Kristna afghaner trakasseras i Filipstad
Afghaner trakasseras eftersom de blivit kristna. En ung man kastades ut från sin familj här i Sverige och en annan vågade inte bo kvar på asylboendet pga hot, trakasserier och mobbning. Migrationsverket har haft ett år på sig att ordna boende, men deras enda alternativ har varit ATT SOVA PÅ GATAN!
Jag skrev brev idag utifrån min frustration. Vår församling och jag har i många, många år varit stand in för Migrationsverket, då de stängt sitt kontor på fredagar klockan 16. Vi har tagit emot självmordsbenägna människor, skjutsat folk till sjukhus, delat ut kläder och skor när folk anlänt till stan utan någon personal som tar emot. Vår second handbutik har fått vara jourrum. Nu känns det som om Migrationsverket motarbetar oss. Är det meningen att folk ska sova på gatan och dö i Sverige? Vad hade Migrationsverket gjort om det inte hade funnits en kyrka som alltid finns till hands. Så här skrev jag idag och fick svar, att de sänt mitt brev till högre tjänsteman:
Ärende: Boende för de två konvertiterna Mohammed R:F och E. H
Jag har tidigare skrivit om deras situation till er i Karlstad, till regionchefen, till stabsenheten bl.a chefsjuristen H.H. samt till media och nu senast till JO som la ner utredningen.
Pojkarnas situation i kort sammanfattning.
Blev kristna hösten 2015. Då blev E utkastad från sin släkt där han bodde. Orsaken var att han blev kristen.
R.F. kände sig hotad av muslimer på asylboendet vid sjukhuset i Filipstad (Jokarjo)
De fick bo på Hotell/Vandrarhem och vår församling betalade i väntan på att MV skulle ordna boende. Efter att vi betalat mer
än 10 tusen till deras boende försökte vi hitta billigare boende. MIGRATIONSVERKET SA, ATT OM MAN LÄMNAR SITT BOENDE ÄR ALTERNATIVET G A T A N!!!!!!!!!!!!! I Sverige? På 2000-talet???????!!!! Ja, tydligen.
Sen har de bott i vår kyrka i Hällefors. De har bott och haft sina adresser hos oss. De har bott i en annan kyrkolokal och
hos vänner här och där i ett ständigt kringflackande i ovisshet, oro och ibland under hot.
De blev mobbade och trakasserade för sin kristna tro, men deras mobbare blev INTE förflyttade.
Den 28 oktober blev jag opererad för aggressiv prostatacancer. Då skrev jag och ringde till MV, att vi ORKAR INTE MER. Ingen
reaktion. Inget boende. Ingen hjälp. Ingen som tar tag i situationen.
I förrgår förflyttades många asylsökande från de nedlagda boendena i Lesjöfors, Nykroppa och Hotel John i Filipstad till Jokarjos anläggning vid sjukhuset i Filipstad, men de båda pojkarna E och R fick inget boende.
Igår kväll hade de ingen stans att sova. Jag satt i bilen med dem efter att vi varit på gudstjänst i Korskyrkan i Hällefors.
Satt vid Statoil i Filipstad. Ute kom några snödroppar och det var minus 1 grad. Jag släppte av dem, men de hade ingen plats
att sova. Migrationsverkets rekommendation om att sova på gatan kändes inte relevant. Hur skulle jag kunna släppa av dem bara?
Nej, de fick sitta i ett rum som kyrkan disponerar.
Nu behöver de boende. Snälla Migrationsverket, ni måste ta ert ansvar.
Hälsningar Bengt Sjöberg, Filipstad pastor, kommunpolitiker och juridiskt ombud för pojkarna
Splittrad familj får hjälp
Nu har det kommit in pengar till hyran och dessutom något till andra behov som en mor och 2- årig son kan behöva. Jag kan dessutom fortsätta ge matkasse då och då när den ensidiga ägg, lök och nudelmenyn behöver utökas. Stort tack ännu en gång.
Hazarer måste få skydd
Jag satt med några av dem i kyrkan idag. Vid fikat visade de bilder och berättade om hur fruktansvärt illa de blir behandlade.
