politiska företrädare har gång på gång prisat civilsamhället för enastående engagemang för flyktingar och deras integration i samhället. Utan ideella organisationer, kyrkor och olika aktionsgrupper hade vi inte klarat den stora flyktingströmmen 2015-2016.
Men hur mår det civila samhället idag? Vad tänker de om politikernas kovändning i migrationspolitiken?
Vi har engagerat oss, lärt känna flyktingarna, undervisat i svenska, tolkat beslut och kallelser som enbart skrivit på svenska, hjälpt till att ringa myndigheter, besökt kontor, sjukhus och psykologer. Bjudit hem på fika och mat. Försökt vara en god lyssnare när ångesten och förtvivlan gripit tag i våra vänner från Syrien, Afghanistan och Irak.
Många av våra vänner har fått avslag på sin asylansökan. De har inte blivit trodda av dem som kanske träffat dem några timmar medan vi träffat dem under två år, ibland dagligen. När de äntligen fick komma till den stora asylintervjun och till domstolen har de fått höra att ”vi har bara två, högst tre timmar på oss”. Hela deras liv stod på spel under dessa timmar.
De senaste månadernas flyttkaos, när våra vänner måst flytta långt från nätverk, skola, kyrka, förening och vänner, har tärt hårt på oss alla. Den senaste tidens uppskrivningar av åldern på våra ungdomar har inneburit att många av oss öppnat våra hem eftersom ungdomarnas hela värld rasat samman. Många av oss har engagerat oss i att skriva verkställighetshinder, överklagat, sökt läkare och psykologers alternativa bedömningar, men oftast har ingenting hjälpt. Hur ska vi orka engagera oss i fortsättningen? Hur ska vi finna en mening i det vi gör då benen rycks undan och allt faller ihop? Hur ska vi kunna känna tillit och förtroende längre? Hur ska vi få förtroende för politiska partier som gjort helomvändning? Hur ska vi kunna rösta på er när ni vänt barnen och de unga ryggen? Hur ska vi återfå förtroendet för myndigheters rättssäkerhet när vi ser hur misstag, felaktiga beslut, missförstånd, tolkningsmissar och okunskap om kultur, religion och landinformation inte rättas till? Finns det några som vågar bryta mönstret och stå upp för en human flyktingpolitik? Finns det hopp om att rakryggade politiker bryter partipiskans hämmande och låsta positioner? Vilka skall få våra röster i höst?
Här är några uttalanden där civilsamhället prisas, men vad betyder det nu?
Lena Nyberg, generaldirektör, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, 2016-09-30
”Tack vare omfattande insatser av organisationer som Röda Korset, Refugees Welcome, Fryshuset och Hej främling kunde Sverige ge många flyktingar ett bättre mottagande under det senaste årets flyktingsituation än vad offentlig sektor hade kunnat på egen hand.Nu måste vi ta tillfället i akt och skapa långsiktiga förutsättningar för civilsamhället att vara en inkluderande kraft i samhället. För det krävs bättre samverkan mellan civilsamhället och offentlig sektor.
Att stärka civilsamhället är att stärka demokratin och ett öppet och inkluderande Sverige. Att värdesätta och främja kunskap om det civila samhället och dess villkor borde vara ett centralt mål för beslutsfattare på alla nivåer. Vi måste med gemensamma krafter ge goda förutsättningar så att alla kan etablera sig i samhället.”
”I den pågående flyktingkrisen har det civila samhällets organisationer klivit fram Det civila samhället och trossamfunden visar, inte minst i flyktingkrisen, hur viktigt det är med en livskraftig ideell sektor.” Det skriver Jakob Forssmed, Kristdemokraterna. 30 september 2016
Jakob fortsätter: ”Sverige har tagit ett stort ansvar i den humanitära katastrof som pågår. Det är vi stolta över. Under hösten har historiskt många sökt asyl i vårt land och mottagningssystemet har varit mycket ansträngt.
Vi hade helt enkelt inte kunnat hantera höstens flyktingkris utan frivilligas hjälp människa till människa. Och på samma sätt kommer vi inte klara integrationen och välkomnandet till vårt samhälle av de som kommit, utan civilsamhället.Vi blir återigen påminda om att det är i civilsamhället som grunden läggs inte bara för demokrati och ett fungerande samhälle, utan även för medmänsklighet och solidaritet.
Trossamfunden gör stora samhällsinsatser genom stöd till utsatta grupper och utgör ett unikt bidrag i integrationsprocessen. Förutom praktiska insatser bidrar de också på ett unikt sätt till större förståelse, kunskap och respekt för olika trosinriktningar i vårt land, något som tjänar integrationen väl.
Det civila samhället och trossamfunden visar hur viktigt det är med en livskraftig ideell sektor. Om den kraften försvagas kommer hela samhället att försvagas. Det civila samhället ska uppmuntras och ges goda förutsättningar. Det är en politik för ett samhälle som håller samman.”
Stefan Löfven på besök i Bro utanför Stockholm.
Statsministern bjuder in till den nationella samlingen Sverige tillsammans för att samla alla krafter som kan och vill bidra till att förbättra nyanländas etablering.
”Flyktingsituationen kräver en kraftsamling för att skapa de jobb, bostäder, utbildningsmöjligheter och den samhällsgemenskap som krävs, så att vi alla, oavsett var vi kommer ifrån, kan fortsätta bygga ett Sverige som är starkt tillsammans”, säger Stefan Löfven. Han menar att volontära krafter är en viktig del för att skapa trygghet i samhället.
