Några upplyftande sånger
Viktig dag för er som jobbar med flyktingar
Det är många som kollar denna blogg som jobbar och är engagerade i flyktingar och asylsökande. Här ett tips på en dag där vi kan mötas och lära oss mer och utbyta erfarenheter. Jag ska delta som representant för Evangeliska Frikyrkan. Du är välkommen att anmäla dig oberoende om du är kyrkligt engagerad eller inte.
En ”kyrkornas praxissamling”
Som många av er känner till så beslutade Svenska kyrkans Kyrkomöte i oktober 2008 att ”intensifiera arbetet för att flyktingar från krigsdrabbade länder samt länder vars säkerhet bedöms som osäker ska få stanna i Sverige”. Mot bakgrund av kyrkomötesmotionen och den politiska öppning som kan komma p.g.a. regeringens utvärdering av den nya utlänningslagen och den nya instans- och processordningen, så har Svenska kyrkan beslutat att anställa frilandsjournalisten Agneta Gustavsson för att sammanställa en ”kyrkornas praxissamling”. Där vill vi samla och analysera illustrativa exempel som påvisar brister i formuleringar eller tillämpning av utlänningslagen och instans- och processordningen. Materialet kommer att presenteras vid en hearing eller öppet seminarium senare under hösten.
I mitt senaste nyhetsbrev (juni 2009) uppmanade jag alla som har illustrativa exempel att ta kontakt med Agneta! Agneta håller nu på att systematisera den information som hon fått in och hon tar väldigt gärna emot fler exempel! Du kan skicka e-post på adressen [email protected]. Lämna även dina egna kontaktuppgifter i ditt meddelande så att Agneta kan ta kontakt med dig om hon behöver ytterligare information. Se i slutet av det här brevet vilka områden som vi vill prioritera i vår praxissamling.
Nätverksmöte den 28 september
Vi vill också ge alla en möjlighet att möta Agneta innan den slutliga produkten färdigställs. Därför bjuder vi in till ett nationellt nätverksmöte den 28 september på Kyrkokansliet i Uppsala. Då kommer Agneta att presentera de slutsatser hon dragit av det material som kommit in och det kommer ges tillfälle till en gemensam diskussion. På eftermiddagen kommer vi att få ta del av Svenska kyrkans internationella psykosociala arbete – något som ger bra verktyg också för oss som arbetar i Sverige. Slutligen blir det ett samtal kring att upplåta fristad till gömda flyktingar. Det blir en viktig dag då jag hoppas att många har möjlighet att komma – trots att inbjudan tyvärr kommer med kort varsel.
Program
9.15 Ankomst, kaffe & fralla
9.30 Välkomna! Morgonbön, presentationsrunda och inledning
10.00 Agneta Gustavsson presenterar sina slutsatser hitintills. Gemensam diskussion
12.30 Lunch
13.30 Psykosocialt arbete – vad kan vi lära av Internationella avdelningens kompetens kring att möta människor med svåra upplevelser? Else Berglund, psykosocial tematiker hos Svenska kyrkan delar metoder och erfarenheter
15.00 Kaffe & kaka
15.30 Erfarenheter av att upplåta fristad åt gömda flyktingar – vilka lärdomar har vi med oss från tidigare? Hur ser förutsättningarna ut idag? Håkan Sandvik, präst i Svenska kyrkan, inleder. Gemensamt samtal.
17.00 Avslutande andakt
Det utgår inga kostnader för dagen och Kyrkokansliet bjuder på lunch och fika. Anmälan görs till Kristina Hellqvist, e-post [email protected], senast den 21 september.
Områden vi vill prioritera i ”Kyrkornas praxissamling”
1. Bedömningen av situationen i olika länder är svår och långsam att förändra
Det finns idag mer av ett strömlinjeformat beslutsfattande med stor förutsägbarhet. Det är på ett sätt bra men samtidigt tas ingen eller mycket begränsad hänsyn till individuella omständigheter. Alla från ett visst område eller land bedöms efter samma mall. Det tar allt för lång tid att få Migrationsdomstolen eller Migrationsverket att ändra sina bedömningar när situationen i ett område eller ett land förändras. Vi vill också lyfta fram hur liten vikt som ges till UNHCR:s riktlinjer eller lägesbeskrivningar från tunga instanser som t.ex. Amnesty International.
2. Människor som flyr urskillningslöst våld ges sällan asyl
Är det etiskt försvarbart att skicka människor till länder där krigsliknande tillstånd råder? Genom att den nya utlänningslagen kopplat svåra inre motsättningar till krav på individuell förföljelse så har utrymmet för skydd snävats in. Alltför stor bevisbörda läggs på den enskilde att bevisa vem som utsätter en för hot och hur det kan komma att yttra sig i framtiden. För hög tilltro ges också till staters förmåga att ge skydd. Vi har också hamnat i en situation där allt för mycket fokus läggs på juridiska hårklyverier kring betydelsen av ”väpnad konflikt” istället för att se till lagstiftarens intention - ett slags paragrafhysteri.
3. Bristande förståelse för religion som asylskäl
Det finns en brist på kunskap och insikt om tro och religion som identitetsuttryck, om situationen för religiösa minoriteter, om konvertiter och om hur förföljelse på religiös grund kan ta sig uttryck.