Jag lovade att skriva ett brev till Migrationsverkets högste jurist och förmedla några aktuella händelser. Det har jag gjort nu.
För ett tag sedan kom nyheter om att de som fått avslag skulle få en ny chans genom att hävda verkställighetshinder. Men vinterkylan består, både den politiska och den mänskliga kylan. Känslan av hopplöshet och förtvivlan ökar bland de tusen asylsökande som håller sig undan en utvisning. De har berövats sin plats på asylboendet och de får 0 kronor till mat. Några jobbar svart 12 timmar per dag för 100 kronor. Andra säljer sin kropp till en äldre man eller kvinna. Inte konstigt att många väljer självmord vid en sådan situation.
Är det talibanska ordspråket i Afghanistan på väg att besannas? ”Tadzjiker ska till Tadzjikistan, Uzbeker till Uzbekistan och Hazarer ska till Goristan (kyrkogården)”! Medan det sker, vad har vi för ansvar? Vad har vi för möjlighet? Vad har vi för skyldigheter gentemot dessa människor? Många söker sig till våra kyrkor. Hur kan vi hjälpa? Hur kan vi påverka politikerna? Nu när få asylsökande kommer, borde vi inte kunna ge dessa människor andrum och ge dem trygghet i vårt land?
Att få natta sin son
Tusen tack! Och förlåt att jag skriver så ofta om svåra frågor och jobbiga saker.
2016-ett omskakande år
I början av juli fick jag besked om cancer och att jag hade en elakartad tumör som måste opereras. Jag började genast förbereda mig för operationen genom att motionera mer, äta nyttigare och inte minst förbereda mig mentalt. Varje dag långa promenader i skogen där jag plockade bär och svamp eller bara cyklade eller gick. Veckorna och månaderna gick och tremånadersregeln överskreds, men den 28 oktober opererades jag. Allt har gått bra och jag är mycket tacksam och glad. 40 år med ständiga inflammationer och långa behandlingar med antibiotika är över.
Årets största händelse: att bli friskförklarad. Ja absolut.
Under våren uppdagades hur vi blivit lurade av en person som vi litade helt på. Visst förlorade vi pengar, men det var inte det värsta. Känslan av att ha blivit utnyttjad, förd bakom ljuset och lurad stack som vassa nålar i hjärtat och sinnet. Sånt har hänt förut också. När man räcker ut en hjälpande hand kan någon bita tag i den riktigt hårt och åsamka rejäl skada. Men att stanna upp och bli bitter och hård förstör bara en själv. Vi ger förlåtelse och går vidare, men visst får man ett stort sår.
Till årets glädjeämnen hör våra barn och barnbarn. Vårt yngsta barnbarn Leo är en riktig solstråle. Korskyrkans persiska grupp är också en källa till stor glädje. Flera iranier och afghaner har under året blivit kristna och döpta. Även en del från andra länder t.ex Albanien.
I kommunen har samarbetet med S, V och Mp fungerat utmärkt och vi har kunnat satsa mycket på integration, praktikplatser och jobb genom Arbetsmarknads och Integrationsavdelningen. Vår kommun har fått många extra miljoner från staten och varenda krona behövs för att möta alla utmaningar.
Nu ser jag fram emot ett år då jag ska fylla 70 år. Det låter helt ofattbart. Lillpojken i Sjöbergs familj-70 år! Han som alltid var yngst jämt och i alla sammanhang. Han som bara gick och längtade efter att bli stor och vuxen. Med trygghet och förtröstan går vi in i ett nytt år. Tron på Gud ger styrka och hopp mitt i en galen värld där krigsbilderna från Syrien aldrig slutar att förskräcka. Vi välkomnar Fredsfursten och ber att friden ska börja i våra hjärtan och sprida sig till dem som vi har i vår närhet och till dem som vi möter i vår vardag. Där vill jag vara ett redskap att komma med Guds frid och fred.
Till sist vill jag önska alla GOTT NYTT ÅR!
Operation
Tiden innan operationen la jag om kosten rejält och köpte en frukt och grönsakspress. Varje morgon gjorde jag juice på cirka ett kilo morötter, rödbetor, selleri, ingefära, citron och diverse gröna blad som t.ex. grönkål.Jag tror jag byggde upp immunförsvaret rätt så bra och genom att jag gick långpromenader varje dag var jag nog i rätt bra kondition.
