Svensk missionär skottskadad i Pakistan
http://www.dagen.se/nyheter/svensk-missionar-svart-skottskadad-i-pakistan/
Be för våra missionärer i Pakistan!
Min pappa började på 50-talet resa till Pakistan för att hjälpa de två kvinnorna Carin Cometh och Astrid Eriksson. Sen kom min bror Kjell till Pakistan och gav elva år av sitt liv i tjänst för landet. Även min bror Stanley har verkat där i tre år+ gjort flera resor till landet.
Vår äldste son med familj bor och verkar i landet just nu.
Birgitta har jobbat mycket med hjälp till föräldralösa barn.
Vi tror att kärleken ska segra.
Vi ber för landet och folket.
Vi ber för de kristna församlingarna.
Be för våra missionärer i Pakistan!
Min pappa började på 50-talet resa till Pakistan för att hjälpa de två kvinnorna Carin Cometh och Astrid Eriksson. Sen kom min bror Kjell till Pakistan och gav elva år av sitt liv i tjänst för landet. Även min bror Stanley har verkat där i tre år+ gjort flera resor till landet.
Vår äldste son med familj bor och verkar i landet just nu.
Birgitta har jobbat mycket med hjälp till föräldralösa barn.
Vi tror att kärleken ska segra.
Vi ber för landet och folket.
Vi ber för de kristna församlingarna.
Adventsfirande utan Gud?
Skolverkets generaldirektör skriver, att adventsfirande i kyrkan är okey, bara man INTE har något inslag om Gud!
Ska vi finna oss i detta? NEJ! Det är fullständigt orimligt. Som att fira någon, något, ett jubileum, en vinst, att någon vunnit guldmedalj, men man får inte nämna något om det man firar, hyllar o.s.v OBS! Det är INTE muslimerna som klagar. Har många exempel på det. De går gärna till kyrkan, nej det är ateister och medlemmar inom Förbundet Humanisterna.
Välsignad dag
Har idag kämpat mot stelbent byråkrati och lyckats forcera en mängd hinder. Gläds dessutom över ett enormt bra samarbete med diverse myndigheter och Svenska Kyrkan som idag visat prov på en verklig generositet och välvilja att stötta mig i arbetet med att besöka och försöka hjälpa några asylsökande.
Måste även uttrycka tacksamhet till en handläggare på Migrationsverket som idag berättat att han ska ge uppehållstillstånd för de tre barnen som fastnat i Syriens inbördeskrig då föräldrar, vänner och barn skildes åt på ett mycket tragiskt sätt utan att kunna fly tillsammans. Nu ser det ut som om mor och barn kan återförenas, men om pappan lever eller är död vet ingen.
Denna välsignade och spännande dag började med att Maud och jag hade en bönestund då vi bad att allt skulle få gå smort idag. Tack för bönesvar+ extra välsignelse!
Måste även uttrycka tacksamhet till en handläggare på Migrationsverket som idag berättat att han ska ge uppehållstillstånd för de tre barnen som fastnat i Syriens inbördeskrig då föräldrar, vänner och barn skildes åt på ett mycket tragiskt sätt utan att kunna fly tillsammans. Nu ser det ut som om mor och barn kan återförenas, men om pappan lever eller är död vet ingen.
Denna välsignade och spännande dag började med att Maud och jag hade en bönestund då vi bad att allt skulle få gå smort idag. Tack för bönesvar+ extra välsignelse!
Sveriges kristna råds uttalande om religion som grund för asyl
Uttalande med anledning av religion som grund för asyl i Sverige:
En flykting är enligt FN:s flyktingkonvention den som känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp. Trots att förföljelse på grund av religiös tillhörighet är en av grundpelarna i flyktingkonventionen så finns det uppenbara tillkortakommanden vad gäller kunskap och förståelse för religion som asylskäl hos svenska migrationsmyndigheter.
I rapporten ”Skilda världar – kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet” (Sverige kristna råd 2009) påpekades att det finns något som kan liknas vid en religiös analfabetism på många håll i det svenska samhället, vilket även kan skönjas hos svenska migrationsmyndigheter. Flera av de konkreta fall vi lyfte fram i rapporten handlade om människor vars religiösa tillhörighet ifrågasatts av svenska myndigheter, eller där den förföljelse de riskerade bagatelliserats. Ofta handlar det om religiösa minoriteter. Ibland handlar det om konvertiter.
Det nyligen uppmärksammade fallet i Fellingsbro med de iranska kvinnorna Amireh Alirezaei och Zeinab Zawar, mor och dotter, som konverterat till kristendomen och ändå riskerar utvisning till Iran är ännu ett i raden av fall som illustrerar en påtaglig brist i den svenska rättssäkerheten på religionsfrihetens och asylrättens område.
Frågor om bedömning av religiös övertygelse är inte enkla, och vi är medvetna om att svenska migrationsmyndigheter har ett svårt uppdrag. Vissa steg framåt har också tagits sedan rapporten ”Skilda världar” kom, inte minst av Migrationsverket som har tagit fram ett rättsligt ställningstagande om religion och asyl, delvis utifrån Migrationsöverdomstolens dom från november 2011. Men det finns fortfarande områden där en fördjupad analys kan behövas.
I en dom från EU-domstolen i Luxemburg den 5 september 2012 konstateras att religionsfriheten är en av grundvalarna i ett demokratiskt samhälle och utgör en grundläggande mänsklig rättighet. En kränkning av religionsfriheten kan vara så pass allvarlig att den kan jämställas med brott mot rätten till liv eller brott mot förbudet mot tortyr, fastslår EU-domstolen. Domen handlar om tolkningen av EU:s skyddsgrundsdirektiv, d.v.s. grunderna för att bedömas som flykting eller skyddsbehövande i övrigt i relation till två konkreta fall där religion som grund för asyl åberopats. Av domen framgår att begreppet religion omfattar även deltagande i offentliga gudstjänster, enskilt eller tillsammans med andra och att ett förbud mot detta kan medföra en sådan förföljelse som grundar ett skyddsbehov. Domen betonar att det strider mot EU-rätten att avslå en asylansökan med uppmaningen att den sökande inte ska utöva sin religion offentligt och därigenom undvika förföljelse. I domen står det följande: ”När det har fastställts att den berörde vid återvändandet till sitt ursprungsland kommer att utföra religiösa handlingar som innebär en verklig risk för förföljelse, ska vederbörande tillerkännas flyktingstatus enligt artikel 13 i direktivet. Den omständigheten att vederbörande kan undvika risken genom att avstå från vissa religiösa handlingar saknar i princip relevans.” (EU-domstolen 5 september 2012 i de förenade målen C‑71/11 och C‑99/11). Domen fastställdes efter att Amireh och Zeinab hade fått sitt lagakraftvunna utvisningsbeslut.
I Amirehs och Zeinabs fall ifrågasatte Migrationsdomstolen i Göteborg inte att konvertering till kristen tro är ett allvarligt brott i Iran som kan innebära dödsstraff. Det ifrågasattes heller inte att de båda kvinnorna har döpts eller i övrigt deltagit aktivt i församlingens verksamhet. Dock bedömde domstolen att deltagandet mer hade fyllt en social funktion än att vara uttryck för en genuin kristen tro. (UM 448-12, 15 maj 2012)
Vad är en genuin kristen tro? Vem är kapabel att avgöra det? Pastorn från kvinnornas församling i Fellingsbro har liksom många andra uttalat sig till stöd för Amireh och Zeinab och vittnat om äktheten i deras kristna tro och engagemang i församlingen. Migrationsdomstolen i Göteborg hävdar dock i sin dom att ”det vittnesmål som har lämnats och de inlagor om Amirehs engagemang i kyrkliga sammanhang som har getts in har mer karaktär av partsinlagor”. Som kyrkoledare och biskopar är vi kritiska mot detta synsätt. I så fall är även Migrationsverkets synpunkter partsinlagor inför domstolen.
För Migrationsdomstolen liksom för Migrationsverket verkar kvinnornas bristande kunskap om kristen tro ha varit avgörande för avslagen. Amireh kunde till exempel inte svara på frågan hur många böcker det finns i bibeln eller vilka som är de tio budorden. Att hon berättar att Jesus döper i den helige andens och Guds namn och kan namnge många personer i bibeln anses inte tillräckligt. Amireh fick också frågan om varför hon inte istället konverterat till judendomen och hennes svar att det var den kristna kyrkan hon mött och även kände till sedan tidigare, och att hon inte mött någon judisk församling var enligt Migrationsverket skäl för att se hennes konvertering som ”slumpmässig”.
Folkrättsexperten Michael Kagan vid Amerikanska universitetet i Kairo visar i sin studie från 2009 av eritreanska pingstvänners asylansökningar i Egypten att kunskapstest för att bedöma trovärdighet i religiös konvertering inte är effektiva och riskerar att leda fel. Istället föreslår Kagan att fokus i utredningar om religion som grund för asyl bör ligga främst på ”förövarens betraktelsesätt” (the eye of the persecutor) och vad som kan trigga igång förföljelse. Flyktingstatus ska bedömas utifrån hur konverteringen eller den religiösa tillhörigheten uppfattas av de aktörer som förföljer konvertiter eller personen från den aktuella religiösa gruppen. Genom att flytta fokus från personens kunskap om till exempel kristen tro och motiv för att konvertera till hur personens religiösa praktik skulle uppfattas vid en utvisning till sitt forna hemland, flyttas fokus till mer objektivt bedömbara kriterier.
I februari i år kom Migrationsverkets rättsliga ställningstagande angående religion som asylskäl inklusive konvertering (RCI 06/ 2012). Dokumentet innebär en tydligt höjd ambition och ger en mycket bra utgångspunkt för att förbättra förståelsen och bedömningen av ärenden där religiös tillhörighet finns som grund för en ansökan om asyl. Rättschefen betonar i ställningstagandet vikten av trovärdig, aktuell och exakt landinformation och att förföljelse kan drabba även den som tillskrivs en religiös uppfattning utan att ha den – något som kan sägas återspegla samma synsätt som Michael Kagan ger uttryck för i studien som redovisas ovan. I ställningstagandet framgår även tydligt att den sökande inte ska uppmanas att dölja sin religiösa tillhörighet vid en utvisning för att därigenom undvika förföljelse – en viktig markering gentemot en i Sverige allmänt spridd uppfattning att religion är något enbart privat. Denna markering är helt i samklang med den nyligen avkunnade EU-domen.
Vi beklagar att Migrationsöverdomstolen inte beviljat prövningstillstånd i Amireh och Zeinabs ärende. Den färska domen från EU-domstolen är en viktig ny omständighet som vi gärna skulle se prövas i Migrationsöverdomstolen. Det skulle kunna utveckla svensk rättspraxis utifrån de viktiga principer som EU-domstolen har slagit fast och förtydliga den bedömning som Migrationsverkets rättschef rekommenderar vad gäller bedömningen av asylärenden där religion åberopas.
Ett vägledande rättsligt ställningstagande och en dom i överdomstolen räcker dock inte för att säkerställa kloka och korrekta bedömningar av religion som asylskäl. Som påpekades i rapporten ”Skilda världar” behövs det en omfattande satsning på utbildning av Migrationsverkets anställda i frågor om religion och tro och asyl, utbildningar där man får analysera olika konkreta fall, ges vidgad förståelse för frågorna och vägledning när det gäller konkreta tillvägagångssätt i bedömningen. Vad vi känner till har det under de senaste tio åren bara ordnats en sådan utbildning vid ett tillfälle, något som är uppenbart otillräckligt på en stor myndighet som Migrationsverket. Vi anser det likaledes av högsta vikt att migrationsdomstolarna satsar på fortbildning kring frågekomplexet religion och asyl. Även exempelvis advokater och tolkar bör vidga sina professionella färdigheter på detta område. Vi bidrar gärna med expertis i en sådan utbildningssatsning, vi har också själva mycket att lära oss, och ser fram emot fortsatta samtal om detta.
I ”Skilda världar” föreslogs även att Migrationsverket bör föra statistik över vilka konventionsgrunder som åberopas i asylansökningar – till exempel hur många som anför religion som en grund för sin ansökan. Det är viktigt inte minst för att synliggöra de här fallen och kunna följa upp hur de hanterats och vårt förslag kvarstår.
Vi uppmanar alla ansvariga parter att ta de här frågorna på högsta allvar! Grundläggande rättigheter som religionsfrihet och asylrätt får inte sättas på undantag! Särskilt inte när en människas liv kan stå på spel. Vi som kyrkoledare i Sverige kräver att beslutande myndigheter måste ha tillgång till teologisk/religionsvetenskaplig kunskap. Och här står vi gärna till tjänst!