4. Bristande kompetens vad gäller värderingar av utsagor
Alla människor som söker asyl i Sverige är inte akademiker som på ett analytiskt och snabbt sätt kan återge sitt behov av skydd. Det finns en urban och akademisk mall som få asylsökande kan passa in i. Behöver man gå en utbildning för att bli asylsökande? Idag finns också en bristande interkulturell kompetens i bedömningarna av de asylsökandes utsagor.
5. Obalansen i tvåpartsystemet
Migrationsverket har stora resurser för att begära prövningstillstånd och överklaga beslut till Migrationsöverdomstolen till skillnad från den enskilde sökande. Vi är också kritiska till att Migrationsverkets tar liten hänsyn till Etiska rådets yttrande om att inte överklaga Dublinfall som fått rätt att prövas i Sverige.
6. Bristande humanitära hänsyn speciellt vad gäller barn
Tolkningen av synnerligen ömmande omständigheter är för snäv, speciellt vad gäller barn. Paragraf12.18 - 3 om medicinska verkställighetshinder används ytterst sällan. Beslut tas ofta som strider mot barnkonventionen. Är det etiskt försvarbart att vi skickar tillbaka människor ”i paket”? Att vi skickar tillbaka människor med svåra sjukdomar som de inte har råd att få vård för i hemlandet?
Med varma hälsningar
Kristina Hellqvist
Handläggare för flykting- och integrationsfrågor
Avdelning för Kyrkoliv och Samhällsansvar
018-16 95 86
070-609 83 69
[email protected]
Ett kort från ett möte med flyktingar från Irak som kom till kyrkan för att be för sitt land och de lidanden som många upplever. Denna dag kom både muslimer och kristna för att be för dem som förföljs och dödas på grund av sin religion.
Gudsnärvaro
Vi firade att en familj fått uppehållstillstånd och blivit döpta. Vi firade att en annan fått flera bönesvar. Vi firade Jesus som vunnit seger över allt ont. Vi hyllade Jesus som ger oss av sin helige Ande. Vi tackade och sjöng lovsånger till Gud som ger oss en källa med friskt vatten i våra hjärtan. En källa som vi får dricka ur varje dag.
Vi tackade Gud för den helige Ande som är vår HJÄLPARE0, vår advokat som ger oss de rätta orden för varje situation.
Någon tackade Gud för släktingar som blivit helade och barn som fått jobb. Någon bad till Gud för en jobbintervju. Vi bad också för er som skrivit till vår församling via hemsidan. Vi bad att ni skulle få uppleva en konkret vändning i det som är ert problem. Genom Jesu sår är vi helade. Av NÅD ÄR vi frälsta.
Gud HAR försonat oss och gett oss sin frid.
Gud välsigne Dig!
Döva iranska bröderna
I morn får de iranska bröderna Sassan och Daniel en ny chans att söka asyl. Jag ber till Gud och hoppas att allt ska gå bra. De har varit cirka sju år i Sverige. Daniel spelar vattenpoolo i Elitserien och Sassan har arbete. De är så duktiga och skötsamma. Migrationsverket vet att de inte kan utvisas till Iran, speciellt när de blivit kristna och döpta i Sverige.
Varför låta två unga män pinas år ut och år in i oviss mardrömslik väntan?
Migrationsverket har både skrivit och ringt till mig flera gånger denna vecka och verkligen bjudit till att ta emot dem i morn på ett bra sätt med tolk och de verkar se till att allt ska fungera inför deras nya asylintervju.
Många människor i Sverige följer detta ärende med stort intresse.
Sveriges Kristn Råds integrations- och migrationsgrupp, journalister och politiker i flera partier.
Jag vet att de kommer att få en advokat också som jag kan samarbeta med.
Lycka till och Gud välsigne Er.
En iransk familj som har arbete, eget hus och kommit in i det svenska samhället, tillhör en kristen församling och har fått många svenska vänner har fått nej från Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Kammarrätten och Förvaltningsprocessenheten och .....och.... Ändå KAN de inte utvisas. De har jobb och betalar skatt och har små barn. Vad är det för ett land vi lever i? Vad är det för minister som inte bryr sig om att svara på mina brev ordentligt? Varför tror de att vi svenskar som engagerat oss för dem inte förstår någonting? Vad menar man med Barnkonventionen? Betyder den ingenting? Vad menar Sveriges regering med humanitet? Varför reser sig inte kristdemokraternas ledamöter och gemensamt ropar ut i riksdagen varför dessa ärliga och uppriktiga flyktingar med starka asylskäl skall ruttna bort i meningslös väntan?
Jag blev blev rejält upprörd igår när jag tittade på NorgeVisjon, en kristen TV-kanal där pastorn stod och öste galla över flyktingar och prisade Fremskrittspartiet, detta främlingsfientliga parti som linnnar vårt Sverigedemokraterna. Samtidigt i programmet rapporterade man att någon ringt in till kanalen och blivit frälst. Sen fortsatte man med sin politiska propaganda. Denna blandning av religion och främlingsfientlig politik där man skickade sina motståndare till helvetet gav mig en rejäl avsmak. Hur kan man be någon fara till helvetet när man förestår en kanal som skall hjälpa folk att hitta kärlekens Gud?
