Bengt Sjöberg

Till sist hittade Migrationsverket ett läkarteam som kunde komma och göra en bedömning av Fartun, om hon rent medicinskt skulle kunna utvisas. De skulle ha kommit igår, men ställde in resan pga halka. De hade lång väg att åka, hela 54 mil. Yasmin, "ängeln i Hällefors" fick ta ledigt från sitt arbete två halvdagar.
Läkarna var enastående vänliga, starkt berörda och jag tror rejält chockerade över den magra lilla kroppen som låg i sängen.
-Kan du röra på benet?
-Ingen reaktion.
-Känns det här, frågade läkaren.
Han tittade på de förtvinade musklerna och frågade:
-Hur länge har du legat så här i sängen?
-Två år.
-Kan du själv gå till toaletten?
-Nej Yasmin hjälper mig på morgonen och när hon slutat jobbet på eftermiddagen.
-Men hur kan man låta en MÄNNISKA bli behandlad på detta sätt? Får hon ingen medicinsk hjälp? Följer ingen läkare upp smärtbehandlingen? Får hon ingen hjälp med att röra sig och försöka stå på det ben som fungerar? Frågorna var många.
-Nej, vi får ju inget LMA-kort och varje läkarbesök kostar tusentals kronor. Vi får betala mycket för medicin.
-Ja, men så ska det ju inte vara. Detta är ju akut om något kan kallas för akut. Läkaren KAN välja att trycka på akut-knappen och då ska det bara kosta 50 kronor......
-Jo, vi vet, men det funkar inte så här........
Fartun sa till läkarna att hon vill dö här, men inte så barnen i huset ser då hon dör. Tårarna rann och hon snyftade. Vi kunde inte heller klara mer. Tårögda gick vi ut i köket och drack kaffe medan Fartun låg kvar i sin säng.
Hur det går med intyg till flygbolaget och med min senaste juridiska inlaga och hur många dagar Yasmin ska orka, det vet bara Gud.
-Har du förlorat mycket pengar på att ta ledigt två halvadgar?
-Ja, men det ordnar sig på nåt vis, säger "ängeln".
-Jag ska fråga mina Facebookvänner. Kanske några som inte gett någon gåva på länge kan swisha lite hjälp. Du behöver en uppmuntran. Du har kämpat så helt utan lön på din fritid. Jag för över 1000 kronor direkt så får vi se om några vill hjälpa till denna gång till mitt nummer 0706 347 347 TACK!!!

Det som händer är helt fantastiskt. Det senaste året har vår församling, Korskyrkan Filipstad-Hällefors fått hälsa många nya medlemmar välkomna. Speciellt många från ett land i Afrika där det knappast finns någon kristen. Idag var det sex personer från detta land som välkomnades. Många asylsökande har tvångsförflyttats i Migrationsverkets flyttkarusell, men dessa personer har uppehållstillstånd. Nu studerar de ivrigt svenska, samhällskunskap och olika skolämnen. De flesta är tonåringar och går i skolan och pratar perfekt svenska. Vi är så glada för dem. De sjöng en sång för oss idag och vi betygade varandra kärlek och varmt välkomnande. Den gemenskap vi fick känna idag är enastående. Det är en kärlek från Gud.
Vi hade dukat fram Sebastian Staksets bok och vi bad och välsignade dessa böcker. Vi har tagit hem tusen böcker som vi ska dela ut. Sjöbergs Förlag har fått beställningar på 80 000 böcker, främst från mindre samhällen och församlingar.
Nu utmanar jag större orter att ta hem och dela ut. Den har ett fantastiskt budskap om hopp och ljus. Kom igen nu ni stora städer. Ta hem och dela ut som julgåva. Se mer info på

