Bengt Sjöberg

Positiv överraskning att se så mycket folk i Vasakyrkan i söndags kväll. Mycket intressant kväll med bilder och film från olika platser i Pakistan. Josef och Maria talade mycket bra och Samuel skötte dator med filmer och power pointpresentation. Daniel hjälpte till att sälja handknutna mattor. Fint kort på min far och mor som bodde i Pakistan i slutet av 50-talet då jag bodde hos spelmannen Calle Öst och hans fru och söner i Edsbyn.
Det var några som kom till kyrkan för första gången, men vi fick också veta att några av våra nyanlända vänner ska flytta de närmaste dagarna. Det känns tungt när alla yngre flyttar till orter där det är lättare att hitta arbete. När man lagt ner hela sin själ och mycket möda och kraft för att hjälpa människor att integreras i vårt land och i församlingen, känns det svårt att säga farväl och sedan engagera sig i fler och fler nyanlända.
Nu väntar några dagar i stillhet och vila. Ny kraft ska strömma till och kanske någon ny idé om hur Filipstad skulle kunna skapa arbetstillfällen, så att folk kan bo kvar här och klara sin försörjning.

Tack alla som gjort det möjligt för mig att glädja flera barnfamiljer på flyktingförläggningen i Lesjöfors igår! Det måste ha varit någon "där uppe" som planerade allt för tänk vad allt passade perfekt för just den familjens barn!!!Dessutom mötte jag en man som jag haft kontakt med som "råkade "befinna sig i Lesjöfors när han egentligen bor på en helt annan ort i ca 25 mil bort. Nu fick han en Jesusfilm och adressen till en internetsajt för daritalande och en mycket bra kontaktperson på orten där han bor som jag också "råkade" ha lärt känna den senaste tiden.
Precis innan jag satte mig i bilen för att åka hem ropade en kvinna på mig. Hon hade tänkt skicka ett sms och be om ett samtal, men nu var det bara att gå över gräsmattan och prata.
Tänkt att få vara ledd av den helige Ande och få gå i förutberedda gärningar. Då kan man uträtta mycket på tre timmar.
Nu hälsar vi välkommen till möten i helgen i Filipstad. På söndag klockan 10 har vi allkristen gudstjänst på Stora Torget. Efter gudstjänsten kan vi gå till Caféhuset och fika för en subventionerad fika.
Klockan 18 är det missionsmöte i Vasakyrkan då Josef och Maria Sjöberg berättar om sitt arbete i Pakistan.
Hjärtligt välkomna!

Det känns inte roligt med alla annonser som blogg.se lägger in på min blogg. Jag har försökt att slippa, men det kostar pengar. Nu ser jag att man lagt in annonser i texten till och med. Jag beklagar och har inget att göra med annonseringen.

Denna vecka har vi haft barnbarnen Emanuel och Nathanael hos oss. Vi har fiskat, spelat piano, fiol och gitarr och så visade det sig att pojkarna är intresserade av växter och blommor. Emanuel tycker speciellt om pelargoner. Då vi fick höra om hans intresse bestämde vi oss för att åka till pelargonmuséet utanför Kristinehamn. Där tog jag några kort. Intressant med ca 400 olika pelargonarter.

 

Som ni märker har jag inte skrivit på bloggen på ett bra tag. Jag är rätt så aktiv på Facebook, men har även dragit ner skrivandet där nu i sommar. Denna sommar är den första på många år som vi kunnat varva ner för att vila och hämta nya krafter. Förra veckan hjälpte jag sonen Joel på Gospel Media att sälja böcker på New Wine-konferensen i Vänersborg. Det gick bra, men jag hade jobbigt med förkylning och astma. När jag kom hem hostade jag väldigt mycket och har därför tagit det extra lugnt.
Jag vill önska alla en bra sommar. Jag har idag röjt bland 100-tals böcker i hemmet och upptäckt några böcker som jag ännu inte hunnit att läsa. Det passar bra nu när jag måste ta det lugnt för att bli frisk.
Vi är så glada för att vår äldste son Josef med fru Maria och de fyra sönerna är hemma i Sverige. Vi har haft dem på besök och ska träffas i morgon igen. Jag har varit ute och fiskat med några av barnbarnen. Här ser ni Josef och Marias yngste son Daniel. Han är glad för fiskarna som han metat upp.