En samlingshelg för församlingen
Det blev en inre samling för församlingen. Vi hade mycket lovsång, förbön, dop och härlig fridfull gemenskap. Tommy uppmuntrade oss verkligen med sin predikan idag och han berättade också om vad som händer i Elsborgskyrkan i Falun som han tillhör. Trots en relativt nybyggd kyrka är den på tok för liten och det finns planer på utbyggnad. Barn, ungdomar och äldre fyller kyrkan och man får hälsa många nya medlemmar välkomna.
Vi hade hoppats att få kontakt med några av de nyinflyttade studenterna i Grythyttan-Hällefors, men just denna helg kom det inte några. Det pågick ju marknad i Hällefors och den lockade mycket folk. Vi tror att det kommer folk till kyrkan senare som ett resultat av denna helg och den annonsering som vi gjort.
När jag precis kom hem från mötet idag fick jag telefon från Kristinehamn. Det var en man som hade en hälsning från Gud. Han representerade en grupp som varit i bön för oss. Nu hade han uppmuntrande hälsningar som stämde så väl in på de tankar som jag hade precis när jag promenerade hem. Detta bekräftade vår tro i församlingen på att vi kommer att få betyda mycket för människor som mår dåligt och behöver få uppleva Guds frid, harmoni, trygghet och glädje i sina liv. När jag öppnade telefonen läste jag ett sms från paret som döptes idag. De skrev: "Vi tackar Gud och er alla kristna så mycket för den kärlek som ni visat oss idag. Vi älskar verkligen Jesus och allt kristen folk. Vi jätteglad nu för döpa oss idag. Ni alltid finns i vårt hjärta. Gud välsigne r på Jesus namn! Vi ses i morn".
Vi hoppas på nya mötesbesökare
NY I HÄLLEFORS-GRYTHYTTAN?
Denna helg har vi som målsättning att lära känna några av de cirka 800 studenter som börjat studera på någon av skolorna i Hällefors kommun. I Grythyttan finns många studenter som studerar hotell och restaurang och matkultur m.m. Alla känner väl till Carl-Jan Grankvist och hans betydelse för bygden.
Vi tror att det finns flera kristna som skall lära känna vår församling och som kan ta med sig sina kompisar till kyrkan. Just nu har vi ingen regelbunden ungdomsverksamhet, men vi hoppas kunna komma igång med det.
Ett brev ska skickas till en del bibelskolor med förfrågan om de har några pionjärer som skulle vilja satsa ett år i Hällefors.
Ikväll är det café-möte med trubaduren, företagaren (vd för Mockfjärdsfönster) och evangelisten Tommy Larsson. Vi som församling lärde känna Tommy genom boken om hans äventyrliga resa till Sudan, en resa han gjorde på motorcykel.
I morgon klockan 11 har vi gudstjänst med Tommy då vi även ska ha dop. Det är två personer som ska döpas. Ytterligare en man har anmält sig till dop, men det msåte ske på hans lediga dag som är tisdagar. Vi har förut haft dop på våra bönesamlingar, så det skall säkert gå bra att ordna. Roligt när folk vill följa Jesus.
Välkommen till Betel, Pihlvägen 2 i Hällefors ikväll kl.19 och på söndag kl.11.
Skördetid
Det är skördetid. I skogen finns massor med lingon och fina gula kantareller och massor med trattkantareller. Lite mindre med äpplen i år, men otroligt många plommon.
Igår var vi samlade i Betel och hade en gemensam bönekväll med pingstförsamlingen. Det kändes underbart bra och enigt och fint. Vi tror också på en skördetid i den andliga världen. Det var om detta vi bad och samtalade.
Vi tror att människor har en längtan efter Gud.
Här en bild från ett av våra plommonträd på gården. Trots att jag plockade två 10-liters hinkar fulla med nedfallna plommon i morse finns det fortfarande många plommon kvar i trädet.
Tillsammans med några äpplen från vår tomt gjorde jag en paj som vi avnjöt ute på gården i eftermiddags tillsammans med vaniljsås och nybryggt kaffe.
Jag skriver till migrationsministern idag
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176970 Annelie Enochsson, Kd kämpar också för att iranier som blivit kristna ska få skydd i Sverige.
Jag publicerar idag en inlaga som jag skrivit till Migrationsverket. Jag har avidentifierat ärendet trots att familjen vill att media skall veta om deras svåra belägenhet. Jag har även skickat detta brev till migrationsminister Tobias Billström tillsammans med ett förklarande brev. (se längst ner)
Till Förvaltningsprocessenheten i Stockholm
Jag begär permanent uppehållstillstånd för denna mycket hårt drabbade familj.
Som framgår av intyg och sjukjournaler är båda föräldrarna föremål för psykiatrisk behandling (under viss tid sluten psykiatrisk tvångsvård) på sjukhus. Upprepade självmordsförsök har förekommit. Barnen är omhändertagna av socialtjänsten i X kommun och placerade i familjehem.