Se mer om boken om Sebastian Stakset på www.sjobergsforlag.se

En äldre afghansk man med hatt och kostym började komma till kyrkan för drygt ett år sedan. Ibland hade han sin fru med sig, men oftast kom han ensam. Han satt rak i ryggen och tycktes lyssna intensivt. Våra afghanska ungdomar hjälpte oss att tolka ibland. Snart fick vi veta lite om hans situation. Han var analfabet och hade flera sjukdomar bland annat diabetes. Han berättade att han sökt hjälp flera gånger på vårdcentralen, men alltid blivit avvisad eftersom hans LMA-kort hade gått ut. Jag skrev ett brev till vårdcentralen och påminde att han har rätt att få akut vård och medicin om han betalar själv. Inget svar. Skrev ett nytt brev som han fick ta med sig och lämna fram. Han blev avvisad ännu en gång. Skrev brev till Migrationsverket i Örebro och frågade om LMA-kort, men fick inget svar. Skrev till Migrationsverkets förvaltningsprocessenhet, men fick inget svar. Vi ordnade sprutor som han kunde köpa och ta själv hemma, men han behövde ju komma till läkare. Ibland fick mannen i hatt en matkasse och ibland fick han pengar till medicin och mat, men varför får han aldrig något svar från myndigheterna? För gammal? Nej, han är tio år yngre än jag.
Vi gav honom en "enhet" med vars hjälp han kunde lyssna på hela Nya Testamentet i Bibeln på dari. Han var så tacksam. En söndag då vi firade nattvard kom mannen fram och sträckte fram sina händer, tittade upp mot himlen och visade att han ville ta emot brödet och vinet. Han log med hela ansiktet.
Det gick några veckor och vi såg inte till "hattmannen". Så fick vi veta att han blivit akut sjuk i hjärtat och låg på sjukhuset i Örebro. Han opererades och fick intensivvård. I förrgår fick jag ett mycket allvarligt intyg från hjärtläkaren. Har nu postat intyget med en lång skrivelse och hoppas att vi ska få ett svar.
Nu är han inte längre farbrorn med hatt, utan vi känner hans namn. Både för och efternamn och vi vet hans långa färd från krigets Afghanistan till fredens, kärlekens och trygghetens land, Sverige. Må vi leva upp till det. Vänner i kyrkan (och andra vänner), nu ber vi för Naderi.

 

Detta är skakande läsning. Tillsammans med alla andra rapporter om det stora antal dödsoffer i Afghanistan, borde detta få våra politiker och Migrationsverket att stoppa alla utvisningar till Afghanistan.

"Från ett gömställe i Kabul kommer detta vittnesbörd från två konvertiter som nyligen utvisades från Sverige. Deras berättelse vittnar om att det blev precis så illa som vi befarade. De döljer inte sin kristna tro, de blir förföljda och de tvingas gömma sig:

"Hej, jag är en troende broder till er som tillsammans med en till kristen broder blivit utvisad från Sverige till Afghanistan.
Just nu befinner jag mig i Afghanistan och har från första stund gått igenom svåra saker i mitt liv och haft det mycket besvärligt.

Från den stund vi kom till flygplatsen i Kabul var vi öppna med att vi är kristna och vi dolde inte sanningen.

Vi fick bo på ett hotell i Kabul. Cirka klockan 01:30 på natten kom en person till hotellet och frågade i receptionen efter två afghaner som hade utvisats från Sverige. Receptionisten förnekade att vi bodde där.
De framhärdade och sa vi ska ge dig pengar om du ger dem till oss. Men de lyckades inte gripa oss.
Efter att de hade lämnat ringde vi till en kvinna som tidigare hade gett oss hundra dollar och berättade om allt som hade hänt på hotellet.

Just nu har vi ett mycket svårt liv och lever i ett gömställe och kan inte ens gå ut. Vi vill att ni ska be för oss om att vi också ska kunna vara fria och leva i frid som i många europeiska länder.
Vi är rädda och vet inte vad ska vi göra och varje stund kan någonting hända oss här.
Vi kan inte göra någonting och det är bara era böner som bär oss.