Undertecknare:
Karin Wiborn, generalsekreterare, Sveriges kristna råd
Anders Wejryd, ärkebiskop för Svenska kyrkan
Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift
Martin Modéus, biskop i Linköpings stift
Åke Bonnier, biskop i Skara stift
Hans-Erik Nordin, biskop i Strängnäs stift
Thomas Söderberg, biskop i Västerås stift
Jan-Olof Johansson, biskop i Växjö stift
Antje Jackelén, biskop i Lunds stift
Per Eckerdal, biskop i Göteborgs stift
Esbjörn Hagberg, biskop i Karlstads stift
Tuulikki Koivunen Bylund, biskop i Härnösands stift
Hans Stiglund, biskop i Luleå stift
Sven-Bernhard Fast, biskop i Visby stift
Eva Brunne, biskop i Stockholms stift
Anders Arborelius, biskop Stockholms Katolska Stift
Anders Blåberg, missionsdirektor Evangeliska Frikyrkan
Torbjörn Freij, Vineyard Norden
Pelle Hörnmark, föreståndare Pingst – Fria församlingar i samverkan
Mats Joelsson, Vineyard Sverige
Kjell Larsson, missionsföreståndare Svenska Alliansmissionen
Pál Molnár-Veress, Ungerska Protestantiska kyrkan
Dositej Motika, biskop Serbiska Ortodoxa kyrkan
Bobby Sjölander, missionsföreståndare Adventistsamfundet
Lasse Svensson, kyrkoledare Trossamfundet Gemensam Framtid
Marie Willermark, kommendör Frälsningsarmén
Länk till PDF med uttalandet:
Uttalande med anledning av religion som grund för asyl i Sverige
Läs vidare:
Sveriges kristna råd (2009): Skilda världar – kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet:
http://www.skr.org/shop/skilda-varldar-kyrkornas-verklighetsbeskrivning-av-det-som-brister-i-det-svenska-asylsystemet/
EU-domen från 5 september 2012: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?docid=126364&mode=req&pageIndex=1&dir=&occ=first&part=1&text=&doclang=SV&cid=1141025
Michael Kagan (2009): Refugee credibility assessment and the “religious imposter” problem, American University in Cairo: http://www.aucegypt.edu/GAPP/cmrs/Documents/KaganReligiousImposters.pdf
Migrationsverkets rättsliga ställningstagande om religion som asylskäl från 17 februari 2012: http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=26959
Migrationsöverdomstolens dom i mål nr UM 7850-10 från 30 november 2011: http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=26334
http://www.skr.org/nyheter/sveriges-kyrkoledare-kraver-att-svenska-myndigheter-utbildas-i-religion/
En flykting är enligt FN:s flyktingkonvention den som känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp. Trots att förföljelse på grund av religiös tillhörighet är en av grundpelarna i flyktingkonventionen så finns det uppenbara tillkortakommanden vad gäller kunskap och förståelse för religion som asylskäl hos svenska migrationsmyndigheter.
I rapporten ”Skilda världar – kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet” (Sverige kristna råd 2009) påpekades att det finns något som kan liknas vid en religiös analfabetism på många håll i det svenska samhället, vilket även kan skönjas hos svenska migrationsmyndigheter. Flera av de konkreta fall vi lyfte fram i rapporten handlade om människor vars religiösa tillhörighet ifrågasatts av svenska myndigheter, eller där den förföljelse de riskerade bagatelliserats. Ofta handlar det om religiösa minoriteter. Ibland handlar det om konvertiter.
Det nyligen uppmärksammade fallet i Fellingsbro med de iranska kvinnorna Amireh Alirezaei och Zeinab Zawar, mor och dotter, som konverterat till kristendomen och ändå riskerar utvisning till Iran är ännu ett i raden av fall som illustrerar en påtaglig brist i den svenska rättssäkerheten på religionsfrihetens och asylrättens område.
Frågor om bedömning av religiös övertygelse är inte enkla, och vi är medvetna om att svenska migrationsmyndigheter har ett svårt uppdrag. Vissa steg framåt har också tagits sedan rapporten ”Skilda världar” kom, inte minst av Migrationsverket som har tagit fram ett rättsligt ställningstagande om religion och asyl, delvis utifrån Migrationsöverdomstolens dom från november 2011. Men det finns fortfarande områden där en fördjupad analys kan behövas.
I en dom från EU-domstolen i Luxemburg den 5 september 2012 konstateras att religionsfriheten är en av grundvalarna i ett demokratiskt samhälle och utgör en grundläggande mänsklig rättighet. En kränkning av religionsfriheten kan vara så pass allvarlig att den kan jämställas med brott mot rätten till liv eller brott mot förbudet mot tortyr, fastslår EU-domstolen. Domen handlar om tolkningen av EU:s skyddsgrundsdirektiv, d.v.s. grunderna för att bedömas som flykting eller skyddsbehövande i övrigt i relation till två konkreta fall där religion som grund för asyl åberopats. Av domen framgår att begreppet religion omfattar även deltagande i offentliga gudstjänster, enskilt eller tillsammans med andra och att ett förbud mot detta kan medföra en sådan förföljelse som grundar ett skyddsbehov. Domen betonar att det strider mot EU-rätten att avslå en asylansökan med uppmaningen att den sökande inte ska utöva sin religion offentligt och därigenom undvika förföljelse. I domen står det följande: ”När det har fastställts att den berörde vid återvändandet till sitt ursprungsland kommer att utföra religiösa handlingar som innebär en verklig risk för förföljelse, ska vederbörande tillerkännas flyktingstatus enligt artikel 13 i direktivet. Den omständigheten att vederbörande kan undvika risken genom att avstå från vissa religiösa handlingar saknar i princip relevans.” (EU-domstolen 5 september 2012 i de förenade målen C‑71/11 och C‑99/11). Domen fastställdes efter att Amireh och Zeinab hade fått sitt lagakraftvunna utvisningsbeslut.
I Amirehs och Zeinabs fall ifrågasatte Migrationsdomstolen i Göteborg inte att konvertering till kristen tro är ett allvarligt brott i Iran som kan innebära dödsstraff. Det ifrågasattes heller inte att de båda kvinnorna har döpts eller i övrigt deltagit aktivt i församlingens verksamhet. Dock bedömde domstolen att deltagandet mer hade fyllt en social funktion än att vara uttryck för en genuin kristen tro. (UM 448-12, 15 maj 2012)
Vad är en genuin kristen tro? Vem är kapabel att avgöra det? Pastorn från kvinnornas församling i Fellingsbro har liksom många andra uttalat sig till stöd för Amireh och Zeinab och vittnat om äktheten i deras kristna tro och engagemang i församlingen. Migrationsdomstolen i Göteborg hävdar dock i sin dom att ”det vittnesmål som har lämnats och de inlagor om Amirehs engagemang i kyrkliga sammanhang som har getts in har mer karaktär av partsinlagor”. Som kyrkoledare och biskopar är vi kritiska mot detta synsätt. I så fall är även Migrationsverkets synpunkter partsinlagor inför domstolen.
För Migrationsdomstolen liksom för Migrationsverket verkar kvinnornas bristande kunskap om kristen tro ha varit avgörande för avslagen. Amireh kunde till exempel inte svara på frågan hur många böcker det finns i bibeln eller vilka som är de tio budorden. Att hon berättar att Jesus döper i den helige andens och Guds namn och kan namnge många personer i bibeln anses inte tillräckligt. Amireh fick också frågan om varför hon inte istället konverterat till judendomen och hennes svar att det var den kristna kyrkan hon mött och även kände till sedan tidigare, och att hon inte mött någon judisk församling var enligt Migrationsverket skäl för att se hennes konvertering som ”slumpmässig”.
Folkrättsexperten Michael Kagan vid Amerikanska universitetet i Kairo visar i sin studie från 2009 av eritreanska pingstvänners asylansökningar i Egypten att kunskapstest för att bedöma trovärdighet i religiös konvertering inte är effektiva och riskerar att leda fel. Istället föreslår Kagan att fokus i utredningar om religion som grund för asyl bör ligga främst på ”förövarens betraktelsesätt” (the eye of the persecutor) och vad som kan trigga igång förföljelse. Flyktingstatus ska bedömas utifrån hur konverteringen eller den religiösa tillhörigheten uppfattas av de aktörer som förföljer konvertiter eller personen från den aktuella religiösa gruppen. Genom att flytta fokus från personens kunskap om till exempel kristen tro och motiv för att konvertera till hur personens religiösa praktik skulle uppfattas vid en utvisning till sitt forna hemland, flyttas fokus till mer objektivt bedömbara kriterier.
I februari i år kom Migrationsverkets rättsliga ställningstagande angående religion som asylskäl inklusive konvertering (RCI 06/ 2012). Dokumentet innebär en tydligt höjd ambition och ger en mycket bra utgångspunkt för att förbättra förståelsen och bedömningen av ärenden där religiös tillhörighet finns som grund för en ansökan om asyl. Rättschefen betonar i ställningstagandet vikten av trovärdig, aktuell och exakt landinformation och att förföljelse kan drabba även den som tillskrivs en religiös uppfattning utan att ha den – något som kan sägas återspegla samma synsätt som Michael Kagan ger uttryck för i studien som redovisas ovan. I ställningstagandet framgår även tydligt att den sökande inte ska uppmanas att dölja sin religiösa tillhörighet vid en utvisning för att därigenom undvika förföljelse – en viktig markering gentemot en i Sverige allmänt spridd uppfattning att religion är något enbart privat. Denna markering är helt i samklang med den nyligen avkunnade EU-domen.
Vi beklagar att Migrationsöverdomstolen inte beviljat prövningstillstånd i Amireh och Zeinabs ärende. Den färska domen från EU-domstolen är en viktig ny omständighet som vi gärna skulle se prövas i Migrationsöverdomstolen. Det skulle kunna utveckla svensk rättspraxis utifrån de viktiga principer som EU-domstolen har slagit fast och förtydliga den bedömning som Migrationsverkets rättschef rekommenderar vad gäller bedömningen av asylärenden där religion åberopas.
Ett vägledande rättsligt ställningstagande och en dom i överdomstolen räcker dock inte för att säkerställa kloka och korrekta bedömningar av religion som asylskäl. Som påpekades i rapporten ”Skilda världar” behövs det en omfattande satsning på utbildning av Migrationsverkets anställda i frågor om religion och tro och asyl, utbildningar där man får analysera olika konkreta fall, ges vidgad förståelse för frågorna och vägledning när det gäller konkreta tillvägagångssätt i bedömningen. Vad vi känner till har det under de senaste tio åren bara ordnats en sådan utbildning vid ett tillfälle, något som är uppenbart otillräckligt på en stor myndighet som Migrationsverket. Vi anser det likaledes av högsta vikt att migrationsdomstolarna satsar på fortbildning kring frågekomplexet religion och asyl. Även exempelvis advokater och tolkar bör vidga sina professionella färdigheter på detta område. Vi bidrar gärna med expertis i en sådan utbildningssatsning, vi har också själva mycket att lära oss, och ser fram emot fortsatta samtal om detta.
I ”Skilda världar” föreslogs även att Migrationsverket bör föra statistik över vilka konventionsgrunder som åberopas i asylansökningar – till exempel hur många som anför religion som en grund för sin ansökan. Det är viktigt inte minst för att synliggöra de här fallen och kunna följa upp hur de hanterats och vårt förslag kvarstår.
Vi uppmanar alla ansvariga parter att ta de här frågorna på högsta allvar! Grundläggande rättigheter som religionsfrihet och asylrätt får inte sättas på undantag! Särskilt inte när en människas liv kan stå på spel. Vi som kyrkoledare i Sverige kräver att beslutande myndigheter måste ha tillgång till teologisk/religionsvetenskaplig kunskap. Och här står vi gärna till tjänst!