Socialsekreteraren YY skriver i sitt intyg gällande barnen att moderns hälsa var totalt nedbruten och att modern därför inte klarade av barnen. Även pappan beskrivs i intyget oförmögen att ta hand om barnen och därigenom äventyras barnens psykosociala utveckling. Barnen var sjuka och undernärda. När barnen kom till familjehemmet hade de mardrömmar och upplevdes som helt slutkörda. Modern har varit gränslöst öppen kring familjens avvisningsbeslut och de har levt i ständig skräck för att när som helst bli utvisade. A är fortfarande intagen på psykiatrisk avdelning, men har börjat besöka barnen i familjehemmet. Det finns en planering om återgång till förskolan, Barnen har knutit an till familjehemmet och känner sig trygga där. Det är därför viktigt att de kan finnas med i fortsättningen. Mamman är fin och omtänksam, men har på grund av sitt mående inte haft förmåga att ta hand om sina barn. Barnen har farit mycket illa och familjen måste få känna sig trygg i sin situation i Sverige, vilket de ej gör som asylsökande.
I sjukjournaler gällande B skriver läkaren på psykiatriska kliniken ”sammantaget bedömer jag att patienten har en allvarlig psykiatrisk störning i det här läget, mot bakgrund av depression med kraftigt ångestinslag och suicidageranden. Behöver heldygnsvård. Patienten kan inte ta ett grundat ställningstagande till vårdbehovet. Bedömer sammantaget att villkoren är uppfyllda för LPT.”
Vidare citerar jag en daganteckning 090427: ”Pat. Önskar gå hem. Detta är dock inte aktuellt i nuläget. Hans hustru och barn skulle fara mycket illa av att se honom i det här tillståndet. Rent medicinsk behandlas pat. nu både med antidepressiva, antipsykotika och ett flertal lugnande läkemedel. Anafranildroppet är avslutat. Resultatet av den medicinska behandlingen har varit magert. Utvisningshotet innebär helt klart ett retraumatiserande av tidigare tortyrupplevelser och så svårt att se att vi kan komma så mycket längre med medicinsk behandling.”
Vid ett tillfälle i somras får jag ett nödrop från föräldrarna. De berättar att Migrationsverket planerade att säga upp deras lägenhet ”eftersom de var på psyket och sen skulle avvisas”. De var fruktansvärt förtvivlade och blev mycket upprivna. De fick dock behålla sin lägenhet och de har ett hopp om att bli en hel och frisk familj med en trygg framtid i Sverige. Migrationsverket försöker dock tvinga iväg dem genom att dra ner på deras ekonomiska bistånd.
Det är mycket väl känt av Er att personer som avvisats till Iran inte tas emot om de inte själva vill in i landet. Därför menar jag att det är ovärdigt ett demokratiskt samhälle att år ut och år in förlänga denna familjs pina. Man kan inte leva som kristen i anonymitet i Iran. Det är en omöjlighet, dels på grund av den kristna trons väsen, men också därför att man avslöjas så fort man sätter sig vid matbordet på grund av de religiösa reglerna för vad som får ätas o.s.v. Om man dessutom inte följer de regelbundna bönetimmarna visar det sig direkt att man inte är muslim.
Islam genomsyrar det iranska samhället vilket innebär att religionen präglar arbetslivet, det sociala livet och familjelivet. Var och en som inte deltar i den offentliga bönen noteras och löper risk att rapporteras till myndigheterna. Medborgarna kontrolleras av islamiska kontrollanter som har rätt att stoppa människor på gatan och förhöra dem. Vid ansökan till skolor, universitet, armén och vid anställningar i statliga verk måste man uppge sin religiösa tillhörighet. Att behålla sin kristna tro blir då en fråga om ständig rädsla för upptäckt. Rapporter från bland annat UNHCR visar att konvertiter "försvinner" och sannolikt dödas. Ser man till den totala bilden där repression, förtryck och mord utövas mot oliktänkande på alla nivåer i samhället kan avsaknaden av offentliga avrättningar av konvertiter inte rimligen sägas bevisa en existerande rättstrygghet för den som konverterar.
Gång på gång har jag läst beslut där Migrationsverket och Migrationsdomstolarna uppmanar asylsökande att ligga lågt och hålla tyst om sin nyfunna kristna tro. Detta synsätt strider helt emot själva kärnan i den kristna tron. Jag är med i ett nätverk som jobbar med konvertitärenden och jag är även med i Sveriges Kristna Råds migrations- och integrationskommitté som bland annat uppmärksammat detta ärende i en rapport som kommer att publiceras genom Sveriges Kristna Råd senare i höst. Även R L på Migrationsverkets rättsenhet är informerad om detta och ett annat liknande ärende som rör iranier som konverterat till kristen tro. Jag kommer även att skicka detta brev till riksdagsmän och till migrationsminister trots att han inte får agera i enskilda ärenden. Jag menar dock att han kan ta upp det principiella med att iranier som konverterat tycks få leva i ett Ingenmansland år ut och år in. De kan inte avvisas, men de får heller inte uppehållstillstånd i Sverige. Jag vet om iranier som varit här i sex, sju och åtta år. Några betydligt längre utan att få komma in i samhället. Ofta är de högutbildade och skulle snabbt kunna komma in i arbete och göra en insats i samhället i stället för att ”ruttna” och passiviseras i en fullständigt nedbrytande psykisk terror initierad av Migrationsverkets personal där det uppenbart saknas insikt i religionen som grund för asyl.