Operationen gick bra och återhämningen likaså. Nu på måndag ska jag träffa urolog för uppföljning. Då får jag veta om PSA-provet är 0 som förväntat. I annat fall utreds man ytterligare.
Jag är tacksam och glad för alla som bett till Gud för mig, skänkt goda tankar och uppmuntrat mig.
Jag känner mig glad och tacksam och hoppas på en ljus framtid.
Utvisad för fem år sedan
Tredubbel välsignelse
Julupprop för flyktingar
Långt uppehåll på bloggen
Många tar emot Jesus
Hösten har varit intensiv. Varit i kyrkan nästan varannan dag. På bilden syns några från civilsamhället som jobbar med kläder till flyktingarna.
I höst har vi fått be med många som vill ta emot Jesus i sina liv. Ett 20-tal har döpts.
Så här skrev jag på Facebook i början av december.
Barnvälsignelse och troendedop en helt ovanlig tisdagskväll. Mamman vars son välsignades, tittade ut mot salen och sa: Det var en stor välsignelse att flytta hit och hitta en församling som är som en familj. Hon pekade och sa, att där sitter min mamma och där är min pappa och mamma och där är mina vänner som hjälpt mig att komma in i samhället. Nu ser vi fram emot spännande gudstjänster.
Ikväll ansvarade de afghanska och iranska pojkarna för fika, smörgåsar och de tog hand om disken och gjorde snyggt kring alla borden
En dag i taget
One day at a time. Good advice for the new year. I wish you all a good year. We dont know what will take place but our faith in God will provide security and guidance.
Önskar er alla ett gott nytt år. Detta år har varit omtumlande på många sätt. Bränder, hotelser, livliga möten i kommunfullmäktige och Barn och utbildningsnämnd, överfulla kyrkor, generös allmänhet, civilsamhällets kraft och engagemang, barnbarn som spelar och sjunger, en givmild bror som vill bidra till en positiv integration och glädjen att få leda nya människor in i gemenskapen i kyrkan. Se hur deras liv förvandlas, uppleva deras livsglädje över att ha hittat svar på livsfrågor, men också hjärtslitande livsöden som sargar sinnet när de nyfunna vännerna inte får stanna hos oss. Så hjälp mig att ta en dag i taget och leva i nuet och hämta kraft för dagen
.https://www.youtube.com/watch?v=JhUvFqOY00I&feature=youtu.be
Några bilder
Arabisk konferens
Vid den avslutande gudstjänsten hade vi nattvard och bön för Sverige. Många gick fram för att ta tag i de svenska fanorna och lyfta upp vårt land i bön. Svenskar, irakier, syrier, egyptier m.fl välsignade Sverige och tackade för vår öppenhet och generösa mottagande av flyktingar. De arabiska kristna visade sin kärlek tillbaka och sa att de "gift sig med Sverige" och de ville med Guds hjälp arbeta, betala skatt och vara en resurs för vårt land.
Pakistankonferens
Semesterpratare idag i P4 Värmland
Du kan lyssna till mitt sommarprat i Radio Värmland här. Programmet sändes idag och sänds i repris på torsdag denna vecka kl. 15.04
I programmet berättar jag om den kraft som finns i förlåtelse.http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/565033?programid=3727
Sång och musikfest lördag kl.18
Ett mycket annorlunda 1- majtåg
Klockan 6.01 på 1 maj väcktes jag av en vän som ringde och berättade att det brann på asylboendet i Filipstad. Min vän bad mig komma dit. Trots ett besvärligt ryggskott gick jag dit så fort som jag kunde.
Synen som mötte mig var kaotisk och allvarlig. Jag räknade till nio ambulanser, fem eller sex brandbilar och en mängd polisbilar. Det rykte från asylboendet och utanför stod cirka 110 asylsökande. Några hade inte fått på sig sin ytterkläder och skor. Andra hade hunnit få med sig sin dokumentväska, men de flesta hade inte fått med sig någonting.