Som människor och kristna vill vi att den svenska regeringen och människor och Migrationsverket ska besluta korrekt och inte frånta afghaner deras mänskliga rättigheter genom att skicka de till Afghanistan.
Det finns inget liv för en troende i Afghanistan.

Vi har blivit offrade och det kan vi inte ändra på och vi lärde oss i vår kristna tro att några har alltid blivit offer.
Vi önskar att ingen och speciellt ingen troende ska hamna i en sådan situation som vi är i.

Situationen är oerhört svår och det är livsfarligt och det finns inget hopp.
Och det enda som håller oss stående är vår tro och väntan på att Gud ska komma tillbaka och den helige Ande ska komma och rädda oss.

Det här var allt som vi villa rapportera och allt är sanning och vi tackar er för att ni lyssnar."

KOMMENTAR

1 – Här ser vi rent konkret det som vi i #rättilltro har varnat för, nämligen att när svenska myndigheter utvisar kristna till världens näst farligaste land för kristna, så förnekar vi de facto dessa konvertiter deras rätt till tro. Svenska myndigheter tror inte att de är ”genuina” kristna, men uppenbarligen vill de behålla sin tro även inne i Afghanistan. Dessa två killar har redan från första stund varit öppna med att de är kristna, något som dock ledde till att de blev uppsökta och nära på tillfångatagna.

2 – Vilka var dessa hotfulla personer som sökte upp konvertiterna på hotellet i Kabul? Med tanke på att de inte var välkomna och dessutom försökte muta hotellpersonalen verkar det ju onekligen som att de hade ont uppsåt. Vad hade de tänkt göra med de två kristna?

 

 

Utanför Migrationsverket i Örebro

Vi hade ett underbart möte idag. Besök av såpnggruppen Vi fyra som sjöng engagerat, vackert och med värme och kärlek. Jag delar lite av min predikan om att bli återfunnen. Kanske du ska bli funnen och komma in i det som Gud tänkt för ditt liv. Du har ett stort värde och är viktig. Läs Lukas 15: 4-7 om det borttappade fåret och 8-10 Kvinnan och det borttappade myntet
Brukar du leta efter saker?
Fyra saker jag brukar kolla att jag har med mig då jag ska gå ut: Plånboken, bilnycklarna, telefonen samt brickan som visar att jag tar blodförtunnande medicin. Glömmer ändå ofta en av dessa saker……
En dag gick det inte att komma in i telefonen. Glömt lösenordet efter en uppdatering. Prövade allt. Telefonen innehåller idag så mycket viktigt. Mail, meddelanden, anteckningar om tider och möten med människor, adresser. Försökte i tre dagar utan att lyckas. Planer på att ta bort allt för att kunna använda igen eller köpa ny telefon. Skulle precis sätta mig i bilen och åka cirka tio mil för att få hjälp att göra fullständig omstart, DÅ ringde mannen och berättade att han lyckats göra detta på distans. GLAD!!! GUD HAR MILJARDER MÄNNISKOR ATT HÅLLA REDA PÅ-ÄNDÅ GLÖMMER HAN ALDRIG NÅGON.
Matteus 10:29-31 Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.

Myntet hörde förmodligen ihop med flera mynt i ett halsband. Det var viktigt för helheten. Och om det bara var ett ensamt mynt, hade det sitt värde och var så viktigt för kvinnan. Du och de gåvor som Gud gett dig är viktiga för teamet, för din familj, för din släkt m.m. De gåvor som Gud gett dig kommer till sin rätt då du intar din plats i det som Gud tänkt ut.
Bibeln visar gång på gång hur viktigt ett människoliv är, hur viktig en individ är, hur Gud älskar varenda en av oss, att han var villig att lämna allt för att söka upp det förlorade. Jesus tog tid med EN samarisk kvinna. Detta ledde till att en hel stad fick höra talas om Jesus och frälsningen.
Jesus måste stanna och gå till EN blind tiggare för att hela honom.
Gud hittade Sebastian Stakset som nu får vara många, många till hjälp. Tältmötena i Sävsjö. 100-tals tar emot Jesus till frälsning, nytt liv, upprättelse. Se bilden från tältet i Sävsjö. Guds kärlek når in på SIS-hemmen, på fängelser och anstalter.
De som kommer till tro idag tar emot HELA PAKETET, frälsningen, dopet och uppfyllelsen av den helige Ande. Joel, min son har döpt flera den senaste tiden. De nydöpta började tala det himmelska språket allt eftersom den helige Ande gav dem orden. De prisade, ärade och lovade Gud. Du behöver ALLT för att bli andligt stark i denna mörka och jobbiga tid. Vi lever inte efter en kyrkas eller samfunds regler och traditioner utan efter Guds ords klara instruktioner.