Migrationsverket bör ta hänsyn till den långa vistelsetiden, svårigheten att genomföra avvisningen samt ta i beaktande att familjen under hela asylprocessen samarbetat med myndigheterna och uppträtt öppet och inte hållit sig undan Migrationsverket och polisen. Jag hänvisar till Mål UM 626-08 Avdelning 3 som rör en man som vistats öppet i Sverige under lång tid och där Migrationsverket inte kunnat avvisa mannen. Han fick permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl.
Om inte Migrationsverket beviljar permanent uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov hemställes om att bevilja familjen PUT på grund av synnerligen ömmande omständigheter, humanitära skäl.
Konvertiter i Iran anses som förrädare mot såväl landet som mot Allah själv och befaras vara mycket farliga och smittsamma.
Det är, som bekant, belagt med dödsstraff för en muslim att konvertera enligt sharialagen, och sharialagen är överordnad den statliga lagen.
Med den nye presidenten, Mahmoud Ahmadinejad, islamisk fundamentalist och diktatorisk extremist, har nu läget blivit katastrofalt för alla slags oliktänkande.
Mullorna anser, att konvertiterna både hädar islam som religion och hotar regimen, som helt bygger på islam och håller därför på sharia-lagens straff.
Nu igen, men på ett mer fördolt sätt, fängslar, torterar och dödar man de hatade kristna konvertiterna. De dör i fängelse, ”försvinner”, omkommer i ”olyckshändelser”, ”begår självmord”, eller blir oskyldigt anklagade och avrättade för narkotikabrott eller liknande.
Om inte samhället direkt fullföljer sharialagen, så har grannar, arbetskamrater, familjen möjlighet att, utan negativa konsekvenser, fullfölja sharia-lagens krav på dödsstraff.
Den kristne konvertiten blir fredlös i en totalitär, islamistisk teokrati.
Vi önskar en överprövning av Migrationsverkets och Migrationsdomstolarnas beslut. Den senaste tidens utveckling i Iran bör ge upphov till en ny prövning av avvisningar till Iran.
Till Migrationsminister Tobias Billström
Jag ber att ministern tar upp PRINCIPEN hur Sverige skall göra med iranier som konverterat till kristen tro och sökt asyl i Sverige.
Jag skickar med ett ärende som ett EXEMPEL, men vet att ministern inte får och inte kan gå in i enskilda ärenden.
Jag menar dock att det är viktigt att ta upp principen eftersom jag bestämt hävdar att Sverige inte kan avvisa dem som själva inte vill återvända till Iran. Jag har fått detta bekräftat från flera tjänstemän på Migrationsverket och nu ber jag ministern att ta tag i denna fråga.
Jag menar att det går att kvalitetssäkra konverteringen tillsammans med kristna kyrkor i Sverige.
Det kan inte vara rimligt att unga och välutbildade iranier skall ”ruttna bort” i Ingenmansland och varken kunna avvisas eller komma in i det svenska samhället.
Med vänliga hälsningar
Filipstad den 7 september 2009
Bengt Sjöberg
Oväntad hjälp
De erbjuder förbön och samtal på marknaden. Vi ska lasta Bullgerillavagnen med kaffe, saft, bullar och böcker m.m.
Jag hade bett till Gud om hjälp och blev så uppmuntrad av detta bönesvar. Tack Gud!
Här i bokrummet på Erikshjälpen är ungdomarna som kom till oss idag.
Oxhälja marknad igång
Regnet strilar ner och Oxhälja marknad drar igång i eftermiddag. Jag såg igår hur folk laddade för helgen genom att köpa enorma mängder alkohol. Folk bar på stora bagar med lådviner och flera flak med öl. Jag har aldrig sett nåt liknande. Undrar hur mycket elände och bråk som ska komma ut av allt detta.
Tyvärr är vi för få som kan och orkar vara ute med Bullgerillan i år. I säkert 15 år har vi varit ute med bullar, saft och kaffe och samtalat till långt in på nätterna med ungdomar. Vi har varit med om att avstyra bråk, skjutsat drogade ungdomar hem, tröstat ungdomsgäng som sörjt en kille som berusad blev påkörd och dog, förhindrat knivslagsmål och bjudit bestulna knallar på fika. Vi har fått bedja för människor som mått dåligt och som gått runt på marknaden med en längtan efter ett annat liv fyllt av Guds frid.
Något år har vi haft hjälp från andra församlingar och från andra orter. Vi har delat ut tusentals bullar och massor med tidningar och småböcker.
Glada tillrop och uppmuntrande hälsningar har vi fått från folk som var tonåringar när vi började med Bullgerillan. Nu går de på marknad med sina barn.
I år har vi extra öppethållande på Erikshjälpen Second Hand. Välkommen in i vårt café på lördag mellan 10-16 och prata, drick kaffe och smaka våra smörgåsar. Där finns också tidningen ONE och en del böcker.
Hoppas du får en trevlig Oxhälja marknad med lite sol åtminstone.
Kristna kvinnor inför rätta i Iran
DAGEN skriver:
Det är rättegångarnas tid i Iran. Och det är inte bara oppositionella som visat sitt missnöje med presidentvalet som spärras in. Två kristna kvinnor hör också till de anklagades skara.
När åklagaren frågar dem om de är kristna svarar de med att "vi älskar Jesus", och när frågan upprepas säger de "ja, vi är kristna". - Ni var muslimer och nu har ni blivit kristna, fortsatte åklagaren enligt Elam Ministries redogörelse av händelsen. - Vi är födda i muslimska familjer, men vi var inte muslimer, fick han till svar.