Personal på plats frågade om jag kunde visa de asylsökande vägen till kommunens uppsamlingsplats, dit POSOM-gruppen var på väg. (POSOM står för psykiskt och fysiskt omhändertagande) Jag tittade snabbt ut över gården där de stod och kände igen några som brukar tolka på vårt språkcafé i kyrkan. Jag informerade vart vi skulle gå och började gå. Bakom mig hade jag ett tåg på cirka 120 personer. Det var säkert årets märkligaste första majtåg. Vi gick genom centrala delarna av staden mot Kyrkans Hus, men klockan var bara halv sju på morgonen och inga filipstadsbor var ute och såg den brokiga skaran av vandrare. Några hade precis kommit till Sverige och överlevt båtfärden över Medelhavet.
När vi kom in i Kyrkans Hus stod prästen och gräddade våfflor. Diakonen och medlemmar från Röda Korset fanns på plats liksom folk från kommunen och polis och räddningstjänsten. Affärerna var stängda och brödet räckte inte till alla hungriga och frusna människor. Jag gick och hämtade min bil och åkte runt till kyrkorna i stan och tömde kylskåp och frysboxar på smör, bröd, ost och jag hittade även ett antal kanelbullar hemma i vår frys. Åkte ner till Kyrkans Hus där man ivrigt väntade på att kunna göra sig smörgåsar och dricka kaffe eller te.
Vi försökte informera de som drabbats av branden och efter en tid kom migrationsverket som berättade att man skulle leta nya asylplatser, men att de boende skulle beredas plats på flera orter runt om i Värmland. Timmarna gick och fram emot kvällen hade det ordnat sig för de flesta. En hel del passade på att besöka Vasakyrkan för att hämta kläder.
Dagen efter drog vi igång en insamling i Värmland där vi speciellt gick ut med upprop om behov av herrskor. Ett 20-tal män gick barfota eller hade foppa-tofflor. Det ordandes med transport till olika boenden med kläder. Endast ett fåtal par skor kom in.
I dagsläget vet vi inte vad som orsakat branden. Lika dant är det med Erikshjälpen Second Hand som brann i början av februari i år. Det har varit många bränder under det senaste året. Många frågar sig vad det är som pågår i vår vackra och idylliska stad.
Erikshjälpen Second Hand var en mötesplats för de flesta asylsökande och nyanlända med uppehållstillstånd. Genom åren har tusentals människor passerat. Nu står allt precis som efter branden. Vi hoppas att en ny butik ska kunna öppnas.
Semesterpratare i Radio Värmland
Med start måndagen den 15 juni möter du varje vecka i sommar en av våra semesterpratare. Ninni Schulman, Soheila Fors och Johannes Klennell är några av profilerna du kan lyssna på i hängmatten.
Jag är en av dem som fått förtroendet att vara semesterpratare.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6164578
Programmen sänds måndagar kl.15.00 med repris torsdag samma vecka.
Här är sommarens lista:
- 15 juni (och 18 juni) Ninni Schulman, deckarförfattaren som sätter Värmland och Hagfors på kartan genom sina böcker.
- 22 juni (och 25 juli) Bengt Sjöberg, pastorn från Filipstad som berättar om kostnaden och glädjen av att ge.
- 29 juni (och 2 juli) Maria Westerberg, konstnären som hittar sin konst i pinnar och räddades av skogen.
- 6 juli (och 9 juli) Yngve Segerström, mannen som har lärt värmlänningarna att dansa.
- 13 juli (och 16 juli) Soheila Fors, kvinnan bakom flera tehus, som är en mötesplats för bara kvinnor. Hon berättar även om sin lite ovanliga uppväxt.
- 20 juli (och 23 juli) Johannes Klenell, redaktör på tidningen Galago. En serietidning som samlar för svenska tecknade serier för en vuxen publik.
- 27 juli (30 juli) Joanna Halvardsson, bloggerska och föreläsare som ska berätta för oss om hur det är att leva med Aspergers syndrom.
- 3 augusti (och 6 augusti) Rania Shemon-Olsson, nyhetsankaret på TV4 som berättar om hat och hot bara för att man gör sitt jobb
Öppen Kyrka i Hällefors