GUD LETAR EFTER DIG! Du har ett stort värde! Om du befinner dig i dammet, i röran, i misären, bland kompisar och vänner, på gatan i folkvimlet-GUD LETAR EFTER DIG. Han ska hitta dig. DU GLIMMAR-DET FINNS NÅGOT AV GULD OCH SKIMRANDE DIAMANT I DIG. Ge inte upp! Ta emot HOPPET, LIVSMOD mobilisera MOD och TÅLAMOD. Du blir funnen-du hittar hem.

Viktig dag för Fartun. Torsdagens besök på Migrationsverket förändrade plötsligt situationen. Idag ställer MV upp med taxi och har ordnat undersökning hos förtroendeläkare. Be/tänk goda tankar för henne idag. En dag som kan innebära förändring.

Vi anar att Migrationsverket nu insett hur pass sjuk Fartun är och vilket stort vårdbehov hon har. 

När jag fått ta del av hennes nya läkarintyg ska jag överklaga utvisningsbeslutet eller skriva ny ansökan.

 

 

 När vi lämnat Fartun fortsatte Jasmin och jag åkte till Torpkonferensen och drack kaffe och en smörgås. Det var så fantastiskt roligt att många kom fram till Jasmin och mig och hälsade och var så vänliga mot Jasmin. Hon har aldrig varit på en kristen konferens och var så imponerad över alla samlingar och aktiviteter. I varje tält och samlingssal som vi tittade in i sjöng man och talade om att alla är välkomna, att alla är viktiga och att alla kan göra skillnad i livet.

 

Det började komma sms från Fartun och en kvinna från en asylgrupp i Örebro som vi bett finnas till hands. Migrationsverket var förvånade över hur dålig Fartun är. De planerar att lämna henne på ett återvändarcenter nära Arlanda, men hur skulle de få henne dit? Migrationsverket skickade meddelande, att de ville ha aktuella intyg från läkare om hur pass dålig hon är. De har fått hur många intyg som helst. Vi har betalat 10 000:- kronor för olika läkarbesök, privata och regionala vårdcentraler, tortyrskadeutredning m.m. men har MV läst det vi skickat in? Det verkar inte så. En annan gång då vi reste till MV i Lindesberg ville handläggarna inte titta och hälsa på henne.

 

 

Idag har vi haft styrelsemöte i Korskyrkan Filipstad-Hällefors. Vår kassör har redogjort för ekonomin. Vi är så tacksamma och glada. Stort tack till alla som gett gåvor till Fartun, den somaliska flickan. Jag ska ge en uppdatering om henne lite längre ner i detta inlägg.

Vi har verksamhet i två kommuner samt biståndsarbete i sex olika länder t.ex. Bangladesh, Tanzania, Indien och Pakistan.

Idag fick vi rapporter från olika verksamhetsgrenar bland annat från Måndagsklubben för barn. Det kommer fler barn i Filipstad, men minskar i Hällefors på grund av Migrationsverkets omflyttning av barnfamiljer. Tonårsgruppen i Hällefors är inte drabbad av flyttningar eftersom ungdomarna som går där är bofasta. Tonårsgruppen är ett ämne till stor tacksamhet och glädje. På fredag kl.11 har vi ett ekumeniskt möte i Korskyrkan tillsammans med Svenska Kyrkan.