På väg till Stockholm idag stannade jag till i Bro vid min bror Kjells grav. Påmindes om värlskartan och hans brinnande intresse att engagera sig för hela världen. Det handlade om ursprungsbefolkningen i olika delar, judarna i Sovjet, avslöja mörkrets gärningar i slutna hemliga sällskap, proklamera försoning på platser där hat och hämnd skördat tusentals liv. Han samlade olika kristna grupper i land efter land och man började se varandra som syskon. Fantastiskt när han fick besöka Abrahams grav i Irak, tala fred och försoning i Saudiarabien och fira nattvard under KGBs högkvarter och vid Berlinmuren. Jag har skrivit hans biografi som jag kallar GUDS BÖNEGENERAL och som finns på Gospel Media. Tog det andra kortet på mig själv strax innan jag gick upp till kyrkans lägenhet här på Östermalm. Startade med sol och 23 grader och anlände till en blåsig och regnig huvudstad. I morgon blir det arbetsdag tillsammans med jurister, flyktinghandläggare och representanter för Sveriges alla kyrkor i SKRs migrationsgrupp.

Jättebra möte på pingstdagen i Korskyrkan, Hällefors. Bra predikan om den helige Andes kraft och om det namn som är över alla andra namn, makter, omständigheter, svårigheter och till synes omöjliga problem, nämligen Jesus Kristus som lovat vara med oss alla dagar. Mycket duktig sångare från Halden, Norge. Profetiska hälsningar om helanden som människor gensvarade till. Roligt att se unga iranska flickor vara med och be för folk. Visst är det märkligt att precis när en av våra afghanska tolkar flyttar, så kommer ännu en ny och superduktig afghansk tolk till oss i lilla Hällefors/Filipstad.

Till nästa helg laddar vi om och tar emot Teen Challenge samt en grupp från New Wine med John Derneborg i spetsen. Reservera lördag mellan 14-21 för seminarier och möten då vi kommer att få se Guds kraft beröra människor.

En av våra invandrarflickor behöver en cykel. Hon är 15 år.

Sen har vi ett akut behov av en liten lägenhet (rum och kokvrå eller kök) i två månader för en höggravid mamma med litet barn som behöver lugn och ro inför förlossningen. Någonstans i Värmland/Örebroområdet???? "Vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig" Citat av Jesus.

På pingstdagen är det 45 år sedan Maud och jag gifte oss i Filadelfiakyrkan i Dala-Järna med broder Stanley som vigselförrättare och syster Siw och Stellans döttrar som brudtärnor. Svärfar Nogi med sönerna Lewi och Aron spelade folkvisor från Dalarna och Mauds syster Sonja med sin Lennart var tärna och marskalk. Lasse Wäfors sjöng solo. Dagen innan hade jag tagit lärarexamen i Falun och Maud var färdig tandsköterska.

I förrgår tog vi med barnbarnen och hälsade på en familj som nyss köpt hus i Örebro. De har eget företag med anställda och ett av barnen har nyss fått arbete efter avslutade studier. För cirka tio år sedan kämpade vi i åratal för att de skulle få uppehållstillstånd. De hade då varit på flykt i 15 år i olika länder. Vi blev bjudna på jordgubbar, vindruvor, choklad och kakor från Libanon/Syrien m.m. Så fantastiskt roligt att höra dem berätta om det ena miraklet efter det andra när det gäller jobb, svår sjukdom och dörrar som öppnats för dem på olika sätt. Deras tro på Gud har betytt mycket under alla dessa svåra år, men även nu när det vänt och lyckans sol lyser över hela familjen.

Sagt i Migrationsdomstolen idag: "Innan jag blev kristen var jag som en trasig bil med trasiga delar som låg lite här och där. När jag tog emot Jesus i mitt hjärta sattes alla delar på plats och "bilen" fungerade. Innan dopet var jag mycket orolig och spänd, men när vattnet omslöt mig kom en frid och ett lugn i hela min kropp". Nog förstår ni att man blir rörd och gripen av ett sånt vittnesmål.

Under åtta veckor har jag haft problem med bronkit, hosta, stämbandsinflammation, astma och feber. Fyra olika läkare har kollat upp mig på vårdcentralen och sagt att alla värden är bra och att det bara är virus. Ändå har jag den senaste veckan haft högre feber. Igår sa läkaren att det kan ta en vecka innan det vänder. Jag har varit så dålig att jag inte orkat skriva på bloggen. Jag får försöka koncentrera mig på att bli frisk.Det känns jobbigt att vecka för vecka ringa och meddela att jag inställer olika engagemang.
I onsdags var jag med på Erikshjälpen Second Hand, men jag låg på en soffa i ett angränsande rum. Orkade inte hjälpa till i butiken. Fick under tiden som jag låg på soffan träffa några personer som vi bett för och som nu upplevt bönesvar, ja faktiskt i ett fall ett mirakel. Det var glädjande.
Roligt också att vi har sån stor hjälp av Peter Johansson, vår anställde pastor. I onsdags hade han svenska för invandrare (SFI) i Korskyrkan i Hällefors. Han tyckte att det var så roligt och meningsfullt.
Ni får gärna be för mig.............våren är på ingång och det ska väl vända snart när det gäller sjukdom också.