De båda kvinnorna vägrar under förhöret att ångra att de blivit kristna, och tar inte tillbaka vad det sagt och gjort. Trots att det är vad åklagaren kräver att de ska göra, både skriftligt och muntligt. När de båda kvinnorna under förhöret hänvisar till att de letts av den Helige ande får de ett argt svar.
Läs mer och se bild på kvinnorna på Dagens hemsida.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176775
Snabbt bönesvar
Under en tid har rätt så många medlemmar flyttat till andra orter. Flyktingar som varit aktiva mötesbesökare har fått uppehållstillstånd och flyttat till större orter där de tror sig kunna få arbete. Ofta blir de dock sittande i nån förort isolerade både från vänner, socialt umgänge och kyrka. Andra hittar någon etnisk församling där de finner sig till rätta. Flera av våra asylsökande vänner har blivit förflyttade till mindre orter utanför Filipstad. Förr var det lätt att nå alla genom att sätta upp affischer på alla dörrar på förläggningen.
Andra medlemmar och kontakter som vi haft har gjort andra prioriteringar och har slutat gå på möten och samlingar. Andra skulle vilja komma, men den ekonomiska krisen gör det omöjligt att åka till kyrkan. Man har måst sälja bilen och någon kollektivtrafik finns inte som passar.
När jag i morse funderade på min vilja att tjäna Gud och vad som är bäst att satsa på i detta läge, bad jag om Guds ledning. Efter en stund ringde en man från en annan ort, cirka tolv mil härifrån. Han hade en önskan att få komma och hälsa på och få undervisning hur man blir en kristen. Han kommer från ett strängt muslimskt land. Nu skulle han ta sig till Filipstad, men bussförbindelserna var så dåliga så jag fick åka och hämta honom efter halva vägen. Vi satte oss för att äta och samtala och sedan började vi läsa bibeln. När vi bad att Jesus skulle komma in i hans liv och hjärta kändes en sån underbar atmosfär. Mannen kände verkligen Guds kärlek och Jesu närvaro. "Är det verkligen så enkelt att bli kristen", frågade han. Jag undervisade om dopet och bekräftade att det inte behövs mer än att tro på Jesus, bjuda in honom i sitt liv och bekänna att han är Herre. Då blir man ett Guds barn och får uppleva trygghet och glädje.
Efter någon timme ringde en kvinna från en annan ort. Hon hade kontakt med några män från andra länder som också ville bli kristna. Nu undrade hon om jag hade material, biblar, böcker, filmer och undervisning. Vi samtalade en lång stund och jag fick ge flera tips. Ytterligare en kontakt senare på kvällen bekräftade min bön om att få leda nya människor till en tro på Gud. På den orten planerade man för att nå ut med det kristna budskapet och börja bry sig om de flyktingar som finns på orten.
På kvällen var vi några bedjare samlade för att be för Filipstad och olika behov. Jag hoppas att Gud ska väcka en andlig hunger också i vår kommun.
Cykelbingo till Betel på onsdag
Det ska bli en intressant onsdag eftermiddag.
Bild från ett möte i Betel då vi hade besök av Åke Johansson från Dala-Järna.
Aftonbladet om frälsning
Är det fel med mission?
Tycker du inte att det är ett övergrepp med att skicka ut missionärer till främmande länder med andra traditioner och kultur?
En sorts invansion...
Ps. De som har valt den religösa vägen i vår släkt är också de som råkat mest illa ut. Ds
John
Hej John!
Mina bröder och min far har i många år verkat i olika länder i Asien och startat skolor, sjukhus, barnhem och kyrkor. De gick till de fattigaste i samhället och lärde dem att läsa, räkna och skriva. De undervisade de kastlösa att alla människor har ett värde därför att det finns en gud som ser till människan oberoende av hudfärg, ras eller annat yttre. Människorna som tog till sig den kristna tron upplevde ett helt nytt liv. Deras standard höjdes eftersom de kunde kräva sina rättigheter när de skulle få sin lön. De fick frid i sina hjärtan och blev lyckliga och började sopa och städa utanför sina hus. Hela området fick en helt ny look. Vad sägs om mission i Papua Nya Guinea där man tidigare levde i blodshämnd och kannibalism? Nu har många tagit emot Jesus och lyssnat till missionärerna som lärt dem att älska varandra och lösa sina tvister på annat sätt. Vi skall respektera kulturer och låta folk i andra länder behålla sin särart, men om man kan få folk att sluta hata, kriga och offra barn, döda tvillingar pga av tron på andar o.s.v. är väl det bra, eller?
Hjärtliga hälsningar Bengt
Missionshistoriens största väckelse
Denna vecka har man kunnat ta del av uppmuntrande artiklar om kristendomens fantastiska utbredning under 1900-talet och nu med accelererande fart in på 2000-talet. Det är flera tidningar som uppmärksammat detta bland annat Världen Idag där man kan läsa en artikel av Carl-Erik Sahlberg.