När det gäller Fartun har hon ännu inte fått sitt id-kort och rätten till dagersättning. Jag har haft kontakt med två riksdagsledamöter som planerat att ställa en fråga i riksdagen om henne. De väntar ett godkännande från ansvarig inom partiet.

Fartun har haft svår värk i helgen och alla mediciner påverkar henne så hon mår illa och kräks. Hon tål endast näringsdryck och någon soppa. Läkare har sagt att hon måste opereras om hon ska kunna få smärtlindring. Det känns så fruktansvärt svårt och outhärdligt, att de byråkratiska kvarnarna inom Migrationsverket ska mala så långsamt. Ser man inte att det är en människa som behöver hjälp NU?

Vi funderar på att söka hjälp av privat sjukvård som eventuellt skulle kunna utföra ett ingrepp. Vi ska sammanställa behov, intyg, journaler och beräkna kostnaderna och ta hjälp av kunnig medicinsk personal.

Några har även skickat pengar Flyktingfonden till andra behov som till exempel utdelning av matkassar, pengar till medicin, kläder, skor och till en familj som snart ska få ett barn och som behöver allt möjligt. Migrationsverket ville flytta dem till obygden, bort från nätverk av vänner, stödpersoner och kyrkan. Vi har ordnat boende, så de får känna sig trygga.

Ännu en gång vill Korskyrkans styrelse rikta ett varmt, hjärtligt och stort tack till alla som stödjer oss och som skickat till Flyktingfonden swish 123 427 29 02 eller bg 891-8302

VI ÖNSKAR GLAD PÅSK!

Vi hade fått en tid hos Migrationsverket i Lindesberg, men när vi kom dit stod det stängt på dörren. Vi såg människor inne på kontoret och vi försökte få deras uppmärksamhet. Efter ett tag kom två män ut till Fartun i rullstolen och Jasmin och mig. De förklarade att de inte jobbade! "Men ni kan väl ta emot två brev", frågade jag som ombetts att komma med en hel familj och visa upp dem och meddela ny adress. De svarade att de inte kunde göra det.
" Men titta på Fartun", sa jag. "Hon är en människa". Nu lät jag riktigt upprörd. En av männen skrattade då han tittade på den svårt sjuka flickan, Fartun.
Vi plockade ihop rullstolen och våra handlingar och åkte till Migrationsverket i Örebro. Där var lång kö, men alla var så enastående vänliga. Inom tio minuter hade vi registrerat ärendena och kunde åka hemåt efter ett besök på Mac Donalds.
Jasmin sa att EN DÖRR KAN VARA STÄNGD, MEN INTE LÅST. OM VI LITAR PÅ GUD ÖPPNAR HAN EN ANNAN DÖRR.
Bilden. Fartun vilar i bussen.

När Fartun var 12 år blev hon tillfrågad om hon ville gifta sig med en man från en högre klan med mer makt. Fartun var mycket vacker och fin och mannen tänkte att hon var ett lätt byte. När han nekades att gifta sig med Fartun blev han arg och tillsammans med tre andra män från klanen våldtog de den unga och försvarslösa flickan. Efter våldtäkten hällde de en vätska på hennes rygg och tände på för att bränna upp sitt offer. Fartun fick svåra brännskador. Som om inte detta var nog sköt man henne i benet med en pistol. Fartuns bror som försökte försvara sin syster blev dödad. Fartuns far är död och kan inte heller försvara henne. Den klan som männen tillhörde utövar fortfarande ett hot mot henne om hon skulle återkomma till hemlandet.

Efter det fruktansvärda trauma som Fartun varit med om var hon sängliggande i fyra år i sitt hem. Hon vågade inte gå ut av rädsla för männen och den klan som står över henne. Hon led fruktansvärt av detta trauma. Efter en tid lyckades hon ta sig ur Somalia och levde sen i flera år som flykting i olika länder. Hon hankade sig fram, sov på gatorna och vid tillfälliga boenden. Under tiden ådrog hon sig tuberkulos. I Grekland fick hon flyktingstatus, men hon kunde inte få vård för sina sjukdomar och skador varför hon sökte sig till Sverige där hon har tagits om hand av en kvinna som hon nu får bo hos.