Tack vare denna fras, får jag många tillfällen att berätta om Guds stora kärlek till oss människor, när jag träffar muslimer. I var och varannan mening hörs uttrycket " In šaʾ Allāh (إن شاء الله; arabiska "om Gud vill". Jag brukar berätta att jag tror verkligen att Gud vill allt det goda som du önskar. Sen förklarar jag, så gott jag kan kampen mellan det onda och det goda, och därefter visar jag på hur Jesus kan hjälpa och hur vi får be i tro och förvänta oss bönesvar genom det Jesus gjort och gör för oss. Har haft såå många fina samtal bara genom att förmedla detta enkla budskap. Nu senast idag då jag vittnade för två somaliska kvinnor som strålade av glädje. Kom ihåg: Gud vill hjälpa även dig, min vän.

Igår när jag var till Hällefors och besökte en familj som drabbats av brand passade jag på att ta några kort på vår kyrka. I Filipstad har vi en liten lokal som heter Träffpunkten och vi samlas dessutom till gemensamma gudstjänster i Vasakyrkan, Filipstad tillsammans med Vasakyrkans församling.
Nästa söndag ska jag predika och vi ska även ha en liten fest för en av våra medlemmar som i veckan fått sitt permanenta uppehållstillstånd efter mer än fyra års väntan och nervpåfrestande kamp.

Min bror Stanley, tillsammans med sin fru och svägerska, var idag nära döden. De var på väg till missionären Birgitta Almebys begravning. Det var hon som mördades i Pakistan. Vid olyckan idag törtnade en lastbil med släp in i deras bil. Läs hans egen berättelse här nedan. Be gärna för dem.

Jag är tacksam att vi överlevde idag

Postat 11 januari, 2013 av Stanley

Vi var på väg till begravningen efter Birgitta Almeby som blev skjuten till döds av talibanerna i Pakistan. I baksätet i vår kombi fanns en vacker krans med ord om tacksamhet för Birgittas trohet och uthållighet, in i martyrskapets död. Så hände det en olycka. Vägen var isig, det regnade så att vindrutan blev isig. Något hände som senare måste utredas. En långtradare med släp törnade in i vår bil. Det var sekunder och så låg vi i ett dike med bilen upp och ner, rutorna krossade och vi satt fastspända med våra säkerhetsbälten.

“Kerstin – lever du”, frågade jag… “Lena – lever du”, undrade jag. Båda svarade att de var vid liv och medvetna. Jag greps av panik. Tänk om bilen tar eld. Men inom några ögonblick fanns en vän där och fick upp en dörr, drog ut mig som satt närmast, sedan Kerstin och till sist Lena.

Ambulanser kom, brandkåren, räddningstjänsten och polisen. Kerstin togs till akuten i Västerås som har mer utrustning då man var rädd att hon hade skadats i sin rygg. Lena – min svägerska, Kjells fru, fördes med en annan ambulans till Avesta. Vi undersöktes, våra fantastiska döttrar kom och vår vän som drog ut oss stannade kvar hos Kerstin. Hon var också på väg till begravningen. Hanna levde nära Birgitta och är en av stödjarna till flickhemmet i Pakistan.

Ambulanspersonalen menade att vi hade haft änglavakt. Om långtradaren hade törnat emot oss några sekunder tidigare hade vår bil kraschat ändå värre och vi hade kanhända inte överlevt.

Så nära evighetens gräns lever vi. Men jag är tacksam att få ännu en tid som jag vill förvalta på bästa sätt.

Vi skickade en hälsning till minnesstunden där 170 gäster, många kolleger fanns med. Kanhända berättar de om detta och då vill jag föregripa eventuella rykten som kan beskriva en ändå större dramatik. Vi tror att vi ska må bra. I morgon vet vi bättre om det är blåmärken eller andra följder som visar sig. Men vi tackar Gud för alla goda människor, polisen, ambulanspersonalen, alla vanliga människor och fram för allt vår vän HANNA!

Med stor tacksamhet

Stanley Sjöberg