Vi som bor och verkar i Bergslagen, där antalet aktiva kristna kan liknas vid andelen kristna i Mellersta Östern, kan hämta inspiration och kraft när vi tar del av vad som sker i andra delar av världen. När vi denna helg satsar på inre samling och gemensam bön tror vi att Gud ska ge oss kraft att arbeta för Guds Rike. I oss själva kan vi inte uträtta så mycket, men med Guds kraft och med den helige Ande kan de mest fantastiska saker ske. Vi har i vår församling upplevt många underbara möten och vi har fått leda många fram till en tro. Vi har också fått döpa många. Den senaste tiden är det många som flyttat till andra orter där de studerar eller jobbar. De som bor i våra bygder skulle verkligen behöva inse hur stor Guds kärlek är. Många skulle bli så enormt glada om de bara ville öppna sina hjärtan för Jesus och hans frälsning och trygghet. Vi har ett ansvar att berätta om Jesus för dem. Att komma och vara med på de möten som församlingen anordnar och gemensamt jobba för den vision och målsättning som Gud gett till oss. Vi behöver varandra och vi behöver komma samman för att uppmuntra varandra att hämta kraft i bönen och bibelläsningen.
Jag har saxat några fakta från Världen Idag.
Aldrig förr har det funnits så många kristna i världen som nu
Närmare 100 000 människor tar varje dag, världen över, ett beslut att bli personligt kristna.
Uppskattningsvis 3 000 församlingar grundas varje vecka.
Kristendomen växer alltså snabbare än världsbefolkningen.
För drygt 100 år sen fanns det kanske några tiotusentals kristna i det odelade Korea - i dag är uppskattningsvis 30 procent av Sydkoreas befolkning kristen. Det kristna undret Sydkorea har uppmärksammat världens kristna på vilken förebild på bön de sydkoreanska kristna utgör.
Exemplet Sydkorea motsäger ju också alla teorier om att kristendomen "bara behövs" i underutvecklade länder, där människorna ingenting annat har att ty sig till. Sydkoreas starka industriella tillväxt har ju pågått samtidigt med kristendomens snabba tillväxt i landet.
Afrika är ett annat exempel på stark kristen tillväxt. Där fanns det år 1900 bara cirka nio procent kristna (mest i Egypten, Etiopien, Sydafrika och vissa kustområden).
Vid slutet av århundradet var 45-48 procent av den afrikanska kontinenten kristen. Aldrig någonsin i världshistorien har faktiskt en kontinent så snabbt valt att ansluta sig till kristen tro.
Ett annat faktum är till exempel det som sker i muslimvärlden. Från profeten Muhammeds död år 632 förlorades tidigare kristna områden kring Medelhavet. Kring år 1300 försvinner de sista kyrkorna ur vår historiska syn i till exempel Nordafrika.
I våra dagar sker dock vissa inbrytningar i den muslimska världen, kanske framför allt i Iran, där ingenting mindre än en "andlig revolution" pågår.
Muslimer inne i Iran nås av de kristna tv-programmen, internet med mera, och i dag räknar missionsbedömare med att hundratusentals där blir kristna, oftast ännu i hemlighet. Ja, faktum är att antalet muslimer som blivit kristna från Muhammeds död år 632 till år 1980 är färre än de muslimer som blivit kristna från 1980 till 2009!
I dag händer något nytt. Så kallade messianska församlingar växer upp inne i Israel och ute i världen. Ett närmast chockerande faktum är då, att det antal judar som blivit kristna från Jesu uppståndelse (år 33?) till år 1948 (då staten Israel bildades) är färre till antalet än de judar, som blivit Messiastroende från 1948 till i dag!
Ett annat intressant land ur kristen tillväxtaspekt är Kina. Kristna missionärer tycks ha nått Kina under tidig medeltid, men sedan tvingats lämna landet.
Kina isolerades från västvärlden, och boxarupproret kring år 1900 var ett utslag av kinesisk nationalism, som ville utrota eller fördriva kristendomen från landet.
I dag händer också där något nytt. Statistiken är bristfällig, men bedömare håller inte för otroligt, att mellan 50-100 miljoner kineser - kanske fler - räknar sig som kristna i dag. Kommunisternas seger i inbördeskriget år 1949 har kallats "den andra katastrofen i den kristna missionens historia" (islams framväxt på 600-talet var den första). I dag är den katastrofen utraderad av tidens kinesiska öppenhet för kristen tro.
Som vi märker har dessa inbrytningar i till exempel Korea, Kina, muslimvärlden och Afrika skett under 1900-talet och främst mot slutet av århundradet. Ja, någon missionsvetare har pedagogiskt menat, att 9/10 av kristendomens växt faktiskt har skett under 1900-talet, att 9/10 av kristendomens växt under 1900-talet har skett efter 1945 och att 9/10 av kristendomens växt efter 1945 har skett efter 1970.
Det går fort nu.
Vi lever i missionshistoriens största väckelse! Detta är en historisk minut - vi har aldrig varit så många kristna som just nu! Till oro för en del - till glädje för många. Växten sker framför allt i den brunbrända delen av världen.
Nedan några kort från Jesusmanifestationen i Stockholm
Stafettläkare och sjuk vård
Jag har de senaste åren träffat ett flertal olika läkare och det har varit jobbigt att ingen har en total överblick över min situation.