Jag har besökt Fartun och kan vittna om att hon är sängliggande. Hon får näring genom näringsdrycker och hon tar flera mediciner, men får bara lindring för någon timme. Hon sover dåligt på nätterna på grund av den intensiva och brännande smärta hon lever med.

Fartun känner välgrundad fruktan för att bli ett offer för den så kallade hederskulturen. Hon har ingen som kan skydda henne och hon skulle inte klara av en resa till hemlandet på grund av de svåra skador som hon lider av.

Nu jobbar jag på att få några politiker att ta upp hennes fall vid en frågestund i riksdagen. Jag har också skickat in en ny ansökan till Migrationsverket om att Sverige ska göra undantag från Dublinförordningen eftersom Grekland inte kan ge henne den vård hon behöver för att kunna överleva.

 

Tidningen DAGEN idag

 

Vi vill se fler ta emot Jesus i sina liv. Jag ber för alla ungdomar som detta år bjudit in Jesus i sina liv genom de möten som Sebastian Stakset med flera haft i vårt land. Jag ber om fler arbetare till skörden, fler andliga fäder till de nykristna. Samtidigt är jag oerhört tacksam för alla nya människor som kommit till tro. Många har döpts i församlingar i det karga Bergslagen.

Jag önskar att de kristna inser vad vi har i tron. Att vi blir mer aktiva att praktisera vår tro genom att frimodigt vittna, be för sjuka, hjälpa praktiskt i samhället. Många människor känner sig ensamma och många lever i utanförskap. Fler och fler är positiva och nyfikna på kristen tro.

Jag är tacksam och glad för allt engagemang som varit för ensamkommande ungdomar och tacksam för många familjer som gett rum för ungdomar i sina hem. Tillsammans med andra aktörer i civilsamhället har det varit en febril aktivitet. Vi har inspirerat varandra och i kyrkorna har vi lärt känna många nya medmänniskor.

Samtidigt vill vi se fler volontärer i integrationsarbetet och ett större engagemang för flyktingar och konvertiter. Hela församlingen och dess ledning bör vara mer delaktiga. Jag har rest mycket i landet och sett att det är endast en liten grupp medlemmar som tar del i flyktingarbetet. När vi hade 50 nyfrälsta afghaner och iranier på en bibeldag i en större stad, var det endast några få svenskar med. Tänk vad många som gick miste om en stor inspiration och glädje att se dessa nyanlända prisa och upphöja Jesus!

Migrationsverket och migrationsdomstolarna underkänner många genuint troende konvertiters kristna tro. Pingst FFS genomför en studie av en mängd ”konvertitfall”. Min önskan är att vi ska få in ett bra underlag som vi sedan kan använda i dialog och samtal med politiker och migrationsmyndigheter. Religionsfriheten och rättssäkerheten måste upprätthållas.

Till sist skulle jag vilja se mer av kärlek och vilja att försöka förstå och visa respekt för andras åsikter. Tyvärr har polariseringen gått långt och samtalsklimatet är hårt och kallt.

Bengt Sjöberg, ”flyktingpastorn” Filipstad

Kom precis hem från en fantastisk julfest. 25-30 personer deltog på Korskyrkan TRÄFFPUNKT i Filipstad. Vi hade laddat med 25 landgångar, lussebullar, pepparkakor, men sen kom iranierna med iransk mat i stora lass, afghaner hade bakat svenska kanelbullar som Solweig lärt dem, Jan kom med en stor bricka med goda smörgåsar och en lärare kom med en stor bricka med choklad m.m. Barnen fick julklappar. Tänk vad en sån här samling kan ge av glädje, stimulans och energi. Det finns så mycket kraft hos våra nyanlända. De var med och hjälpte till att tolka och be och samtala med dem som hade problem av olika slag och flera fick tolka på olika språk. Några berättade livfullt om drömmar som de haft. Spännande, men det tar vi en annan gång…..