”Vi måste stödja civilsamhället som är ett av de starkaste kitten där många människor är engagerade”, sade han avslutningsvis.
Men hur mår det civila samhället idag? Vad tänker de om politikernas kovändning i migrationspolitiken?
Vi har engagerat oss, lärt känna flyktingarna, undervisat i svenska, tolkat beslut och kallelser som enbart skrivit på svenska, hjälpt till att ringa myndigheter, besökt kontor, sjukhus och psykologer. Bjudit hem på fika och mat. Försökt vara en god lyssnare när ångesten och förtvivlan gripit tag i våra vänner från Syrien, Afghanistan och Irak.
Många av våra vänner har fått avslag på sin asylansökan. De har inte blivit trodda av dem som kanske träffat dem några timmar medan vi träffat dem under två år, ibland dagligen. När de äntligen fick komma till den stora asylintervjun och till domstolen har de fått höra att ”vi har bara två, högst tre timmar på oss”. Hela deras liv stod på spel under dessa timmar.
De senaste månadernas flyttkaos, när våra vänner måst flytta långt från nätverk, skola, kyrka, förening och vänner, har tärt hårt på oss alla. Den senaste tidens uppskrivningar av åldern på våra ungdomar har inneburit att många av oss öppnat våra hem eftersom ungdomarnas hela värld rasat samman. Många av oss har engagerat oss i att skriva verkställighetshinder, överklagat, sökt läkare och psykologers alternativa bedömningar, men oftast har ingenting hjälpt. Hur ska vi orka engagera oss i fortsättningen? Hur ska vi finna en mening i det vi gör då benen rycks undan och allt faller ihop? Hur ska vi kunna känna tillit och förtroende längre? Hur ska vi få förtroende för politiska partier som gjort helomvändning? Hur ska vi kunna rösta på er när ni vänt barnen och de unga ryggen? Hur ska vi återfå förtroendet för myndigheters rättssäkerhet när vi ser hur misstag, felaktiga beslut, missförstånd, tolkningsmissar och okunskap om kultur, religion och landinformation inte rättas till? Finns det några som vågar bryta mönstret och stå upp för en human flyktingpolitik? Finns det hopp om att rakryggade politiker bryter partipiskans hämmande och låsta positioner? Vilka skall få våra röster i höst?
Här är några uttalanden där civilsamhället prisas, men vad betyder det nu?
Lena Nyberg, generaldirektör, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, 2016-09-30
”Tack vare omfattande insatser av organisationer som Röda Korset, Refugees Welcome, Fryshuset och Hej främling kunde Sverige ge många flyktingar ett bättre mottagande under det senaste årets flyktingsituation än vad offentlig sektor hade kunnat på egen hand.Nu måste vi ta tillfället i akt och skapa långsiktiga förutsättningar för civilsamhället att vara en inkluderande kraft i samhället. För det krävs bättre samverkan mellan civilsamhället och offentlig sektor.
Att stärka civilsamhället är att stärka demokratin och ett öppet och inkluderande Sverige. Att värdesätta och främja kunskap om det civila samhället och dess villkor borde vara ett centralt mål för beslutsfattare på alla nivåer. Vi måste med gemensamma krafter ge goda förutsättningar så att alla kan etablera sig i samhället.”
”I den pågående flyktingkrisen har det civila samhällets organisationer klivit fram Det civila samhället och trossamfunden visar, inte minst i flyktingkrisen, hur viktigt det är med en livskraftig ideell sektor.” Det skriver Jakob Forssmed, Kristdemokraterna. 30 september 2016
Jakob fortsätter: ”Sverige har tagit ett stort ansvar i den humanitära katastrof som pågår. Det är vi stolta över. Under hösten har historiskt många sökt asyl i vårt land och mottagningssystemet har varit mycket ansträngt.
Vi hade helt enkelt inte kunnat hantera höstens flyktingkris utan frivilligas hjälp människa till människa. Och på samma sätt kommer vi inte klara integrationen och välkomnandet till vårt samhälle av de som kommit, utan civilsamhället.Vi blir återigen påminda om att det är i civilsamhället som grunden läggs inte bara för demokrati och ett fungerande samhälle, utan även för medmänsklighet och solidaritet.
Trossamfunden gör stora samhällsinsatser genom stöd till utsatta grupper och utgör ett unikt bidrag i integrationsprocessen. Förutom praktiska insatser bidrar de också på ett unikt sätt till större förståelse, kunskap och respekt för olika trosinriktningar i vårt land, något som tjänar integrationen väl.
Det civila samhället och trossamfunden visar hur viktigt det är med en livskraftig ideell sektor. Om den kraften försvagas kommer hela samhället att försvagas. Det civila samhället ska uppmuntras och ges goda förutsättningar. Det är en politik för ett samhälle som håller samman.”
Stefan Löfven på besök i Bro utanför Stockholm.
Statsministern bjuder in till den nationella samlingen Sverige tillsammans för att samla alla krafter som kan och vill bidra till att förbättra nyanländas etablering.
”Flyktingsituationen kräver en kraftsamling för att skapa de jobb, bostäder, utbildningsmöjligheter och den samhällsgemenskap som krävs, så att vi alla, oavsett var vi kommer ifrån, kan fortsätta bygga ett Sverige som är starkt tillsammans”, säger Stefan Löfven. Han menar att volontära krafter är en viktig del för att skapa trygghet i samhället.
”Vi måste stödja civilsamhället som är ett av de starkaste kitten där många människor är engagerade”, sade han avslutningsvis.