Undertecknare:
Karin Wiborn, generalsekreterare, Sveriges kristna råd
Anders Wejryd, ärkebiskop för Svenska kyrkan
Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift
Martin Modéus, biskop i Linköpings stift
Åke Bonnier, biskop i Skara stift
Hans-Erik Nordin, biskop i Strängnäs stift
Thomas Söderberg, biskop i Västerås stift
Jan-Olof Johansson, biskop i Växjö stift
Antje Jackelén, biskop i Lunds stift
Per Eckerdal, biskop i Göteborgs stift
Esbjörn Hagberg, biskop i Karlstads stift
Tuulikki Koivunen Bylund, biskop i Härnösands stift
Hans Stiglund, biskop i Luleå stift
Sven-Bernhard Fast, biskop i Visby stift
Eva Brunne, biskop i Stockholms stift
Anders Arborelius, biskop Stockholms Katolska Stift
Anders Blåberg, missionsdirektor Evangeliska Frikyrkan
Torbjörn Freij, Vineyard Norden
Pelle Hörnmark, föreståndare Pingst – Fria församlingar i samverkan
Mats Joelsson, Vineyard Sverige
Kjell Larsson, missionsföreståndare Svenska Alliansmissionen
Pál Molnár-Veress, Ungerska Protestantiska kyrkan
Dositej Motika, biskop Serbiska Ortodoxa kyrkan
Bobby Sjölander, missionsföreståndare Adventistsamfundet
Lasse Svensson, kyrkoledare Trossamfundet Gemensam Framtid
Marie Willermark, kommendör Frälsningsarmén
Länk till PDF med uttalandet:
Uttalande med anledning av religion som grund för asyl i Sverige
Läs vidare:
Sveriges kristna råd (2009): Skilda världar – kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet:
http://www.skr.org/shop/skilda-varldar-kyrkornas-verklighetsbeskrivning-av-det-som-brister-i-det-svenska-asylsystemet/
EU-domen från 5 september 2012: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?docid=126364&mode=req&pageIndex=1&dir=&occ=first&part=1&text=&doclang=SV&cid=1141025
Michael Kagan (2009): Refugee credibility assessment and the “religious imposter” problem, American University in Cairo: http://www.aucegypt.edu/GAPP/cmrs/Documents/KaganReligiousImposters.pdf
Migrationsverkets rättsliga ställningstagande om religion som asylskäl från 17 februari 2012: http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=26959
Migrationsöverdomstolens dom i mål nr UM 7850-10 från 30 november 2011: http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=26334
http://www.skr.org/nyheter/sveriges-kyrkoledare-kraver-att-svenska-myndigheter-utbildas-i-religion/
DAGEN har redan lagt ut en artikel på nätet liksom flera andra tidningar.
Guds församling-ingen intresseklubb
Guds församling är något mycket större än vad vi kan ana och tänka. Det är Guds arbetsmetod för att utbreda Guds rike. Församlingen har inte spelat ut sin roll utan den kommer att få stor betydelse i den tid som vi lever i. När andligt mörker, fruktan, otrygghet, våld och meningslöshet breder ut sig visar Guds församling på ett annorlunda rike fyllt av kärlek, nåd OCH sanning.
Under tre söndagar har jag undervisat om FÖRSAMLINGEN. Detta är några punkter som jag talade om idag.
Församlingen består av en grupp människor som hör ihop genom sin relation till Jesus.
Bibeln talar inte om att man kan vara privatkristen. Vi tillhör varandra och Jesus.
Apg 2:42-47 De första kristna höll fastr vid brödsbrytrelsen, bönerna, gemenskapen och undervisningen. De samlades i templet OCH i hemmen.
Församlingen har en kallelse att vara utåtriktad.
Matt.28:18-20 (Missionsbefallningen)
För att rätt fungera utåt behövs ett väl fungerande inre liv.
Församlingens identitet består inte av byggnader och verksamhetsformer utan i livet med Gud och varandra.
Församlingen ser som sin kallelse att engagera sig i olika samhällsfrågor och medverka till samhällets förbättring. Matt 5:13-15 Vi är kallade att vara jordens salt och världens ljus. Vi ska vara ”staden på berget” som har en tilldragande härlighet och som pekar på Jesus.
Sök den stadens bästa där ni bor Jer.29:7 Vi har ett ansvar att be för den ort där vi bor och välsigna staden, tala gott och engagera oss för ortens bästa.
Matt.6:9-15 Bönen Fader vår. Vi ber: tillkomme Ditt rike, låt Din vilja ske, såsom i himmelen, så också i Filipstad och Hällefors och.....
Vi ska göra Jesus Kristus känd, trodd och efterföljd.
Presentera Jesus.
Ge bibelkunskap.
Leda till Jesus.
Forma lärjungar. En process där vi växer tillsammans.
Församlingens ledare får inte uppträda som några slags herrar utan skall vara tjänare!
Matt 20:26-28 , Apg.20:28-32
Ef.4:11-13,1 Tim.3:1-13,
Tit.1:5-9, 1 Petr 5:1-4
Församlingens målsättning är att ledarteamet ska fungera som ett visionärt ledarskap. Ett ledarskap som är öppet för förändringar och som uppmuntrar församlingen till andlig tillväxt och utveckling. För att detta skall uppnås fordras ett strategiskt tänkande och en långsiktig planering.
Jesus är Vägen, Sanningen och Livet. Jesus är inte bara en av vägarna. I ödmjukhet får vi visa människor till Jesus.
Vi tror på allt Guds ord och försöker omsätta det i praktisk handling för vår tid.
Vi samarbetar fullt ut med den helige Ande och erkänner vårt fulla beroende av Honom
Vi ser hur Andens alla gåvor och frukter finns alltmer i församlingen i rikt mått. VI LÄR OSS SÄTTA MÄNNISKOR FRIA FRÅN ALLT SOM BINDER DEM FRÅN ATT VARA DET SOM JESUS TÄNKT.
Vi vill vara ett andligt hem med en kärleksfull och uppmuntrande atmosfär.
Vi ser hur alla medlemmar växer i sin tro, kärlek och i de andliga gåvor som Gud gett och fortsätter att ge.
Vi ser hur fler och fler som tidigare haft kontakt med församlingen kommer tillbaka och blir inneslutna i församlingens modersfamn och fadershjärta.
Bibeln är vårt verktyg liksom den helige Ande som gör ordet levande
Hebr.4:12 Ty Guds ord är levande och verksamt.....
Vi kan i tro vittna för våra vänner, nära och kära, arbetskamrater och grannar. Vi kan dela ut tidningar, böcker och traktater i full förvissning att Gud ska ge växt och skörd, men det viktigaste är att vittna med våra liv och uppträda trovärdigt, kärleksfullt och vara äkta i vår tro.
Under tre söndagar har jag undervisat om FÖRSAMLINGEN. Detta är några punkter som jag talade om idag.
Församlingen består av en grupp människor som hör ihop genom sin relation till Jesus.
Bibeln talar inte om att man kan vara privatkristen. Vi tillhör varandra och Jesus.
Apg 2:42-47 De första kristna höll fastr vid brödsbrytrelsen, bönerna, gemenskapen och undervisningen. De samlades i templet OCH i hemmen.
Församlingen har en kallelse att vara utåtriktad.
Matt.28:18-20 (Missionsbefallningen)
För att rätt fungera utåt behövs ett väl fungerande inre liv.
Församlingens identitet består inte av byggnader och verksamhetsformer utan i livet med Gud och varandra.
Församlingen ser som sin kallelse att engagera sig i olika samhällsfrågor och medverka till samhällets förbättring. Matt 5:13-15 Vi är kallade att vara jordens salt och världens ljus. Vi ska vara ”staden på berget” som har en tilldragande härlighet och som pekar på Jesus.
Sök den stadens bästa där ni bor Jer.29:7 Vi har ett ansvar att be för den ort där vi bor och välsigna staden, tala gott och engagera oss för ortens bästa.
Matt.6:9-15 Bönen Fader vår. Vi ber: tillkomme Ditt rike, låt Din vilja ske, såsom i himmelen, så också i Filipstad och Hällefors och.....
Vi ska göra Jesus Kristus känd, trodd och efterföljd.
Presentera Jesus.
Ge bibelkunskap.
Leda till Jesus.
Forma lärjungar. En process där vi växer tillsammans.
Församlingens ledare får inte uppträda som några slags herrar utan skall vara tjänare!
Matt 20:26-28 , Apg.20:28-32
Ef.4:11-13,1 Tim.3:1-13,
Tit.1:5-9, 1 Petr 5:1-4
Församlingens målsättning är att ledarteamet ska fungera som ett visionärt ledarskap. Ett ledarskap som är öppet för förändringar och som uppmuntrar församlingen till andlig tillväxt och utveckling. För att detta skall uppnås fordras ett strategiskt tänkande och en långsiktig planering.
Jesus är Vägen, Sanningen och Livet. Jesus är inte bara en av vägarna. I ödmjukhet får vi visa människor till Jesus.
Vi tror på allt Guds ord och försöker omsätta det i praktisk handling för vår tid.
Vi samarbetar fullt ut med den helige Ande och erkänner vårt fulla beroende av Honom
Vi ser hur Andens alla gåvor och frukter finns alltmer i församlingen i rikt mått. VI LÄR OSS SÄTTA MÄNNISKOR FRIA FRÅN ALLT SOM BINDER DEM FRÅN ATT VARA DET SOM JESUS TÄNKT.
Vi vill vara ett andligt hem med en kärleksfull och uppmuntrande atmosfär.
Vi ser hur alla medlemmar växer i sin tro, kärlek och i de andliga gåvor som Gud gett och fortsätter att ge.
Vi ser hur fler och fler som tidigare haft kontakt med församlingen kommer tillbaka och blir inneslutna i församlingens modersfamn och fadershjärta.
Bibeln är vårt verktyg liksom den helige Ande som gör ordet levande
Hebr.4:12 Ty Guds ord är levande och verksamt.....
Vi kan i tro vittna för våra vänner, nära och kära, arbetskamrater och grannar. Vi kan dela ut tidningar, böcker och traktater i full förvissning att Gud ska ge växt och skörd, men det viktigaste är att vittna med våra liv och uppträda trovärdigt, kärleksfullt och vara äkta i vår tro.
Inspirerande möte med kyrkornas flyktingrådgivning i Borås
Jag har aldrig mött så många och så engagerade människor som igårkväll i Borås i kyrkornas flyktingarbete. Till dagens sista samling kom ett 80-tal personer. Tidigare på dagen träffade jag en grupp eldsjälar som har ett imponerande nätverk av läkare, sjuksköterskor, lärare, SFI-lärare, tolkar, diakoner, präster, pastorer, aktivister, folk från Röda Korset, Rädda Barnen m.m. Det de gör skulle kunna vara en modell för flera större städer i Sverige. Imponerad, inspirerad och utmanad. Tänk om det skulle gå att få till något liknande i Örebro till exempel.
Arbetet som Kyrkornas flyktingrådgivning gör är positivt och viktigt. De behövs som ett komplement till det kommunen har att erbjuda i Borås. Arbetet som de gör betyder jättemycket för de enskilda individer som behöver hjälp och stöd på olika sätt. Framför allt vill jag lyfta betydelsen av mötesplatsen "Porten" där det erbjuds gemenskap, servering och klädutdelning och hjälp med att komma i kontakt med sjukvården.
Daniel Uddling (bilden), flyktingsamordnare inom Svenska kyrkan, säger i en tidigare tidningsintervju i tidningen DAGEN:
Vi ser att det ofta behövs en tredje part i att ge personligt stöd och hjälp i kontakt med myndigheterna. Många asylsökande har inte heller någon sysselsättning i väntan på Migrationsverkets beslut. Det är viktigt att tiden i Sverige fylls med mening och innehåll, och där fyller Kyrkornas flyktingrådgivning en viktig funktion. Flyktingskap är en central del i många av Bibelns texter. Det är en del av den kristna tron som vi har att förvalta. Daniel läste från 1 Moseboken 4 frågan som Kain ställde: ”Ska jag ta vara på min broder?”
Nätverket i Borås har också nyligen slagit larm om att allt fler konvertiter avvisas. Det var om detta vi prratade mest på eftermiddagen igår.
Kyrkornas flyktingrådgivning i Borås larmar om att allt fler kristna konvertiter avvisas till länder där de riskerar förföljelse. Representanter för ett femtontal församlingar står bakom den i Sverige unika ekumeniska satsningen på stöd för asylsökande och papperslösa flyktingar.
- Jag anser att ribban för att få stanna i Sverige höjts otroligt. Det handlar om politiska beslut, och inte längre om att bedöma enskilda människoöden, säger Annika Beckung från Kyrkornas flyktingrådgivning i Borås.
Nu finns det en dom i EUROPADOMSTOLEN som säger att skyddsdirektivet är bindande för alla medlemstater och följande grundprinciper måste därför hedras av varje medlemsstat;
a)den enskilda ska inte enbart kunna utöva sin tro privat utan även kunna leva som kristen offentligt. De ska kunna säga att de är kristna. Prövningen måste därför utgå från hur sökande skulle behandlas i sådant fall och det är därför lagstridigt att kräva att konverteringen skulle behöva vara känd i hemlandet innan sökandes återvändo.
b)de nationella myndigheterna kan inte rimligen anta att sökande skulle avstå från att visa sin kristna tro, vilket står i direkt motsats till den praxis som utvecklats nationellt i Sverige på sistone.