Mycket bra gudstjänst idag med besök från Ljus i öster och Magnus Lindeman. Han talade oerhört bra, koncentrerat med ett tydligt budskap och berättade bland annat om husförsamlingar i länder där man inte får bygga kyrkor. Den lilla församlingen såg den illegala illaluktande och skräpiga soptippen i grannskapet och började köra bort sopberget, snygga till området och bygga en lekplats för barnen. Människor började fråga varför de brydde sig och sen var det bara att presentera evangeliet/injil.
Ett mycket fint och gripande inslag i gudstjänsten var en sångkör från vår församling som består av människor från ett land där det nästan inte finns någon som är kristen.
När det blev dags för fika kom familjerna fram till mig med buntar med handlingar på svenska och ville ha en förklaring. Två av våra tolkar har precis flyttat till Örebro (grattis Örebro) men nu fick andra tolkar hjälpa till. Familjerna från Afghanistan berättade att de inte får bo kvar i sina lägenheter. Man hade stängt av vattnet för att tvinga ut dem. Det var bara det att de inte hade någon stans att ta vägen och det börjar bli vinter. Nästa familj hade fått hyresavier på tusentals kronor. De bor i anvisade lägenheter som Migrationsverket hyr, men nu ska de också ut. Sen var det pappan från Irak som också förlorat dagersättning och bostad fast barnen går i skolan. Något ordnat mottagande har vad jag vet inte ordnats för någon av dessa familjer. Hur tänker myndigheterna? Så till sist var det ett gammalt par som visade mig sina gamla LMA-kort. De hade hört att de inte längre kunde få ut sina mediciner, men jag berättade att det får de, men de måste betala själva. Så firar vi gudstjänst i vår församling. Men fikat smakade riktigt gott och den unga afghanska flickan gjorde ett bra jobb liksom den unga grabben från Irak, så vi klarade på persiska och arabiska idag också.

S

Söndagen den 25 november bjuder pastorerna Christian Mölk, Micael Grenholm och Bengt Sjöberg in till en nationell bön- och fastedag för flyktingar och konvertiter.

De tre pastorerna har alla ett stort engagemang för att hjälpa flyktingar, i synnerhet kristna konvertiter. Pingstpastorn Christian Mölk är drivande inom Pingst Integration, Bengt Sjöberg kallas ofta för ”flyktingpastorn” utifrån sitt långvariga arbete för att hjälpa asylsökande i Filipstad, och Micael Grenholm är medförfattare till boken ”Jesus var också flykting”.

”Kristna är den mest förföljda religiösa gruppen i världen och har därför ett legitimt asylskäl, speciellt när de kommer från länder där kristna förföljs och mördas för sin tro”, säger Christian Mölk. ”Trots att det är emot svensk lag att utvisa kristna till länder där kristna förföljs och mördas så gör Sverige just det. Många flyktingar och konvertiter lever just nu i stor rädsla inför framtiden och vi behöver be till Gud om räddning för deras skull. När gränserna stängs och förvaren fylls är fortfarande fönstret mot himlen öppet.”

Pastorerna har skapat ett Facebook-evenemang för dagen där man kan dela böneämnen, Bibelord och profetiska hälsningar. Där laddar de även upp affischer att sätta upp i kyrkorna och annat material för bönedagen. Länk: https://www.facebook.com/events/283662968921658/

För mer information:

Christian Mölk: 0708-74 69 94
Micael Grenholm: 0730-35 05 27
Bengt Sjöberg: 0706-34 73 47