Ikväll intervjuades en läkare som vi känner mycket väl. Det är Inga Kristiansson som ursprungligen kommer från samma by i Dala-Järna som min fru Maud. Hon är en orädd läkare som tar allvarligt på sin läkarroll och som inte hastar över sina patienter utan vill göra ett grundligt arbete. Detta visades också i TV-programmet. Inga vågade också tala ut om hur missförhållanden förtigs och hur långa arbetspass och stress går ut över patienters säkerhet och i vissa fall görs ingen Lex Maria-anmälan.
Som alltid är programmet mycket intressant och denna gång var Janne Josefsson åter på plats som intervjuare. Sjukhuschefen på en ort i södra Sverige tycktes klara sin intervju på ett bra sätt, men efter några timmar återvände Janne Josefsson med graverande fakta och anklagelser om lögner. Då blir det nästan så hårt så man tycker synd om chefen för vårdcentralen. Hur som helst är det viktigt att TV granskar vårt samhälle och vår sjukvård.
Roligt att se Inga på TV också.
Örebros kyrkor samlade tusentals barn
Läs i DAGEN om SÖNDAGSSKOLANS DAG I ÖREBRO
Kyrkorna i Filipstad brukar ju varje sommar ha en dag med aktiviteter för barn och ungdomar under Filibjurveckan-ett stort arrangemang som Filipstadsföretag i samverkan har i samarbete med kommunen, föreningar och näringsidkare.
Vi kan hämta ytterligare inspiration från Örebro och utveckla vår dag i Filipstad.
Så här skriver DAGEN:"Det var stor fest i stadsparken i Örebro i lördags när Söndagsskolans dag firades. För åttonde året i rad intogs parken av ett hejdundrande barnkalas med tusentals barn och föräldrar. Bakom arrangemanget stod 18 kyrkor i stan, vilka bjöd på ett uppskattat program.
-Det blev en fantastisk dag med sol och glädje, och så hade vi ju tur med vädret igen, säger Marie Franck, initiativtagare till den årliga festen. De kom från alla håll. Örebroarna tycktes ha gått man ur huse när Söndagsskolans dag firades i stadsparken i lördags. Tusentals människor hälsades välkomna av Tomas och Linda Lindéh samt en barnkör, ihopplockad från olika församlingar i stan. Därefter avlöstes programpunkter från scenen med solister, dansare, duon Alice och Dennis samt trollkarlen Goran med fria aktiviteter i parken". Läs mer genom att klicka på länken ovan.
Ovan. Full fart på Filibjursöndagen. Nedan. Barnmöte med Jallakids på Filibjur i år.
Hotbild mot hjälparbetare ger uppehållstillstånd
När du läst detta kanske du kan ställa dig frågan (som jag gör) om inte kristna förkunnare i Irak som upplevt hot och flytt till vårt land också borde få skydd i Sverige.
Migrationsdomstolsdom: En irakisk asylsökande som arbetat med olika projekt för handikappades rättigheter riskerar att dödas om han återvänder till hemlandet. Det anser migrationsdomstolen, som upphäver Migrationsverkets utvisningsbeslut och beviljar mannen uppehållstillstånd.
Mannen, som sedan 2003 hade arbetat med olika projekt för handikappades rättigheter i Bagdad, hade haft samröre med internationella organisationer och den schweiziska ambassaden under sitt arbete. Han hade också i viss utsträckning förekommit i irakisk media. Han fick hotbrev skickade till sin arbetsplats, och hoten fortsatte komma även efter att han bytt jobb. I juni 2007 blev han utsatt för ett mordförsök - han blev beskjuten, men träffades inte. I oktober samma år flydde han från landet.
Migrationsdomstolen konstaterar att mannen inte är en flykting i lagens mening, eftersom det hot som riktats mot honom inte har att göra med ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till viss samhällsgrupp. Däremot är han - med tanke på det som han råkade ut för i Irak, samt faktumet att anställda vid hjälporganisationer ses som kollaboratörer och därför är en målgrupp för olika extremistgrupperingar - att betrakta som skyddsbehövande i övrigt. Migrationsdomstolen beviljar mannen permanent uppehållstillstånd, dock inte flyktingförklaring och resedokument, saker som är förknippade med flyktingstatus.
En nämndeman är skiljaktig och anser att mannen inte gjort sannolikt att det föreligger en hotbild mot honom i Irak, och att hans överklagande därför ska avslås.
[2009-08-24 15:39]
Asyl/Uppehållstillstånd
Migrationsrätt
FAKTA
Identifikationsnr:UM 4333-08
Rättsområde:
Migrationsrätt
Instans:
Migrationsdomstolen i Skåne
Datum:
2009-07-23
Saken:
Uppehållstillstånd
Lagrum:
4 kap. 1 och 2 §§ utlänningslagen (2005:716)
Ombud:
Klagande: Advokat Fredrik Ehrnford, Advokaterna Nyblom och Sarvik AB, Malmö.
Domare:
Martin Altenhammar
Min sons 80-årskalas!
Jo han fyller 40 år och även hans fru Maria är lika gammal.
De bor i Mullhyttan tillsammans med sina fyra söner.
Igår hade de lagat mycket mat och ordnat med partytält. Solen sken och Maud och jag agerade lekledare en stund med barnen medan föräldrar och vänner samt grannar lät sig väl smaka av de många rätterna, blåbärspajen och blåbärsmuffinsen m.m. Familjen har plockat mycket bär i sommar. De räknade till 77 gäster under hela lördagen. GRATTIS!!!