Svensk praxis avseende kristna konvertiter från Afghanistan har å andra sidan under senaste året ändrats utan att vare sig Skyddsdirektivet eller Utlänningslagen ändrats. Ovan citerade dom pekar på att denna utveckling inte är förenlig med lag. Praxis visar på en lång rad fall där kristna konvertiter har beviljats ny prövning just på den grund att de är uppenbart kristna och kan inte nekas asyl. Därmed måste också Migrationsverket medverka till att rättelse sker.
Arbetet som Kyrkornas flyktingrådgivning gör är positivt och viktigt. De behövs som ett komplement till det kommunen har att erbjuda i Borås. Arbetet som de gör betyder jättemycket för de enskilda individer som behöver hjälp och stöd på olika sätt. Framför allt vill jag lyfta betydelsen av mötesplatsen "Porten" där det erbjuds gemenskap, servering och klädutdelning och hjälp med att komma i kontakt med sjukvården.
Daniel Uddling (bilden), flyktingsamordnare inom Svenska kyrkan, säger i en tidigare tidningsintervju i tidningen DAGEN:
Vi ser att det ofta behövs en tredje part i att ge personligt stöd och hjälp i kontakt med myndigheterna. Många asylsökande har inte heller någon sysselsättning i väntan på Migrationsverkets beslut. Det är viktigt att tiden i Sverige fylls med mening och innehåll, och där fyller Kyrkornas flyktingrådgivning en viktig funktion. Flyktingskap är en central del i många av Bibelns texter. Det är en del av den kristna tron som vi har att förvalta. Daniel läste från 1 Moseboken 4 frågan som Kain ställde: ”Ska jag ta vara på min broder?”
Nätverket i Borås har också nyligen slagit larm om att allt fler konvertiter avvisas. Det var om detta vi prratade mest på eftermiddagen igår.
Kyrkornas flyktingrådgivning i Borås larmar om att allt fler kristna konvertiter avvisas till länder där de riskerar förföljelse. Representanter för ett femtontal församlingar står bakom den i Sverige unika ekumeniska satsningen på stöd för asylsökande och papperslösa flyktingar.
- Jag anser att ribban för att få stanna i Sverige höjts otroligt. Det handlar om politiska beslut, och inte längre om att bedöma enskilda människoöden, säger Annika Beckung från Kyrkornas flyktingrådgivning i Borås.
Nu finns det en dom i EUROPADOMSTOLEN som säger att skyddsdirektivet är bindande för alla medlemstater och följande grundprinciper måste därför hedras av varje medlemsstat;
a)den enskilda ska inte enbart kunna utöva sin tro privat utan även kunna leva som kristen offentligt. De ska kunna säga att de är kristna. Prövningen måste därför utgå från hur sökande skulle behandlas i sådant fall och det är därför lagstridigt att kräva att konverteringen skulle behöva vara känd i hemlandet innan sökandes återvändo.
b)de nationella myndigheterna kan inte rimligen anta att sökande skulle avstå från att visa sin kristna tro, vilket står i direkt motsats till den praxis som utvecklats nationellt i Sverige på sistone.
Svensk praxis avseende kristna konvertiter från Afghanistan har å andra sidan under senaste året ändrats utan att vare sig Skyddsdirektivet eller Utlänningslagen ändrats. Ovan citerade dom pekar på att denna utveckling inte är förenlig med lag. Praxis visar på en lång rad fall där kristna konvertiter har beviljats ny prövning just på den grund att de är uppenbart kristna och kan inte nekas asyl. Därmed måste också Migrationsverket medverka till att rättelse sker.
Sherine och Ahmeds förbjudna kärlek
Denna berättelse är sann, men namnen är fingerade. Jag har skrivit denna text för FLYKTINGBLOGGEN där jag skriver en gång i månaden.
Telefonen ringde och det var en familj från Azerbajdzjan som nu bodde i Örebro som sökte mig. Vi hade hjälpt dem att få uppehållstillstånd i Sverige. Nu bodde de grannar med ett kurdiskt par som hade problem med att Migrationsverket inte insåg allvaret i deras asylberättelse. De hade bott i Sverige i flera år och hade lärt sig svenska och båda hade själva ordnat arbeten inom en städfirma. Det var vita jobb med avtalsenlig lön med fackets godkännande, men nu skulle paret utvisas efter flera år i Sverige. Sherine, som frun hette, var gravid i sjunde månaden. Våra azeriska vänner hade berättat om mig för sina grannar som nu ville ha hjälp i sin svåra situation. De hade ingen advokat. Den nya lagen om arbetskraftsinvandring hade nyligen trätt i kraft, så de skulle försöka söka uppehållstillstånd på grund av sina arbeten.
Jag förberedde en ansökan för dem. De skaffade godkännande från facket, arbetsgivaren skrev anställningsbevis och de betalade 2000 kronor var till Migrationsverket. Lönen var betydligt mer än de föreskrivna 13 500 kronor som var Migrationsverkets minimikrav. Jag gjorde i ordning alla papper och skickade in. Efter några dagar fick jag ett telefonsamtal och en förtvivlad röst hördes i luren. Polis hade slagit till och hämtat mannen och fört honom till förvaret i Flen. Förvar är ett slags fängelse för asylsökande där polisen kan hålla människor i fångenskap i månader och år utan rättegång i avvaktan på utvisning. När Sherine fick veta vad som hänt hennes man blev hon fruktansvärt rädd och förtvivlad. Hon fick ångest och panik och detta drabbade hennes foster. Hon började blöda och svimmade. Ambulans tillkallades och hon fördes till sjukhus där hon blev inlagd. Efter några dagar slutade problemen med underlivet, men hennes ångest och psykiska tillstånd förvärrades i takt med att hon pratade med sin man från förvaret. Hon förstod att Migrationsverket förberedde deras utvisning. Det fanns risk att man skulle komma och ta henne också för att föra dem ut ur landet.
Jag skrev olika inlagor och försökte få förvarsbeslutet ändrat till att Ahmed skulle få gå till polisstationen tre gånger i veckan för att anmäla sig. De hade ju ingen chans att gömma sig. Under tiden försökte jag få förtur hos Migrationsverket för handläggningen av arbetstillstånden, men chefen på Migrationsverket i Norrköping var benhård på att inte varken bevilja förtur eller frångå regeln att man måste söka tillstånd från sitt hemland eller något annat land där man har tillstånd att vara. Med hjälp av tidningar och Radio Örebro som engagerat sig i fallet försökte vi argumentera för att det var livsfarligt för Sherine att åka till Irak och söka därifrån.
Hederskulturen i Mellanöstern är mycket utbredd och polis, domstolar och övriga myndigheter tycks ha en ”låt-gå-mentalitet” som innebär att brott som anmäls inte tas på allvar. En månghundraårig kultur som det visat sig svårt att frångå. Observera att hederskulturen förekommer både inom islam och bland kristen befolkning.
Man skulle kunna tycka att Migrationsverket, med tanke på dess uppdrag och ansvar, redan borde ha haft en tydlig bild av hur problemet ser ut. Men trots att begreppet vid det här laget börjar få ganska många år på nacken i var mans medvetande är det först under senare tid vi kan konstatera att det har skett ett tankeskifte inom olika svenska myndigheter. Det är en kultur som sitter bergfast och som man inte kan förvänta sig att de lokala myndigheterna skall gripa tag i. Frågan om hedersrelaterat våld i Sverige har ansetts känslig och många har av rädsla för den överutnyttjade rasiststämpeln försökt få det hedersrelaterade våldet att framstå som vilken kvinnomisshandel eller barnmisshandel som helst. Men rätten att göra sina egna livsval, bli kär i vem man vill och annat som har med den individuella friheten att göra kan knappast vara förbehållet kvinnor med svenskfödda föräldrar.
Ahmed och Sherines kännedom om ”hedersmord” och ”hedersvåld” gjorde att de såg ingen framtid i sitt land. Det spelar ingen roll vart de än flyttar i landet. Irak är uppbyggt på tillhörighet i olika klaner, religiösa grupperingar och etnisk tillhörighet. Om en person flyttar till ett annat område blir han eller hon genast föremål för ingående undersökning varifrån man kommer och till vilken grupp man har tillhörighet till. Det skulle vara uteslutet att starta ett nytt liv med en ny identitet tillhörande en annan grupp.
Sverige har undertecknat en mängd avtal där vi framhåller vikten av att följa de mänskliga fri och rättigheterna. I det läget måste vårt land också ta på sig sitt ansvar att ge dessa förföljda skydd och säkerhet. Man flyr inte från sitt land om man som Ahmed och Sherine skaffat sig en bra utbildning om man inte tvingats fly på grund av hot och förföljelse.
I Sverige talas det hela tiden om hedersrelaterat våld och om hur alla dessa unga kvinnor är utsatta i svenska samhället. Mer och mer har vi svenskar förstått hur allvarligt detta problem är även i Sverige. Vi börjar lära oss att tyda tecken, förebygga, ställa frågor, agera och lyssna på de unga flickorna. Att i det läget utvisa en kvinna till en säker död måste ju anses som dubbelmoral i allra högsta grad. Här har Sverige faktiskt en möjlighet att sträcka ut en hand och hjälpa detta par, skrev jag i en av mina inlagor till Migrationsdomstolen dit ärendet hade kommit.
I januari 2001 antog FN:s generalförsamling en resolution (55/66) om avskaffande av brott mot kvinnor i hederns namn. Resolutionen fastslog att hedersrelaterade brott mot kvinnor är en fråga som berör kvinnors mänskliga rättigheter och att det åligger medlemsstaterna att förhindra och utreda sådana brott, samt ställa förövarna inför rätta. Staten är skyldig att ge offren skydd. Statens underlåtenhet att skydda offren utgör i sig en kränkning av de mänskliga rättigheterna.
I april 2002 antog Europarådet en rekommendation (Rec 2002, 5) om skydd mot våld mot kvinnor, som även innehöll särskilda rekommendationer till medlemsländerna beträffande hedersmord.
Inget tycktes dock hjälpa och Sherine blev åter igen mycket sjuk. Hennes psyke kollapsade och hon fördes till ett sjukhus i Mälardalen där hon skrevs in för sluten psykiatrisk vård. Eftersom hon var höggravid och inte åt eller drack satte man in dropp. Jag hade nu kontakt med flera journalister inom media och dagligen rapporterade jag på min blogg om händelseutvecklingen. Jag kunde väl aldrig tänka mig att det skulle bli en så hemsk upplösning på detta drama. En läkare hade skrivit ett väl underbyggt och allvarligt intyg, men domstolen avfärdade det och gick på Migrationsverkets linje om utvisning.
Det gick några dagar och jag hade kontakt med Ahmed som hade fruktansvärda dagar på förvaret. En diakon från Svenska kyrkan besökte honom och vi försökte hålla modet uppe på Sherine som låg allt mer apatisk. Plötsligt en dag trängde sig några poliser in på sjukhuset. De gick in på den psykiatriska avdelningen och in på rummet där Sherine låg med dropp. Trots personalens avrådan togs dropp och diverse sladdar bort och man förde Sherine med våld ut till en väntande minibuss med poliser och vakter. I ilfart åkte man mot förvaret i Flen och hämtade upp Ahmed som fördes ut till minibussen. Sen åkte man mot Arlanda flygplats. Jag fick veta detta genom ett kort telefonsamtal innan poliserna tog ifrån Ahmed telefonen med våld. Jag ringde asylgrupper och Expressens journalist som jag haft kontakt med de senaste dagarna. Jag ringde advokaten och jag försökte få kontakt med Robert Cederholm på Ekot i Sveriges Radio P1. Han nappade på nyhetstipset, men minibussen kom fram till Arlanda, där polisen förhandlade med kaptenen. Förmodligen fick kaptenen inte veta hur långt gånget graviditeten var och Sherine var både chockad och apatisk. Ahmed försökte skrika och hålla emot när poliserna förde in dem i flygplanet. Folk tittade och undrade vad det var för kriminella passagerare som de ska åka tillsammans med. Vid mellanlandningen i Paris blev det mer förhandling, men efter en stund lyfte flygplanet mot Bagdad i Irak.