Det är spännande att gå på gudstjänst i Korskyrkan. Idag kom en tonårsflicka från Afrikas Horn fram och berättade om en stark dröm som hon haft. Hon berättade om tonårsgruppen och hur de stod utomhus hand i hand i en ring. Tusentals människor stod och tittade på när en av pojkarna i gruppen döptes. Vad som hände sedan var fantastiskt, men jag tror jag ska berätta om det i min kommandse bok......
Det kan vara lite rörigt ibland när vi har möte som idag då jag tolkade Peter Johansson till engelska och sen tolkade en irakisk man till arabiska och hans fru till persiska. Nya människor idag också och glädjeämnen (en familj fick uppehållstillstånd i veckan) och andra hade precis fått sitt tredje avslag. Så det blev både skratt och tårar. Just nu är det en välsignad tid med ungdomsgrupp och kvinnogrupp och barngrupp som växer. Behov och utmaningar är stora och vi önskar vi kunde göra ännu mer, men plötsligt kommer överraskningar. Någon känner sig manad att ge en gåva (swish 123 427 29 02) En kvinna från Göteborg ringde och frågade om hon fick komma förbi ikväll och lämna "enheter" (vet inte vad det heter) med Bibeln inläst på dari (ett språk som talas i Afghanistan) och på samma apparat en film om Jesus. Så nu snart lärt det ringa på dörren. Ha det så bra! Ha en bra vecka!

 

För många år sedan hade vi hemgrupper i församlingen. Vi fikade, sjöng, delade livet och bad med och för med varandra. För att det inte skulle bli för inskränkt och egotrippat påminde jag då och då om den tomma stolen. Jag sa till hemgruppsledarna, att ställa fram en tom stol som ett talande budskap, att alltid vara inkluderande, bjuda in nya människor och även be en bön för någon medmänniska. Målet var att hela tiden ta in nya människor och dela hemgrupperna då de blev för stora.
Hur är det nu? Har ni det senaste året fått utöka med fler stolar vid fikabordet och kring myssoffan? Ber och önskar ni fortfarande att ni var fler i gruppen?
Varje vecka får jag brev och telefonsamtal från människor som bjudit in en ny person, att slå sig ner på den tomma stolen. Man öppnade dörren till gästrummet eller det utflugna barnets rum. Bäddade med nya lakan och Ali eller Atefeh fick flytta in.
Det blev en ny och berikande gemenskap med större sammanhållning, energi, kärlek och engagemang. Samtalen vid den varma tekoppen drog ut på tiden, ögon öppnades och vyerna vidgades.
I bönegrupper blev det nytt liv. Det var inte alls betungande att åka och hämta Ahmed och Zahra och skjutsa hem dem från hemgruppen. Och efter en tid hade Ali och Atefeh hämtat flera av sina vänner. Nu var man 15 personer och kanske skulle man ändå våga ta det där steget och dela gruppen, sätta fram fler tomma stolar.

Den unge mannen i vita kläder står längst fram i den välfyllda kyrkan på måndagskvällen. Innan dopet vill han säga något.
-Vid alla viktiga tillfällen i livet har jag haft min far och mor vid min sida. De har alltid funnits där för mig. Idag är den viktigaste dagen i mitt liv, det är dagen då jag får börja ett helt nytt liv. Jag har inte min mor och far här. De har tagit avstånd från mig, men nu, och så sträcker han fram sina båda händer och sveper över publiken, finns ni alla här. Ni är min nya familj.
Jag går fram till honom och ger honom en kram, så går vi ner i dopvattnet.
Även en kvinna döps denna förunderliga kväll. Nya människor har kommit för att se vad det är och hur en baptistiskt dop går till. Gästerna är inte blyga utan sitter längst fram.
Det blir sång, berättelser, böner på olika språk. En kvinna har fått ett smärtsamt besked. Man samlas runt henne och visar kärlek och medmänsklighet. Efter någon timme fortsätter bönekvällen med gott fika och härlig gemenskap.
Några som kom ikväll har jobbat på annan ort hela dagen och hann bara hem för att äta. Något håller på att ske i kyrkan som gör att folk inte vill missa det som händer. Bönekväll i Storfors frikyrkoförsamling.