När paret landat försöker de ta sig mot Kurdistan där de gömmer sig i avvaktan på att det blir dags att föda. De har kontakt med en läkare som gömmer dem i en bergsby där han kan följa de sista veckorna av graviditeten. Jag får några sms, men sen blir det totalt stopp. Jag ringer och skickar sms, men får inget svar. Veckorna och månaderna går och snart har det gått ett helt år utan att jag fått veta något om vad som hänt den lilla familjen. Det går inte en vecka utan att jag tänker på Sherine och Ahmed. Vad hände med barnet? Vad hände med dem? Kunde de ta sig till svenska ambassaden i Teheran för att därifrån söka arbetstillstånd? Jag försöker med sms, men får inget svar. Så helt plötsligt för några veckor sedan hände något. Då får jag veta av Ahmed att Sherines pappa fått tag på dem och hotat med att döda dem om de inte separerade. För att skona sin frus liv begav sig Ahmed långt bort för att söka sig en framtid utan sin fru och deras lille son. Han var fruktansvärt ledsen och upprörd. Hans liv förflöt som i en dimma. Han kunde inte heller ha någon som helst kontakt med sin fru som han älskar och deras gemensamma barn. Sherine bor i en liten by där det varken finns telefon eller internet. Där lever hon avskild från yttervärlden och ständigt övervakad av sin far och sina kusiner som genom det inträffade gått med på att skona hennes liv, men ändå på något sätt upprätthålla familjens heder. Tyvärr kan jag inte ta reda på hur Sherine mår psykiskt. Jag kan förstå att det liv som hon lever är totalt annorlunda mot de drömmar hon hade om akademiska studier och jobb i Sverige. Hennes snabba anpassning till det svenska samhället, språket och levnadssättet med jämlikhet och öppenhet har förbytts i nattsvart mörker och hat mot självständiga kvinnor och värderingar från det västerländska samhället. Jag frågar mig om kärleken kan överbrygga allt detta motstånd eller om de för alltid måste gå skilda vägar. Stackars lilla familj som krossades av ett uråldrigt manssamhälle utan kärlek och empati
Telefonen ringde och det var en familj från Azerbajdzjan som nu bodde i Örebro som sökte mig. Vi hade hjälpt dem att få uppehållstillstånd i Sverige. Nu bodde de grannar med ett kurdiskt par som hade problem med att Migrationsverket inte insåg allvaret i deras asylberättelse. De hade bott i Sverige i flera år och hade lärt sig svenska och båda hade själva ordnat arbeten inom en städfirma. Det var vita jobb med avtalsenlig lön med fackets godkännande, men nu skulle paret utvisas efter flera år i Sverige. Sherine, som frun hette, var gravid i sjunde månaden. Våra azeriska vänner hade berättat om mig för sina grannar som nu ville ha hjälp i sin svåra situation. De hade ingen advokat. Den nya lagen om arbetskraftsinvandring hade nyligen trätt i kraft, så de skulle försöka söka uppehållstillstånd på grund av sina arbeten.
Jag förberedde en ansökan för dem. De skaffade godkännande från facket, arbetsgivaren skrev anställningsbevis och de betalade 2000 kronor var till Migrationsverket. Lönen var betydligt mer än de föreskrivna 13 500 kronor som var Migrationsverkets minimikrav. Jag gjorde i ordning alla papper och skickade in. Efter några dagar fick jag ett telefonsamtal och en förtvivlad röst hördes i luren. Polis hade slagit till och hämtat mannen och fört honom till förvaret i Flen. Förvar är ett slags fängelse för asylsökande där polisen kan hålla människor i fångenskap i månader och år utan rättegång i avvaktan på utvisning. När Sherine fick veta vad som hänt hennes man blev hon fruktansvärt rädd och förtvivlad. Hon fick ångest och panik och detta drabbade hennes foster. Hon började blöda och svimmade. Ambulans tillkallades och hon fördes till sjukhus där hon blev inlagd. Efter några dagar slutade problemen med underlivet, men hennes ångest och psykiska tillstånd förvärrades i takt med att hon pratade med sin man från förvaret. Hon förstod att Migrationsverket förberedde deras utvisning. Det fanns risk att man skulle komma och ta henne också för att föra dem ut ur landet.
Jag skrev olika inlagor och försökte få förvarsbeslutet ändrat till att Ahmed skulle få gå till polisstationen tre gånger i veckan för att anmäla sig. De hade ju ingen chans att gömma sig. Under tiden försökte jag få förtur hos Migrationsverket för handläggningen av arbetstillstånden, men chefen på Migrationsverket i Norrköping var benhård på att inte varken bevilja förtur eller frångå regeln att man måste söka tillstånd från sitt hemland eller något annat land där man har tillstånd att vara. Med hjälp av tidningar och Radio Örebro som engagerat sig i fallet försökte vi argumentera för att det var livsfarligt för Sherine att åka till Irak och söka därifrån.
Hederskulturen i Mellanöstern är mycket utbredd och polis, domstolar och övriga myndigheter tycks ha en ”låt-gå-mentalitet” som innebär att brott som anmäls inte tas på allvar. En månghundraårig kultur som det visat sig svårt att frångå. Observera att hederskulturen förekommer både inom islam och bland kristen befolkning.
Man skulle kunna tycka att Migrationsverket, med tanke på dess uppdrag och ansvar, redan borde ha haft en tydlig bild av hur problemet ser ut. Men trots att begreppet vid det här laget börjar få ganska många år på nacken i var mans medvetande är det först under senare tid vi kan konstatera att det har skett ett tankeskifte inom olika svenska myndigheter. Det är en kultur som sitter bergfast och som man inte kan förvänta sig att de lokala myndigheterna skall gripa tag i. Frågan om hedersrelaterat våld i Sverige har ansetts känslig och många har av rädsla för den överutnyttjade rasiststämpeln försökt få det hedersrelaterade våldet att framstå som vilken kvinnomisshandel eller barnmisshandel som helst. Men rätten att göra sina egna livsval, bli kär i vem man vill och annat som har med den individuella friheten att göra kan knappast vara förbehållet kvinnor med svenskfödda föräldrar.
Ahmed och Sherines kännedom om ”hedersmord” och ”hedersvåld” gjorde att de såg ingen framtid i sitt land. Det spelar ingen roll vart de än flyttar i landet. Irak är uppbyggt på tillhörighet i olika klaner, religiösa grupperingar och etnisk tillhörighet. Om en person flyttar till ett annat område blir han eller hon genast föremål för ingående undersökning varifrån man kommer och till vilken grupp man har tillhörighet till. Det skulle vara uteslutet att starta ett nytt liv med en ny identitet tillhörande en annan grupp.
Sverige har undertecknat en mängd avtal där vi framhåller vikten av att följa de mänskliga fri och rättigheterna. I det läget måste vårt land också ta på sig sitt ansvar att ge dessa förföljda skydd och säkerhet. Man flyr inte från sitt land om man som Ahmed och Sherine skaffat sig en bra utbildning om man inte tvingats fly på grund av hot och förföljelse.
I Sverige talas det hela tiden om hedersrelaterat våld och om hur alla dessa unga kvinnor är utsatta i svenska samhället. Mer och mer har vi svenskar förstått hur allvarligt detta problem är även i Sverige. Vi börjar lära oss att tyda tecken, förebygga, ställa frågor, agera och lyssna på de unga flickorna. Att i det läget utvisa en kvinna till en säker död måste ju anses som dubbelmoral i allra högsta grad. Här har Sverige faktiskt en möjlighet att sträcka ut en hand och hjälpa detta par, skrev jag i en av mina inlagor till Migrationsdomstolen dit ärendet hade kommit.
I januari 2001 antog FN:s generalförsamling en resolution (55/66) om avskaffande av brott mot kvinnor i hederns namn. Resolutionen fastslog att hedersrelaterade brott mot kvinnor är en fråga som berör kvinnors mänskliga rättigheter och att det åligger medlemsstaterna att förhindra och utreda sådana brott, samt ställa förövarna inför rätta. Staten är skyldig att ge offren skydd. Statens underlåtenhet att skydda offren utgör i sig en kränkning av de mänskliga rättigheterna.
I april 2002 antog Europarådet en rekommendation (Rec 2002, 5) om skydd mot våld mot kvinnor, som även innehöll särskilda rekommendationer till medlemsländerna beträffande hedersmord.
Inget tycktes dock hjälpa och Sherine blev åter igen mycket sjuk. Hennes psyke kollapsade och hon fördes till ett sjukhus i Mälardalen där hon skrevs in för sluten psykiatrisk vård. Eftersom hon var höggravid och inte åt eller drack satte man in dropp. Jag hade nu kontakt med flera journalister inom media och dagligen rapporterade jag på min blogg om händelseutvecklingen. Jag kunde väl aldrig tänka mig att det skulle bli en så hemsk upplösning på detta drama. En läkare hade skrivit ett väl underbyggt och allvarligt intyg, men domstolen avfärdade det och gick på Migrationsverkets linje om utvisning.
Det gick några dagar och jag hade kontakt med Ahmed som hade fruktansvärda dagar på förvaret. En diakon från Svenska kyrkan besökte honom och vi försökte hålla modet uppe på Sherine som låg allt mer apatisk. Plötsligt en dag trängde sig några poliser in på sjukhuset. De gick in på den psykiatriska avdelningen och in på rummet där Sherine låg med dropp. Trots personalens avrådan togs dropp och diverse sladdar bort och man förde Sherine med våld ut till en väntande minibuss med poliser och vakter. I ilfart åkte man mot förvaret i Flen och hämtade upp Ahmed som fördes ut till minibussen. Sen åkte man mot Arlanda flygplats. Jag fick veta detta genom ett kort telefonsamtal innan poliserna tog ifrån Ahmed telefonen med våld. Jag ringde asylgrupper och Expressens journalist som jag haft kontakt med de senaste dagarna. Jag ringde advokaten och jag försökte få kontakt med Robert Cederholm på Ekot i Sveriges Radio P1. Han nappade på nyhetstipset, men minibussen kom fram till Arlanda, där polisen förhandlade med kaptenen. Förmodligen fick kaptenen inte veta hur långt gånget graviditeten var och Sherine var både chockad och apatisk. Ahmed försökte skrika och hålla emot när poliserna förde in dem i flygplanet. Folk tittade och undrade vad det var för kriminella passagerare som de ska åka tillsammans med. Vid mellanlandningen i Paris blev det mer förhandling, men efter en stund lyfte flygplanet mot Bagdad i Irak.
När paret landat försöker de ta sig mot Kurdistan där de gömmer sig i avvaktan på att det blir dags att föda. De har kontakt med en läkare som gömmer dem i en bergsby där han kan följa de sista veckorna av graviditeten. Jag får några sms, men sen blir det totalt stopp. Jag ringer och skickar sms, men får inget svar. Veckorna och månaderna går och snart har det gått ett helt år utan att jag fått veta något om vad som hänt den lilla familjen. Det går inte en vecka utan att jag tänker på Sherine och Ahmed. Vad hände med barnet? Vad hände med dem? Kunde de ta sig till svenska ambassaden i Teheran för att därifrån söka arbetstillstånd? Jag försöker med sms, men får inget svar. Så helt plötsligt för några veckor sedan hände något. Då får jag veta av Ahmed att Sherines pappa fått tag på dem och hotat med att döda dem om de inte separerade. För att skona sin frus liv begav sig Ahmed långt bort för att söka sig en framtid utan sin fru och deras lille son. Han var fruktansvärt ledsen och upprörd. Hans liv förflöt som i en dimma. Han kunde inte heller ha någon som helst kontakt med sin fru som han älskar och deras gemensamma barn. Sherine bor i en liten by där det varken finns telefon eller internet. Där lever hon avskild från yttervärlden och ständigt övervakad av sin far och sina kusiner som genom det inträffade gått med på att skona hennes liv, men ändå på något sätt upprätthålla familjens heder. Tyvärr kan jag inte ta reda på hur Sherine mår psykiskt. Jag kan förstå att det liv som hon lever är totalt annorlunda mot de drömmar hon hade om akademiska studier och jobb i Sverige. Hennes snabba anpassning till det svenska samhället, språket och levnadssättet med jämlikhet och öppenhet har förbytts i nattsvart mörker och hat mot självständiga kvinnor och värderingar från det västerländska samhället. Jag frågar mig om kärleken kan överbrygga allt detta motstånd eller om de för alltid måste gå skilda vägar. Stackars lilla familj som krossades av ett uråldrigt manssamhälle utan kärlek och empati
Näthatet sprider sig
De senaste månaderna har jag läst mycket fördomsfullt, rasistiskt och främlingsfientligt på Facebook och på olika bloggar samt länkar till artiklar i både profan och kristen press.. En del av de lögner som spridits och gillats handlar om romer och somalier, grupper som av somliga tycks helt okey att sparka på. När jag delat mina erfarenheter med andra som lever nära dessa medmänniskor, har jag styrkts i min uppfattning och erfarenhet, att det är rena lögner som sprids på nätet. Man ser också hur hatet och kommentarerna blir mer och mer hånfulla och fientliga. Folk tror på lögner och drar förhastade och felaktiga slutsatser. Någon påstod t.ex att många som påstår sig vara somalier, men kommer från andra områden, ändå får permanent uppehållstillstånd. Det stämmer absolut inte! Tänk efter vad det är som sås ut. Vad blir skörden?
Vårt land ser inte ut som förr. Någon skrev i Världen Idag att förr i tiden var alla ärliga, man kunde lita på människor och det förekom inga gruppvåldtäkter o.s.v. Insändarskribenten tycktes ge skulden till invandrarna.
Det som jag undrar över är om alla dessa som sitter hela dagarna och lägger ut allt negativt de kan hitta om invandring, muslimer, romer och andra människor som inte lever och tror precis som de, om de gör NÅGOT för att lära känna någon "av dom där andra". Har de försökt visa kärlek? Har de försökt få till en relation och utifrån den relationen kunna påverka i frågor om vår värdegrund, den kristna etiken?
Jag är ingen högröstad apologet, bara en enkel medmänniska som med ett personligt exempel försöker visa på vad Guds kärlek kan resultera i.
Jag blev mycket glad och tacksam för ledaren i DAGEN igår där Elisabeth Sandlund skrev om den enda framkomliga vägen, kärlekens väg.http://www.dagen.se/opinion/ledare/det-finns-ingen-annan-vag-an-karlekens/
De som kritiserat mig har anfört att Jesus blev arg och slog omkull affärsmännens bord i templet och han röt till över orättfärdighet. Ja, det gjorde han, men jag tror att han gjorde det främst mot dem som utgav sig för att vara religiösa, men som hade tappat kärleken och han vände sig emot dem som använde religionen till att trycka ner människor i slaveri och bundenhet. Jesus proklamerade frihet och ett nådens år. Jesus gav kraft till att en förändring kunde ske. Jesus gav människor en inre styrka som gjorde att man ville följa Gud och omvända sig från det onda.
Vårt land ser inte ut som förr. Någon skrev i Världen Idag att förr i tiden var alla ärliga, man kunde lita på människor och det förekom inga gruppvåldtäkter o.s.v. Insändarskribenten tycktes ge skulden till invandrarna.
Det som jag undrar över är om alla dessa som sitter hela dagarna och lägger ut allt negativt de kan hitta om invandring, muslimer, romer och andra människor som inte lever och tror precis som de, om de gör NÅGOT för att lära känna någon "av dom där andra". Har de försökt visa kärlek? Har de försökt få till en relation och utifrån den relationen kunna påverka i frågor om vår värdegrund, den kristna etiken?
Jag är ingen högröstad apologet, bara en enkel medmänniska som med ett personligt exempel försöker visa på vad Guds kärlek kan resultera i.
Jag blev mycket glad och tacksam för ledaren i DAGEN igår där Elisabeth Sandlund skrev om den enda framkomliga vägen, kärlekens väg.http://www.dagen.se/opinion/ledare/det-finns-ingen-annan-vag-an-karlekens/
De som kritiserat mig har anfört att Jesus blev arg och slog omkull affärsmännens bord i templet och han röt till över orättfärdighet. Ja, det gjorde han, men jag tror att han gjorde det främst mot dem som utgav sig för att vara religiösa, men som hade tappat kärleken och han vände sig emot dem som använde religionen till att trycka ner människor i slaveri och bundenhet. Jesus proklamerade frihet och ett nådens år. Jesus gav kraft till att en förändring kunde ske. Jesus gav människor en inre styrka som gjorde att man ville följa Gud och omvända sig från det onda.
I skuggan av Muhammedfilmen
http://www.dagen.se/dokument/i-skuggan-av-muhammedfilmen/
DAGEN har idag en lång artikel kring debatten hur vi förhåller oss till islam. Flera personer intervjuas. Jag är en av dem.
Idag kan man klart se skillnaderna mellan tidningen Världen Idag och DAGEN. ViD har en krönika där man positivt bejakar att provocera muslimerna. Elisabeth Sandlund i Dagen uppmanar däremot mer till varsamhet och kärlekens väg utan att bli tyst och rädd för att säga sin åsikt. Jag tror att vi först måste dela Guds hjärta för muslimer innan vi delar Guds sorg över det som vi tycker är felaktigt.
DAGEN har idag en lång artikel kring debatten hur vi förhåller oss till islam. Flera personer intervjuas. Jag är en av dem.
Idag kan man klart se skillnaderna mellan tidningen Världen Idag och DAGEN. ViD har en krönika där man positivt bejakar att provocera muslimerna. Elisabeth Sandlund i Dagen uppmanar däremot mer till varsamhet och kärlekens väg utan att bli tyst och rädd för att säga sin åsikt. Jag tror att vi först måste dela Guds hjärta för muslimer innan vi delar Guds sorg över det som vi tycker är felaktigt.
Lingonplockning och praktiska kärleksgärningar
Vi har varit några dagar i Dalarna för att dels läsa och studera, kitta och måla fönster och hälsa på en sjuk släkting.
Jag studerar olika församlingars stadgar och så kallade församlingsordning=en presentation av hur en församling tolkar Bibeln och omsätter Guds ord i parktisk handling i samhället.och i gudstjänstlivet.
Vi har även haft den stora glädjen att få hämta fem säckar med nya kläder som kommer att bli till stor glädje för behövande.
Jag skickade ut en vädjan om ekonomisk hjälp, begäran om förbön och tips för att kunna hjälpa utvisningshotade och dödshotade flyktingar. Vi är så tacksamma för dem som hörsammat vårt nödrop. Tillsammans med Guds välsignelse kommer vi en bit på väg för att hjälpa ett par familjer, men det finns möjlighet för fler att hörsamma vår vädjan om hjälp.
Skriv några rader till mig, så kommer mer information.
Till sist vill jag visa en underbart vacker bild som jag tog i skogen vid sjön Huln när jag plockade lingon.
Jag studerar olika församlingars stadgar och så kallade församlingsordning=en presentation av hur en församling tolkar Bibeln och omsätter Guds ord i parktisk handling i samhället.och i gudstjänstlivet.
Vi har även haft den stora glädjen att få hämta fem säckar med nya kläder som kommer att bli till stor glädje för behövande.
Jag skickade ut en vädjan om ekonomisk hjälp, begäran om förbön och tips för att kunna hjälpa utvisningshotade och dödshotade flyktingar. Vi är så tacksamma för dem som hörsammat vårt nödrop. Tillsammans med Guds välsignelse kommer vi en bit på väg för att hjälpa ett par familjer, men det finns möjlighet för fler att hörsamma vår vädjan om hjälp.
Skriv några rader till mig, så kommer mer information.
Till sist vill jag visa en underbart vacker bild som jag tog i skogen vid sjön Huln när jag plockade lingon.
Efter 1000 dagar fri!!!!
Pastor Yosef Nadarkhani friades från anklagelserna om avfall från islam, men förklarades skyldig till att ha evangeliserat bland muslimer. Straffet för detta brott, tre års fängelse, ansågs redan avklarat eftersom Nadarkhani suttit fängslad sedan hösten 2009.
Läs mer på DAGEN.SE
http://www.dagen.se/nyheter/har-moter-den-iranske-pastorn-sin-familj-efter-mer-an-1-000-dagar-i-fangelse/
Läs mer på DAGEN.SE
http://www.dagen.se/nyheter/har-moter-den-iranske-pastorn-sin-familj-efter-mer-an-1-000-dagar-i-fangelse/
Iranske pastorn fri
Dödsdömde pastorn i Iran, Youcef Nadharkhani har släppts från fängelset och jag har i flera medier sett foton när han träffar sin familj.
Hela världens blickar har varit riktade mot pastor Youcef. Många har bett, manifesterat och agerat för att få honom fri.
Nu är vi glada och hoppas att Iran ska sluta sin förföljelse av oliktänkande och börja tillämpa religionsfrihet, tanke- och yttrandefrihet.
Hela världens blickar har varit riktade mot pastor Youcef. Många har bett, manifesterat och agerat för att få honom fri.
Nu är vi glada och hoppas att Iran ska sluta sin förföljelse av oliktänkande och börja tillämpa religionsfrihet, tanke- och yttrandefrihet.
Inlägget om Oxhälja
Texten om Oxhälja handlar inte om årets Oxhälja. Det är en text som finns med i min kommande bok. En läsare har hört av sig och frågat. När jag la in texten kom inledningen bort. Ett misstag som jag inte sett.
Gränsen för ideelt arbete
Har lärt mig mycket idag i Malmö var gränserna går för ideellt arbete. I morn hem till Filipstad som rustar för OXHÄLJA marknad, en av Sveriges största marknader. I många år brukade vi vara ute med BULLGERILLAN och vi laddade med 1000 bullar. Så fort det rasslade till i gatan, då vi kom med våra fullastade kundvagnar, sprang ungdomarna oss till mötes. Ibland avstyrde vi slagsmål och vi skjutsade hem stupfulla ungdomar. Vid ett tillfälle fick vi försöka ta hand om förtvivlade ungdomar som såg sin vän dö på gatan. Tänk så många fina ungdomar vi mött och haft fantastiskt trevliga och djupa samtal mitt i natten. Nu säger knän och rygg nej till detta engagemang.
Utanför Förvaltningsrätten/Migrationsdomstolen hittar man denna skulptur.
Utanför Förvaltningsrätten/Migrationsdomstolen hittar man denna skulptur.
Löftesbågen
Jag såg nu på morgonen att jag lagt ut nästan samma länk två gånger om den glädje som jag kände över vår dopgudstjänst. Men jag tar inte bort inläggen. Lägger idag ut en bild på en dubbel regnbåge som min fru och jag såg förra veckan då vi var i Dalarna.
Vi hade flera saker som vi bad till Gud om. Allvarliga böneämnen för olika människors behov av hjälp, räddning och ledning inför framtiden.
När vi bett klart tittade vi ut och såg denna vackra dubbla regnbåge.
Idag är jag i Malmö och ska för första gången vara juridiskt ombud i Migrationsdomstolen. Målet gäller en kvinna som blivit torterad. Jag ber att hon ska få kraft, mod och styrka att våga berätta allt som hon varit med om.Jag har försökt, så att hon främst ska få möta kvinnor idag, både som tolkar och i rätten. Någon manlig nämndeman blir det kanske, men det ska säkert gå bra.
Vi väntar också på svar angående en ung pappa som tagits i förvar. hans mycket unga fru och 2-årige lille son är skräckslagna över att poliser stormade in i deras lägenhet och tog den unge mannen.
Vi hade flera saker som vi bad till Gud om. Allvarliga böneämnen för olika människors behov av hjälp, räddning och ledning inför framtiden.
När vi bett klart tittade vi ut och såg denna vackra dubbla regnbåge.
Idag är jag i Malmö och ska för första gången vara juridiskt ombud i Migrationsdomstolen. Målet gäller en kvinna som blivit torterad. Jag ber att hon ska få kraft, mod och styrka att våga berätta allt som hon varit med om.Jag har försökt, så att hon främst ska få möta kvinnor idag, både som tolkar och i rätten. Någon manlig nämndeman blir det kanske, men det ska säkert gå bra.
Vi väntar också på svar angående en ung pappa som tagits i förvar. hans mycket unga fru och 2-årige lille son är skräckslagna över att poliser stormade in i deras lägenhet och tog den unge mannen.
Möte med dem som lidit för sin tro
Man böjer sitt huvud i djup respekt och vördnad, blir tyst och lyssnar när människor från Afghanistan och Iran berättar om sin kristna tro. Deras kroppar vittnar om den förföljelse som de fått utstå. Ändå strålar Guds ljus över deras ansikten. Rummet fylls av en mäktig närvaro av Honom som lovat vara med oss alla dagar intill tidens slut. Vi läser Romarbrevet 8. "Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd, ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? I allt detta vinner vi en härlig seger".
Polischef hävdar sin makt
Tre olika instanser inom olika enheter på Migrationsverket har förklarat för en familj från Afghanistan att DE INTE SKA UTVISAS. För att verkligen kolla detta ärende har jag hjälpt familjen att ringa och boka tider och höra om regler och bestämmelser. Trots detta kommer poliser idag och väcker familjen och för bort mannen i familjen. Han sätt i förvar på Polishuset i Karlstad med risk att skickas till förvar/flyktingfängelse i väntan på familjens utvisning. Förtvivlade ringer de till mig och jag åker genast till familjens asylboende. Där ringer jag Gränspolisen och får direkt kontakt med chefspolisen som menar att hela familjen ska utvisas och polischefen menar att det är HAN som bestämmer. Då ringer jag Migrationsverket i Solna som haft hand om ärendet under drygt ett år. De säger att DET FINNS INGEN ANTECKNING OM ATT FAMILJEN GÖMT SIG ELLER BETETT SIG PÅ ETT SÅNT SÄTT ATT DE SKALL UTVISAS. Deras sk Dublinbeslut ÄR SLUT och HAR UPPHÖRT. De ska göra en vanlig asylansökan. I Solna menar man att jag inte bör ge mig eftersom det verkar vara något märkligt med polischefens beslut. Ringer honom och han svarar att jag kan ju överklaga. När jag säger att jag måste ha ett underlag för att överklaga och veta vad jag ska skriva, svarar han att han INTE tänker ge mig några sådana uppgifter.
Ringer då Migrationsverket i Karlstad och en handläggare säger att hon ska prata med sin chef och sen återkomma till mig. Det gör hon inte kl.11 och inte kl12 och inte kl 2 trots påstötningar. Senare på eftermiddagen ringer jag igen flera gånger samt skriver tre mail. Strax innan de stänger skickade de ett mail där de ber om ursäkt för att familjen fått motstridiga uppgifter på grund av att flera handläggare varit inblandade. Så här skriver de:
Olyckligtvis har det i deras ärenden varit många personer och olika myndigheter inblandade. Migrationsverket har skilt sig från ärendet då verkställigheten av besluten överlämnades till polismyndigheten i Värmland. Polismyndigheten i Värmland är nu handläggande myndighet.
I samband med att ärendet överlämnades skedde ett missförstånd som rörde den tidsfrist som personerna haft för att överföras till Italien. Migrationsverket hade inte kännedom om att polismyndigheten förlängt tidsfristen för överföringen till och med17 juli 2013 varför vi trodde att tidsfristen för överföringen gått ut. Därav informationen till familjen att de kunde söka asyl i den så kallade normalprocessen. Efteråt framkom att tidsfristen redan var förlängd varför den information som lämnats är felaktig. Vi avser tala med familjen om detta för att berätta om detta missförstånd och förklara hur situationen ser ut och så klart be om ursäkt för detta missförstånd. Dock är det alltså polismyndigheten i Värmland som är verkställande myndighet. Om ni vill klaga på överföringen finns möjligheten att ansöka om verkställighetshinder hos en av Migrationsverkets förvaltningsprocessenheter.
Med vänlig hälsning
Elin Lundström
Teamledare för återvändandeteamet
Migrationsverket
Verksamhetsområde mottagning
Mottagningsenheten i Karlstad
Box 616, 651 13 Karlstad
Telefon 010-485 0114
Då skriver jag brev till Migrationsverket i Kållered, Göteborg. De svarar så här:
Hej!
Jag har tidigare arbetat som beslutsfattare på Dublinenheten men arbetar sedan ett år på Ulfs enhet med andra ärenden. Ulf bad mig titta på detta. Såvitt jag kan se handlar det om huruvida personen var avviken eller ej och om eventuell förlängning av tidsfristen skett innan den ursprungliga sexmånadersfristen för överföring gick ut vilket jag förstår var den 16 juli 2012.
Jag kan se i våra system att ärendet överlämnades till polisen för verkställighet den 8 juli 2012. Efter överlämnandet är det polismyndigheten som ansvarar för ev. förlängning av tidsfristen. Tidsfristen kan förlängas till 18 månader vid ett avvikande/undanhållande från första acceptdatum. Förlängning måste ske innan den första fristen går ut. Huruvida detta skett eller inte går inte att se i våra datasystem. Jag kan däremot se att polisen efterlyst honom den 13 juli 2012. Har alltså förlängning skett innan den 16 juli på grund av att han var avviken då är beslutet fortfarande verkställbart. Mottagningspersonalen har registrerat honom som avviken i våra system efter att fått ta del av polisens efterlysning. Det synes alltså som att polisen bedömt honom som avviken inom den ursprungliga fristen. Jag kan tyvärr inte bedöma om detta är riktigt eller inte utan eventuella oklarheter får i så fall redas ut av mottagningspersonal och polis huruvida han varit avviken eller inte.
Med vänlig hälsning
Eva Norstedt
Polisen sa till mig att de besökte familjen den 18 juli och då var de inte hemma. JAG ÄR SÄKER PÅ ATT JAG BESÖKTE FAMILJEN DEN 18 JULI OCH ATT DE VAR HEMMA DÅ. De var inte avvikna. De hade inte fått något förbud att gå ut, besöka någon vän eller ta en promenad.
Hur kan polisen påstå en sak utan att komma med bevis?
Varför fungerar kommunikationen mellan olika myndigheter så dåligt?
Varför bryr man sig inte om att det finns en 2-årig son i familjen och två sjuka barn som riskerar att totalt bryta samman?
Varför låter man inte familjens juridiska ombud få information i ärendet?
Varför tar man inte hänsyn till Barnkonventionen?
Jag hoppas få fram fakta i morgon. Jag hoppas att jag ska få hjälp att få ut polisens journalhandlingar och diarieförda beslut och se vilket datum de fattade beslutet att utvidga Dublinförordningen till 18 månader.
Familjen har upplevt hot, mord och våld och trodde att de skulle få lugna och ro i Sverige. När ska eländet ta slut?
När ska man agera humant?
Är det någon som tänker på barnen? PÅ den 2-årige sonen som saknar sin pappa. På mamman som mist en son i hemlandet?
Många frågor-få svar. Kanske morgondagen ger svar då jag hoppas få prata med den advokat som utsetts i förvarsfrågan
Ringer då Migrationsverket i Karlstad och en handläggare säger att hon ska prata med sin chef och sen återkomma till mig. Det gör hon inte kl.11 och inte kl12 och inte kl 2 trots påstötningar. Senare på eftermiddagen ringer jag igen flera gånger samt skriver tre mail. Strax innan de stänger skickade de ett mail där de ber om ursäkt för att familjen fått motstridiga uppgifter på grund av att flera handläggare varit inblandade. Så här skriver de:
Olyckligtvis har det i deras ärenden varit många personer och olika myndigheter inblandade. Migrationsverket har skilt sig från ärendet då verkställigheten av besluten överlämnades till polismyndigheten i Värmland. Polismyndigheten i Värmland är nu handläggande myndighet.
I samband med att ärendet överlämnades skedde ett missförstånd som rörde den tidsfrist som personerna haft för att överföras till Italien. Migrationsverket hade inte kännedom om att polismyndigheten förlängt tidsfristen för överföringen till och med17 juli 2013 varför vi trodde att tidsfristen för överföringen gått ut. Därav informationen till familjen att de kunde söka asyl i den så kallade normalprocessen. Efteråt framkom att tidsfristen redan var förlängd varför den information som lämnats är felaktig. Vi avser tala med familjen om detta för att berätta om detta missförstånd och förklara hur situationen ser ut och så klart be om ursäkt för detta missförstånd. Dock är det alltså polismyndigheten i Värmland som är verkställande myndighet. Om ni vill klaga på överföringen finns möjligheten att ansöka om verkställighetshinder hos en av Migrationsverkets förvaltningsprocessenheter.
Med vänlig hälsning
Elin Lundström
Teamledare för återvändandeteamet
Migrationsverket
Verksamhetsområde mottagning
Mottagningsenheten i Karlstad
Box 616, 651 13 Karlstad
Telefon 010-485 0114
Då skriver jag brev till Migrationsverket i Kållered, Göteborg. De svarar så här:
Hej!
Jag har tidigare arbetat som beslutsfattare på Dublinenheten men arbetar sedan ett år på Ulfs enhet med andra ärenden. Ulf bad mig titta på detta. Såvitt jag kan se handlar det om huruvida personen var avviken eller ej och om eventuell förlängning av tidsfristen skett innan den ursprungliga sexmånadersfristen för överföring gick ut vilket jag förstår var den 16 juli 2012.
Jag kan se i våra system att ärendet överlämnades till polisen för verkställighet den 8 juli 2012. Efter överlämnandet är det polismyndigheten som ansvarar för ev. förlängning av tidsfristen. Tidsfristen kan förlängas till 18 månader vid ett avvikande/undanhållande från första acceptdatum. Förlängning måste ske innan den första fristen går ut. Huruvida detta skett eller inte går inte att se i våra datasystem. Jag kan däremot se att polisen efterlyst honom den 13 juli 2012. Har alltså förlängning skett innan den 16 juli på grund av att han var avviken då är beslutet fortfarande verkställbart. Mottagningspersonalen har registrerat honom som avviken i våra system efter att fått ta del av polisens efterlysning. Det synes alltså som att polisen bedömt honom som avviken inom den ursprungliga fristen. Jag kan tyvärr inte bedöma om detta är riktigt eller inte utan eventuella oklarheter får i så fall redas ut av mottagningspersonal och polis huruvida han varit avviken eller inte.
Med vänlig hälsning
Eva Norstedt
Polisen sa till mig att de besökte familjen den 18 juli och då var de inte hemma. JAG ÄR SÄKER PÅ ATT JAG BESÖKTE FAMILJEN DEN 18 JULI OCH ATT DE VAR HEMMA DÅ. De var inte avvikna. De hade inte fått något förbud att gå ut, besöka någon vän eller ta en promenad.
Hur kan polisen påstå en sak utan att komma med bevis?
Varför fungerar kommunikationen mellan olika myndigheter så dåligt?
Varför bryr man sig inte om att det finns en 2-årig son i familjen och två sjuka barn som riskerar att totalt bryta samman?
Varför låter man inte familjens juridiska ombud få information i ärendet?
Varför tar man inte hänsyn till Barnkonventionen?
Jag hoppas få fram fakta i morgon. Jag hoppas att jag ska få hjälp att få ut polisens journalhandlingar och diarieförda beslut och se vilket datum de fattade beslutet att utvidga Dublinförordningen till 18 månader.
Familjen har upplevt hot, mord och våld och trodde att de skulle få lugna och ro i Sverige. När ska eländet ta slut?
När ska man agera humant?
Är det någon som tänker på barnen? PÅ den 2-årige sonen som saknar sin pappa. På mamman som mist en son i hemlandet?
Många frågor-få svar. Kanske morgondagen ger svar då jag hoppas få prata med den advokat som utsetts i förvarsfrågan
Utvärdering av Migrationsverket
www.varldenidag.se/nyhet/2012/08/13/Migrationsverket-leker-med-kyrkan/
Idag har tidningen VÄRLDEN IDAG en intervju med mig och Migrationsverkets rättschef, Mikael Ribbenvik om hur det gått med dem som konverterat från islam till kristen tro runt om i våra kyrkor i Sverige.
Det är kanske ett utmanande uttryck jag använder när jag påstår att Migrationsverket leker med oss i kyrkorna, men läser du om det som hänt med Taher, så förstår du vad jag menar.
”Migrationsverket leker med kyrkan”
Efter en lång tids påtryckningar kom Migrationsverket med ett rättsligt ställningstagande för religion och konvertering som asylskäl i februari i år. Men nu ifrågasätts om man efterlever ställningstagandet.
– De verkar inte följa sina egna rekommendationer, säger Bengt Sjöberg, pastor med lång erfarenhet av asylärenden.
Pastor Bengt Sjöberg fortsatt kritisk till Migrations¬verkets inställning till konverterade människors trovärdighet. Foto: Arkiv
Bengt Sjöberg var en av många som tryckte på för ett förtydligande kring asylprocessen för människor som bytt religion antingen i hemlandet eller sedan de kom till Sverige.
Av två nästan identiska fall kunde det ena leda till permanent uppehållstillstånd och det andra till avslag. Ett lotteri, menade Sjöberg.
I början av året kom så ett rättsligt ställningstagande "angående religion som asylskäl inklusive konverte-ring", och till en början verkade en reell förändring vara på väg.
– I samband med att rättschefen upprättade det rättsliga ställningstagandet, ombads jag skicka in några ärenden som kunde fungera som typexempel.
Av dessa sex har fem fått ett positivt svar. När vi möttes i Sveriges kristna råds arbetsgrupp för migration i juni, var vi glada över ställningstagandet och flera vittnade om positiva besked. Samtidigt sa vi att det får inte vara så att bara de som har kontakter eller vänder sig till vissa advokater och juridiska ombud lyckas. Rättschefens rekommendationer måste följas av medarbetarna ute i verkligheten.
Bengt Sjöberg, som varje vecka är i kontakt med kyrkor runt om i landet och hjälp till i asylprocesser, me-nar dock att det han hör från olika håll tyder på att det mesta är som det var innan ställningstagandet kom.
– Bara de senaste veckorna har jag talat med flera kyrkliga företrädare som är frustrerade, de tycker att de gjort allt som krävs för att bevisa att en person på allvar blivit en kristen, ändå får de avslag på avslag.
Han tar ett eget exempel med en afghansk man, Taher Khademi, som blivit kristen i Sverige och som under en tid regelbundet deltagit i kyrkans verksamhet. Migrationsverket avslog asylansökan eftersom man ansåg att få visste om att han blivit kristen.
När man från kyrkan motbevisade detta och berättade om offentliga framträdanden blev svaret att man syftat på att inga afghaner kände till hans nya trosriktning. När även detta motbevisades genom namnin-samling bland ortens afghanska befolkning, hävdade man att de syftat på att inga afghaner i hemlandet känt till att han är konvertit.
– Då skrev jag ett brev till Migrationsverkets rättschef, jag menar att de bara trollar med ord och uttryck, det känns som att de ibland leker med oss i kyrkorna i de här frågorna.
Allt hänger på trovärdighetsfrågan, menar Sjöberg, och det är där han anser att Migrationsverket brister.
– Även om man inte helt och fullt av olika skäl kan redogöra för varje detalj i sin tro, ska man enligt det rättsliga ställningstagandet ta hänsyn om omgivningen uppfattat att man blivit kristen, men det upplever jag inte att man gör i dag.
Ett annat problem han möter är att människor som blivit kristna, direkt eller indirekt får uppmaningar att vara tysta om sin tro och att det då går bra att återvända till hemlandet.
– Man kan säga att vi tror inte att detta kommit till ditt hemlands kännedom eller att eftersom vi bedömer att du inte varit missionerande i Sverige så kommer du inte att få problem. Detta vittnar om en djup okunskap.
Rättschefen på Migrationsverket, Mikael Ribbenvik, säger till Världen idag att han känner igen reaktionerna.
– Jag har varit med om det tidigare, man har hoppats länge på förändring och känt en frustration över att få avslag, och så kommer äntligen ett rättsligt ställningstagande och man läser det med vissa ögon och är tacksam. Sedan kommer en rekyl när man tycker att inget har förändrats och man känner besvikelse för att ärenden man jobbat med fått avslag. Men detta är fortfarande bevis- och bedömningsfrågor och håller man inte med om vår bedömning kan man alltid gå vidare till domstol.
Just domstolarnas roll är något Ribbenvik understryker. Han tycker att det pågår för lite dialog mellan dessa och de som företräder asylsökande. Efter ungefär ett halvår utvärderar Migrationsverket hur ett rätts-ligt ställningstagande efterlevs, något som kommer att ske även när det gäller konvertitfrågan.
– Jag håller inte med om att vi inte skulle följa vad som är skrivet i ställningstagandet. Däremot följer vi inte kyrkornas tolkning av riktlinjerna, eller exempelvis RFSL:s tolkning när det gäller hbtq-asylärenden. Men det kan man inte ta som intyg för att vi inte följer rättsliga ställningstaganden.
Ribbenvik menar att man ska komma ihåg att det finns individer som kan påstå sig ha konverterat bara för att få stanna i Sverige.
– Det står inte, som en del verkar tro, att alla som konverterat ska få uppehållstillstånd. Men våra beslut ska ha marginaler, om en person som säger sig ha konverterat men egentligen bara gjort det för att få stanna, så är det bättre än att det omvända sker, säger Mikael Ribbenvik.
Idag har tidningen VÄRLDEN IDAG en intervju med mig och Migrationsverkets rättschef, Mikael Ribbenvik om hur det gått med dem som konverterat från islam till kristen tro runt om i våra kyrkor i Sverige.
Det är kanske ett utmanande uttryck jag använder när jag påstår att Migrationsverket leker med oss i kyrkorna, men läser du om det som hänt med Taher, så förstår du vad jag menar.
”Migrationsverket leker med kyrkan”
Efter en lång tids påtryckningar kom Migrationsverket med ett rättsligt ställningstagande för religion och konvertering som asylskäl i februari i år. Men nu ifrågasätts om man efterlever ställningstagandet.
– De verkar inte följa sina egna rekommendationer, säger Bengt Sjöberg, pastor med lång erfarenhet av asylärenden.
Pastor Bengt Sjöberg fortsatt kritisk till Migrations¬verkets inställning till konverterade människors trovärdighet. Foto: Arkiv
Bengt Sjöberg var en av många som tryckte på för ett förtydligande kring asylprocessen för människor som bytt religion antingen i hemlandet eller sedan de kom till Sverige.
Av två nästan identiska fall kunde det ena leda till permanent uppehållstillstånd och det andra till avslag. Ett lotteri, menade Sjöberg.
I början av året kom så ett rättsligt ställningstagande "angående religion som asylskäl inklusive konverte-ring", och till en början verkade en reell förändring vara på väg.
– I samband med att rättschefen upprättade det rättsliga ställningstagandet, ombads jag skicka in några ärenden som kunde fungera som typexempel.
Av dessa sex har fem fått ett positivt svar. När vi möttes i Sveriges kristna råds arbetsgrupp för migration i juni, var vi glada över ställningstagandet och flera vittnade om positiva besked. Samtidigt sa vi att det får inte vara så att bara de som har kontakter eller vänder sig till vissa advokater och juridiska ombud lyckas. Rättschefens rekommendationer måste följas av medarbetarna ute i verkligheten.
Bengt Sjöberg, som varje vecka är i kontakt med kyrkor runt om i landet och hjälp till i asylprocesser, me-nar dock att det han hör från olika håll tyder på att det mesta är som det var innan ställningstagandet kom.
– Bara de senaste veckorna har jag talat med flera kyrkliga företrädare som är frustrerade, de tycker att de gjort allt som krävs för att bevisa att en person på allvar blivit en kristen, ändå får de avslag på avslag.
Han tar ett eget exempel med en afghansk man, Taher Khademi, som blivit kristen i Sverige och som under en tid regelbundet deltagit i kyrkans verksamhet. Migrationsverket avslog asylansökan eftersom man ansåg att få visste om att han blivit kristen.
När man från kyrkan motbevisade detta och berättade om offentliga framträdanden blev svaret att man syftat på att inga afghaner kände till hans nya trosriktning. När även detta motbevisades genom namnin-samling bland ortens afghanska befolkning, hävdade man att de syftat på att inga afghaner i hemlandet känt till att han är konvertit.
– Då skrev jag ett brev till Migrationsverkets rättschef, jag menar att de bara trollar med ord och uttryck, det känns som att de ibland leker med oss i kyrkorna i de här frågorna.
Allt hänger på trovärdighetsfrågan, menar Sjöberg, och det är där han anser att Migrationsverket brister.
– Även om man inte helt och fullt av olika skäl kan redogöra för varje detalj i sin tro, ska man enligt det rättsliga ställningstagandet ta hänsyn om omgivningen uppfattat att man blivit kristen, men det upplever jag inte att man gör i dag.
Ett annat problem han möter är att människor som blivit kristna, direkt eller indirekt får uppmaningar att vara tysta om sin tro och att det då går bra att återvända till hemlandet.
– Man kan säga att vi tror inte att detta kommit till ditt hemlands kännedom eller att eftersom vi bedömer att du inte varit missionerande i Sverige så kommer du inte att få problem. Detta vittnar om en djup okunskap.
Rättschefen på Migrationsverket, Mikael Ribbenvik, säger till Världen idag att han känner igen reaktionerna.
– Jag har varit med om det tidigare, man har hoppats länge på förändring och känt en frustration över att få avslag, och så kommer äntligen ett rättsligt ställningstagande och man läser det med vissa ögon och är tacksam. Sedan kommer en rekyl när man tycker att inget har förändrats och man känner besvikelse för att ärenden man jobbat med fått avslag. Men detta är fortfarande bevis- och bedömningsfrågor och håller man inte med om vår bedömning kan man alltid gå vidare till domstol.
Just domstolarnas roll är något Ribbenvik understryker. Han tycker att det pågår för lite dialog mellan dessa och de som företräder asylsökande. Efter ungefär ett halvår utvärderar Migrationsverket hur ett rätts-ligt ställningstagande efterlevs, något som kommer att ske även när det gäller konvertitfrågan.
– Jag håller inte med om att vi inte skulle följa vad som är skrivet i ställningstagandet. Däremot följer vi inte kyrkornas tolkning av riktlinjerna, eller exempelvis RFSL:s tolkning när det gäller hbtq-asylärenden. Men det kan man inte ta som intyg för att vi inte följer rättsliga ställningstaganden.
Ribbenvik menar att man ska komma ihåg att det finns individer som kan påstå sig ha konverterat bara för att få stanna i Sverige.
– Det står inte, som en del verkar tro, att alla som konverterat ska få uppehållstillstånd. Men våra beslut ska ha marginaler, om en person som säger sig ha konverterat men egentligen bara gjort det för att få stanna, så är det bättre än att det omvända sker, säger Mikael Ribbenvik.
Kärlekens väg
Om du tittar här på bloggen för att se om jag tänker bemöta rasistiska och främlingsfientliga blogginlägg och inlägg på Facebook tittar du förgäves.
Jag har idag i tidningen Världen Idag tillsammans med Susanne Lindholm en insändare som bemöttes direkt av en kvinna som på sin blogg gör ner mig fullständigt. Det hon skriver är på en så låg nivå att jag inte tänker bemöta hennes åsikter och tyckande. Det hon ger uttryck för återfinns på en mängd bloggar som drivs av rasister, sverigedemokrater och nationaldemokrater. De är mycket aktiva på olika hemsidor på internet. Det tråkiga är att jag ser så många kristna som gillat det hon skriver och som dömer utan att kollat fakta eller hört om de uppfattat saker och ting på ett korrekt sätt.
Jag tror inte det blir någon god frukt av en massa diskuterande.
Jag vill gå kärlekens väg.
jag vill bygga broar mellan människor.
Jag vill ha en respektfull dialog.
Jag vill försöka följa Jes exempel.
Vi behöver mer av Guds kärlek i våra liv.
Var välsignade!
Jag har haft en bra dag tillsammans med våra barnbarn Emanuel och Samuel som annars bor i Pakistan. Vi har fiskat och fiskat och rett ut ett och annat trassel. Dessutom har jag fått hjälp på Erikshjälpen av Emanuel. Vi har haft en jättebra dag på Erikshjälpen med en enromt bra försäljningssiffra.
Jag har idag i tidningen Världen Idag tillsammans med Susanne Lindholm en insändare som bemöttes direkt av en kvinna som på sin blogg gör ner mig fullständigt. Det hon skriver är på en så låg nivå att jag inte tänker bemöta hennes åsikter och tyckande. Det hon ger uttryck för återfinns på en mängd bloggar som drivs av rasister, sverigedemokrater och nationaldemokrater. De är mycket aktiva på olika hemsidor på internet. Det tråkiga är att jag ser så många kristna som gillat det hon skriver och som dömer utan att kollat fakta eller hört om de uppfattat saker och ting på ett korrekt sätt.
Jag tror inte det blir någon god frukt av en massa diskuterande.
Jag vill gå kärlekens väg.
jag vill bygga broar mellan människor.
Jag vill ha en respektfull dialog.
Jag vill försöka följa Jes exempel.
Vi behöver mer av Guds kärlek i våra liv.
Var välsignade!
Jag har haft en bra dag tillsammans med våra barnbarn Emanuel och Samuel som annars bor i Pakistan. Vi har fiskat och fiskat och rett ut ett och annat trassel. Dessutom har jag fått hjälp på Erikshjälpen av Emanuel. Vi har haft en jättebra dag på Erikshjälpen med en enromt bra försäljningssiffra.
Gudomlig atmosfär i Hällefors
Idag hade vi gudstjänst i Hällefors med sångarpastorn Eero Hedin som spelade, sjöng och predikade om att bära frukt i våra liv. Det var en underbart härlig gudstjänst där vi upplevde ett möte med Herren Jesus själv. Flera nya människor hade hittat till vår kyrka. Folk från Afghanistan, Eritrea, Iran och andra länder var med. Nu finns flera som vill ha bibelundervisning för att vandra vidare med Jesus.
I slutet av mötet hade vi en förbönsstund då Guds härlighet och kraft visade sig. Guds kraft och den helige Andes gåvor förmedlades direkt vid handpåläggning. Folk var glada och tacksamma och det var riktigt bra med folk. Vi åkte hem med Eeros sånger ljudande i bilen glada och tacksamma för vår gemenskap idag.
Hemma väntade Daniel och Nathanael Sjöberg som genast ville ut och fiska. De skall vara hos oss några dagar. De är ju nyss hemkomna från Pakistan. Senare ska vi ta emot de övriga två sjöbergspojkarna som varit borta från oss så länge. Vi är såå glada för våra fina barnbarn.
I slutet av mötet hade vi en förbönsstund då Guds härlighet och kraft visade sig. Guds kraft och den helige Andes gåvor förmedlades direkt vid handpåläggning. Folk var glada och tacksamma och det var riktigt bra med folk. Vi åkte hem med Eeros sånger ljudande i bilen glada och tacksamma för vår gemenskap idag.
Hemma väntade Daniel och Nathanael Sjöberg som genast ville ut och fiska. De skall vara hos oss några dagar. De är ju nyss hemkomna från Pakistan. Senare ska vi ta emot de övriga två sjöbergspojkarna som varit borta från oss så länge. Vi är såå glada för våra fina barnbarn.
